Guy Erwin är biskop i den amerikanska lutherska kyrkan ELCA. Han är som bäst på besök i Finland, och har träffat flera av våra biskopar, teologer vid Helsingfors universitet och regnbågsaktivister, både sekulära och kyrkliga sådana.
Erwins besök infaller vid en tidpunkt då förändringens vindar blåser inom Finlands lutherska kyrka. I mars träder lagen om könsneutrala äktenskap i kraft och förr eller senare måste kyrkan fatta beslut om vad den ska säga om saken.
– Mitt råd är: skynda långsamt, säger Erwin.
– Jag tror att en orsak till att debatten varit så hård i Finland är att regeringen nästan tvingat kyrkorna att ta ställning i den här frågan. Och kyrkor är inte flexibla institutioner, det är svårt för dem att förändras, och väldigt svårt att förändras snabbt. Jag tror att det är viktigt att inte fatta alltför snabba beslut. Felaktiga beslut kan vara farligare än att inte fatta något beslut alls.
Samtidigt uppmanar han hbtiq-folket att stanna kvar i kyrkan.
– Det är lätt att gå sin väg, och det krävs kraft att stanna kvar och arbeta för kyrkans framtid. Ett problem är att de som vill förändra kyrkan inte älskar den lika mycket som de som vill att den ska vara oförändrad.
Han vet vad han talar om. Erwin kände tidigt ett prästkall, men eftersom han också visste att han var homosexuell insåg han att det var omöjligt för honom att bli prästvigd. Han blev historiker, kyrkohistoriker, och hittade sitt andliga hem i den lutherska kyrkan. Han hittade en livspartner och gjorde akademisk karriär. Men samtidigt var han aktiv i kyrkan.
År 2009 öppnades prästämbetet i ELCA för homosexuella.
– Givetvis hade vi haft homosexuella präster tidigare, men de fick inte leva ut sin sexualitet. Men nu, när det var möjligt, kunde jag prästvigas snabbt och några år senare blev jag överraskande vald till biskop.
Guy Erwin är ELCA:s första öppet homosexuella biskop, och själv trodde han inte att hans kyrka var redo för honom, inte så snabbt.
– Förändringen har skett snabbt, snabbare än vi trodde att var möjligt. Det har också varit en stor överraskning att samkönade äktenskap blivit möjliga på så många håll i USA under en så kort tidsperiod. Historien visar att väldigt få så stora sociala omställningar har skett i så snabb takt.
Han säger att den diskussion som ledde till att homosexuella präster accepterades år 2009 var svår, men den var alltid saklig.
– I princip var det en civiliserad diskussion, och den fördes av människor som erkände att den andra parten var kristen. Det tror jag är mycket viktigt. Det här kan kyrkan hålla fast vid för att föregå med gott exempel för det övriga samhället – det är ju det kyrkan ska vara, ett exempel.
Guy Erwin växte upp i osagestammens reservat i Oklahoma, ett mycket konservativt område.
– Det var en miljö som påminde om den i filmen Brokeback Mountain. När jag var pojke hade jag en känsla av att om jag sa fel sak, eller avslöjade mig, skulle jag bli dödad, att våld var en möjlighet. Jag känner fortfarande så i vissa delar av USA. Det finns ställen där du som homosexuell inte är helt trygg.
Han vill poängtera att det finns en plats för alla hbtiq-personer i kyrkan.
– Det finns alltid ett sammanhang som accepterar dig, så om du inte känner dig accepterad ska du försöka hitta en sådan plats. Jag vet att ni har ett geografiskt system i Finland som gör att man tillhör den församling på vars område man bor, men jag tror ändå att det är fullt möjligt att hitta ett ställe i kyrkan där man kan känna sig trygg. Jag tror inte att det är hälsosamt att gång på gång vara med i ett sammanhang där man känner sig bortstött. Men jag säger också att man inte ska lämna kyrkan, det går alltid att hitta en plats där man kan trivas.
Guy Erwin har levt sitt liv som representant för flera minoriteter: han tillhör den amerikanska ursprungsbefolkningen, han är homosexuell och han är kristen.
– Det har gett mig tre nivåer av utanförskap, och det har gjort mig till ett bra vittne och en god observatör. Jag kan ofta påtala saker som andra inte ser. Men jag kan också känna mig ganska ensam.
I ELCA:s biskopskollegium har just det här varit hans uppgift: att stå för ett annat perspektiv.
– Man måste tala om hbtiq-frågor på ett annat sätt när det finns en person som representerar den minoriteten i rummet. Det är en av de viktigaste följderna av att jag valdes till biskop. När de 64 biskoparna i ELCA träffas och talar om att tjäna homosexuella – då finns det en sådan person där. Det förändrar konversationen, du kan inte länge tala om ”dem”. Därför är det viktigt att finnas där, vid bordet.
