Maria Terceros och Siw Bromans vägar korsades i Bolivia. I dag har de en stark vänskap och berättar om barnhemmen som gett mening i deras liv.

Livslång vänskap föddes på barnhem

bolivia. För över tjugo år sedan bestämde sig Siw Broman för att lämna Finland för att arbeta med barn i Sydamerika. 17.8.2017 kl. 16:03

Siw Broman och Maria Terceros har båda fått erfara betydelsen av barnhemsverksamhet. Maria som barnhemsbarn och Siw som grundare av Corazon Grande.

– En vän åkte som missionär till Argentina och jag bestämde mig för att ta tjänstledigt från mitt dåvarande arbete på ett barn – och ungdomshem och hälsa på henne. Under tiden där såg jag så mycket fattigdom och misär att jag kände att jag ville göra en insats.

Så berättar Siw Broman om hur hon bestämde sig för att lämna Finland för att arbeta med barn i Sydamerika. Först arbetade hon som volontär på Frälsningsarméns barnhem i Paraguay. Därefter var hon i Finland elva månader och sedan begav hon sig till Bolivia där hon bott i tjugotre år nu.

Foto: Privat

– Det är trevligt att bo där. Vacker natur och människorna är mycket vänliga. Men saker som är självklarheter här är inte självklarheter i Bolivia. Klyftan mellan fattiga och rika syns tydligt, säger Siw.

Välsignelse att få ett hem

Första tiden i Bolivia arbetade Siw som volontär på Frälsningsarméns barnhem. Där bodde även Maria Terceros som placerades på barnhemmet då hon bara var ett och ett halvt år. Maria är yngst av sina syskon, tre bröder och två systrar. På grund av mycket dåliga livsvillkor kunde deras mamma inte ta hand om dem och alla sex barn placerades på barnhem. Bröderna skickades till ett barnhem och Maria och hennes systrar fick plats på Frälsningsarméns barnhem. När Maria ser tillbaka på uppväxten där är hon tacksam.

– Att få bo på barnhemmet är det bästa som hänt i mitt liv. Jag känner mig välsignad som fick ett hem, mat och studier.

Faddrar ett viktigt stöd

Maria Terceros flyttade ut då hon var femton år, men innan sin aderton års födelsedag återvände hon till barnhemmet.

– Jag gick till Siws kontor och berättade att det snart är min födelsedag. Då gick vi och åt glass. Siw frågade hur jag mådde och vi pratade om livet.

Då fördjupades deras vänskap som är stark än idag. Efter barnhemstiden började Maria studera socialt arbete. Faddrar i Norge som skänkte pengar för studierna var viktiga.

– Det är inte enbart pengarna som är ett stöd utan även det att någon tror på en. Pengarna var såklart viktiga men jag arbetade också vid sidan om studierna. Men att de tänkte att någon i Sydamerika ville studera är något jag är oerhört glad över.

Ger barnen kristen grund

Under tiden Maria studerade började Siw och en väninna grunda ett eget barnhem. Processen att färdigställa det hela var inte en dans på rosor.

– Om jag hade vetat hur svårt det är skulle jag inte ha gjort det i dag, men med Guds hjälp är allting möjligt. Med pengar från Finland och Norge köpte vi mark och byggde allt från grunden. När vi var klara tog det ännu ett år att få barnhemmet godkänt, berättar Siw Broman.

Foto: Privat

År 2006 invigdes barnhemmet som fick namnet Corazon Grande, ”det stora hjärtat” på svenska. I dag har hemmet två hus med rum för tolv flickor i varje och barnen placeras via barnskyddet. Siw arbetar på Frälsningsarméns fadderkontor men är koordinator och ansvarig för Corazon Grande och tillbringar så mycket av sin lediga tid som möjligt till att arbeta frivilligt på barnhemmet. Sammanlagt arbetar tio andra på barnhemmet. En föreståndare, sex vårdare i skiftarbete och några timmar i veckan arbetar en psykolog, en socialarbetare och en bokförare.

Under de elva år som verksamheten funnits har barnhemmet tagit emot flickor med mycket svåra bakgrunder. De har blivit utsatta för sexuellt våld, en del har blivit övergivna och Siw minns speciellt en flicka som var så undernärd när hon kom till Corazon Grande att hon inte överlevt om hon inte fått hjälp inom två veckor.

– Men vi bemöter dem som vem som helst. De får mycket kärlek, psykologhjälp och själavård. Barnen växer upp som syskon hos oss. Vi lär dem kristna värderingar, går i kyrkan, ber bordsbön och har andaktsstunder, säger Siw.

Möter motgångar

På dagen går flickorna i skola. Bland annat har en flicka studerat till kock, en till ekonom och en till tandläkare. Sex flickor har nyligen avslutat studier i sömnad. Även om flickorna gör framsteg och även om Siw älskar sitt arbete är det tungt ibland.

– Det är svårt många gånger eftersom flickorna har svåra bakgrunder och har olika symptom som kommer fram i uppförandet. Det är lätt att tro att de kommer över trauman men i tonåren kommer minnen ofta tillbaka. De drömmer om en perfekt familj, kan inte vara helt lyckliga och inte leva fullt ut. Men min Guds tro hjälper mig när det är svårt. Även tanken att mitt arbete är viktigt och att människor tror på det hjälper.

I nuläget befinner sig Corazon Grande i en tuff situation på grund av dålig ekonomi och det politiska läget i Bolivia.

– Eurons värde har sjunkit mellan tjugofem och trettio procent samtidigt som priserna på mat har stigit. Presidenten Evo Morales vill också göra det svårare för den privata sektorn. Han vill att staten ska äga allting. Om Corazon Grande inte får flera faddrar är det osäkert om ekonomin låter oss fortsätta nästa år. Det känns väldigt ledsamt, säger Siw.

Som mor och dotter

Siw hoppas att fler donerar pengar så att hon kan fortsätta arbeta med det hon brinner för.

– Barnhemmet är mitt liv. Jag vill att det ska gå bra för flickorna, att de ska få ett lyckligt liv och få ett gott självförtroende.

Marias historia visar hur avgörande en plats på ett barnhem kan vara och vart fadderverksamhet kan föra en i livet. Idag är hon trettiotre år och uppskattar sitt liv idag.

– Jag känner mig lycklig. Jag kan resa till Finland och Norge och hälsa på vänner. Jag arbetar som lärare i engelska och tycker om att arbeta med barn. Som socialarbetare vet jag ännu inte vad jag vill göra.

Genom barnhemsverksamheten kommer Siw väldigt nära alla barnen.

– Maria är som en dotter till mig. Hon är väldigt kärleksfull, omtänksam, glad och delar sitt liv med mig. Både hennes lycka och sorger.

Maria tackar givmilt och berättar i sin tur vad hon anser är Siws viktigaste egenskaper.

– Det bästa med Siw är hennes stora hjärta. Hon bryr sig om alla barn som kommer in i hennes liv och jobbar för att göra deras liv bättre. Det är en speciell välsignelse att ha henne i mitt liv.

Vill du stöda Corazon Grande?
För mer information och eventuella bidrag kontakta Gunilla Boxberg-Wide 050-3477707 eller besök www.corazongrande.org

Hanna Björklund



Kyrka. De svenskspråkiga församlingarnas ”riksdag” stiftsfullmäktige samlas undantagsvis inte i höst. 29.8.2011 kl. 00:00

Kultur. Det är svårt att vara stadsbo. Alla utanför ring ettan vet ”precis” hurdan du är. Ännu värre är det – som i Kjell Westös fall – att vara född förortsbo med rötterna utanför stadskärnan. Då vet också de som gynnats av storken och blivit nedsläppta inom spårvagnsnätet ”precis” hurdan du är. 26.8.2011 kl. 00:00

Människa. Hans första fråga till stamgästerna på Helsingfors järnvägsstation är inte ”känner du Jesus?, utan ”Hur mår du?”. 25.8.2011 kl. 00:00

Ledare. Hösten rullar igång verksamhetsmaskineriet i församlingarna. Samtidigt går – även den här hösten – mer än en församlingsanställd tillbaka till jobbet med en molande oro i maggropen. Ska man faktiskt orka ännu ett varv? Alla orkar inte heller. 25.8.2011 kl. 00:00

Johan Sandberg. Det är med ett lätt vemod jag igen får konstatera att semestern är slut och att skolorna börjat. Inte för att jag har något emot att börja jobba igen. Det är rätt skönt att återgå till vardagsrutinerna utan att varje dag behöva ägna tankemöda åt familjens program eftersom dagen är färdigt inrutad. 25.8.2011 kl. 00:00

Teologi. Tro gärna, men var inte för radikal. Det är merparten av finländarnas inställning till religion, visar en färsk internationell undersökning. 24.8.2011 kl. 00:00

Människa. Eveliina Kujala är volontär i Taizé. – Första gången jag var här avskydde jag det. 24.8.2011 kl. 00:00

Insändare. Jag vill tacka Eva Hietanen för hennes synnerligen visa och tänkvärda insändare i KP nr 33! Jag håller med  Eva om att vi nog måste söka orsakerna i den andliga och osynliga världen, då vi talar om det hemska som Breivik gjorde i Norge,. Jag gillade särskilt denna mening i Evas insändare: "Så handfallna som vi nu står inför det onda borde vi kristna inte behöva vara". Precis som Eva har också jag ständigt förundrat mig över den handfallenhet och förvåning som många, även kristna, har visat efter våldsdåden i Norge. Man hör ofta kommentarer som: "det här är ofattbart", "hur KAN nåt sådant här hända?" eller "varifrån kommer denna ondska?". Men, ÄR det nu verkligen så ofattbart det som har hänt? Bibeln säger trots allt att det finns en personlig djävul, en fallen ängel som enbart är ute efter att: "stjäla, slakta och döda"(Joh 10:10). 1 Petrusbrevet 5:8 säger: "er motståndare djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter vem han skall sluka". Jag finner det tragiskt att vissa kristna kan sin Bibel så dåligt, att de inte kan lokalisera varifrån ondskan kommer. Om djävulen bara vill stjäla, slakta och döda, och går runt som ett rytande lejon, behöver vi då verkligen vara osäkra på vilken andemakt som inspirerade Breivik till att meja ner oskyldiga människor? Med tanke på att djävulen och hans många demoner är närvarande här i denna fallna värld, är det snarare mer ofattbart att det inte händer ännu mer elände i världen än vad det faktiskt gör. Till all lycka behöver vi som kristna dock inte vara rädda för satan. Vi vet att Jesus har vunnit seger över all ondska på Golgata kors, då han dog och uppstod för att ge oss liv och liv i överflöd. Tror vi på Honom, så har vi evigt liv, och ingen kan ta det livet ifrån oss. Dödar någon vår jordiska kropp, så kommer vi till himlen, där vi får njuta av en mycket godare värld än denna. I Guds närhet är vi trygga och skyddade mot djävulen. 23.8.2011 kl. 00:00

Kyrka. Samma kapell. Ena församlingen går i procession med rökelsekar. Andra har ett lovsångsteam. Håller församlingarna på att nischa sig? 23.8.2011 kl. 00:00

Teologi. Teologernas åsikter om yoga går i sär. Max-Olav Lassila avråder kristna från yogaträning, men Patrik Hagman tycker inte att man kan dra allt österländskt över en kam. 22.8.2011 kl. 00:00

Människa. För drygt fem år sedan förlorade Heidi och Ove Hagnäs sin dotter Moa i en tragisk drunkningsolycka hemma på gården i Kronoby. Kort därefter insjuknade Heidi i cancer. 19.8.2011 kl. 00:00

Marina Wiik. 18.8.2011 kl. 00:00

Kyrka. Militära experter tillkallades till Pedersöre församlingshem i går för att ta hand om en krigstida granat som hittades i närheten av ingången till pastorskansliet i Kyrkostrand. 18.8.2011 kl. 00:00

Kyrka. Pressträffar med medierna, andlig fördjupning och smarta förvaltningsstrategier. Den stora utmaningen för stiftets biskop och domkapitlet är ändå att inspirera dem som jobbar i kyrkan att hålla ångan uppe. 17.8.2011 kl. 00:00

Bok. – Vi människor beskriver oss gärna som ”homo sapiens”, den förnuftiga varelsen. Jag vill hävda att vi är den dyrkande varelsen, säger den svenska teologen och författaren Joel Halldorf. 26.11.2020 kl. 14:14

advent. Hurudan adventsperson är du? Är du adventskonservativ eller adventsnjutare – eller kanske adventsagnostiker? 26.11.2020 kl. 13:37

mission. Vad gör du? Hon är en av dem som leder utvecklingen när Finska Missionssällskapet förnyar sin organisation. 25.11.2020 kl. 19:18

förlossningsdepression. Nu, när depressionen börjat lätta, är hon inte samma Rebecka som tidigare. Det är inte en dålig sak. 25.11.2020 kl. 09:50

adventskalender. På grund av ett mänskligt misstag har de adventskalendrar som församlingarna i Helsingfors, Vanda och Grankulla delat ut med veckans nummer av Kyrkpressen fått finskspråkiga insidor. Kalendrarna som delas ut i Esbo är svenskspråkiga både på in- och utsidan. 25.11.2020 kl. 09:47