Robin Nyman vet att det är lättare att bygga på sin sommarstuga än att bygga församling.

Svårigheten i att bygga kyrka

tro. Det är inte lätt att bygga en församling från grunden. Robin Nyman har försökt. För hans del slutade det i ett känslomässigt stort, mörkt hål. 11.4.2017 kl. 11:37

– Om man vill vinna populäritespoäng är det inte det smartaste att starta en församling. Då är det bättre att sälja glass.

Robin Nyman vet vad talar om, för han har gjort båda.

När han och hans hustru återvände till hemstaden Jakobstad år 2000 efter ett och ett halvt år i Australien hade han en vision. Han ville skapa en mötesform i församlingen med låg tröskel, där lekmännen bar ansvaret. Han kontaktade Jakobstads svenska församling, där visionen föll i god jord. Det var startskottet för Forum. Samtidigt var det också startskottet och för en resa som berörde många människor i Jakobstadsnejden.

– I Australien kom vi i kontakt med visionär församling, som jag erfor stämde överens med min personlighet.

När de kom dit första gången sträckte någon fram handen och sa: Hej, vem är ni, där finns det kaffe. För Robin Nyman kändes musiken som spelades som den musik han lyssnar på annars också.

– Där fanns en modig företagsamhet. Det händer mycket på lekmannanivå i den lutherska kyrkan också. Men jag saknar den snabba responsen och uttrycken för att vara troende. För mig finns en glädje i att det nya blir till. Det var som om någon dragit undan en slöja och visat att den galenskap och drömmar jag bär på kanske är mitt bidrag till Guds rike.

Forum verkade i cirka fyra år inom Jakobstads svenska församling. Då valde ledarskapet att gå sin egen väg och bilda en ny församling, Oikos. En del av Forum följde med. De som stannade kvar omorganiserade verksamheten och kallade den Fokus.

– När man etablerar något nytt och annorlunda som inte är mainstream drar det per automatik med människor som inte känner sig hemma i mainstream. De som steg på tåget drevs av olika motiv. En del sökte ett annat uttryck för sin tro medan andra drogs med för att de var besvikna på något. I efterhand har jag lärt mig att man som ledare måste vara vis när man hanterar besvikelse. Som ledare borde du kunna urskilja vad som är sanna motiv och vad som bara är besvikelse. Vilken väg är kärlekens och vilken är bara en protestväg? Den ledarskapsförmågan hade jag inte.

Nyman säger att man lätt blir ifrågasatt och kritiserad och man går i en konstig riktning.

– Då tycker folk tycker att man är på fel väg och undrar om man hört Gud över huvudtaget. Till sist börjar man undra själv också.

När han blickar tillbaka ser han idag att han blev väldigt mekanisk i sin syn på församling.

– Jag tänkte mig att om vi bara fick olika bitar på rätt plats så skulle allt lösa sig och församlingen per automatik ha större möjligheter. Om vi hanterar dopfrågan så här, så då … Om vi utrustar evangelister, så då … Den mekaniska synen gör att man plötslig kommer bort från kärlekens väg. Jag klarade inte av att sträva efter det och samtidigt behålla kärleken och nåden.

Oikos existerade som egen församling i knappt två år. De hyrde en samlingslokal och organiserade församlingen i bönegrupper.

– I något skede började jag ifrågasätta om vi lever efter den vision vi hade i början. Då sa vi att vi skulle etablera något enkelt, som har låg tröskel, för människor att komma till. Vi hade valt bort ett stort paraply under vilket människor kände sig trygga. Jag ställde mig frågan om vi faktiskt gör det enkelt för människorna, eller håller vi på att bli en exklusiv grupp för dem som har samma åsikt? Den här våndan växte allt starkare inom mig.

Robin Nyman tar på sig ansvaret för beslutet att lägga ner Oikos. Det var hans livs tuffaste beslut.

– I det läget var vi inte så många människor, kanske trettio personer i sex–åtta familjer. Men oberoende av hur många vi var så berördes vi.

Vart alla tog vägen vet han inte.

– Jag umgicks ju inte med alla på det sättet. Men jag vet att någon hittade ett andligt hem i den lutherska kyrkan, någon i baptisterna och någon i missionskyrkan.

Själv blev han församlingslös och hamnade i ett stort mörker.

– Jag hade i åtta–nio år satsat helhjärtat av min tid och mitt engagemang på något jag trott på och som jag trott Gud kallat mig till. När det som varit mitt liv i så många år plötsligt klipptes av öppnades ett svart mörkt hål. Jag kände mig misslyckad och tyckte att jag varit med om att skapa kaos och negativitet för andra, vilket inte var min intention.

Fem år var han mest mest därhemma och anklagade sig själv.

–Jag såg varken någon idé att öppna Bibeln eller gå med i någon församling. Se nu bara hur det gick sist jag gjorde det. Jag blev en bra måltavla för själafienden då jag isolerade mig från allt och alla.

Men det kom också mäniskor som berättade att de kom till tro i Forum.

– Det tyckte jag var bra, men just då hade jag svårt att glädjas över det.

Vad gjorde att du kom över mörkret?

– Det var en process. Att man känner sig oduglig och värdelös är kanske också en känsla som tappar kraft med tiden.

Han sökte sig också aktivt till en del människor för samtal och själavård.

– Vid några tillfällen sa någon en mening som betydde mycket för mig. En själavårdare sa att kreativiteten inom mig måste hitta ett uttryck. Annars blir jag sjuk. Det kände jag igen. Kanske en del av mitt engagemang i församlingsvärlden var ett uttryck för min kreativitet. Kreativiteten är en Guds gåva, men då man misslyckats begraver man gåvan. Då säger man ”aldrig mer”. Men då begraver man en del av sig själv.

Läs en längre intervju med Robin Nyman i Kyrkpressen 15-16/2017

Johan Sandberg



Stämning. Tidigt på julaftons morgon står hon i en tyst domkyrka och stryker altardukar. ”Det är bästa stunden på dagen”, säger vaktmästare Carla Ihatsu. 21.12.2018 kl. 11:32

kaplansval. Med en rösts marginal valdes Ann-Mari Audas-Willman till ny kaplan i Närpes församling. Kyrkofullmäktige förrättade valet. 20.12.2018 kl. 23:09

skärgård. När juldagsmorgon glimmar är åtminstone prästen vaken – också i skärgården. 20.12.2018 kl. 14:06

biskopens julhälsning. Vem kan vi lita på? Den frågan ställs vi allt oftare inför idag när vi försöker skilja på vad som är tillförlitliga nyheter och vad som är medveten förvrängning av fakta. 24.12.2018 kl. 09:00

samkönad vigsel. Johannes församling i Helsingfors öppnar sina kyrkor för vigsel av samkönade par. Beslutet fattades på fredagen av församlingsrådet. 14.12.2018 kl. 19:21

Solf. Ann-Mari Audas-Willman, kyrkoherde i Solf, lämnar församlingen i början av nästa år. 14.12.2018 kl. 16:29

nyvald. Martina Harms-Aalto vill jobba för en församling som har högt till tak, låg tröskel och inget skräp som sopats under mattan. 14.12.2018 kl. 13:35

utmattning. Att stiga upp och gå till jobbet var en omöjlighet. Först var skamkänslan stark. I dag vet Johan Terho att han lärde sig något viktigt om vem han själv är. 13.12.2018 kl. 16:21

pro ecclesia. Kyrkans medalj för förtjänstfullt arbete beviljas Kyrkpressens chefredaktör May Wikström. 11.12.2018 kl. 11:20

sammanslagning. De tre församlingarna Kronoby, Nedervetil och Terjärv begär en utredning med tanke på en eventuell sammanslagning . Men något initiativ till sammanslagning har ännu inte gjorts. 30.11.2018 kl. 15:33

advent. I advent känner många att julsnaran dras åt kring halsen. Men tänk om det inte skulle vara så. Här kommer sex tips till den som känner sig trött i förväg. 29.11.2018 kl. 13:52

de vackraste julsångerna. En miljon finländare samlas varje jul för att sjunga tillsammans. För årets julsångsval står två Korsholmskantorer. 28.11.2018 kl. 16:38

biskopsval. Sixten Ekstrand, direktor vid Kyrkans central för det svenska arbetet, ställer upp i biskopsvalet i Borgå stift. Margareta Puiras, församlingspastor i Karis-Pojo, är ombud för hans valmansförening. 26.11.2018 kl. 10:46

matteus. När domkapitlets beslut gick emot församlingsrådets åsikt i valet av kyrkoherdevikarie skickade besvikna medarbetare brev till biskopen. Domkapitlet hänvisar till den formella kompetensens tyngd – en riktlinje som inte tycks ha nått fram till församlingsrådet. 22.11.2018 kl. 09:26

församlingsvalet. Närpes. Femton platser av 23. Framgången för den nya listan i Närpes överraskar även initiativtagaren och röstmagneten Ulla-Maj Wideroos. 19.11.2018 kl. 18:20

skrivande. Att skriva är som att träna: om du tar paus är det svårt att komma igen, säger författaren, skrivinspiratören och handbollsspelaren Michaela von Kügelgen. Men alla kan skriva – också du. Bara fem minuter per dag leder så småningom till en hel roman. 26.7.2023 kl. 19:00

JORDFÄSTNING. Ibland får prästen Malin Lindblom veta att någon knappast kommer att närvara vid jordfästningar hon ska förrätta. Hittills har det ändå alltid dykt upp någon, men hur många som är på plats är aldrig avgörande för henne. – Jordfästningen är som en bön, säger hon. 25.7.2023 kl. 15:17

musik. Två händelser som mänskligt sett inte var förnuftiga bevisade för ”Banjo-Ben” Ben Clark att Gud ledde honom. 21.7.2023 kl. 21:59

Solf. Johan Kanckos och Camilla Svevar har sökt kyrkoherdetjänsten i Solf. De fick svara på några frågor om sig själva och sin syn på Solf och kyrkoherdejobbet. 31.5.2023 kl. 16:52

NÄRPES. Också i år är väskan packad och redo för lägerområdet Fridskär. – Det är en jättehärlig gemenskap, säger Kajsa Åbacka, som är hjälpledare i Närpes församling. 14.6.2023 kl. 16:49