Den 17 maj hade Ahmad ett viktigt möte. Han skulle träffa sin snart sexåriga dotter. Han hade förberett mötet och köpt en gåva till henne, för det gjorde han varje gång han skulle få träffa henne. Det visste också dottern som såg fram emot att få gåvan.
– Vi lekte och samtalade, precis som vi alltid brukar göra när jag träffar henne, säger Ahmad.
Men det här mötet kan ha varit sista gången som flickan får träffa sin pappa. Polisen väntade. När mötet var slut grep de Ahmad och satte honom i en cell i Vasa. Det visade sig att Ahmad var efterlyst sedan den 15 maj. Hans brott är att han fått avslag på sin asylansökan.
– Jag hade inte fått något meddelande om att jag var efterlyst, säger Ahmad. Hade polisen ringt mig och bett mig komma dit hade jag gjort det. Det har jag alltid gjort.
– Jag blev chockad av att se polisen. Nu greps jag som en kriminell trots att jag samarbetat med dem i nio år.
Han är rädd för sitt liv. Han kommer att bli stenad till döds ifall han tvingas återvända till Afghanistan.
– Landets lagar säger att de som konverterat till kristen tro ska behandlas så. Man kommer att spotta på mig, ingen vill äta tillsammans med mig och jag blir helt utfrusen. Inte bara av myndigheterna och samhället utan också av min familj. Jag är rädd på riktigt. Afghanistan är det värsta landet i världen för före detta muslimer.
Ahmad är 26 år och kom till Finland för nio år sedan. Han har lärt sig finska, har jobbat i sex år och studerar till VVS-ingenjör vid Vaasan Ammattikorkeakoulu. 2012 blev han intresserad av kristen tro och blev döpt i pingstförsamlingen Filadelfia i Närpes 2015.
– Jag älskar Jesus och kontakten med församlingen i Närpes är viktigt för mig. Där trivs jag. Jag ber regelbundet och har gått både Alphakurs och Al Massira. Jag är kristen och jag ljuger inte. Om myndigheterna inte tror på mig så borde de åtminstone tro på min pastor. Han hör ju till samma folk som de.
Både Filadelfia och församlingens pastor Edward Holmberg har gett utlåtanden som stöder Ahmad och intyg över hans kristna tro.
Migri anser att Ahmad kan flytta till en annan del av Afghanistan och hålla sin kristna tro hemlig.
– Min familj vet redan att jag är kristen.
Hur reagerade de när de fick höra om saken?
– Det var inte så roligt. De ropade, svor och försköt mig. De sade att de nu är i fara på grund av mig.
Ifall du tvingas återvända. Vart tar du vägen?
– Det finns inga alternativ än att återvända hem till familjen.
Holmberg är upprörd över att Migri, alltså våra myndigheter uppmanar Ahmad att ljuga om sin tro.
– De tror att han är kristen men tycker att han inte ska berätta om sin tro i hemlandet. Det står i bjärt kontrast till den finländska etiken där man ska tala sanning och här alla uppmuntras att vara den de är. Den värdegrunden naggas nu i kanterna, säger han.
Ahmad har varit gift med en finländare och har en dotter med henne. Äktenskapet slutade i skilsmässa för fem år sedan men domstolen har gett Ahmad rätt att träffa sin dotter två gånger i månaden. På grund av familjebanden beviljades han uppehållstillstånd för fem år 2012. Det uppehållstillståndet har nu gått ut.
– Jag har ett bra förhållande till min dotter och ett sakligt förhållande till min förra fru. Vi kan umgås och samtala om vårt gemensamma barn. Jag har betalat henne underhåll för min dotter i fyra år och skatt i sex år.
Nu riskerar dottern att förlora sin pappa.
– Myndigheterna tänker inte alls på barnets bästa i det här fallet. Det är ju en grundrättighet för barnet att få träffa sin pappa. Om de inte kan respektera mig så önskar jag att de åtminstone respekterar mitt barn.
Kyrkpressen skrev om Ahmad i november i fjol då han satt i polisförvar i Krämertsskog i Helsingfors i väntan på att bli utvisad till Afghanistan. Då stoppade förvaltningsrätten utvisningen dagen före planets avgång och Ahmad fick göra en ny asylansökan. Han hade då suttit i polisförvar i 25 dygn.
– Men Migri har inte behandlat min nya asylansökan, säger Ahmed. Det tycker jag är konstigt. Och förvaltningsrätten har gett Migri rätt.
Nu sitter han på nytt i polisförvar i väntan på utvisning. Den här gången i Joutseno i Villmanstrand. Dit körde polisen honom i går.
– Jag vet inte hur länge jag kommer att sitta här, säger han.
Nu försöker Ahmad få besvärsrätt till Högsta förvaltningsdomstolen. Det ger ändå ingen trygghet, för han kan bli utvisad under tiden hans ansökan behandlas.
Han beskriver förhållandena i Joutseno som sakliga.
– Men det är ett fängelse. Jag är inte kriminell, jag är asylsökande.
