Våndan med att bekänna

Under fältandakten sjunger beväringarna psalmen Räds ej bekänna Kristi namn om världen än det skyr. Bo-Greger Nygård försöker sjunga med men efter de två första raderna brister det för honom 15.1.2016 kl. 07:26

Dragsvik 1971. Det är fältandakt i garnisonens idrottshus. Bo-Greger ”Bogi” Nygård är en av beväringarna som församlats. Fältprästen håller andakten som utmynnar i psalmen 424.

– Jag minns inte vad fältprästen sade i andakten, men jag minns psalmen. Det brast för mig totalt när vi sjöng den. Det var precis vad jag behövde just då. Men även om jag ville det, så kände jag att det inte går, säger Nygård.

Psalmen som fått nummer 423 i den nuvarande psalmboken har format honom.

– Men jag kan ändå inte vidkännas att jag är fri från rädslan att bekänna Kristi namn.

Är sällskapet och situationen den rätta ser Nygård det som enkelt att leva ut sin tro. Annars är det mycket svårare.

– Jag har svårt att uttrycka mig och argumentera för min åsikt också annars, säger han. Då är det speciellt svårt att uttrycka andliga frågor. I synnerhet om någon har en annan åsikt. Men jag hoppas att min livsstil visar vad jag tror på. Mina arbetskamrater märkte det. Men samtidigt kan de ju tänka hur kan han bära åt sig så där, han som är kristen.

Nygård arbetade i trettio år som mejerist i Kaitsor i Vörå. Innan det verkade han sex år som juniorledare inom Evangeliföreningen (Slef).

– Jag hade just lärt mig att intonera orglar på Heinrichs orgelfabrik i Maxmo. Då började man antasta mig från Evangeliföreningen och ville jag skulle börja arbeta med barnen. Eftersom jag trivdes med mitt arbete var jag mycket tveksam men jag upplevde att något större var på gång. Kallelsen blev för stark att motstå.

När han ser tillbaka på de åren anser han de präglat honom djupast.

– De var en välsignelse. Jag trivdes att jobba med barn och ungdom. Under tiden växte jag själv i tron. Jag var tvungen att lägga mig in i undervisningen och av det fick jag mycket själv. Jag lade mina gåvor i blöt. Gåvorna fick leda mig.

De juniorer han var ledare för är idag i femtioårsåldern.

– Det är oerhört värdefullt att träffa dem. Många har berättat hur de minns tiden då jag kom med fotbollen och gitarren. Först spelade vi fotboll och sedan höll vi möte. En sade att hon fått mest andligen av de juniormöten där jag var med. Det var uppmuntrande.

Ännu håller han anföranden. Han talar och sjunger ibland på olika möten.

I släkten finns flera förkunnare. Bo-Greger Nygårds farfar och farfas bror var resepredikanter. I dagarna har också dottern Heidi Orori med sin familj rest ut som missionärer till Etiopien.

– Min svåger är missionär i Kenya och redan då kusinerna kom hem på viloperiod hade Heidi klart för sig att hon skulle bli missionär. Hon har redan varit fyra år som missionär i Kenya.

Etiopien är ett främmande kapitel för Slef. Hur upplever du som far och morfar att din dotter och barnbarn reser dit?

– Det är inget nytt missionfält så något egentligt pionjärarbete är det inte. Missionärer från andra nordiska länder har verkat där tidigare. Men det är ett nytt land, nytt språk och en ny kultur. Man får hoppas och be att de finner sig i det. Det är annorlunda nu då familjen är med. Förra gången åkte hon ut ensam. Men jag vet inte vilket som är bättre.

Han säger ändå att nattsömnen drabbats lite.

– Jag funderar på om hennes yngre dotter som är 1,5 år kommer att känna igen sina morföräldrar när de kommer hem. Men det är livets gång, man ska åka när kallet kommer, säger han.

Läs mera i Kyrkpressen 2/2016

Johan Sandberg
Foto: Johan Sandberg



Personligt. För drygt 60 år sedan föddes en pojke i ett Kajana som ännu präglades av kriget. Pojken fick namnet Matti, och trots att hans familj och omgivning var helt finskspråkig gillade han ett skolämne oväntat mycket: det andra inhemska språket – svenska. I dag heter Matti Elia och är ärkebiskop för den ortodoxa kyrkan i Finland. 4.3.2025 kl. 17:37

FINLANDS SCOUTER. I år samarbetar insamlingen Gemensamt Ansvar med Finlands Scouter. Temat för årets insamling är ungas möjligheter att drömma och bygga en trygg framtid. Emma Portman jobbar som koordinator för medlemsutveckling hos Finlands Svenska Scouter 3.3.2025 kl. 16:13

Ukraina. Att tända ett ljus känns som en liten sak, men det är något med ljus – det ger ändå en känsla av att något är lite bättre, säger ukrainska Iryna Gorkun-Silén om den ljuständning för Ukraina som Helsingfors kyrkliga samfällighet ordnade på treårsdagen av Ukrainakriget. 28.2.2025 kl. 20:47

HALLÅ DÄR. Hon startar en ny barnkör i skolorna i vår. – Att sjunga i kör är en bra form av gemenskap, det motverkar ensamhet, säger hon. 28.2.2025 kl. 21:10

Kolumn. Det ingår i mina arbetsuppgifter som diakoniarbetare att på torsdagar hjälpa till med matutdelningen AndreasHelps i Helsingfors. Mathjälpen har redan pågått i tio års tid. 28.2.2025 kl. 21:06

val. Teologie magister Benjamin Häggblom har utsetts till sjukhuspräst i Vasa. Sedan november 2024 har han vikarierat som sjukhuspräst. 26.2.2025 kl. 19:49

val. Den ledigförklarade kaplanstjänsten i Esbo svenska församling har fått tre sökande. 25.2.2025 kl. 13:58

fastan. Under fastan får vi andas ut vår rädsla för att andas in kärlek, godhet, vila – ja, nåd. Det är inget vi måste, kan eller borde göra. Men vi får fasta. 24.2.2025 kl. 19:42

BEGRAVNINGSVÄSENDET. Det händer mycket inom begravningsväsendet just nu, men på gravkontoret i Jakobstad är man van vid att hitta lösningar och möta människor i sorg. 24.2.2025 kl. 15:16

Personligt. För Matte Fontell var hans stamning och hans överaktivitet en skam – men också en källa till kreativitet. – Jag var livlig och överaktiv, men jag hade också tusen bilder och berättelser i huvudet. 20.2.2025 kl. 18:53

PRÄSTBRIST. På vissa orter är det svårt att hitta kyrkoherdar. Prästvikarier är det också brist på. Notarie Linus Stråhlman vid domkapitlet i Borgå tror att pengar kunde vara ett lockbete i jakten på kyrkoherdar. – Man tror kanske att det är ett heligt jobb att vara präst, men lönen spelar helt klart en roll. 20.2.2025 kl. 12:00

Personligt. – Jag tror att vår tid på jorden handlar om att lära oss att älska. Att vara så goda vi kan. Jag tycker att vi borde vara mer ödmjuka inför vad det innebär att vara människa, säger skådespelaren Anna Hultin. 18.2.2025 kl. 10:13

PULS. Det har gått ett halvt år sedan de aktiva i det karismatiska lekmannakonceptet Puls lade ner i Petrus församling i Helsingfors och gick sin väg. Kyrkpressen tittar på vad som hände sedan. 17.2.2025 kl. 19:00

litteratur. Då Emma Ahlgren skriver fiktion är det roligt, absurt, vasst och mörkt. Men hon påminner om att det i verkligheten finns hjälp mot mörker. Det finns terapi och medicin. Och djur. Och ibland också Gud. 14.2.2025 kl. 13:37

GRÖN OMSTÄLLNING. Nina Långstedt är den sjunde generationen som odlar jorden på Krämars i Svartå, Ingå. Hon vill göra allt hon kan för att rädda inte bara Krämars utan hela planeten för framtidens generationer. – Det är hopplöst, men vi måste göra det ändå. 13.2.2025 kl. 09:43

LIVSFÖRVANDLING. Trygve Stålstedt växte upp med en alkoholiserad far. När han var vuxen och fick egen familj blev han själv alkoholist. Nu är han nykter och lever sitt andra liv. – Jag vet att människor kan förvandlas, men förvandling är skrämmande. 2.10.2025 kl. 15:01

BISTÅND. USA och flera stora europeiska länder skär i biståndet. Det leder nu till att KUA får se över hur många man har råd att ha på huvudkontoret i Helsingfors. 2.10.2025 kl. 11:54

laestadianer. Bland finskspråkiga laestadianer finns en oro över den riktning kyrkan tagit. Men någon bredare diskussion om att lämna kyrkan har inte förts. 30.9.2025 kl. 12:20

PRÄSTVIGNING. Teologie magister Katarina Smeds prästvigdes i Borgå domkyrka igår. Hon ska jobba i Johannes församling. 29.9.2025 kl. 10:37

fred. "Det är inte ofosterländskt att i alla lägen fråga om ett krig är rättfärdigt", anser biskoparna i ett öppet biskopsbrev till kyrkan. 26.9.2025 kl. 11:54