Kristian Thulesius har föreläst om navigation i många år och blivit bekant med många båtägare i Svenskfinland.

Jag vet var jag hör hemma

bildtest. Kristian Thulesius är en man som levt med många identiteter. 8.4.2016 kl. 15:19

Kristian Thulesius föddes i Sverige som tysk medborgare – hans pappa var född och uppvuxen i Tyskland – numera är han sedan länge bosatt i Finland och vet inte riktigt var han hör hemma.
– Inte riktigt någonstans, kanske, inte heller i Sverige längre. Men som Marianne Faithful sjunger: Home is where the heart is.
Han växte upp i Göteborg och i Växjö, i korselden mellan två ”denominationer”: en kristen pappa och en mamma som var feminist. Själv följde han med pappa till söndagsskolan och fick en barnatro.
– Men jag upplevde Jesus som oerhört krävande då jag var barn. ”Den som inte är med mig är emot mig, den som följer mig ska lämna sin mor och far.” Jag tänkte att det där kommer jag aldrig att klara av.
Han hade också svårt för det här att Jesus var både Gud och människa – hur hängde det ihop? Sedan läste han Rikets hemlighet av Mika Waltari. Den handlar som känt om en ung romare, rik och mätt på livet, som hamnar i Jerusalem under den första kristna påsken och blir vittne till det som sker.
– Och han går in i graven – det här är förstås Waltaris egen tolkning – efter att stenen är bortrullad, och han ser lindorna som formats efter kroppen som fanns innanför. Konturerna finns kvar, men det finns inget inuti. När jag läste det kände jag bara: Jo, så var det!
Söka och finna
Kristian Thulesius är skådespelare. Han kom till Finland på 80-talet för att göra praktik på Wasa teater, och träffade sin fru Ylva Edlund. På 90-talet bosatte sig paret i Helsingfors efter en period i Sverige.

Hur är det att vara kristen i så kallade kulturkretsar? Kulturfolk och intellektuella är ju ofta agnostiker, har svårt att binda sig till en sanning.
– Tidigare har jag varit lite feg för att visa min kristenhet, men jag har blivit mindre blyg med tiden. Jag tror att det har blivit lite lättare att vara kristen också.
I de kretsar där han rör sig har det aldrig varit ett problem att vara sökare.
– Men att hitta något, det är inte lika bra, säger han och skrattar.
– Jag läser en bok av Wilfrid Stinissen, en text för varje dag. Och i den säger han att man ska vara nöjd med att man hittat något. Man får acceptera de sanningar Jesus erbjuder och vila i det. Man behöver inte skämmas.
Men den som sökt och funnit märker sig snart stå inför nya utmaningar. Till exempel frågan om hur man egentligen ska leva ut sin kristna tro.
– Jag har ständigt dåligt samvete för det. Jag är inte i Grekland och räddar flyktingar, jag är inte ens på ett servicehem här på Drumsö och läser högt för åldringar. Vad gör jag egentligen med min kristenhet? Jag har inga svar på den frågan.

Här skulle någon cynisk agnostiker kanske fråga: Vad är det för idé med det hela om du ändå bara har dåligt samvete?
– Jag är övertygad om att jag skulle må sämre om jag inte var kristen. Så egentligen är det väl själviskt av mig att vara kristen, men då är det så. Det ger mig en sorts grundtrygghet, jag vet var jag hör hemma. Och så fort jag ska göra något hjälper det att be före: Välsigna du min dag, Gud, det som jag tar mig för!
Han hittar bra böner i Svenska kyrkans psalmbok.
– Den är bättre än er!
Han gillar också att sjunga psalmer. Han sjunger med i kyrkokören i den rikssvenska Olaus Petri-församlingen i Helsingfors, en kör som egentligen är en avlönad proffskör, med bara Kristian Thulesius och en annan som är med i egenskap av församlingsmedlemmar.
– Det är en lisa för själen att sjunga i den kören. Det är jätteroligt, för det ställer stora krav på mig som är amatörmusiker, och man blir bättre av att sjunga med sådana som är duktigare än man själv.

Olaus Petri är av tradition en mycket högkyrklig församling. Det är högmässa varje söndag, det är processioner och när brödet och vinet lyfts ringer man i en klocka.
– Liturgin i sig är något som man kan uppleva som vackert men också vilsamt och högtidligt och därmed heligt. Jag har ingen bakgrund i den typens andlighet men jag har lärt mig att tycka om den.
Han tycker om gudstjänstens riter, och han älskar nattvarden.
– Jag minns när jag i tiderna såg slalomåkaren Alberto Tomba göra korstecknet före ett lopp, jag tyckte det såg tillgjort och fjantigt ut: en ytlig religiositet. Men jag har ändrat mig. I dag tycker jag att det är fint att korsa sig.

Kristian Thulesius drar sig till minnes att Olaus Petris förra kyrkoherde brukade säga att det står ”Var inte rädd” ungefär 360 gånger i Bibeln. Oftast lyckas han själv hålla rädslan på avstånd, men inte alltid. Han har seglat över Atlanten en gång, och på väg från Azorerna till Falmouth råkade båten ut för en storm.
– Enligt skepparn, som seglat över Atlanten många gånger, var det den värsta storm han varit med om. Jag var skitskraj. Vi var tre stycken som turades om att styra, tillslut var vi bara två för att det var så tungt. Jag bad oavbrutet: Herre Jesus Kristus, Guds son, världens frälsare, förbarma dig över mig syndare. Så höll jag på, länge.
– Efter det konstaterade jag att nu har jag seglat över Atlanten, nu får jag segla i skärgården. Skärgårdssegling är dessutom den roligaste seglingen.

Sofia Torvalds



KYRKANS EKONOMI. Kyrkan har ersatt fakturatrafiken och löneräkningen i församlingarna med servicecentralen Kipa. Det kostar nio miljoner euro om året. Otympligt, tycker kyrkoherde Hans Boije i Vörå. Han tycker att församlingarna ska få välja bort Kipa – om de vill. 21.2.2023 kl. 19:00

Ukraina. ”Lidandet är outhärdligt och antalet förlorade människoliv är stort. Ukrainarna behöver all hjälp och allt stöd de kan få.” 20.2.2023 kl. 18:59

SOMMARLÄGER. Kyrkans Ungdoms sommarläger ordnas i Nykarleby i år. Orsaken är att byggnaden som använts som festsal och logemente för småbarnsfamiljer i Pieksämäki har rivits. 16.2.2023 kl. 20:14

FÖRÄLDRAR. Cecilia Åminne fick som enda barnet till sina åldrande och sjuka föräldrar strida som en tiger för deras välmående. Men det höll på att kosta henne både hälsan och orken. Hur gör man om föräldrarna inte vill ha hemvård? Och hur kommer man till rätta med ilska, trötthet och samvetskval? 8.2.2023 kl. 14:00

DRÖMMAR. Varje natt kommer drömmarna till oss, märkliga och ocensurerade. Natt efter natt nytt manus, ny rollbesättning. – Ju mer vi tar in dem och förstår dem, desto mer minskar vår flykt från oss själva, säger drömgruppsledare Virva Nyback. 8.2.2023 kl. 15:35

riksdagsvalet. Kyrkpressen hör sig i en valenkät för om topptemana i riksdagsvalet i april. Överraskande få av de dagliga krisorden i medierna dyker upp i svaren från Lappträsk i öster till Jakobstad i norr. Många lyfter i stället upp den finländska skolan. 7.2.2023 kl. 09:56

ungdomens kyrkodagar. Jamika Sandbäck och hennes vänner har skickat in fem ärenden om ungdomar och unga vuxna i kyrkan till årets UK. 27.1.2023 kl. 16:05

kyrkoherdar. Har sina rötter i Matteus omfattande ungdomsarbete. Hon är enda sökande. 30.11.-0001 kl. 00:00

ungdomens kyrkodagar. En bönestund under konfirmandlägret var av avgörande betydelse för Jakob Nylund. – Det var som om hon bad för mig med Jesu röst, säger han. 27.1.2023 kl. 15:10

ekonomi. Ekonomigurun Sixten Korkman skrev en bok om allt det vi måste tro på om vi ska ha ett sunt ekonomiskt system. Utan Luther skulle vi inte vara där vi är i dag, skriver han. 25.1.2023 kl. 19:00

delaktighet. Elisabeth Hästbacka har doktorerat i socialpolitik på temat delaktighet i samhället för personer med funktionsvariationer. Numera jobbar hon med tillgänglighetsfrågor och har sett vad också kyrkan kunde jobba på. Hon har en hälsning till alla förtroendevalda. 25.1.2023 kl. 15:21

ungdomens kyrkodagar. Vem är du? Johannes Winé är med i planeringsgruppen för Ungdomens kyrkodagar. – Det är ett evenemang som alltid har fått mig att komma tillbaka. 25.1.2023 kl. 10:00

Personligt. – För mig var det en andlig upplevelse att vara utbränd. Som tonåring kändes de vuxnas kristendom som ett skal utan känsla, säger Hanna Klingenberg, redaktör för teve-programmet Himlaliv. 24.1.2023 kl. 18:00

LUTHERFORSKNING. Medan Leif Erikson forskat i Luthers skrifter har han överraskats av att frälsningsvissheten förekommer i det mesta reformatorn skriver. 14.2.2023 kl. 09:00

OVAN I KYRKAN. Som barn gick jag i tant Signes söndagsskola. Där hade vi en sparbössa som vi idag kanske skulle uppfatta som rasistisk, för på den fanns gestalten av ett svart barn som knäböjde och nickade tacksamt med huvudet varje gång det sattes en slant i sparbössan. 14.2.2023 kl. 09:07

kyrkostyrelsen. Kyrkostyrelsens tjänstemän fick rapp: Uppmanades snabba på omställningen för att banta ner gruppen av dyra centrala ämbetsverk inom kyrkan. Esbobiskopen Kaisamari Hintikka övervakar arbetet. 18.9.2024 kl. 16:20

mat. När Thomas Lundin är utmattad lagar han mat. – När jag är helt slut gör jag ett långkok på två timmar. Då kan jag inte störas med jobbsamtal. Jag är i stunden, jag lyssnar på musik. Jag hör ju hur provocerande det här låter! 18.9.2024 kl. 11:58

orgel. Elis Helenius tog sig an Ekenäs kyrkas orgel för ett och ett halvt år sedan. Trots sin unga ålder har han spelat i tolv olika kyrkor – och uppträtt på konsertsalorgeln i Musikhuset i Helsingfors. 17.9.2024 kl. 18:24

kyrkostyrelsen. Konsulten Eero Laesterä föreslår att Kyrkostyrelsen om fem år har ett enklare uppdrag. Upp till 40 jobb kan bli överflödiga. Borgå stift och kyrka på svenska är inte undantagna. 17.9.2024 kl. 13:39

LATINAMERIKA. I Sydamerika är de lutherska kyrkorna försvinnande små. Men de har sin plats i samhällen som genom årtiondena har förblivit turbulenta. Kyrkpressen talade med ”presidenterna” för kyrkorna i Venezuela och Bolivia. 17.9.2024 kl. 10:00