Känner du dig bekväm eller obekväm med att undervisa i religion? Den frågan sände vi till klasslärare i huvudstadsregionen, och fick ett tjugotal svar.
Tre fjärdedelar av de lärare som svarade uppgav att de gärna undervisar i ämnet. Särskilt i de lägre årskurserna, 1–4, verkar religion vara ett ämne som både lärare och elever gillar – men det finns också lärare som inte tycker det känns bra att referera bibelberättelser.
I de högre årskurserna, 5–6, blir diskussionen mer utmanande – eleverna ifrågasätter ämnet mer aktivt och också en del lärare känner att ämnet är jobbigt eller dåligt uppbyggt.
Akademilektor Mårten Björkgren vid Åbo Akademi, ansvarig för religionsundervisningens didaktik och en av dem som utbildar blivande klasslärare, vet att religion är ett ämne som kan väcka känslor. KP bad honom läsa igenom de svar vi fått in.
Vissa svårigheter och utmaningar pekar svaren på, tycker Björkgren, men de flesta ger ändå en positiv bild av sin upplevelse av ämnet och den egna kompetensen.
– De ser religionen som ett allmänbildande ämne och tycker sig ha beredskap att undervisa på ett allmänbildande plan. Andra tänker mycket på hur eleverna upplever ämnet och verkar också ha beredskap att svara på elevernas frågor. Jag tycker att de som valt att svara på frågan ger en ganska nyanserad bild av ämnet och det pedagogiska uppdraget.
Flera uppger sitt eget intresse för religion som en orsak till att ämnet känns bekvämt. Betyder det att man måste vara troende för att gilla att undervisa i religion?
– Jag tycker att det i den allmänna diskussionen ibland finns en onödig misstänksamhet mot dem som är intresserade av att undervisa i religion. Bara för att en klasslärare är intresserad innebär det inte att hon eller han är manipulativ och vill indoktrinera eleverna.
– Fast det finns säkert undantag också – lärare som omedvetet eller medvetet missionerar och fostrar ideologiskt. Och de kan tillhöra såväl en kyrka som fritänkarna.
Mårten Björkgren påpekar att en intresserad lärare ofta är en som förstår betydelsen av skolans religionsundervisning.
– Det kan ju aldrig vara bra att ha tunna kunskaper i något. I klasslärarutbildningen övas kontinuerligt ett kritiskt tänkande. Jag tycker vi kunde lita mer på att vi har en kvalitativt högstående lärarutbildning. Våra klasslärare är bland de bästa i världen.
I svaren uttrycks också ett missnöje som verkar handla om läromedel som kräver orimliga kunskaper. Jag har själv dålig koll på Polykarpos och Felicitas – och jag jobbar på Kyrkpressen. Hur kommenterar du det?
– Många skolor jobbar med gamla böcker. Det är ett problem som delvis beror på skolornas dåliga ekonomi. Men där skulle jag vilja säga att läroböckerna är tänkta som ett stöd för att uppnå läroplanens mål för undervisningen.
I de första klasserna verkar undervisningen i religion vara minst problematisk. Flera lärare påpekar att religion hör till elevernas favoritämnen.
– Jag förstår att det kan vara så, eftersom undervisningen handlar om berättelser, erfarenheter och traditioner som knyter an till elevens egen kultur och livsrytm. Jag tycker det är bättre att börja i vår egen närmiljö med dess mångfald än att försöka undervisa allmänt om till exempel världsreligionerna i årskurserna 1 och 2. Med det upplägg vi har nu tycker jag att vår beredskap att möta världen med dess mångfald är god.
Önskemålen om att hellre få tala om etik än religion är bekanta för Björkgren – han möter samma önskemål hos de klasslärarstuderande han undervisar vid Fakulteten för pedagogik och välfärdsstudier.
– Jag brukar betona att etik inte är något som hänger i luften. Då är det bättre att sätta korten på bordet och konstatera: härifrån kommer våra etiska ideal i Europa, främst från kristendomen och humanismen. De är i hög grad den värdegrund vi har i vår kultur. Jag tror inte alls att det är lättare att undervisa så att man för in mer etik och mindre religion. Det handlar inte om ett antingen eller – båda behövs.
– I dag behöver vi mer än någonsin kunskap i både egen och andras religion. Vi behöver läskunnighet om religion och livsåskådningar.
Hur ska vi då lösa problemet med negativa attityder till religionsundervisning?
– Alla kunde lära känna skolans mål för åskådningsundervisningen och diskutera saken mer sansat. Jag tror på en mer riktad fortbildning där vi också får jobba med den frustration som vissa klasslärare kan känna inför utmaningen att undervisa om religion, säger Mårten Björkgren.
Läs hela artikel och citat från lärarna i papperstidningen.
