Johan Lassus hade sitt sämsta vitsord i hälsokunskap, men blev hjärtläkare.

Hjärtläkaren Johan Lassus: Jag tror på helande men jag måste använda de verktyg jag har fått

profilen. Livet går inte att kontrollera, ändå frågor ofta människor som blivit sjuka vad de hade kunnat göra annorlunda. – Min uppgift som kristen läkare är att försöka hjälpa människor att lära sig leva med det som hänt. 6.10.2016 kl. 08:36

Ber man i jobbet om man är en troende hjärtläkare, Johan Lassus?

– Jag har inte aktivt frågat om jag får be för en patient. Men visst händer det att jag ber när jag desinficerar händerna före ett kritiskt ingrepp. Det hjälper mig att med förtröstan kunna gå in i ett svårt moment. Jag upplever att tron är något jag får falla tillbaka på och att det finns ett stöd att få därifrån.

Samtidigt känner han sig lite kluven när han ber för någon i jobbet.

– Jag tror på helande, men jag kan inte gå omkring och vänta på helande utan jag måste använda de verktyg jag har fått.

Han har funderat mycket på sjukdomens grundvalar och hur dagens människor hanterar sjukdom. Han tycker att den centrala frågan som patienter ofta ställer är ”Varför?” och det som är typiskt för yngre generationer i dag är behovet av att kunna kontrollera sin tillvaro. Därför frågar de ofta ”Vad hade jag kunnat göra annorlunda?”, när de insjuknar.

– Min uppgift som kristen läkare är helt enkelt att försöka hjälpa medmänniskor genom sjukdomen, hjälpa dem att lära sig leva med det som har hänt.


Hälsopolitiskt dryftas alltid frågor om hur mycket insatser som ska läggas på en människa i slutskedet av livet. Lassus känner inte själv en stor ångest inför det faktum att livet en gång ska ta slut.

– Vår tid är utmätt och ibland måste man låta döden få inträffa, och då handlar det inte om att låta bli att vårda utan om att inte återuppliva en människa som inte har några möjligheter till liv. Men det kan förstås vara väldigt svårt för anhöriga att acceptera.

Läs hela profilintervjun i papperstidningen nummer 40/2016.

Ulrika Hansson



romandebut. En måsinvasion, civil olydnad och lojalitet. Förankrad i hembygdens landskap ställer Ulrika Hanssons debutroman frågan: Vad får man vara tacksam för? 16.9.2020 kl. 18:30

döden. Förr höll man nästan alltid en visning av en död anhörig före begravningen. 15.9.2020 kl. 20:12

hopp. Det är okej att vi oroar oss, men Gud har lovat oss ett hopp och en framtid. De orden tröstar Helene Liljeström som tar över som kyrkoherde i Matteus församling en höst när det är svårt att planera för framtiden. 16.9.2020 kl. 00:01

Kyrkflytt. "Om vi inte kan fira gudstjänst, lovsjunga, lyssna och be, så upphör vi att existera som församling." 16.9.2020 kl. 00:01

mathjälp. Helsingfors-hjälpen avslutades för att behoven inte längre ser likadana ut som i våras. Men församlingarna erbjuder fortfarande mathjälp och samtalsstöd, och dörrarna till de gemensamma måltiderna har öppnats på nytt. 16.9.2020 kl. 00:01

Närpes. Mikaela Björklund är färsk stadsdirektör i Närpes. Bakom sig har hon många år av engagemang i lokalsamhället, med början från när hon var tonåring i församlingen. Tron är grunden hon står på – den gör det naturligt att vilja vara med och bygga samhället för medmänniskorna. 17.9.2020 kl. 10:30

Borgå. Tålamodet tryter i Borgå. – Det är kanske dags att hyra lokal i stället för det fuktskadade svenska församlingshemmet, säger kyrkoherde och domprost Mats Lindgård. 11.9.2020 kl. 10:06

kronoby. Samarbetsförhandlingarna i Kronoby församling har avslutats. En kantor, en kanslist och en församlingsmästare sägs upp. 10.9.2020 kl. 15:46

Kyrkodagar. De finlandssvenska kyrkodagarna i Mariehamn får en annorlunda och mer lokal prägel. Arrangörerna tycker ändå det är viktigt att samlas även under rådande omständigheter. 9.9.2020 kl. 14:04

stiftsfullmäktige. – Vi behövs alla för olika uppgifter, säger Anita Ismark om lekmännens roll i församlingarna. Vid det nya stiftsfullmäktiges första sammanträde valdes hon till ordförande. Hon ser att det omdiskuterade organet har en viktig roll som länk mellan församlingsgolv och domkapitel. 4.9.2020 kl. 16:17

Dopsockor. Varje barn som döps i Åbo svenska församling får ett par sockor som gåva. Sockorna har stickats av frivilliga i församlingen, och de är en del av satsningen på Dopåret 2020. 4.9.2020 kl. 15:06

äktenskapssyn. Tre biskopar håller fast vid kyrkans nuvarande syn, två vill ha ett helt könsneutralt äktenskapsbegrepp. De övriga placerar sig däremellan, en vill inte svara. 4.9.2020 kl. 12:17

Bok. När Gustav Björkstrand skrev sin självbiografi upptäckte han nya perspektiv.Han har också fått syn på nya sidor av sig själv, till exempel en dragning till mystik. 3.9.2020 kl. 13:28

körsång. Den här hösten får församlingarnas körer fundera på om de kan öva trots smittorisken. En del ställer in, andra sjunger i mindre grupper, vädrar och håller avstånd. 2.9.2020 kl. 09:06

föräldraskap. "Det här är hennes första hjärtesorg och jag vet att det inte är den sista." 2.9.2020 kl. 00:01

KYRKOMÖTET. Mia Anderssén-Löf och Torsten Sandell blir prästombud i det nya kyrkomötet. De försvunna präströsterna från Åland dök upp under veckoslutet efter att ha varit borta i posten. 19.2.2024 kl. 11:56

Nattvard. Den möjlighet kyrkolagen ger att fira nattvard utanför kyrkorummet kan minskalaestadianernas behov att bilda egna församlingar. 16.2.2024 kl. 12:41

KYRKOMÖTET. Tre av fyra lekmannaombud från Borgå stift är nya i kyrkomötet. Präströster efter tisdagens kyrkomötesval är borta – i posten – och valnämnden fick avbryta rösträkningen. 14.2.2024 kl. 18:44

KYRKOMÖTET. Expresspost från Åland var inte tillräckligt för att trygga valprocessen. De 22 röster som är borta avgör vem som blir prästombud i kyrkomötet. 15.2.2024 kl. 12:41

KYRKOMÖTET. Kvasten gick i kyrkomötet. Många av de sittande ombuden blev inte omvalda. Närmare två tredjedelar av plenisalen är nytt folk. Fortfarande finns inte kvalificerad majoritet i frågan om samkönade äktenskap 15.2.2024 kl. 12:14