Anna Ruddick tycker Finland är ett vackert land med härliga människor. Att se hur man i det finska samhället jobbar för att ta hand om alla människor påminner henne om Guds rike.

Hon följde kallelsen till Finland

lovsång. Lovsång, svenska och Finland. När engelska Anna Ruddick kände att Gud kallade packade hon väskan och reste iväg, utan att vara säker på vad som väntade. 19.7.2016 kl. 11:18
Anna Ruddick är uppvuxen i nordöstra England som ett av nio syskon. Hennes föräldrar leder en kyrka. För fyra år sedan flyttade hon till storstaden Sheffield för att gå en lärjungaskola. Trots att hon alltid haft en fast tro, beskriver hon det som en vändpunkt.

– Då blev det klart för mig att jag verkligen älskar Jesus. Att det här är det liv jag vill leva.

Efter lärjungaskolan stannade Ruddick i Sheffield och arbetade för församlingen. Där började hon ana att Gud kallade henne att åka till Norden.

– Det var något som jag kände väldigt djupt inombords. Jag kan inte riktigt beskriva det.

Många upplevelser verkade peka i samma riktning. Hon fick höra svensk lovsångsmusik och kände att hon borde lära sig svenska. Andra människor delade med sig av ord de fått i bön. Ruddick fick en vision av en bild med olika flaggor, bland dem en med gult kors på röd botten som hon inte kände igen. Hon tog reda på att det var Svenskfinlands flagga.

– Jag gick länge och funderade på det här och frågade Jesus vad jag skulle göra. Känslan fortsatte växa. Jag fick en föraning om att Jesus håller på att göra något stort i Norden. Till slut kände jag bara att jag måste åka.

Mer än musik

Förra sommaren reste hon iväg. Först till Norge, sedan till Helsingfors för att besöka en finländsk vän hon träffat under lärjungaskolan.

– Jag kom med en stor resväska som om jag var på väg att flytta. Jag visste inte riktigt vad som skulle hända.

Hon besökte ett skriftskolläger på Lekholmen. Där träffade hon Petrus församlings kyrkoherde Daniel Björk, som erbjöd henne ett jobb i församlingen, ett jobb som skulle involvera lovsång och lärjungaskap.

– Jag tror att jag skrattade. Jag hade kommit dit med alla de här pusselbitarna – svenska, Finland, lovsång – och jag visste inte riktigt vad de betydde. Och så stod han där med ett lovsångsjobb på svenska i Finland. ”Det här är ju galet”, tänkte jag och tog jobbet.

Fram till maj i år har Anna Ruddick jobbat med ungdomar i Petrus församling, lett lovsång i gudstjänsten och ordnat lovsångskvällar.

– Lovsång är så mycket mer än musik. Ofta sätter vi musiken på en piedestal när det gäller lovsång och tillbedjan. Men det handlar mycket mer om hjärtat än om musikaliteten.

I oktober reser Ruddick till Moçambique för att gå en tre månader lång missionsutbildning. Men sedan återvänder hon till Finland.

– Jag tror jag kommer vara i Finland en tid ännu. Men jag är öppen för vad Jesus säger. Jag vet att jag är kallad att vara på andra platser också. Men det är något med mig och det här landet. Det känns som ett hem.

Vad skulle du säga till någon som känner sig kallad men inte riktigt vågar ta steget?

– Jag skulle säga: Gör det! Jag tror att Gud aldrig ber oss göra något som vi inte klarar av. Ofta ifrågasätter vi det vi känner inom oss och tänker att det kanske bara var vår egen fantasi. Men jag tror att det ofta faktiskt är den helige Ande. Om jag känner att jag borde gå och be för en människa så kan en massa tvivel dyka upp: ”tänk om de säger nej, tänk om jag säger något pinsamt”. Men vad har jag egentligen att förlora? I slutändan handlar det ju inte alls om mig.

Läs hela intervjun med Anna Ruddick i Kyrkpressen nummer 29-30!
Emelie Melin



Världen. Kyrkans Utlandshjälps tre lastbilar med mat, mediciner, läkarutrustning och filtar nådde på tisdag nödlidande civila i Gaza. 14.1.2009 kl. 00:00

Människa. "Jag vill vara tillgänglig för församlingarna i stiftet och hoppas att tröskeln att ta kontakt med mig i frågor som berör arbetshälsa ska vara låg" 16.1.2009 kl. 00:00

Människa. Dagens skörtar beskylls för att ha utvecklat en tradition som ger dem rätt att släppa på tyglarna och ta sig friheter som man inte godkänner inom andra traditioner. 15.1.2009 kl. 00:00

Kyrka. I mitten av mars inleds kandidatnomineringen i biskopsvalet. Kyrkpressens läsare tycker till om kandidater. 15.1.2009 kl. 00:00

Kyrka. ”För oss samman” är temat för den ekumeniska böneveckan 18–25 januari. 15.1.2009 kl. 00:00

Kyrka. I dag inleds Finlands största resemässa i Helsingfors. Också kyrkan är med och präst finns på plats under hela mässan. 15.1.2009 kl. 00:00

Människa. Gustav Björkstrand besöker Rom och Vatikanen under den ekumeniska böneveckan. 14.1.2009 kl. 00:00

Samhälle. Ett par tusen demonstranter slöt upp i Helsingfors centrum i går kväll för att uttrycka sitt stöd för Israel. 14.1.2009 kl. 00:00

Insändare.   "Kärleksbevis till att fylla ett hjärta till bredden... är orsak nog, att dö för denna sång!" brukade texten lyda i en av de lovsånger vi sjöng på ungdomssamlingarna. För mig förblir kärlek ett diffust tema. Otaliga gånger talas om kärlek i Bibeln, men hur ska denna kärlek komma till sin rätt i vardagen? Vad innebär kärlek? Är det att överse med någons felsteg? Att avstå från att klämma åt någon som man, mänskligt sett, skulle ha all rätt att klämma åt? Kärlek är, enligt mig, i första hand att ha en "kaveris" attityd En kaveri är ju i regel beredd att överse med, eller i varje fall förstå, ens brister och felsteg - om det är en bra kaveri, vill säga. För numera väcker, av någon anledning, ordet "kärleksbevis" en motvilja i mig. Kärleken ska väl vara tydlig och läkande nog i sitt uttryck såsom den är?  Inte ska den väl behöva "bevisas?" Men som så många andra lovsånger, är sången jag ovan reciterar överdriven och dramatisk. Att "dö för denna sång" har säkert varit avsett att låta som någonting underbart. Men jag kan inte annat än uppfatta det som ett krav. Någonting motbjudande. Vad som för mig är orsak att dö för någonting överhuvudtaget, önskar jag själv få definiera - om det nu går så långt att det valet blir aktuellt. Lovsångerna kan nämligen inte infånga mitt hjärtas hemliga längtan. För till vad nyttar ett "kärleksbevis", om så uttryckt i en sång, som man måste vara beredd att, symboliskt eller verkligt, "dö", för? Jag önskar möta en Gud som vill vara mig nära här i livet. Inte enbart i dödens sken, eller i vanmaktens. En Gud som inte avkräver mig lojalitetsbevis i någon form, utan som räknar med mig för att Han i så fall känner mig. 14.1.2009 kl. 00:00

Insändare.  "Kärleksbevis till att fylla ett hjärta till bredden... är orsak nog, att dö för denna sång!" brukade texten lyda i en av de lovsånger vi sjöng på ungdomssamlingarna. För mig förblir kärlek ett diffust tema. Otaliga gånger talas om kärlek i Bibeln, men hur ska denna kärlek komma till sin rätt i vardagen? Vad innebär kärlek? Är det att överse med någons felsteg? Att avstå från att klämma åt någon som man, mänskligt sett, skulle ha all rätt att klämma åt? Kärlek är, enligt mig, i första hand att ha en "kaveris" attityd En kaveri är ju i regel beredd att överse med, eller i varje fall förstå, ens brister och felsteg - om det är en bra kaveri, vill säga.För numera väcker, av någon anledning, ordet "kärleksbevis" en motvilja i mig. Kärleken ska väl vara tydlig och läkande nog i sitt uttryck såsom den är?  Inte ska den väl behöva "bevisas?" Men som så många andra lovsånger, är sången jag ovan reciterar överdriven och dramatisk. Att "dö för denna sång" har säkert varit avsett att låta som någonting underbart. Men jag kan inte annat än uppfatta det som ett krav. Någonting motbjudande. Vad som för mig är orsak att dö för någonting överhuvudtaget, önskar jag själv få definiera - om det nu går så långt att det valet blir aktuellt. Lovsångerna kan nämligen inte infånga mitt hjärtas hemliga längtan. För till vad nyttar ett "kärleksbevis", om så uttryckt i en sång, som man måste vara beredd att, symboliskt eller verkligt, "dö", för? Jag önskar möta en Gud som vill vara mig nära här i livet. Inte enbart i dödens sken, eller i vanmaktens. En Gud som inte avkräver mig lojalitetsbevis i någon form, utan som räknar med mig för att Han i så fall känner mig. 14.1.2009 kl. 00:00

Kyrka. Lastenkirkko.fi vänder sig till barn i förskole- och lågstadieålder. 13.1.2009 kl. 00:00

Kyrka. Kyrkpressens webbesökare har fått svara på frågan om de brukar bikta sig. 13.1.2009 kl. 00:00

Ledare. Från första dagen har staten Israels existens varit hotad. 15.1.2009 kl. 00:00

Kerstin Haldin-Rönn. Jag skalar potatis som får ångkoka medan jag steker upptinade gäddfiléer. 15.1.2009 kl. 00:00

Kyrka. Varför saknar förtroendeorganen i Väståbolands församling representation från skärgårdsförsamlingarna? 13.1.2009 kl. 00:00

Taltidning. Efter en paus på cirka sju år kommer Kyrkpressen ut som taltidning igen. Det första inlästa numret kommer redan i mars. 27.2.2018 kl. 09:23

andlighetsstörning. En kväll satt jag i soffan och grät över att min kristna tro kändes som skådespel och inbillning. Det som skulle vara stadigt var egentligen vingligt och snett. Det här är vad som hände sedan. 22.2.2018 kl. 10:02

enkät. Vad tyckte du om denna veckas nummer av KP. För att utveckla tidningen gör vi under vintern några enkäter för att få en tydligare uppfattning om vad ni läsare gillar att läsa. Vi är jättetacksamma för att du tar dig tid! 22.2.2018 kl. 09:47

Guds ledning. Att fatta stora livsbeslut hör till det mest skrämmande som finns. 15.2.2018 kl. 12:44

Vaccin. Vilken roll har synen på hälsa i en människas liv? Har attityd till vaccin samband med andra övertygelser? Teologer och psykologer från Åbo Akademi och Åbo universitet startade ett nytt forskningsprojekt. 15.2.2018 kl. 10:11