Redan som barn visste Ulla-Christina Sjöman att hon ville vara Guds medhjälpare.

"Bön är kortaste vägen till Gud"

bnö. Busslaster har kommit till hennes förbönskvällar genom åren, brev fyllda av oro har skickats till hennes adress. 17.3.2016 kl. 11:26

Lektor Ulla-Christina Sjöman är en gladlynt och solig äldre dam, nästan nittio år fyllda. Ända sedan kallelsen att be för människors nöd blev verklighet har hon ”anlitat Herren”.

– Jag går i bön till honom och samtalar med honom, säger hon som om det var den naturligaste sak man kan tänka sig.

I hennes fall förhåller det sig just så. Bönen och förbönen har blivit en självklar del av hennes vardag.

– Och det händer så mycket när en människa får hjälp av Herren! Ofta kommer hela familjer till tro, säger hon och berättar om en man i norra Finland som hade tumörer på hjärnan.

Hans hustru tog kontakt och bad om förbön. En operation skulle det bli, men läkarna gav inte mycket hopp om tillfrisknande.

– Hustrun var troende och vi kom överens att båda ber på var sitt håll.

– När hon ringde några dagar senare berättade hon att det inte blev någon operation. Mannen hade tagits in på avdelningen. När operationsläkaren undersökte honom konstaterade han att tumörerna var borta. Kvar fanns bara ett operationsärr.

– Vem har skött dig? Var har du varit? frågade han patienten.

Ulla-Christina Sjöman ler; – Inte hade han varit någonstans. Herren hade gripit in. Hustrun sa att hela familjen och släkt från båda hållen hade kommit till tro genom det som skett.

– Det här är inte det enda ärret jag fått uppleva, säger hon glatt.

Suppleant i mer än fyrtio år

Ulla-Christina Sjöman var lektor i Lukas församling då förbönskallelsen växte fram.

– Jag förstod att Herren egentligen hade kallat en annan för uppgiften, en präst, men han sa nej. Jag var alltså ett andrahandsval och blev suppleant!

Förbönsandakterna ordnades till en början i Munksnäs kyrka, men det blev för trångt och därför flyttade man kvällarna till Munkshöjdens kyrka som är större. Där har ”Förbön och tack” hållits sedan dess.

Människors nöd och behov av förbön och själavård tog en intressant språklig vändning då allt flera finskspråkiga dök upp. I ett tidigt skede började man därför sjunga på båda språken och tolka allt som sades till finska, och så fungerar det alltjämt. Något motsvarande torde inte vara känt i vår kyrka.

– Det började komma bussar från olika håll i Finland och allt flera brev, berättar hon.

Breven har handlat om sjukdom, arbetslöshet, alkohol- och drogproblem, oro av alla de slag.

– Jag blev snart kallad att besöka en mängd olika församlingar runt om i landet och har vänner på många orter. Bönen förenar oss.

Är och förblir lektor

– Det var många som försökte övertala mig att bli prästvigd när prästämbetet öppnades för kvinnor. Jag borde gå i täten och visa vägen, sa en del. Jag gjorde då som jag alltid gör: rådgjorde med Herren. Han sa att han kallat mig som lektor i Lukas församling. Det beskedet räckte för mig.

Ulla-Christina Sjöman berättar om en betydelsefull bakgrundsgrupp, en bibelkrets som i tiderna samlades i Munksnäs. Där började man be om väckelse i församlingen och hade nöd för det andliga livet. När förbönskvällarna började ställde kretsen upp och det bildades ett team som tog praktiskt och andligt ansvar för samlingarna. Den här bibelkretsen samlas alltjämt och har vid det här laget upplevt ett antal generationsbyten bland medlemmarna. Teamet som ställer upp i dag hjälper till både med talaruppgifter och i samtal och själavård, vid bokbordet och en liten försångargrupp – allt på två språk, givetvis. Deltagarantalet i förbönskvällarna har minskat mycket sedan de mest intensiva åren. Som positiv motvikt konstaterar hon glatt att kvällarna fått uppmuntra många församlingar att börja arrangera motsvarande samlingar.

– Vad kunde vara bättre!

Flickan från Skarpskyttegatan

Ulla-Christina Sjömans bakgrund var kvinnodominerad. Männen i släkten gick tidigt bort och kvinnfolket fick försörja familjen så gott det gick. Den närmaste kretsen bestod av mormor och hennes handikappade syster samt Ulla-Christinas mor, Margit. En av mormors vänner, Wilhelmina Sjöman, som också miste sin man tidigt, hade mormor hjälpt så att Wilhelmina med sin barnskara på sex fick flytta in i en byggnad på samma tomt.
Wilhelminas äldsta barn, Thorolf gifte sig med barndomsvännen Margit. Ulla-Christina hade alltså mormor och farmor på samma adress.

Christinas far Thorolf Sjöman tog kaptensexamen och gjorde karriär som befälhavare inom försvaret. Uppdraget som befälhavare för torpedbåten S2 blev hans sista. I oktober 1925 sjönk S2 i svårt oväder utanför Räfsö. Hela manskapet på 53 personer omkom.

Ulla-Christina Sjöman föddes i mars 1926 och fick aldrig uppleva sin far.

– Jag har sagt åt Herren att jag visst ser fram emot att träffa min Frälsare, men den första jag skulle vilja möta där hemma i himlen är min pappa. Herren log när jag sa det.

Vid en öppen bibel

Hon växte upp i ett troende hem där andan präglades av handling mer än ord. Man skulle ha ett öppet hem, vara hjälpsam, inte sprida skvaller eller tala illa om folk. Denna ljusa och och praktiska livssyn har hon varit trogen.
Livet levdes med öppna biblar. Ulla-Christina Sjöman minns vilket intryck bibelillustrationerna gjorde på henne som barn.

– Jag minns att jag som fyra-femåring tittade på bilderna som handlade om skapelsen. Jag frågade: ”Varför skapade Gud människan?” Jag fick svaret: Gud ville ha medhjälpare att tillsammans med honom sköta skapelsen.

– Saken var klar. Jag har fått vara Herrens medhjälpare när det gäller bön.

Hur ser Ulla-Christina på Bibeln i dag? Hon ser förvånad ut:

– Bibeln? Den är inget problem! Det är som det står skrivet.

Gud hör dig!

I förbönsarbetet har hon dagligen stått öga mot öga med människors nöd, sorg och besvikelse. Gud hör alla, men alla får inte det svar och den hjälp de hoppas på. Hur gör man då?

Hon brukar inleda förbönen vid altaret i Munkshöjdens kyrka med tack och en speciell bön för dem som blivit besvikna. De hade hoppats att den sjuka skulle bli frisk men ”de kom till tro och Herren tog hem dem”.

Bönen är Guds här och nu, bön är kortaste vägen till Gud, säger hon. Bön är enkelt, men vi människor krånglar till det. Han vill möta hela människan, kropp, själ och ande, men viktigast är att gudsförhållandet blir helat.

Guds tilltal

Att Gud kan tala till en människa, att han kan ha en röst som blir bekant, är något de flesta av oss inte fått uppleva. Ulla-Christina Sjöman har fått gåvan att höra Herrens röst och insett att det är just för förbönens skull.

– Jag vet ju inte alltid vad jag ska be för, men Herren kommer till hjälp. Han talar, han dömer inte, men han bedömer.

– Bönen är vår andliga andedräkt. Och när jag ber för andra så tar han hand om mina egna behov i förbifarten, säger hon med ett soligt leende.

Ulla-Christina Sjöman fyller 90 den 20 mars. Hon firas vid kyrkkaffet efter högmässan kl 13 i Munkshöjdens kyrka.

Kristina Fernström
Jani Laukkanen



MARKNADSFÖRING. Min stilla vecka kändes allt annat än stilla, så jag gick på en aktläsning. Vet du vad det är? Det visste inte jag, men efteråt var jag en lite helare version av mig själv, åtminstone för en stund. Det ordnas mycket fint i kyrkan, men hur många vet om det? 1.6.2023 kl. 10:00

Kyrkskatt. Vårdreformen förändrade sättet att beräkna kyrkskatten. Du får mindre avdrag i år, men bara få församlingar som de i Raseborg kommer till mötes med att sänka din skatteprocent. 31.5.2023 kl. 15:10

AI. En präst kan skriva ett halvbra doptal eller en medioker predikan med hjälp av artificiell intelligens. KP testade – och skickades resultatet till biskop Bo-Göran Åstrand. Märks det om det prästen säger inte är inspirerat av den heliga Anden utan en sammanfattning av ett ämne, skapat av en chattbott? 31.5.2023 kl. 10:00

MÖTESORDFÖRANDE. – Jag ser bara fördelar för kyrkoherdarna med att övergå till det här systemet, säger Martina Harms-Aalto som leder ordet i Johannes församling i Helsingfors. 30.5.2023 kl. 10:00

LÄSNING. Vi lever inte längre i en galax som kretsar kring den tryckta boken. I stället strålar skärmen som vår nya sol, skriver Joel Halldorf. Revolutionen stöper om vår civilisation i grunden – hur och varför försöker han förklara i boken ”Bokens folk”. 29.5.2023 kl. 19:19

diakoner. Biskop Bo-Göran Åstrand vigde två diakoner och en diakonissa till diakoniämbetet på pingstdagen. 28.5.2023 kl. 21:48

biskopar. Kyrkoherden i Imatra har varit både musikjournalist och missionär i Jerusalem. Nu kandiderar hon i en andra valomgång mot den förra fältbiskopen. 25.5.2023 kl. 17:57

MEDLEMSENKÄT. Fastän majoriteten av prästerna och kantorerna fortsättningsvis upplever att de är nöjda med sitt arbete och känner ett starkt arbetsengagemang, har välbefinnandet i arbetet minskat enligt många olika mätare. 25.5.2023 kl. 09:00

PRÄSTASSESSOR. Monica Heikel-Nyberg har enligt det premiminära valresultatet valts till prästassesor för perioden 1.9.2023-31.8.2026. 24.5.2023 kl. 15:58

FINSTRÖM. Finströms kyrka är en av Finlands viktigaste kyrkor. Det säger konsthistoriker Åsa Ringbom som ägnat en stor del av sin karriär åt att forska i kyrkorna på Åland. Nu är hon aktuell med en bok om Finströms kyrka. 22.5.2023 kl. 18:33

ANDLIGT VÅLD. Samhället är allt ovanare att tala om tro. Så vården vet inte alltid hur den ska hantera den som mår dåligt av att ha hoppat av miljöer där religionen har blivit för trång. Det har Maria Björkmark forskat i. 19.5.2023 kl. 09:19

KYRKBÖCKER. ”100 procent viktiga” är kyrkböckerna för den som forskar i sin släkt, säger historikern Alexandra Ramsay. I de gamla skrifterna hittar hon både stränga ordvändningar men samtidigt också präster som brydde sig om de små i sin hjord. 17.5.2023 kl. 14:46

profilen. Sebastian Holmgård är aktuell med programmet ”Tänk, tänkare, tänkast”, där han och några barn synar en del sanningar i sömmen. Finns det exempelvis gånger då man får ljuga? 16.5.2023 kl. 13:58

BORGÅ STIFT. Stiftsdekan Mia Anderssén-Löf håller på och sniffar in sina nya arbetsuppgifter vid domkapitlet i Borgå. Dekanen kopplas ofta samman med teologisk utbildning och fortbildning. Men hon har också fått strategi och framtid på sitt bord. 16.5.2023 kl. 10:02

LAESTADIANERNAS FRIDSFÖRENINGARS FÖRBUND. En del av den finlandssvenska laestadianrörelsen håller på att separera från den evangelisk- lutherska kyrkan. Nu utreder rörelsen möjligheten att bilda en egen kyrka på föreningsgrund. Men något gemensamt exodus är inte att vänta. 15.5.2023 kl. 17:59

betraktat. – Framme vid altaret i Pedersöre fullsatta kyrka fick jag klä av mig hela utrustningen: kåpan, mitran och till sist biskopskorset som det var allra svårast att slita sig ifrån, skriver Erik Vikström. 19.11.2024 kl. 19:00

advent. Allhelgona ligger bakom oss, affärerna är fyllda med julpynt. – Hur tar man emot ett nyfött barn? Inte är det ju med skrålande högtalarmusik, säger Katarina Gäddnäs. 18.11.2024 kl. 12:48

tro. Han såg Bibeln som endast en historisk bok och ville inte acceptera att Gud verkar idag. Men Magnus Finskas tvingades tänka om när Gud helade hans sjuka rygg. – Jag vill inte säga att jag är kristen. Om inte mitt liv avspeglar att jag är det så är det ju en lögn, säger han idag. 13.11.2024 kl. 13:54

KYRKOMÖTET. Den segslitna frågan om vem som ska betala för gravväsendet i Finland går vidare. i ett vasst brev till regeringen varnade kyrkomötet för dyrare gravar framöver för den som inte hör till kyrkan. 8.11.2024 kl. 16:41

KYRKOMÖTET. Det är olika dyrt för både anhöriga och församlingar att sköta en begravning. Kyrkomötet i Åbo debatterade det här länge på tisdagen. 5.11.2024 kl. 16:45