Redan som barn visste Ulla-Christina Sjöman att hon ville vara Guds medhjälpare.

"Bön är kortaste vägen till Gud"

bnö. Busslaster har kommit till hennes förbönskvällar genom åren, brev fyllda av oro har skickats till hennes adress. 17.3.2016 kl. 11:26

Lektor Ulla-Christina Sjöman är en gladlynt och solig äldre dam, nästan nittio år fyllda. Ända sedan kallelsen att be för människors nöd blev verklighet har hon ”anlitat Herren”.

– Jag går i bön till honom och samtalar med honom, säger hon som om det var den naturligaste sak man kan tänka sig.

I hennes fall förhåller det sig just så. Bönen och förbönen har blivit en självklar del av hennes vardag.

– Och det händer så mycket när en människa får hjälp av Herren! Ofta kommer hela familjer till tro, säger hon och berättar om en man i norra Finland som hade tumörer på hjärnan.

Hans hustru tog kontakt och bad om förbön. En operation skulle det bli, men läkarna gav inte mycket hopp om tillfrisknande.

– Hustrun var troende och vi kom överens att båda ber på var sitt håll.

– När hon ringde några dagar senare berättade hon att det inte blev någon operation. Mannen hade tagits in på avdelningen. När operationsläkaren undersökte honom konstaterade han att tumörerna var borta. Kvar fanns bara ett operationsärr.

– Vem har skött dig? Var har du varit? frågade han patienten.

Ulla-Christina Sjöman ler; – Inte hade han varit någonstans. Herren hade gripit in. Hustrun sa att hela familjen och släkt från båda hållen hade kommit till tro genom det som skett.

– Det här är inte det enda ärret jag fått uppleva, säger hon glatt.

Suppleant i mer än fyrtio år

Ulla-Christina Sjöman var lektor i Lukas församling då förbönskallelsen växte fram.

– Jag förstod att Herren egentligen hade kallat en annan för uppgiften, en präst, men han sa nej. Jag var alltså ett andrahandsval och blev suppleant!

Förbönsandakterna ordnades till en början i Munksnäs kyrka, men det blev för trångt och därför flyttade man kvällarna till Munkshöjdens kyrka som är större. Där har ”Förbön och tack” hållits sedan dess.

Människors nöd och behov av förbön och själavård tog en intressant språklig vändning då allt flera finskspråkiga dök upp. I ett tidigt skede började man därför sjunga på båda språken och tolka allt som sades till finska, och så fungerar det alltjämt. Något motsvarande torde inte vara känt i vår kyrka.

– Det började komma bussar från olika håll i Finland och allt flera brev, berättar hon.

Breven har handlat om sjukdom, arbetslöshet, alkohol- och drogproblem, oro av alla de slag.

– Jag blev snart kallad att besöka en mängd olika församlingar runt om i landet och har vänner på många orter. Bönen förenar oss.

Är och förblir lektor

– Det var många som försökte övertala mig att bli prästvigd när prästämbetet öppnades för kvinnor. Jag borde gå i täten och visa vägen, sa en del. Jag gjorde då som jag alltid gör: rådgjorde med Herren. Han sa att han kallat mig som lektor i Lukas församling. Det beskedet räckte för mig.

Ulla-Christina Sjöman berättar om en betydelsefull bakgrundsgrupp, en bibelkrets som i tiderna samlades i Munksnäs. Där började man be om väckelse i församlingen och hade nöd för det andliga livet. När förbönskvällarna började ställde kretsen upp och det bildades ett team som tog praktiskt och andligt ansvar för samlingarna. Den här bibelkretsen samlas alltjämt och har vid det här laget upplevt ett antal generationsbyten bland medlemmarna. Teamet som ställer upp i dag hjälper till både med talaruppgifter och i samtal och själavård, vid bokbordet och en liten försångargrupp – allt på två språk, givetvis. Deltagarantalet i förbönskvällarna har minskat mycket sedan de mest intensiva åren. Som positiv motvikt konstaterar hon glatt att kvällarna fått uppmuntra många församlingar att börja arrangera motsvarande samlingar.

– Vad kunde vara bättre!

Flickan från Skarpskyttegatan

Ulla-Christina Sjömans bakgrund var kvinnodominerad. Männen i släkten gick tidigt bort och kvinnfolket fick försörja familjen så gott det gick. Den närmaste kretsen bestod av mormor och hennes handikappade syster samt Ulla-Christinas mor, Margit. En av mormors vänner, Wilhelmina Sjöman, som också miste sin man tidigt, hade mormor hjälpt så att Wilhelmina med sin barnskara på sex fick flytta in i en byggnad på samma tomt.
Wilhelminas äldsta barn, Thorolf gifte sig med barndomsvännen Margit. Ulla-Christina hade alltså mormor och farmor på samma adress.

Christinas far Thorolf Sjöman tog kaptensexamen och gjorde karriär som befälhavare inom försvaret. Uppdraget som befälhavare för torpedbåten S2 blev hans sista. I oktober 1925 sjönk S2 i svårt oväder utanför Räfsö. Hela manskapet på 53 personer omkom.

Ulla-Christina Sjöman föddes i mars 1926 och fick aldrig uppleva sin far.

– Jag har sagt åt Herren att jag visst ser fram emot att träffa min Frälsare, men den första jag skulle vilja möta där hemma i himlen är min pappa. Herren log när jag sa det.

Vid en öppen bibel

Hon växte upp i ett troende hem där andan präglades av handling mer än ord. Man skulle ha ett öppet hem, vara hjälpsam, inte sprida skvaller eller tala illa om folk. Denna ljusa och och praktiska livssyn har hon varit trogen.
Livet levdes med öppna biblar. Ulla-Christina Sjöman minns vilket intryck bibelillustrationerna gjorde på henne som barn.

– Jag minns att jag som fyra-femåring tittade på bilderna som handlade om skapelsen. Jag frågade: ”Varför skapade Gud människan?” Jag fick svaret: Gud ville ha medhjälpare att tillsammans med honom sköta skapelsen.

– Saken var klar. Jag har fått vara Herrens medhjälpare när det gäller bön.

Hur ser Ulla-Christina på Bibeln i dag? Hon ser förvånad ut:

– Bibeln? Den är inget problem! Det är som det står skrivet.

Gud hör dig!

I förbönsarbetet har hon dagligen stått öga mot öga med människors nöd, sorg och besvikelse. Gud hör alla, men alla får inte det svar och den hjälp de hoppas på. Hur gör man då?

Hon brukar inleda förbönen vid altaret i Munkshöjdens kyrka med tack och en speciell bön för dem som blivit besvikna. De hade hoppats att den sjuka skulle bli frisk men ”de kom till tro och Herren tog hem dem”.

Bönen är Guds här och nu, bön är kortaste vägen till Gud, säger hon. Bön är enkelt, men vi människor krånglar till det. Han vill möta hela människan, kropp, själ och ande, men viktigast är att gudsförhållandet blir helat.

Guds tilltal

Att Gud kan tala till en människa, att han kan ha en röst som blir bekant, är något de flesta av oss inte fått uppleva. Ulla-Christina Sjöman har fått gåvan att höra Herrens röst och insett att det är just för förbönens skull.

– Jag vet ju inte alltid vad jag ska be för, men Herren kommer till hjälp. Han talar, han dömer inte, men han bedömer.

– Bönen är vår andliga andedräkt. Och när jag ber för andra så tar han hand om mina egna behov i förbifarten, säger hon med ett soligt leende.

Ulla-Christina Sjöman fyller 90 den 20 mars. Hon firas vid kyrkkaffet efter högmässan kl 13 i Munkshöjdens kyrka.

Kristina Fernström
Jani Laukkanen



Mest läst

    KYRKRENOVERING. De senaste åren har det skett en generationsväxling på museiverket som innebär att inställningen till vad som kan tillåtas då kyrkorna renoveras har förändrats. När Lundo medeltidakyrka renoverades i höst ersattes kyrkbänkarna av moderna lösa stolar. 9.1.2023 kl. 12:02

    KRIGET I UKRAINA. Ryssland hoppades på att skapa ett religiöst inbördeskrig mellan ortodoxa i Ukraina – men misslyckades, säger religionsvetaren Tornike Metreveli i Lund. 5.1.2023 kl. 18:00

    KYRKANS UTLANDSHJÄLP. Med 10 miljoner euro insamlat för Ukraina har Kyrkans Utlandshjälp slagit alla tidigare insamlings­rekord. Vid årsskiftet blir Afrikaerfarna Tomi Järvinen chef för hjälporganisationen. 5.1.2023 kl. 14:31

    MÅNGKULTUR. Svenska social- och kommunalhögskolan får med Tuomas Martikainen en religionsvetare som ny rektor. Generationer av social­arbetare och journalister har utbildats vid skolan, men i dag arbetar man också med frågor om relationer mellan etniska folkgrupper. 30.12.2022 kl. 14:16

    psalmer. Svenska kyrkan fick över 9 000 förslag på nya psalmer när den rikssvenska psalmboken ska förnyas och revideras. 4.1.2023 kl. 11:11

    mission. Dennis Svenfelt, tidigare församlingspastor i Pedersöre, blir präst i den lutherska kyrkan i Lettland. I mitten av januari åker han till staden Liepaja för att jobba med en internationell församling där. 3.1.2023 kl. 13:45

    BORGÅ STIFT. Borgå stifts jubileumsår inleddes på nyårsdagen. Temat för jubileumsåret är Tillsammanskraft – Mångfald och samarbete. 31.12.2022 kl. 15:12

    korsholm. Han är ung, men inga­lunda oerfaren. Benjamin Häggblom ser sina unga år som både en styrka och orsak till eftertanke. 22.12.2022 kl. 14:54

    mariehamn. När en cancerdiagnos fick kyrkoherden Mari Puska att känna lättnad över att få vila förstod hon att hon jobbar för mycket. 30.12.2022 kl. 19:02

    vanda. Mona Nurmi studerar teologi i Åbo. Ämnet är hisnande med mångfalden av tolkningssätt. Diametralt olika åsikter bland studerande väcker ibland livliga diskussioner. 22.12.2022 kl. 14:40

    kvevlax. Att besöka julkyrkan och att umgås med familj och vänner är något av det viktigaste för väldigt många under julen. Det är något som länge var långt ifrån självklart för en del av oss som bor i Korsholm. 22.12.2022 kl. 14:45

    kyrkbrand. Den brunna kyrkan i Rautjärvi var ett nytt andligt hem för släkter från Rautjärvi kommuns östra del – som avträddes till Sovjetunionen. 27.12.2022 kl. 13:30

    BISKOPENS JULHÄLSNING. Den här vintern ska jag göra något jag aldrig gjort förut. När det blir riktigt kallt kommer jag att ta på mig gröna, stickade sockor. Jag är inte riktigt van vid det. Jag trivs mera i svart. Men de här sockorna är speciella. Jag fick dem av några diakoniarbetare som en hälsning för att kyrkans diakoni fyller 150 år i år. Och grönt är diakonins färg, livets och medmänsklighetens färg. 25.12.2022 kl. 10:00

    HJÄLP. En läsare efterlyste fakta om diakoni, vilket passar fint som final på diakonins jubileumsår, och som avstamp för det nya året. Vet du vad som utmärker en diakonal församling och vilka egenskaper en diakoniarbetare inte klarar sig utan? 22.12.2022 kl. 15:13

    jesus. – Det finns både en konfirmand och en forskare här uppe, säger Lundprofessorn Dick Harrison och knackar på sitt huvud. Han vill tro och betraktar sig definitivt som en kristen. Som historiker tycker han Bibelns Jesus håller för överraskande mycket källkritik – utom kanske julevangeliet då. 22.12.2022 kl. 10:00

    orgel. Elis Helenius tog sig an Ekenäs kyrkas orgel för ett och ett halvt år sedan. Trots sin unga ålder har han spelat i tolv olika kyrkor – och uppträtt på konsertsalorgeln i Musikhuset i Helsingfors. 17.9.2024 kl. 18:24

    kyrkostyrelsen. Konsulten Eero Laesterä föreslår att Kyrkostyrelsen om fem år har ett enklare uppdrag. Upp till 40 jobb kan bli överflödiga. Borgå stift och kyrka på svenska är inte undantagna. 17.9.2024 kl. 13:39

    LATINAMERIKA. I Sydamerika är de lutherska kyrkorna försvinnande små. Men de har sin plats i samhällen som genom årtiondena har förblivit turbulenta. Kyrkpressen talade med ”presidenterna” för kyrkorna i Venezuela och Bolivia. 17.9.2024 kl. 10:00

    gospel. Vem är du? Jepa Lambert är ett av de stora namnen i finländsk popmusik, fast på scenen mest som backvocal i bakgrunden. Nu leder hon också en gospelkör. 16.9.2024 kl. 13:00

    pilgrimsvandring. St Olav Ostrobothnia certifierades i maj både som en del av St Olavsleden och som europeisk kulturrutt. Vid alla officiella pilgrimsleder ska det finnas minst ett pilgrimscenter, och St Olav Ostrobothnias första center är i Trefaldighetskyrkan. 11.9.2024 kl. 15:19

    Mest läst