Läraren Charlotta Buchert vid Mattlidens skola i Esbo är orolig. I många år har hon undervisat i ortodox religion, och hon är trött på den offentliga debatten om religionsundervisning.
– Den har pågått länge – kanske under de tio senaste åren. Nu har vi en ny läroplan, och enligt den är det fortfarande så att barnen ska få undervisning i sin egen religion. Ändå ifrågasätts det ständigt.
Hon påpekar att medborgarinitiativet för gemensam religionsundervisning för alla barn inte fick de 50 000 underskrifter som krävdes.
– Ändå kör man lika hårt på samma linje. Det är tröttsamt, för vi som är lärare i minoritetsreligioner för en ständig kamp för att få fortsätta. Vi ser ju hur viktigt det är för eleverna.
Hon tycker det är särskilt beklämmande att tanken på gemensam religionsundervisning får stöd av så många finlandssvenskar.
– Hur många finlandssvenskar har nångång behövt kämpa för sina rättigheter för att vi är i minoritet? Borde inte just finlandssvenskar förstå vad det här handlar om?
Och vad handlar det då om? Den finländska religionsundervisningens kungstanke är att man först får undervisning i sin egen religion, det vill säga undervisning enligt sin samfundstillhörighet. Först när man lärt sig grunderna i sin egen religion bekantar man sig med de andra. Det sker redan i lågstadiet.
Charlotta Buchert påpekar att de som bekymrar sig för att barnen inte får lära sig om andra religioner oroar sig i onödan.
– Skulle folk bemöda sig så mycket att de läste läroplanerna, så skulle de se att vi redan talar om alla religioner. Och skulle de följa med skolvärlden och medierna skulle de veta att det i flera skolor ordnats temadagar kring olika religiösa fester från olika kulturer, just för att vi tycker att det är viktigt att bekanta sig med andra på ett positivt sätt. Så jag upplever att det som kritikerna tjatar om att borde ske, sker hela tiden.
Hon ser många problem med de experiment som pågått i Helsingforsskolor, där barn fått gemensam religionsundervisning. Det är ett system som fungerar dåligt för barn från minoritetsreligioner – liksom för barn som valt livsåskådning. Och särskilt dåligt i svenska skolor, som är så homogena.
Det som hon tycker är allra mest problematiskt med ett sådant system är att ett barn kan tvingas – som den enda ortodoxa eller muslimen eller juden i sin klass – stå för det där kulturutbytet som experimentet förväntas leda till.
– Hur ska den eleven kunna vara den som jämför sin egen tro med andras? Man måste vara väldigt insatt i sin egen religion för att klara av det, särskilt om man inte fått läsa mer om sin egen religion än resten av klassen. Om den eleven är från ett sekulärt hem, eller blyg, eller har svårt att uttrycka sig och debattera, så känns det säkert både svårt och pinsamt. Det är mycket krävt. Inte ens alla vuxna finländare skulle klara av det.
I Helsingfors har en del finska skolor testat gemensam religionsundervisning för alla elever ”då läroplanens mål och innehåll möjliggör detta”. Charlotta Buchert är rädd för att det bara är ett första steg på vägen att frånta minoritetsreligionerna sin egen undervisning.
– Jag tycker det känns oroväckande. Dessutom undrar jag: vem är den övermänniska som har kompetens att ge en rättvis bild av alla religioner? Man kommer inte ifrån att alla känner sitt eget samfund bäst.
Undervisningschef Niclas Rönnholm i Helsingfors berättar att frågan tagits upp i utbildningsnämndens svenska sektion.
– Den finska sektionen har godkänt ett tillägg i de finska skolornas läroplan som ger en möjlighet att så långt lagen och läroplanen gör det möjligt samarbeta i undervisning i religionen. Jag förde en likadan formulering till den svenska sektionen, som inte godtog den. Man ville ha en mer noggrann beskrivning av vad det här egentligen innebär, hur det ska förverkligas och hur man säkrar minoritetsreligionernas rätt att få undervisning i sin egen religion.
Den här veckan ska Rönnholm träffa en grupp lärare i minoritetsreligioner för att diskutera om det är möjligt att inleda ett undervisningssamarbete över religionsgränserna. I juni ska frågan upp i svenska sektionen på nytt.
Kan det gå så att någon lärare i en minoritetsreligion mister jobb eller timmar på grund av det här planerade samarbetet?
– Som jag ser det kan det inte markant påverka timresursen för minoritetsreligionerna, eftersom de områden i läroplanen där stoffet är gemensamt är ganska få. Det handlar om att flera lärare kan samarbeta med en större grupp elever, alltså ett samarbete religionslärare emellan. Tanken är inte att minska timantalet för enskilda lärare.
Läs hela artikeln i papperstidningen.
