Ulf och Birgitta Ekman besökte Finland förra veckan. – Mina två äldsta syskon är födda i Finland, berättar Birgitta Ekman

"Givetvis finns det sådant vi ångrar, men vi ser inte tillbaka med ånger"

ulf ekman.

Ulf och Birgitta Ekman grundade Livets ord och såg rörelsen växa och knaka i fogarna. Efter trettio år lämnade de Livets ord för att bli medlemmar i den gamla kyrka som de tidigare tänkte var död.

29.1.2020 kl. 10:24

För sex år sedan tog Ulf och Birgitta Ekman ett steg som briserade som en bomb i det kristna Sverige: de lämnade Livets ord och blev medlemmar i Katolska kyrkan. Ulf hade gått i pension, men nyheten väckte ändå stor uppståndelse och bedrövelse i de egna leden.

– I församlingen fanns det sådana som förstod vårt beslut och sådana som var helt emot. De tyckte påven var antikrist, och att vi hade gått över till den mörka sidan.

Nu har sex år gått. En del av de vänner de förlorade har de fått tillbaka. De träffade nyligen gamla medarbetare när de var med om att en tidigare ledare i Livets ord blev prästvigd i Svenska kyrkan.

– Vi var i Livets ord i trettio år, största delen av våra aktiva liv. Där fanns underbara och bra saker. Häromdagen mötte jag någon som sa: Här kommer en som alltid byter åsikt. Och jag sa: Inte exakt så, men med ungefär trettio års mellanrum, säger Ulf Ekman.


Birgitta Ekman har sina rötter i Metodistkyrkan och i Svenska kyrkan, och i många år längtade hon efter mer fasthet i gudstjänsten.

Det han idag uppskattar med Livets ord var mobiliseringen av lekmän. Kristna grundades i Bibeln, de fick uppleva den heliga Anden, de fick missionera och evangelisera.

– Givetvis finns det sådant vi ångrar, men vi ser inte tillbaka med ånger. Vi har varit en del av något som var bristfälligt, inte perfekt på något vis, men också något som drog människor närmare Gud.

Och om pastorn blir galen?

Deras väg mot Katolska kyrkan startade med de problem Livets ord stötte på i sina nygrundade församlingar.

– Vi hade många unga församlingar, framför allt i tidigare Sovjetunionen. En del av dem var vilda, andra vildare! Vi märkte att vi inte hade verktyg att lösa allt. Vi började undra om modellen med lokala autonoma församlingar är den bästa modellen för att ta hand om folk. Om pastorn blir galen, då finns det ingen som har auktoritet att göra något. Det var något som verkligen bekymrade mig.


Fortsätt läsa artikeln i pappertidningen som kommer ut den 30.1.

Text och foto: Sofia Torvalds



Ukraina. Rabbe Tiainen och Anders Hedman är initiativtagare till en två veckor lång ljusdemonstration framför den ryska ambassaden i Helsingfors. – Ett väsentligt motiv är att vi vill uttrycka sorg över det som sker. 28.2.2022 kl. 19:36

Ukraina. Vid Nylands brigad talar man om Ukrainakriget som alla andra i samhället. När det krisar har militärpastor Markus Weckström en klar grundinställning inför sina "församlingsbor" vid brigaden: ta en sak och en dag i sänder. 25.2.2022 kl. 19:00

ungdomar. Oro och frågor ska bemötas öppet och ärligt, säger ungdomsarbetsledare Mats Fontell. Ungdomar uttryckte stor medkänsla med de krigsdrabbade, under en ungdomssamling i Borgå. 25.2.2022 kl. 11:39

Ukraina. När Ukrainakriget bröt ut igår samlades biskoparna snabbt och fattade beslut om att kyrkorna i hela landet samma kväll skulle öppna dörrarna för bön för fred. 25.2.2022 kl. 10:40

Ukraina. De första bilderna från Ukrainas näststörsta stad Charkiv som Getty Images och AFP kablat ut visar en stad under attack. I sitt hem i Vasa sitter Maria Skog och oroar sig för sina föräldrars säkerhet. Det är fyrtio kilometer till den ryska gränsen från hennes hemstad. 24.2.2022 kl. 16:35

Ukraina. Tanja Pintjuk är radiopratare på den fristående radiokanalen Radio M i Kiev. På torsdag morgon började en annorlunda tid i Ukraina. Hennes hemland är i krig. 24.2.2022 kl. 13:39

BÖN. Den lutherska kyrkans biskopar kom i morse överens om att uppmana alla kyrkoherdar att ikväll öppna sina kyrkor för bön för fred med anledning av kriget i Ukraina. 24.2.2022 kl. 09:41

JÄMSTÄLLDHET. – Våra föreningsmedlemmar har lika stor rätt att vistas överallt som andra människor, säger Muluken Cederborg som jobbar som koordinator för DUV Mellersta Nyland. Föreningen fyller 50 år i år. 1.3.2022 kl. 11:00

mission. Dennis Svenfelt, tidigare församlingspastor i Pedersöre, är under våren frivilligarbetare inom Slef och undervisar på en bibelskola i Asella, Etiopien. 15.2.2022 kl. 15:18

vrede. Som 27-åring vågade Tabita Nordberg äntligen möta sin sorg. Hon har brottats med Gud – och vreden förde dem närmare än någonsin förr. 16.2.2022 kl. 08:00

KARRIÄRBYTE. Efter åtta år som kantor bytte Niclas Nylund ut att körövningarna mot körningarna. Nu har han kört buss i snart femton år. 17.2.2022 kl. 12:00

mariehamn. – Det var som ett flygplan hela orgeln, konstaterade Kaj-Gustav Sandholm när han som barn bestämde sig för sitt drömyrke. 15.2.2022 kl. 10:36

UNGDOMSTID. Ta det lugnt, det ordnar sig! Så säger Björn Vikström till sitt tjugoåriga jag. 17.2.2022 kl. 10:21

krav. Stiftsdekanen är något av biskopens högra hand, och det har också hänt att en stiftsdekan blivit vald till biskop. Nu lediganslås tjänsten i Borgå stift. 9.2.2022 kl. 15:39

domkapitlet. Magnus Riska avgår från tjänsten som stiftsdekan. Nu söker domkapitlet både en ny stiftsdekan och en ny stiftssekreterare för personalvård. 9.2.2022 kl. 11:10

gospel. Vem är du? Jepa Lambert är ett av de stora namnen i finländsk popmusik, fast på scenen mest som backvocal i bakgrunden. Nu leder hon också en gospelkör. 16.9.2024 kl. 13:00

pilgrimsvandring. St Olav Ostrobothnia certifierades i maj både som en del av St Olavsleden och som europeisk kulturrutt. Vid alla officiella pilgrimsleder ska det finnas minst ett pilgrimscenter, och St Olav Ostrobothnias första center är i Trefaldighetskyrkan. 11.9.2024 kl. 15:19

BORGÅ STIFT. Domprostjobbet i Borgå blir ledigt från advent 2025 när Mats Lindgård lämnar jobbet. 10.9.2024 kl. 18:47

Bidrag. Bo och Gunvor Skogmans minnesfond är en allmännyttig fond för kristen verksamhet i Finland och utlandet. 10.9.2024 kl. 14:20

betraktat. ”Kom ihåg att ni kan berätta om alla era problem till Jesus”, säger barnledaren under miniorandakten. Jag är nio år och lyssnar uppmärksamt medan lågan från andaktsljuset i mitten av ringen fladdrar. Bredvid ljuset på golvet ligger den lilla ljussläckaren av metall. Snart ska någon av barnen få använda den när andaktsstunden är slut. Det är inte min tur idag. 8.9.2024 kl. 15:09