Dalai lamas livvakt fann livet

Dawa Singye Bhutia var sexton år gammal när han sattes i en pojkskola för tibetanska flyktingar i norra Indien. Hans föräldrar är födda i Tibet men de flydde därifrån när Kina ockuperade landet 1958.

– Det var många tibetaner som då flydde till Bhutan, Indien och Nepal. Jag föddes i Indien och växte upp där samt i Bhutan.

Redan första året han gick i skolan kom Dalai lama dit för att utföra någon ceremoni.

– Jag var lång och såg vältränad. Dalai lama lade märke till mig och sade att du ska stanna här två år och sedan kommer du med mig, säger Dawa Singye.

Så blev det.

– Det var ganska smickrande att bli utvald bland hundratals studerande. Jag kände mig stolt. När jag fyllt 18 flyttade jag till Dharamsala i Indien för att förenas med Dalai lamas säkerhetsstyrka.

Säkerhetsstyrkan finns fortfarande i Dharamsala där också den tibetanska exilregeringen har sitt säte.

– Mitt arbete var att hålla mig i Dalai lamas närhet som hans personliga livvakt och se till at han var i säkerhet. Det trivdes jag med.

Men han var inte nöjd med det liv han levde på sin fritid.

– Vi gjorde en hel del huvudlösa saker när arbetsdagen var slut. Jag var i slagsmål, sysslade med droger och jag söp. Folk runt omkring mig såg mig inte som en god person och jag drog skam över min familj.

Men hans rumskamrat, också han en tibetan, levde inte som de andra. Dawa Singye uppfattade honom som en helig person.

– Han var min goda vän, men jag upplevde att jag inte var värdig att umgås med honom. Jag frågade om jag ska byta rum.

Det ville vännen inte. Det spelade ingen roll för honom hur Dawa levde. Vännen var kristen, men han dolde det.

– Han avslöjade att han är kristen när jag frågade varför han betedde sig annorlunda än vi andra. Kristen? Vad är det? Det hade jag aldrig hört talas om förr. Jag ville han skulle berätta mera.

Dawa hade vuxit upp som buddhist utan kunskap om andra religioner.

– Buddhismen går i arv från generation till generation utan någon övertygelse och kunskap om vad det betyder för mig. Man bara upprepar det som man sett ens föräldrar göra.

Vännen delade sitt vittnesbörd med Dawa. Han hade också vuxit upp i en buddhistisk familj men någon hade berättat evangeliet för honom. Det hade gett honom frid och glädje. Han tog emot Jesus.

– Hans vittnesbörd utmanade mig och jag undrade hur det var möjligt att vara som han. Gud började mjuka upp mitt hjärta och jag ville veta mera om Jesus och om kristen tro.

Det Dawa Singye fick höra gav honom hopp. Han ville förändra sin livsstil. Vännen hörde till en liten gemenskap med tolv kristna. Han tog med sig Dawa dit.
– Där delade vi våra utmaningar och våra liv, vi bad för varandra. De berättade vad Jesus gjort i deras liv. Det var otroligt. Den kvällen kom evangeliet till mig. För första gången i livet kände en stor glädje. Jag ville vara en del av den här gruppen.

Han frågade pastorn vad han måste göra för att få bli medlem.

– Pastorn sade att jag inte behöver göra någonting. Bara ta emot Jesus genom tro och be en överlåtelsebön. Han bad bönen och jag upprepade den. Därefter utmanade han mig och frågade om jag var villig att följa Jesus resten av livet. Jag svarade jag ja, för Gud gav mig en frid som jag inte haft på tidigare. I det skedet visste jag inte så mycket om Jesus men jag litade på Honom av hela mitt hjärta.

Två år senare, 1990 slutade han sitt jobb som livvakt. I takt med att han växte i tron ville han lära sig mera om den. Han kände en kallelse att börja bibelskola. Han var totalt sju år i Dalai lamas tjänst.

– Dalai lama visste att jag blivit kristen. Han är en mycket diplomatisk man så hans reaktion var inte så negativ. Han är inte emot kristen tro. Men han sade inget till mig.

Det var svårt att lämna det militära och bryta eden han gett att tjäna Dalai lama så länge det var möjligt.

– Gud använde en läkare som befriade mig från tjänst av medicinska orsaker. Jag såg det som ett mirakel. Jag kände ju mig helt frisk och förstod inte varför jag blev befriad.

Han återvände hem som en förändrad man.

– De var glada över att jag förändrats men de var inte glada över att jag övergett buddhismen. Den kristna tron står lågt i rang och anses vara en låg kast religion och för västerlänningar. Det brydde jag mig inte om för de buddhistiska ritualerna hade inte gett mig samma frid som Jesus gett.

Inom familjen och släkten fördes många samtal om Dawas tro. För varje ny person som involverades fick han dra sin historia på nytt.

– Jag var inte beredd på familjens reaktion. Men jag var övertygad i mitt hjärta. Jag var inte rädd. Familjen fruktade att bli ställda till svars av samhället för att jag var kristen. De uteslöt mig ur familjen. De sade att jag är välkommen tillbaka när som helst men då måste jag förneka min kristna tro. Jag svarade att jag fortsättningsvis kommer att älska dem och vill vara deras son.

Han lämnade hemmet tomhänt med bara de kläder han hade på kroppen. Sedan dess har han inte varit hemma.

– Jag har försökt dela min tro med familjen men de är fortfarande arga på mig och talar illa om mig. Men jag ber för min familj och litar på att Gud kommer att förändra deras liv.

Han tog sig till en bibelskola i norra Indien, två timmars väg från hemmet.

– Jag berättade för rektorn och några lärare vad som hänt mig. De ställde mig två frågor: vilken kyrka hör du till och vem ska sponsorera dina studier i tre år. Jag hörde inte till någon kyrka, jag var inte ens döpt då. Jag sade att jag älskar och litar på Jesus och att jag längtar efter att få lära mig mera om Honom. Och jag hade ingen aning om vem som skulle betala studierna. Jag var full av entusiasm och sade att jag vill stanna här. Jag hade heller ingen annanstans att ta vägen.

Efter att lärarna överlagt fick Dawa frågan om han var seriös med studierna och om han kunde tänka sig att jobba i trädgården och som diskare i köket vid sidan om. Det kunde han.

– På det sättet öppnade Gud för mig. De tre kommande åren stannade jag på skolan och jobbade där under skolloven.

Allt han ägde när han kom till bibelskolan var en t-skjorta, ett par byxor och skor. Han tvättade sin kläder på kvällarna och satte dem under takfläkten för att de skulle vara torra nästa morgon. Han hade inte pengar att äta varje dag. Det var tufft.

– Det påminde lite om min militära träning, säger han. Som Kristi soldat gick jag också genom flera svårigheter. Det var som att vandra i en krigszon utan vapen eller utrustning. I sådana förhållanden är det risk att man vänder Gud ryggen. Jag kämpade många krig inom mig. Men Gud var med mej och försedde mig. Han talade till mig.

När han slutfört sina studier började han arbeta på en missionsskola. Han bodde där i ett litet rum med en säng utan madrass och filt. Varje natt tog han ner gardinerna och lade dem över sig där han låg på sängbottnen.

– Så levde jag i sex månader. Jag bad aldrig om att få en madrass eller en filt. Det förde mig närmare Gud. Det var som en ökenvandring där Gud förberedde mig. Idag är jag tacksam över den tiden. Än idag är jag nöjd med att sova på ett hårt golv och äta getmage.

Idag verkar Dawa Singye inom organisationen Himalayan Good News Networking Ministry som han grundat 2002 i Siliguri i Indien. Organisationen verkar för att sprida evangeliet, planetera kyrkor och träna ledare i Bhutan, Nepal och norra Indien, alltså i länderna runt Himalaya. Där har organisationen har etablerat över 120 kyrkor som de fortfarande verkar som mentorer för. De ordnar kurser och bedriver socialt arbete. De samarbetar med Martyrkyrkans vänner och Olle Rosenqvist från Kvevlax har gjort flera besök i området sedan 2006. Den här veckan har Dawa besökt Österbotten för att berätta vart pengarna MKV bidrar med går. I går tog han emot MKV:s Pro Fide pris i Kronoby.

– Det pågår en väckelse i Himalaya just nu. Folk bekänner sina synder, ser tecken och under och blir helade och upptäcker Gud som de vill följa.

Men evangeliet mötes också motstånd. Till exempel har hinduerna i Nepal 33 miljoner gudar och gudinnor. Fördelat på befolkningen blir det 16 gudar per nepales.

– I den tibetanska buddhismen blandar man schamanism, tantrism och svartkonst. Den är farligare än andra former av buddhism. Och det var min religion.

– Buddhismen ger inget svar på livet utan den lär ut en livscykel och man vet aldrig vad man blir i nästa liv. Som kristna tror vi på ett liv, en död och en uppståndelse. Det budskapet har Jesus gett oss. Som kristen tror jag att vi inte borde följa sådant vi inte känner till de ultimata konsekvenserna av.
Han utövar inte yoga.

– Det gör inga kristna med tibetansk bakgrund. Yoga är inte bara gymnastik. I yoga ingår också en mental övning där man bjuder in många andar i sitt medvetande. Det förändrar ens sätt att tänka som inte är bibliskt. Som en Kristi efterföljare aktar jag mig för det.