Enligt Sari Dhima har människan behov av ”spirituella rum”. Om inte kyrkan fyller det behovet kanske ett museum gör det. På bilden konstmuseet Kiasma i Helsingfors.

"Vi mår bra av att vara små"

Arkitektur. Enligt Sari Dhima präglas den moderna finska kyrkoarkitekturen av en viss ängslighet. 2.9.2016 kl. 15:21

Sari Dhima rycker till när hon sätter sig vid ett bord i konstmuseet Kiasmas kafé. Den tjocka metalliska bordsytan är obehagligt kall att vila armarna på.

– Den som har planerat det här har tänkt mera på att det ska se snyggt ut än på hur det ska kännas för oss som använder rummet.

Som teolog och inredningsarkitekt ser Sari Dhima lite andra saker i ett rum än vad de flesta andra gör.

– Oftast lägger folk märke endast till det som inte fungerar. I det här rummet skulle de flesta notera att det är mycket slammer och oljud på grund av de kala ytorna. Men få tänker på att rummet har ett bra flöde på grund av sin avlånga rektangulära form. För kafégästerna är det självklart hur de ska röra sig från kassan till salladsbuffén och till en sittplats.

Hennes blick för hur rum fungerar har tränats under en lång tid, inte minst när hon skrev sin doktorsavhandling i teologi om moderna finska kyrkor.

– Ett rum fungerar bra om det inte behövs anvisningar och tjocka manualer för hur man ska röra sig där. Rummets flöde ska vara självklart.

"Ett rum fungerar bra om det inte behövs anvisningar och tjocka manualer för hur man ska röra sig där."

Skapar byggnadshistoria

När Sari Dhima var gymnasieelev i Åbo gjorde hon ett skolarbete om Åbo domkyrka. Hon fick följa med en grupp arkeologistuderande till gravkamrarna under golvet.

– Vi öppnade en lucka och steg ner. Det var mörkt under de låga valven och där fanns högar med ben.

– Då väcktes min nyfikenhet. Den speciella stämningen i gamla kyrkor gör att man blir del av en lång kedja genom historien när man stiger in i dem. Man kan stå på exakt samma ställe som någon annan har stått på för en väldigt lång tid sedan.

I dag är Sari Dhima själv med om att skapa en bit byggnadshistoria. Hon leder projektet One Campus som innebär planerandet och byggandet av campuset Väre i Otnäs. Där ska Aalto-universitetets avdelningar för konst, design och arkitektur (ARTS) husera från och med hösten 2018.

– Senast ett sånt här projekt gjordes var när Ateneum byggdes 1887, för 131 år sedan.

Efter Ateneum och före Väre har ”Taiken” – den konstindustriella högskolan – haft sin undervisning i Arabia, i gamla industrilokaler som man försökt anpassa till konstundervisning.
– Men nu bygger vi igen lokaler enkom för de konstindustriella ämnena.

Full koll på moderna kyrkor

Medan hon skrev sin doktorsavhandling reste Sari Dhima runt på somrarna till 65 moderna kyrkor i Finland, byggda mellan 1962 och 1999. Hon analyserade och fotograferade dem och kunde slutligen doktorera om altarets betydelse i moderna finska kyrkor.

– En trend har varit att man lyft ut altaret lite mer än en meter från väggen, så att prästen ska kunna stå mellan altaret och väggen, vänd mot församlingen. Den principen kallas versus populum, mot folket.

Den goda föresatsen med versus populum var att förbättra kommunikationen mellan präst och församling, att de skulle ha mera ögonkontakt.

– Men egentligen har det lett till fler hinder i vägen mellan präst och församling. Nu är det inte bara ett altarskrank som står mellan de två parterna – utan också ett stort och ofta klumpigt altarbord.

Brist på mod

En annan sak som Sari Dhima märkt i de moderna kyrkorna är en ängslighet.

– Man har inte alltid vågat gå hela vägen med inredningen. Trots att arkitekturen i övrigt är nytänkande kan man i inredningen ändå klamra sig fast vid väldigt många traditioner. Men man måste inte klämma in alla kyrkgrejer i en ny kyrka.

Som exempel på ängsligheten ger hon de runda kyrkorna Kampens kapell och Tempelplatsens kyrka.

– Här fanns bra chanser att göra något helt annorlunda. Den yttre arkitekturen är rund, men av någon anledning har man i inredningen ändå upprepat de dubbla bänkraderna från de avlånga medeltida katedralerna. Har man en gång byggt en rund kyrka kunde ju även innanmätet bygga på cirkelformen. Varför inte rikta flödet mot ett altare i mitten?

Kritiker kan undra vad det är för idé att forska i kyrkorummet. Vad spelar det för roll hur rummet ser ut, det är ju gudsmötet som är viktigt?

– Det handlar inte om att göra rummet till en avgud, utan om att rummet ska tjäna gudstjänsten. Ett rum som inte fungerar kan faktiskt hindra gudsmötet.

Kyrkorummet kan liknas vid nattvardsbrödet, som har en synlig materiell del och en osynlig gudomlig del.

– Utan brödet är det osynliga ännu mera osynligt. Utan ett bra kyrkorum blir det svårare att få grepp om den osynliga gudomliga verkligheten.

Men Sari Dhima har full förståelse för att rummet inte påverkar alla människor på samma sätt.

– De här sakerna kan kännas väldigt ytliga för dem som inte påverkas av sin omgivning.
Hjärtat dras till stora rum

Entrén till Kiasma är hög och ljus. Det tycker Sari Dhima om.

– Jag tror att alla människor har en spirituell sida. Har man inte en tro så tillfredsställer man den sidan på annat sätt. Jag vet många agnostiker och ateister som gärna söker sig till kyrkoliknande byggnader, som muséer och bibliotek. Det är något i människan som mår bra av den här typen av rum.

Kanske det handlar om att känna sig liten för en stund, buren av något större.

Liisa Mendelin



jesus. – Det finns både en konfirmand och en forskare här uppe, säger Lundprofessorn Dick Harrison och knackar på sitt huvud. Han vill tro och betraktar sig definitivt som en kristen. Som historiker tycker han Bibelns Jesus håller för överraskande mycket källkritik – utom kanske julevangeliet då. 22.12.2022 kl. 10:00

JULTIPS. Som bäst blir julen värme och gemenskap. Som sämst blir den press, jämförelse och ensamhet. 22.12.2022 kl. 19:00

KRIGET I UKRAINA. När kriget i Ukraina bröt ut var det fullt kaos i Maryna Vilkhoryks huvud. Vad skulle hon ta sig till? – Ibland kändes det som om det inte hände mig, det var som i en film, säger hon. Idag tackar hon varje dag Gud för att hon har jobb, hus och sin familj i Jakobstad. 21.12.2022 kl. 10:43

Övergrepp. Ett barn misstänks ha blivit utsatt för sexualbrott i de evangelisk-lutherska församlingarna i Vasa hösten 2022. Det misstänkta brottet är anmält till barnskyddsmyndigheterna och polisen. 20.12.2022 kl. 10:59

musik. – Julen kan vara härlig på morgonen och hemsk på kvällen, säger Emma Raunio. Hon är aktuell med en strålande vacker julskiva, som handlar om att mörkret är en förutsättning för att vi ska se det ljusa. 20.12.2022 kl. 10:00

kyrkkaffe. Stämningen på kyrkkaffet är inte alltid hundra procent avslappnad – men det gör ingenting. Vid kaffebordet lär vi oss också att möta människor som inte är som vi eller tycker som vi, skriver Edit Koskinen. 28.8.2024 kl. 16:43

festival. Att retreatgården Snoan fortfarande finns, behövs och verkar, det ska firas den 13–15 september. – Vi ser fram emot en fest med glädje, en fest för vad som varit och för vad Snoan har betytt, säger Kalle Sällström. 28.8.2024 kl. 16:17

SPLITTRING. För tjugo år sedan grundade Robin Nyman och Matti Aspvik en gudstjänstgemenskap i Jakobstads svenska församling. Sedan lämnade de församlingen, och många följde med in i den nya gemenskapen. Idag ser de att de gjorde mycket genuint och fint – men de ser också uppror, besvikelse och att de fastnade vid perifera saker. 26.8.2024 kl. 15:36

konflikt. Puls Helsingfors och Christoffer Perret svarar på frågorna kring gemenskapen som lämnat Petrus församling i fråga-svar-form på Puls Helsingfors webbsida. ”Vi fick klara besked”, säger de – men kyrkoherde Pia Kummel-Myrskog menar att diskussionen knappt hann börja. 25.8.2024 kl. 11:57

SPLITTRING. En stor del av de lekmän som varit aktiva i Puls-gemenskapen i Petrus församling i Helsingfors lämnar Petrus och bygger något nytt. De hade sin första samling i SLEY:s utrymmen i Helsingfors igår, söndag. 19.8.2024 kl. 14:33