Ylva Perera drivs av socialistiska ideal, solidaritet, feminism och miljöengagemang. – Det här finns ju också i kristendomen, men jag glömmer ofta bort att det är så.

Ylva Perera: "En chimär att tro att vi ska kunna välja helt och hållet"

Bok. Att ta sin konst på allvar, att försöka välja sitt liv och ibland inse att det inte går. Ylva Pereras debutroman Dödsdalsdansösen handlar om att leva i en värld som kunde vara magisk men ofta blir tragisk. – Jag tror vi alla längtar efter att misslyckas men ändå märka att det bär. 17.10.2016 kl. 13:09

Den amerikanska balettdansösen Marta Becket åker genom öknen tillsammans med sin följeslagare Ed. Vid Highway 395, i Death Valley Junction, dödsdalens korsning, hittar de en övergiven teater, och där grundar Becket Amargosa Opera House, en scen där hon uppträder varje kväll, ibland enbart inför den publik hon själv målat på väggarna.

I Åbo: Miranda kokar te i sitt studentkök och det skrämmer skiten ut henne att hon använder en mugg som hon fått av sin moster till konfirmationen eller studenten. Den har blivit hennes utan samtycke, och hon vill vara någon med en egen Stil. En Marta Becket, en kvinna som gör allt för konsten och inte väjer undan ens för de mest megalomaniska planer.

En balettsdansös i öknen. Studerande i Åbo. Historierna vävs ihop till en helhet i Ylva Pereras debutroman Dödsdalsdansösen, nyss utkommen på nya Vilda förlag.

– Boken är väldigt präglad av tjusningen i att gripa en oväntad chans och medvetet försöka göra något häftigt av den. Jag tänker ganska ofta: tänk om världen skulle vara lite mer magisk, tänk om världen skulle vara lite mer som en konstig film, så att allt är nästan som vanligt men ändå lite skevt, säger Ylva Perera.

Så vill hon försöka skriva: om folk som faktiskt svarar på sådana impulser.

"Men det finns också nånting emancipatoriskt och ansvarstagande i det: att livet är en gåva, att man vill finnas på jorden för att göra den bättre. Ta sin plats på jorden på allvar utan att det blir ett navelskådande projekt."

– Och tar sig själva på så otroligt stort allvar, och sin konst på så stort allvar, vilket jag själv tycker är väldigt svårt.

Då hon var sjutton–arton var Ylva Pereras största rädsla att missbruka livet, att inte ta livet på det allvar det förtjänar.

– För mig är det invävt i duktighets- och prestationskomplex, och det är jag väldigt kritisk till. Men det finns också nånting emancipatoriskt och ansvarstagande i det: att livet är en gåva, att man vill finnas på jorden för att göra den bättre. Ta sin plats på jorden på allvar utan att det blir ett navelskådande projekt.

Hur vara icke-perfekt

Vissa scener började hon skriva då hon var 21–22, nu är hon 27. Bokens Miranda tycker det är viktigare att vara någon och göra något unikt än att verkligen komma fram till vad som skulle vara meningsfullt att göra och vara.

– När jag var yngre upplevde jag kravet att inte missbruka livet som en konkret press. För mig är det också kopplat till en konstig dygdmoral. När jag började studera hade jag jättehårda krav på mig att engagera mig i mina studier men också vara ute tillräckligt sent på kvällen, tillräckligt många gånger i veckan. Jag ville verkligen leverera på alla punkter – och det var ju bara en ny form av pliktkänsla, idén av den häftiga unga kvinnan.

I boken står Miranda i sitt kök och har ångest över muggen hon inte valt själv.

– Samtidigt är det en chimär att tro att vi ska kunna välja helt och hållet, att tro att om jag bara kan välja mina muggar själv så blir jag en egen person. Jag är ju ändå en produkt av min familj, släkt och kultur.

Men din bok handlar också om integritet, om omöjliga val som ändå måste göras. Varför är den tematiken intressant för dig?

– Det skriver jag om för att vi lever med tanken att vi kan välja våra liv, iscensätta våra liv, men i min berättelse blir det tydligt att det inte är ett val alla människor kan göra. Jag är irriterad över att man förväntas kunna göra vad som helst bara genom att själv ta ansvar och rycka upp sig. Det kan man inte.

Bokens Ed försöker rädda en ung kvinna som inte vill bli räddad, rädda henne på sitt eget sätt, enligt sin plan.

– Det har varit en del av min egen utmaning i mitt ”rädda världen”-projekt, att inte ta det som en frälsningsmission och bli en hjälpare. Vi hamnar väldigt lätt in i det när vi lever som privilegierade vita västerlänningar. Vi vill hjälpa, men har svårt att vara lyhörda för hur set ser ut för en annan människa.

Fortsätt läsa

Text: Sofia Torvalds
Foto: Carolina Husu



VITTNESBÖRD. Han kom till Jakobstad för att göra målen som ska vinna matcherna för Jaro. Men för David Carty är det minst lika viktigt att vinna själar för Gud. 5.7.2023 kl. 19:00

Franciskusfest. Franciskusfesten på Hamnö, Kökar, är sommarens förvandlande händelse, ett återkommande mirakel på världens vackraste plats. I år var temat ”Glädje, lek och helig dårskap”. När vi bryter upp säger vi: Nästa år på Kökar! 2.7.2023 kl. 13:50

Åbo akademi. Var står den finlandssvenska akademiska teologin idag? Kyrkpressen har träffat ÅA:s rektor, teologen Mikael Lindfelt. På hösten för 36 år sedan började han vid akademin som gulnäbb från Karleby. 3.7.2023 kl. 10:00

sommarteater. I juli framför Myrbergsteatern pjäsen ”Guds kvarnar mala”. – Det är en otrolig satsning som de frivilliga skådespelarna gör, säger Eva Hietanen. 7.7.2023 kl. 12:00

profilen. Tove Holmström är församlingsmästare i Ekenäs kyrka, som är mycket välbesökt om somrarna. – I juli brukar det ofta bli över 300 besök på en dag. 4.7.2023 kl. 12:00

advent. Allhelgona ligger bakom oss, affärerna är fyllda med julpynt. – Hur tar man emot ett nyfött barn? Inte är det ju med skrålande högtalarmusik, säger Katarina Gäddnäs. 18.11.2024 kl. 12:48

tro. Han såg Bibeln som endast en historisk bok och ville inte acceptera att Gud verkar idag. Men Magnus Finskas tvingades tänka om när Gud helade hans sjuka rygg. – Jag vill inte säga att jag är kristen. Om inte mitt liv avspeglar att jag är det så är det ju en lögn, säger han idag. 13.11.2024 kl. 13:54

KYRKOMÖTET. Den segslitna frågan om vem som ska betala för gravväsendet i Finland går vidare. i ett vasst brev till regeringen varnade kyrkomötet för dyrare gravar framöver för den som inte hör till kyrkan. 8.11.2024 kl. 16:41

KYRKOMÖTET. Det är olika dyrt för både anhöriga och församlingar att sköta en begravning. Kyrkomötet i Åbo debatterade det här länge på tisdagen. 5.11.2024 kl. 16:45

UNG I KYRKAN. Höstdagarna 2024 samlar som bäst närmare 600 tonåringar från församlingar runt om i Svenskfinland. 2.11.2024 kl. 12:44