– Det känns bra att beslutet kom, och att det var tydligt, säger Jarri Vuorio, som väntat sedan förra hösten på att hans yngsta barn ska få den undervisning i ortodox tro han har rätt till.
I mars skrev Kyrkpressen att Vuorio varit missnöjd med att familjens yngsta barn inte längre fick undervisning i ortodox religion. I familjens hemkommun Kyrkslätt hade den svenska utbildningssektorn nämligen tolkat den nya läroplanen så att det är möjligt, eller till och med önskvärt, att alla barn undervisas i religion gemensamt. Tanken är att barnen ska följa egna läroplaner, beroende på religionstillhörighet, men i samma grupp.
Tillsammans med några andra ortodoxa föräldrar har Vuorio kämpat envist för sin sak. Han har varit i kontakt med rektorn, utbildningschefen, Utbildningsstyrelsen, minoritetsombudsmannen och Regionförvaltningsverket. Förra veckan kom Regionförvaltningsverket i Vasa, som har hand om de svenska utbildningsfrågorna, äntligen med sitt utslag i fallet: de delar av lärokurserna som inte till innehållet är lika kan inte undervisas av en gemensam lärare.
– Följande steg är att se hur det blir med undervisningen. Även om skolåret redan har börjat hoppas jag att det ska hända något konkret redan på hösten, säger Vuorio.
Jarri Vuorio är speciellt glad över att utlåtandena både från Diskrimineringsombudsmannens byrå och Utbildningsstyrelsen tydligt pekat på missförhållanden i den gemensamma undervisning i åskådningsämnen som införts i Kyrkslätt.
– När en lärare undervisar alla är det inte möjligt för minoritetsbarnen att få det stöd de skulle få om de hade en egen åskådningslärare. Och Utbildningsstyrelsens utlåtande visar tydligt att även om rubrikerna är likadana är innehållet i det stoff som ska undervisas inte likadant för de olika åskådningarna, säger Vuorio.
Också Milena Parland vid Ad Astra Helsingfors, en förening som stöder skolor i frågor som gäller dialog, mångfald och religion, är nöjd med beslutet.
– Man kan inte hinna med allt som finns i läroplanen om man ska undervisa i tre eller fem olika åskådningar, det kan ju vem som helst förstå. I praktiken dominerar den lutherska läroplanen.
I Kyrkslätt visade det sig att man undvikit att använda religiösa begrepp som till exempel ”dop” och talat om ”namngivning” i stället.
– Det här beror på okunskap. I skolan kan man lära sig om religioner, men man ska undvika att förkunna.
Klagoskriften till Regionförvaltningsverket poängterar att det i praktiken blivit så att man hittat på ett helt nytt ämne i Kyrkslätt.
– Så kan man inte göra. Det är synd att man inte använt sig av den expertis som de här frågorna kräver. Vid Utbildningsstyrelsen ger man råd, säger Parland.
Hon hoppas att beslutet ska leda till att man i kommunerna i god tid vänder sig till experter när man gör upp nya läroplaner i åskådningsämnen.
– En enkel tumregel är att kolla upp om minoriterena själva har hörts.
– Det är viktigt i all undervisning att tänka på att det barn som hör till en minoritet får sin röst hörd. Klimatet i hela gruppen blir bättre när mångfalden bejakas.
Hon påpekar att det är viktigt också för samhällsklimatet att religiösa minoriteter får stöd från skolan.
– De små muslimska samfunden har oerhört små resurser, det är jätteviktigt att skolan kan ge islam-undervisning som är i samklang med skolans värdegrund och samhället. Det finns inte en chans att göra det på en lektion där olika åskådningsgrupper ska sitta tillsammans om läraren saknar behörighet i islam. Forskning visar att de finländska minoritetsföräldrarna uppskattar den egna religionsundervisningen väldigt mycket, säger Parland.
Läs hela artikeln i papperstidningen.
