Uppskattningsvis konsumerar mellan 300 000–500 000 finländare mer alkohol än de borde. (Foto: Stock xchng)

När händerna inte slutar skaka

Det är fråga om liv och död och alternativen kan tyckas enkla. Nykterhet, dårhus eller bårhus? Men för någon som är fast i alkoholens dimma är valet inte självklart. 21.1.2015 kl. 13:07

– När jag började dricka kände jag att det var det här jag hade saknat hela mitt liv. Det passade mig som hand i handske.

Lasse var bara tretton år när alkoholen kom in i hans liv. Ett småskaligt drickande utvecklades ganska fort till något mer och när kompisarna slutade dricka för att läsa på ett prov kunde han inte.

– Mamma frågade ”är du säker på att du har koll på det här?” och jag svarade, ”ja, det är klart jag har”.

Efter armén tog arbetslivet vid. Svårhanterligt, tungt och framför allt omöjligt att kombinera med det oavbrutna supandet.

– Jag satt i baren tills lamporna blinkade och sedan gick jag hem. Ett par timmar senare, på morgonnatten, kickade spritbehovet in och jag steg upp och drack. Klockan nio skulle jag på jobb och ofta passade jag på att försena mig lite så att jag skulle hinna förbi någon av de lokala pubarna som öppnade nio. Allt för att få händerna att sluta skaka.

Kroppen fordrade mer och mer.

– Hela tiden var det ett evinnerligt ordnande så att jag alltid skulle ha tillräckligt med sprit för nästa dag.

Vännerna slutade höra av sig och kollegor försökte blunda för problemet. Lasse jobbade som möbelförsäljare och om han var i för dåligt skick föstes han in i ett annat rum.

– Man pratade inte så öppet om de här sakerna på 1980-talet. Visst fick jag en varning, och så en till, som skulle bli den sista. Men då kom det ännu en. Då hade jag nästan önskat att de hade gett mig foten i stället. Som drickande alkoholist inser man inte att man passerat en gräns förrän man verkligen är över den.

Lasse drack tills han var i 28-årsåldern. På slutet handlade det om ett tvångsmässigt intag av alkohol, det fanns ingen vilja kvar.

– Jag skulle just gå från jobbet och hade bestämt mig för att gå direkt hem. När jag klev ut genom dörren gick mina fötter till vänster fast hemmet låg åt höger. Trots att jag visste att nu går jag till krogen och det går åt helvete hade jag ingen kraft att sätta emot spritbegäret. Den känslan var fruktansvärd.

32 år av nykterhet
Vändpunkten och hjälpen kom i flera olika former, en av dem var hans flickvän. Hennes klasskompis hade en pappa som gick på AA-möten och dit fick Lasse följa med.

– Under mötena gick det upp för mig att en människa kan bli nykter och hålla sig nykter enbart om han gör det för sin egen skull. Jag gick på möten och lyckades vara nykter i flera veckor, längre än jag någonsin varit efter att jag första gången smakade på alkohol.

Lasse fick ett återfall och började dricka igen, ibland gick han direkt från ett möte till krogen. Men han tog sig ur det, lämnade ett halvt stop kvar på pubbordet och gick hem. Sedan dess har han inte druckit en droppe alkohol. Det är nu 32 år sedan.

AA-mötena, och speciellt Eiragruppen i Helsingfors, har varit en hörnsten i hans tillvaro ända sedan dess. Under åren som gått har han både hunnit vara deltagare och haft flera förtroendeuppdrag inom gruppen. I år fyller Eiragruppen, som troligtvis är den äldsta fungerande svenskspråkiga AA-gruppen i världen, 60 år. Det firas med ett öppet möte för alla som är intresserade.

– Kom och titta, följ med! Om inte annat kanske det kan minska dina fördomar.

I dag är Lasse en balanserad människa och lever ett lyckligt liv med fru och två vuxna barn. Men det har tagit tid.

– Det fysiska välmåendet blir bättre efter bara några veckor, men det psykiska och andliga är en lång process. Det är svårt att behöva inse hur många människor man sårat, svikit och ljugit för under sitt drickande. Min mamma levde 25 år av min nyktra tid, och ändå kunde jag ibland, i en liten bimening, läsa in att förtroendet inte fanns där till 100 procent.

Än i dag är Lasse vaksam med alkoholen som han beskriver som ”en dryck för andra, men inte för mig”.

– Ska jag gå på en fest där jag vet att det kommer att drickas gör det ingenting för jag hinner förbereda mig. Det blir svårt först när en gammal kompis kommer runt hörnet med en halvfull vodkaflaska och säger ”Lasse, ta en sup!”. Men jag vet att jag är på det sista tåget nu, för faller jag dit igen tror jag inte att jag skulle ha kraft att ta mig tillbaka.

Lasse heter egentligen någonting annat.

Michaela Rosenback



ekumenik. Susanna Lönnqvist bytte och blev präst i Metodistkyrkan. Efter närmare ett år förklarade domkapitlet i Borgå stift nu hennes "prästämbete förlorat". 16.6.2023 kl. 15:18

Konst. Pauliina Kittilä läste en bibeltext om hur Hesekiel profeterade över döda ben och väckte dem till liv. Bibelstället och bön ledde henne till en tjänstledig höst, en målarresa till Finlands fyra hörn – och en sommarutställning i Helsingfors domkyrkas krypta. 15.6.2023 kl. 13:54

ÄMBETSFRÅGAN. Dennis Svenfelt, tidigare församlingspastor i Pedersöre, har på eget initiativ avsagt sig prästämbetet i den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. 15.6.2023 kl. 11:06

LIVSBERÄTTELSE. Gud visar sin storhet i bön då han förvandlar, leder och upprättar. Det säger Saul Mäenpää, delägare i Friends & Burgers. – Jag ber inför arbetsdagen och inför möten. När man praktiserar bön ser man också med tiden Guds svar. Det är mycket som börjar med bön. 14.6.2023 kl. 14:00

LIVSFÖRÄNDRING. Under sin uppväxt och sina konststudier i Serbien fick Ivana Milosavljevic en bild av en avlägsen Gud som bryr sig om och älskar oss, men vars kärlek man måste förtjäna. Kyrkan förstärkte den bilden med sina regler och ritualer. 14.6.2023 kl. 10:00

konfirmand. Ingrid Björklöf blir konfirmerad i Åbo svenska församling i år. – Konfirmandtiden har öppnat min syn på tro, säger hon. 15.6.2023 kl. 19:00

PRÄSTSKJORTA. Svordomarna tystnar på bensinstationskaféet i Karleby och äldre damer i Spanien gör korstecknet. – Att gå klädd i prästskjorta påverkar prästen, men också andra, säger Peter Kankkonen. 13.6.2023 kl. 12:00

KONFIRMANDLÄGER. Hela lägret på en lägergård i Lochteå närmare 200 kilometer bort åkte hem. "Många upplevelser gick nu förlorade", säger kyrkoherde Camilla Svevar. 12.6.2023 kl. 19:00

eutanasi. – Vi måste kunna ha ett öppet samtal om eutanasi, och vara av olika mening. Det säger social­­arbetare Miia Kontro, som nyligen disputerade för att bli teologie doktor. På hennes jobb vid Cancercentret vid HUCS dör människor så gott som varje dag. 12.6.2023 kl. 10:34

FÖRSVARSMAKTEN. Fältbiskopen leder och övervakar Försvarsmaktens andliga arbete och ansvarar för den kyrkliga verksamheten och den teologiska linjen vid Försvarsmakten. 12.6.2023 kl. 08:49

Kolumn. Under en vanlig söndagsgudstjänst, i mitten av mars, börjar en bekant melodi spelas från synten. Min hjärna och mun förbereder sig för att inleda ”Härlig är jorden …”, tills jag några sekunder senare inser att texten är på engelska och med ett annat budskap. Jag befinner mig långt hemifrån, och deltar i en gudstjänst i den protestantiska kyrkan i Oman. 31.5.2023 kl. 08:00

MATTEUS FÖRSAMLING. – Jag tror att vår kärna alltid måste vara andlighet. Visst kan vi bjuda på brunch, men Fazers gör det bättre, säger Patricia Högnabba, som installeras som kyrkoherde i Matteus församling i september. 31.5.2023 kl. 19:31

BLI PRÄST. Kirsi Saarinen jobbar vid polisen med att bekämpa svart och grå ekonomi och göra samhället mer rättvist – men hon drömmer om att bli präst. Just nu gör hon församlingspraktik i Väståboland. 6.6.2023 kl. 15:00

Kolumn. Lena Blomstedt önskar, hoppas och vill att våra församlingar har en stark diakonal profil. Att var och en som kommer till vår kyrka stiger in genom en öppen dörr till ett välkomnande rum där någon ser, lyssnar och bekräftar. 31.5.2023 kl. 16:29

psalmer. Med hjälp av webbplatsen psalmbok.fi i mobilen är det lätt att sjunga med också då det inte finns psalmböcker till hands. 2.6.2023 kl. 08:00

KYRKOMÖTET. Den segslitna frågan om vem som ska betala för gravväsendet i Finland går vidare. i ett vasst brev till regeringen varnade kyrkomötet för dyrare gravar framöver för den som inte hör till kyrkan. 8.11.2024 kl. 16:41

KYRKOMÖTET. Det är olika dyrt för både anhöriga och församlingar att sköta en begravning. Kyrkomötet i Åbo debatterade det här länge på tisdagen. 5.11.2024 kl. 16:45

UNG I KYRKAN. Höstdagarna 2024 samlar som bäst närmare 600 tonåringar från församlingar runt om i Svenskfinland. 2.11.2024 kl. 12:44

betraktat. Det är en helt vanlig lördag förmiddag när vår 8-åring mitt i allt filosoferar över livet: ”Pappa, kommer du att finnas kvar när jag är 18?” 3.11.2024 kl. 18:37

diakoni. Nedskärningarna drabbar hårdast dem som redan har det sämre ställt. Det var huvudbudskapet när en grupp diakoniarbetare från Borgå stift idag uppvaktade social- och hälsovårdsminister Kaisa Juuso med en skrivelse där de vädrar sin oro över regeringens nedskärningar. 1.11.2024 kl. 15:34