Katja Kettu vill ge sina läsare upplevelser de omöjligt kan få på annat håll. – Det är det som är det bästa med att skriva.

Katja Kettu: Ansvaret är vårt att bära

katja kettu. – Religion är sinnligt, primitivt, intuitivt. Jag hör inte till kyrkan men tror på nåd och helighet, säger Katja Kettu, som skrivit romanen bakom bioaktuella Barnmorskan. 17.9.2015 kl. 08:36

Katja Kettu har mycket på gång just nu. Det har gått fyra år sedan hennes roman Barnmorskan (Kätilö) publicerades och nu har den börjat leva sitt eget liv, med följder för sin Rovaniemibördiga författare. I början av september hade filmversionen premiär på vita duken, i regi av Antti Jokinen.

– 38 000 såg filmen redan första veckoslutet efter premiären, vilket är den bästa siffran för en inhemsk film på väldigt länge. Att filmen går så bra betyder fler resor och mer framträdanden för mig. Dessutom gav jag ut en roman i augusti och efter det ytterligare ett seriealbum. Jag är vimmelkantig av all uppståndelse, men på ett bra sätt, konstaterar Kettu som precis är på väg till en bokmässa på Island när den här intervjun görs.

Romanen utspelar sig kring det så kallade Lapplandskriget 1944-1945 och är en ovanlig kärleksberättelse mellan den självlärda barnmorskan Vildöga och SS-officeraren Johannes Angelhurst. Boken belönades med Runebergspriset 2012. Att få se sin roman på vita duken har varit en av Katja Kettus stora drömmar.

– Men som film är den naturligtvis inte längre min roman, utan regissörens verk. Jag kan svårligen bedöma filmen objektivt, jag vill inte ens göra det. Men den är gjord med stor iver och stort hjärta.

Katja Kettu, som växte upp i en ateistisk familj, identifierar sig med Vindöga.

– Hon behövs, men accepteras aldrig fullständigt som den udda fågel och barn till en kommunist som hon är.

Hurudan är den Gud hon tror på? Tror Vildöga på Gud?

– Hennes tro är inte rationell, vilket religion inte heller är. Religion är sinnligt, primitivt, mycket intuitivt. I början av romanen tror hon att hon är Guds fågelunge, alltid på det godas sida. Senare upplever hon att Gud tiger och hon glider djupare och djupare in i mörkret. Hon förlorar sin tro, men får den åter när hon vänder om, genomgår katharsis.

Vilket är ditt eget förhållande till tro och kyrka?

– Vanligtvis tycker jag inte om att tala om min tro, det är personligt för mig. Men jag finner kristendomens grundtankar vackra och uppbyggliga. Mina föräldrar var ateister och som barn och skolelev fick jag uppleva trångsynthet, påtryckningar och diskriminering för att vi inte gick i kyrkan eller trodde på helvetet.

Hon godkänner inte att människor diskrimineras på grund av sin tro och säger att tanken på att Finland bara skulle ta emot kristna flyktingar är djupt kränkande. Själv hör hon inte till kyrkan, men säger att hon tror på något högre, på nåd och på helighet.

– Jag kan sakna kanaler för mötet med det heliga.

Läs hela intervjun i Kyrkpressen 39/2015.

Christa Mickelsson
Ofer Amir



Kyrkomötet. Kyrkomötets framtidsutskott stöder inte tanken på kvoter för personer yngre än 30 år i kyrkomötet. 24.4.2017 kl. 15:18

Johannes. Församlingsrådet i Johannes församling har beslutat att församlingen fortsätter sin verksamhet i S:t Jacobs kyrka på Drumsö. 21.4.2017 kl. 14:47

renovering. Kyrkostyrelsens plenum har fördelat byggnadsunderstöd till församlingarna i lutherska kyrkan. 19.4.2017 kl. 15:38

asylsökande. Närmare tretusen personer från många olika kristna samfund har undertecknat ett ställningstagande för medmänsklig behandling av asylsökande. 14.4.2017 kl. 09:42

Påsktraditioner. – Jag var ett med mitt ägg, och det avgjorde allt. 12.4.2017 kl. 09:36

tro. Det är inte lätt att bygga en församling från grunden. Robin Nyman har försökt. För hans del slutade det i ett känslomässigt stort, mörkt hål. 11.4.2017 kl. 11:37

kyrkodagar . Än hinner man anmäla sig till kyrkodagarna i Åbo. 10.4.2017 kl. 11:59

Påsk. Avsaknaden av kristna påsktraditioner gjorde att Melana och Jonas Löfqvist började fira påskmåltid med hela familjen. 7.4.2017 kl. 13:58

sibbo. PÅSKVANDRING. Kom i tid. Klä dig varmt. Ta på dig stövlarna. Kärlekens väg drar genom Sibbo igen. 6.4.2017 kl. 12:21

tro. Som barn var hon van vid att pappa ordnar allt. Men den tryggheten rubbades då Gerd Snellman inom tio år förlorat både sin man och ett barn. Men när en av sönerna fastnade i drogmissbruk några år senare såg hon att Gud bar henne genom svårigheten. 5.4.2017 kl. 08:42

flyktingpolitik. Demonstrationerna mot Finlands avvisningar till Afghanistan engagerade också flera präster. Johan Westerlund tycker att det är naturligt att kyrkan tar politisk ställning. 4.4.2017 kl. 16:54

Bok. Serierna i antologin Opium för folket är skickligt tecknade men skildrar religion ur ett utifrånperspektiv. 4.4.2017 kl. 15:10

musik. Patrick Wingren förklarar varför vi behöver Kurt Cobain lika mycket som vi behöver kyrkokören. 6.4.2017 kl. 08:05

vårdreformen. Vart vänder man sig när det strular till sig i äktenskapet? Tusentals finländare tar varje år kontakt med församlingarnas familjerådgivning och i fjol fick sammanlagt 18 000 finländare hjälp vid någon av landets 41 centraler. 4.4.2017 kl. 14:38

radio. På söndag har det gått 85 år sedan den första svenska radioandakten gick ut i etern. 31.3.2017 kl. 15:02

Helsingfors. Mathias Sandell gillar den gamla musiken som hör ihop med stilla veckan inför påsk. Han är musikmagister från Sibelius-Akademin och vikarierar som kantor i Petrus församling. 23.3.2023 kl. 08:43

USA. När en tornado var på väg mot den amerikanska staden Amory i Mississippi valde meteorologen Matt Laubhan att börja be – mitt i direktsändning. 30.3.2023 kl. 11:37

Kolumn. Under fastan går jag med lärjungarna till Jerusalem. Liksom lärjungarna är jag varje år oförstående när Jesus undervisar om sin död. 28.3.2023 kl. 16:23

tidskrift. När papperstidningen Nyckeln blir webbsida hoppas Stefan Myrskog att fler än förr ska intressera sig för de stora frågorna: Vem är Gud egentligen och vad menar vi med människovärde? – Vår tro är på många sätt en paradox, men Gud är alltid större, säger han. 27.3.2023 kl. 16:37

SÖNDAG. Egentligen tror jag att alla dagar på sätt och vis är bebådelsedagar, för varje dag får vi nog signaler från Gud. Ibland kanske signalerna är mycket tydliga, ibland måste vi stanna upp lite mer än vanligt för att upptäcka dem, men de finns nog där varje dag. 25.3.2023 kl. 16:52