Biskop Angaelos leder den koptisk-ortodoxa kyrkan i Storbritannien. Han har fått utmärkelser för sitt ekumeniska arbete.

Ondskan besegrar vi bara tillsammans

koptiska kyrkan. Fanatiskt våld är en farsot som ingen tro eller stat längre klarar av ensam, menar den koptiska biskopen Angaelos 27.4.2017 kl. 10:34

Biskop Angaelos är biskop för den koptisk-ortodoxa kyrkan i Storbritannien. Dessutom är han en erkänd ekumenisk aktör, som i dagarna bland annat deltog i ett samtal i Kairo mellan muslimska äldrerådet och representanter från Kyrkornas världsråd.


Där förde han fram samma tankar som han delar i veckans Kyrkpressen: Den religiösa extremismen är hela världens bekymmer och den kräver en kraftig gemensam insats.
– Problemen flyttat ut ur Mellanöstern. Den situation vi står inför övergår vad en nation, stat eller kyrka klarar av ensam. Det är oerhört viktigt att vi kan hitta en lösning tillsammans, säger han.
Som kopt avvisar han minoritetsstämpeln. Kopterna är infödda i Egypten och har en rättmätig plats där.
– Det handlar om ett utrymme som måste delas av alla. Det här är inte något man får undgå att erkänna – inte när vi ser hur andelen kristna i Irak och Libyen har krympt till nästan ingenting, säger biskop Angelos.

Glastaket blev våld
På palmsöndagen bombades två kyrkor i Tanta och Alexandria. 45 gudstjänstfirare dog i attentaten, likaså fyra poliser som var ditkommenderade för att skydda kopterna.
Det är inte första gången. År 2013 upplevde de kristna en rad systematiska attacker, när anhängare till det Muslimska brödraskapet attackerade och brände över 40 kyrkor.
Enligt Angaelos började våldet mot kristna med en systematisk diskriminering som syns bland annat i arbetslivet.
– Eftersom det finns ett glastak för kristna inom många branscher i den allmänna sektorn har de varit tvungna att söka sig till den privata sektorn. Där blev många väldigt framgångsrika, vilket ledde till att de blev ännu mer utsatta, nu på grund av sin framgång.
Allt det här pågick, enligt honom, medan världen teg om det som hände. Det våld som sprider sig nu är något som inte går att ignorera:

Religionsfriheten är en gåva
Ju mörkare världen ter sig, desto större är uppdraget, menar biskopen och påminner om den bibliska liknelsen om lampan på lamphållaren:
– Det handlar om det ljus som skiner för hela världen, och det är något vi måste slå vakt om. Du förstår: Mitt budskap som biskop blir bristfälligt om det gäller enbart de kristna. Om han ger sin kärlek till de som är förskjutna och förföljda vare sig de är baha’ier, yasidier, judar eller muslimer så får inte heller jag vara partisk. Religionsfrihet, rätten att välja själv är gåvor från Gud, givna till hela mänskligheten. Det tumult ondskan förorsakar är rent konkret en ström av flyende människor, bland dem kristna som lämnar sina ursprungstrakter.
Men den koptiska kyrkan har en annan utgångspunkt.
– Det finns 13 miljoner av oss i Egypten. Vart skulle vi ta vägen? Vi är i husarrest och har inte planerat att gå någonstans.

Finns det en risk att ISIS nu vänder blicken mot kopterna och vad kan man göra i så fall?
– Problemet med den strategi de har antagit är att det handlar om ensamvargens anfall. Det kan hända var som helst. Jag tror att det enda som hjälper är att vara en kristen, att älska och förlåta.
90 procent av världens kopter bor fortfarande i Egypten. Hur ser då exilkopterna på det som sker i hemlandet?
– Vi talar inte om exilkopter, utan ser oss som en enda gemenskap. Förföljelsen fogar oss samman. Förstås är de som bor utomlands oroliga för sina familjer, det är värre när du själv är långt borta.
Ju mörkare det blir i världen, desto tydligare skiner och syns ljusen, enligt biskop Angaelos. Och nu tycks det tyvärr som om den blir allt mörkare. Ändå säger han:
– Vi måste göra något åt den här situationen. Vi måste börja diktera berättelsen. Vi är inte offer!

En längre artikel med biskop Angaelos ingår i veckans papperstidning.

May Wikström



missbruk. Att bli fri från drogberoendet är inte enkelt. Men för Wolfgang Hermann var det ändå enklare än att blir fri från drogerna än från porren. Han vet vad han talar om, för han har missbrukat både droger och porr. 17.6.2020 kl. 07:00

rasism. "Jag trodde länge att det var ovanligt i Finland, och att det räckte med att jag själv inte sade fula saker." 16.6.2020 kl. 00:01

solidaritet. – Människor i svåra situationer är ofta väldigt handlingskraftiga. Medan utrikesnyheterna vanligen fokuserar på problem och katastrofer lyfter Erik Nyström vid Kyrkans Utlandshjälp fram den normala vardagen och den positiva utvecklingen. 16.6.2020 kl. 00:01

fond. Till projekten hör bland annat Petrus församlings lärjungaskola, en cd-skiva med Lina Sandells sånger som görs av David Forsblom och SLEF-Medias resa i C.S. Lewis fotspår . Tjugofyra ansökningar hade inkommit. 15.6.2020 kl. 15:32

domkapitlet. Janette Lagerroos fortsätter som tf kaplan i Houtskär till oktober och kyrkoherdetjänsten i Kronoby är ledig att sökas. Bland annat det här beslöt domkapitlet vid sitt möte idag. 11.6.2020 kl. 16:13

FMS. – Understödsintäkterna har tyvärr inte utvecklats som vi hade förväntat oss, och vi har varit för optimistiska, säger verksamhetsledare Rolf Steffansson på Finska Missionssällskapet. 10.6.2020 kl. 21:12

ekonomi. Understödet styrs så att de församlingar som på grund av pandemin förlorar mest intäkter också får mest stöd. 9.6.2020 kl. 19:00

Kulturskillnader. Som rikssvensk i Helsingfors har teologen Jonas Gehlin kunnat betrakta finländare från ett utifrånperspektiv. I Finland är arbetsklimatet mer formellt och ledarskapet sakorienterat. Och han har med intresse följt de två ländernas olika linjer under coronapandemin. 9.6.2020 kl. 10:35

prästvigning. Jean d’Amour Banyanga prästvigdes sjunde juni i Borgå domkyrka. 8.6.2020 kl. 12:33

utmaningar. Haje Abrahamsson är skådespelare och mamma till ett barn med specialbehov. – Det jag gör kan tyckas tungt, men det är roligt och djupt meningsfullt. 5.6.2020 kl. 10:39

sibbo. Rune Packalen kallas för församlingens tredje diakon. Som busschaufför har han fört många förtroliga samtal. En stor tragedi har färgat hans eget liv, och gjort honom till en lyssnare. 4.6.2020 kl. 14:11

Personligt. Kocken Mattias Åhman är en tävlingsmänniska. Vad han än gör strävar han efter att bli bra på det. Nu satsar han på att fortsätta bygga upp restaurang Hejm som fått öppna igen. 4.6.2020 kl. 11:11

Depression. För känslig, för högljudd, för hudlös. Efter flera svåra depressioner har Heidi Finnilä lärt sig att se på sig själv med nåd. – Jag skäms inte för att jag är en liten ömklig varelse, inte tuffare än så här. 3.6.2020 kl. 15:08

mission. Om Gud vill och flygen går återvänder Chamilla och Kristian Sjöbacka till Kenya så snart de kan. ”Får man trivas så här bra på missionsfältet?” har de ibland frågat sig. Landet och arbetet har förändrats sedan de första gången åkte ut som missionärer. 4.6.2020 kl. 09:19

mathjälp. Coronaepidemin har lett till ett ökat behov av mathjälp. De som ordnar matutdelning försöker möta behovet, samtidigt som de fått lägga om verksamheten. 2.6.2020 kl. 15:51

NYTT FRÅN DOMKAPITLET. Vem har sökt tjänsten som ledande kaplan i Väståbolands svenska församling? Vem blir citykaplan i Johannes församling? Läs mera i notisen från domkapitels senaste sammanträde. 28.11.2023 kl. 13:58

KORANFORSKARE. Många muslimer upplever pressen från västvärlden som outhärdlig, säger Torsten Sandell, som bott länge i Turkiet och forskat i Koranen. 23.11.2023 kl. 08:00

livskris. När hon var fem år hittade Mari Koli sin pappa död. Det är egentligen där berättelsen om krig, en utbränd vd och att vandra sig frisk börjar. – Jag hörde en röst som sa: Du måste gå till Santiago de Compostela. 22.11.2023 kl. 13:01

EKENÄS. I tider när kyrkobyggnader blir nattklubbar eller bostäder går Betesdaförsamlingen i Ekenäs mot strömmen. Frikyrkan har köpt och renoverar den mer än 150 år gamla träbyggnaden Ekenäs seminarium. 21.11.2023 kl. 18:19

KYRKOMÖTET. Ombuden Ulla-Maj Wideroos, Patrik Hagman och Rolf Steffansson har meddelat att de inte ställer upp för omval när ett nytt kyrkomöte ska väljas i februari. Kyrkpressen bad dem sammanfatta de senaste fyra åren och slutsatsen blev – det går kanske framåt, men framför allt går det långsamt. 20.11.2023 kl. 13:11