Jonas Jansson gillar jobbet på Intek i Jakobstad. Men ibland längtar han efter omväxling.

Jonas Jansson: "Jag har en kromosom för mycket i glädje och sorg"

profilen.

Jonas Jansson tycker om att prata med Gud och med sina grannar. Han skulle vilja att alla fick känna sig duktiga och fina. – Det viktigaste är att visa omtanke och bära varandras bördor.

13.12.2019 kl. 12:56

Jag tänker så mycket på det här livet. Jag tänker för mycket, säger Jonas Jansson.

Vi sitter i ett litet rum på Jonas arbetsplats, Intek serviceenhet, och samtalar. Vi har nyss gått en runda och bekantat oss med de arbetsstationer där Jonas jobbar om dagarna, packar in och fogar ihop – grejer som olika företag beställt och som de som jobbar vid Intek levererar. Jonas trivs för det mesta med sina arbetsuppgifter, men ibland kan de kännas enformiga. Han brinner för så mycket, och så tänker han, som sagt, nästan för mycket.

– Det beror på mitt handikapp. Det innebär att min livssituation är annorlunda än andras. Vissa saker kräver mer tid. För mig betyder det ganska mycket att lyssna och reflektera och att ha gemenskap med varandra.

Jonas Jansson föddes med en kromosom för mycket. Han har Downs syndrom.

– Jag har en kromosom för mycket både i glädje och sorg. Jag klarar av att leva, och att ge den glädjen vidare till andra. Jag klarar av att vara delaktig och visa omsorg, inte bara för mina egna utan för andra också. Glädje är också att bygga broar. Fast jag är frikyrklig vill jag också vara öppen för kyrkan.

Vad har varit en sorg för dig?

– Att förstå att jag har ett handikapp, att det finns saker jag inte klarar av själv.

Det finns saker som han skulle vilja göra men inte kan. Till exempel att bilda familj. Han skulle vilja stå framme i kyrkan och lova någon trohet inför Gud och församlingen. Men kan han inte det vill han leva ett bra liv ändå.

”Jag var envis och klarade det”

– Barndomen kan jag inte klaga på! säger Jonas Jansson om sin uppväxt.

Mor- och farföräldrarnas var viktiga för honom, liksom grannarna. Han berättar att han var två år när han tog sina första steg och tre år när han började tala. Han minns en granne som blev upprörd när han hörde att Jonas inte skulle kunna gå i vanlig skola.

– Han blev så arg! Han sa: Titta på honom, han är ju alldeles frisk!

Och Jonas gick faktiskt – tack vare sina pedagogföräldrars envishet – i vanlig skola.

– Jag började i skolan år 1989, och jag är tacksam att jag fick lära känna ungdomarna i min hemby. Det tycker jag är ganska viktigt, att man är en bland andra, sedd och accepterad av andra, med samma värde och samma rättigheter som alla andra. Vissa har svårare med endel saker, andra har inte lika mycket, men alla är vi unika. Du är unik och jag är unik.

Högstadietiden i Bennäs var kämpig.

– Det fanns de som retade mig. Sådana som frågade varför jag skulle vara i den klassen. Men jag var envis och klarade av det. På den tiden var det inte enkelt, men idag kan jag konstatera att jag lärt mig någonting. Jag har lärt mig att gå igenom det, och förstå hur andra ungdomar kan känna och uppleva den tiden.

För honom är Gud den stora trygga famnen som inte har fördomar, utan den som tänker: Jag älskar dig.

Har du någonsin frågat Gud varför han gav dig den där extra kromosomen?

– Nej, jag har inte frågat honom. Jag tänker: Mitt liv är så här. Jag ska försöka få ut något gott av det.

Han säger att han skulle vilja leva så att han inte trampar någon annan på fötterna.

– Man måste tänka efter innan man säger någonting, till exempel om någon annan har sorg.

Att han har några goda vänner som han kan prata med betyder otroligt mycket för honom. Men han skulle vilja ha fler.

Vad betyder Gud för dig?

– Gud betyder att jag vet att jag har honom när jag behöver honom. I en intervju sa Astrid Lindgren att hon tror på Gud när hon behöver honom. Det är samma sak för mig. När jag behöver honom säger jag: Kom nu! Jag tänker att jag möter Gud i de vardagsänglar som jag möter.

En sådan ängel var biskop Bo-Göran Åstrand, som Jonas Jansson fick följa med en dag då Åstrand jobbade som kyrkoherde i Jakobstad. Det mötet var otroligt viktigt för honom.

– Alla behöver sådana människor som får en att känna att man är viktig och sedd och att någon lyssnar på en.

Han säger att hans självförtroende vuxit i andliga samtal.

Hurdant är ditt självförtroende?

– Det är upp och ner. Det är som ett tåg som kommer, tuff tuff, på ett spår, och ibland så stannar det, och så fortsätter det igen.

Sofia Torvalds
Nicklas Storbjörk



PRAKTISK TEOLOGI. Cecilia Nahnfeldt är professor i praktisk teologi vid Åbo Akademi. Hon har fördjupat sig i tanken om att kallelse är någonting som kommer utifrån, mer än inifrån. Och hon ser att det finns en förväntan på kyrkan, 12.7.2024 kl. 10:00

tro. Jag känner djup trygghet i tanken att längta efter Gud och hans rike. Kanske är det också att tro? 11.7.2024 kl. 16:24

FREDSARBETE. Att arbeta för fred är ett komplext jobb anno 2024. Men om man dummar ner det lite kanske man kunde säga att principerna är ungefär desamma som i en parrelation – om man vill nå fred gäller det att lägga egot åt sidan, spela med öppna kort och försöka förstå den andra parten. Minna Kukkonen-Karlander, elev till Martti Ahtisaari, öppnar upp om arbetet för fred i en tid av polarisering. 11.7.2024 kl. 18:11

Personligt. Då mörka moln samlat sig över Stefan Myrskog och han funderade om livet var värt att leva utmanade han Gud: Jag ger dig en termin. 8.7.2024 kl. 17:44

antisemitism. Kritisera Israel är okej. Men nidbilder och grumliga anspelningar om judar av bara farten är inte det, anser ÅA-docenten André Swanström. 8.7.2024 kl. 10:00

sorg. Med sin sista, stora kärlek Jocke Hansson fick hon bara fem gemensamma år. – Jag har varit arg på Gud och frågat mig varför det här skulle hända mig. Men idag är jag tacksam – hellre fem år än inget alls, säger Kjerstin Sikström. 5.7.2024 kl. 11:32

KYRKANS SAMTALSTJÄNST. Det hjälper att prata. De som svarar har tystnadsplikt och du får vara anonym. Tjänsten erbjuder stöd och någon som lyssnar också under sommaren. 5.7.2024 kl. 16:55

ÅLANDS UNGA KYRKA. Trots de spartanska omständigheterna blev ungdomarnas resa till Taizé i Frankrike en upplevelse de aldrig kommer att glömma. Det var gemenskap, tusenskönor och fåglars glädjesång dygnet runt. 1.7.2024 kl. 16:32

konfirmandarbete. Åbo svenska församling svängde på hela skriba-konceptet. Under en solig eftermiddag på ön Kakskerta berättar kyrkoherde Mia Bäck varför. 28.6.2024 kl. 15:17

Nekrolog. Anita Höglund, omtyckt krönikör och tidigare redaktör vid Kyrkpressens föregångare Församlingbladet, har dött. 25.6.2024 kl. 10:44

INGERMANLANDS KYRKA. Missionsorganisationerna har svarat på biskopsmötets frågor om prästvigningarna i Sankt Petersburg. Den ena av dem utmanar biskoparna om hur man tillämpar och tolkar ett missionsavtal. 10.6.2024 kl. 15:50

lekholmen. Nora Sønnerstad är hjälpledare vid Johannes församlings skriftskolläger för tredje sommaren. Hon kommer också att jobba som holmungdomsledare med den öppna verksamheten. Bara tanken att vara på Lekis halva sommaren och kalla det för mitt sommarjobb är ganska ”win-win". 29.5.2024 kl. 20:32

ungdomsarbete. TV-talang blir ny sakkunnig för ungdomsfrågor vid kyrkans svenska central. Han får bland annat ansvar för UK - Ungdomens kyrkodagar 6.6.2024 kl. 12:00

BESVÄR. Två medlemmar i Petrus församlings församlingsråd har lämnat in ett så kallat kyrkobesvär till Helsingfors förvaltningsdomstol över domkapitlets beslut att välja Pia Kummel-Myrskog till kyrkoherde i Petrus församling. 5.6.2024 kl. 21:13

ETT GOTT RÅD. Om Yvonne Terlinden fick en pratstund med sitt yngre jag skulle hon diskutera sin rastlöshet och sin perfektionism. 6.6.2024 kl. 08:00

PRÄSTBRIST. På vissa orter är det svårt att hitta kyrkoherdar. Prästvikarier är det också brist på. Notarie Linus Stråhlman vid domkapitlet i Borgå tror att pengar kunde vara ett lockbete i jakten på kyrkoherdar. – Man tror kanske att det är ett heligt jobb att vara präst, men lönen spelar helt klart en roll. 20.2.2025 kl. 12:00

Personligt. – Jag tror att vår tid på jorden handlar om att lära oss att älska. Att vara så goda vi kan. Jag tycker att vi borde vara mer ödmjuka inför vad det innebär att vara människa, säger skådespelaren Anna Hultin. 18.2.2025 kl. 10:13

PULS. Det har gått ett halvt år sedan de aktiva i det karismatiska lekmannakonceptet Puls lade ner i Petrus församling i Helsingfors och gick sin väg. Kyrkpressen tittar på vad som hände sedan. 17.2.2025 kl. 19:00

litteratur. Då Emma Ahlgren skriver fiktion är det roligt, absurt, vasst och mörkt. Men hon påminner om att det i verkligheten finns hjälp mot mörker. Det finns terapi och medicin. Och djur. Och ibland också Gud. 14.2.2025 kl. 13:37

GRÖN OMSTÄLLNING. Nina Långstedt är den sjunde generationen som odlar jorden på Krämars i Svartå, Ingå. Hon vill göra allt hon kan för att rädda inte bara Krämars utan hela planeten för framtidens generationer. – Det är hopplöst, men vi måste göra det ändå. 13.2.2025 kl. 09:43