Eva s. Lassus-Paavolainen är en hängiven konstsamlare och tror på äktheten både inom konstvärlden och samhället. FOTO: Sara Ekstrand

Att hjälpa de utsatta

Grundstenen i Eva S. Lassus-Paavolainens liv är att vara delaktig i och påverka det samhälle hon lever i. Genom sitt mångåriga arbete inom vården av missbrukare har hon haft möjlighet att hjälpa en utsatt grupp som sällan gör sin röst hörd och som få ser.
16.8.2013 kl. 09:45
Entusiasmen och engagemanget går inte att blunda för när Eva S. Lassus-Paavolainen talar. Alltid med ett skratt nära till hands pratar hon länge och gärna om det hon brinner för. Vare sig det handlar om sociala samhällsfrågor eller hennes imponerande konstsamling som är uppspikad från golv till tak i hemmet i Helsingfors.

För bara ett par veckor sedan gick Eva S. Lassus-Paavolainen i pension efter att under femton år ha fungerat som verksamhetsledare för KRAN r.f, ett resurscenter för missbrukarvård. Hon ser tillbaka på en lång arbetskarriär där mycket av tiden gått åt till att hjälpa en grupp av socialt utstötta människor.

– Jag har alltid tyckt att vård av missbrukare och förebyggande arbete har varit viktigt. Att hjälpa mina medmänniskor har jag alltid känt starkt för. Bara att lyssna och på något sätt vara delaktig har varit bland det bästa i mitt arbete, säger Lassus-Paavolainen.

Vård oberoende av trosuppfattning

KRAN grundades på initiativ av Borgå stift men är numera en helt självständig förening som verkar på kristen grund.Genom koordinering, rådgivning och utbildning samarbetar föreningen med över 50 församlingar och organisationer för att förebygga rusmedelsmissbruk och rehabilitering av missbrukare i Svenskfinland.

Eva S. Lassus-Paavolainen är noga med att betona att allt samarbete är ekumeniskt där precis alla församlingar och religiöst obundna organisationer behövs och är lika viktiga.
– Jag understryker alltid att det är hjälpande verksamhet vi håller på med inom KRAN och att allt som handlar om evangelisering hör till församlingarnas uppgift. För om man börjar rubba på de linjerna så blir det ganska ohållbart. Det får inte vara ett krav att alla ska ha samma trosuppfattning, både bland klienter och vårdare. Ingen är bättre än den andra men tillsammans kan vi göra någonting gott.

– Församlingarna har sitt och det uppskattar jag väldigt mycket men jag tror på en djup och äkta tro utan att man ska behöva stå på barrikaderna och säga vad exakt man tror på.
Lassus-Paavolainen berättar om dagcentret Hyddan i Nykarleby där missbrukare och utslagna kan söka hjälp. Ett projekt hon är mycket stolt över och som bevisar att samarbete mellan gränserna lönar sig. Både Nykarleby stad och församlingarna hjälper till att finansiera verksamheten som finns i Missionskyrkans lokaler.

– Café Hyddan är ett ypperligt exempel på vilket resultat man kan åstadkomma när olika församlingar arbetar för samma mål.

Långvarig absolutist

Själv dricker Lassus-Paavolainen inte en droppe alkohol och förutom sitt arbete inom KRAN har hon varit aktiv i olika nykterhetsföreningar.

– Som ung drack jag självklart lite vin men i vuxen ålder insåg jag snabbt att det inte blir mera roligt av alkohol. Jag kände att jag inte ville ha det. Jag har alltid trott på nykterheten men det betyder inte att man måste vara absolutist som jag, det säger jag aldrig, för alla ska själva få välja. Många klarar av att dricka men det finns de som inte gör det. Och det är den gruppen jag har varnat för.

Ett exakt svar på hur man förebygger missbrukande har inte Lassus-Paavolainen men säger att liberaliseringen absolut spelar en betydande roll.

– Personligen tycker jag att det är bättre med högre priser och en striktare alkohollag. Man pratar mycket om förmyndarskap men med tanke på den finska mentaliteten går det inte om allt släpps fritt.

Något som ändå oroar mer är samhällets inställning till missbrukare.

– Alkoholism är en sjukdom som vilken annan som helst. Men om man jämför den med andra sjukdomar så är det stor skillnad i omgivningens attityder. Missbrukarna blir ofta trakasserade och nedvärderade och det är det som är så tragiskt i vårt samhälle. Men under den tiden jag har jobbat så känns det som om attityderna har mjuknat en del.

Läs hela artikeln i papperstidningen.

Sara Ekstrand



kvevlax. – De editerade foton på mig som de lade ut på nätet, de ropade öknamn och kastade grus på mig, berättar Selma Nylunds . Hon försökte vara ”rätt”, men det var en omöjlig uppgift. Årets Gemensamt Ansvar-insamling vill motverka våld bland unga. 22.2.2023 kl. 22:09

PRÄSTLIV. Att gå klädd i prästskjorta kan leda till en del riktigt otippade människomöten. Katarina Gäddnäs berättar här om oväntade frågor mellan butikshyllorna och en riktigt udda taxiresa. 22.2.2023 kl. 21:43

DEMONSTRATION. Ett ryskt par, en rysk-ukrainska och en finlandssvensk har demonstrerat vid ryska ambassaden varje söndag i snart ett år. – Mitt liv har blivit rikare, trots en tragedi och någonting som känns upprivande för oss alla, säger Rabbe Tianen. 22.2.2023 kl. 19:13

NÄRPES. När en ny folkrörelse tar över makten i en församling går det inte helt problemfritt. Det visar erfarenheten i Närpes, där en del anställda upplevt sig ifrågasatta av nya förtroendevalda. 22.2.2023 kl. 08:26

Ukraina. ”Jag har börjar läsa nyheterna. Är jag vuxen nu?” Den tolvåriga flickans fråga illustrerar hur barnen i Ukraina berövas sin barndom. 22.2.2023 kl. 07:41

KYRKANS EKONOMI. Kyrkan har ersatt fakturatrafiken och löneräkningen i församlingarna med servicecentralen Kipa. Det kostar nio miljoner euro om året. Otympligt, tycker kyrkoherde Hans Boije i Vörå. Han tycker att församlingarna ska få välja bort Kipa – om de vill. 21.2.2023 kl. 19:00

Ukraina. ”Lidandet är outhärdligt och antalet förlorade människoliv är stort. Ukrainarna behöver all hjälp och allt stöd de kan få.” 20.2.2023 kl. 18:59

SOMMARLÄGER. Kyrkans Ungdoms sommarläger ordnas i Nykarleby i år. Orsaken är att byggnaden som använts som festsal och logemente för småbarnsfamiljer i Pieksämäki har rivits. 16.2.2023 kl. 20:14

FÖRÄLDRAR. Cecilia Åminne fick som enda barnet till sina åldrande och sjuka föräldrar strida som en tiger för deras välmående. Men det höll på att kosta henne både hälsan och orken. Hur gör man om föräldrarna inte vill ha hemvård? Och hur kommer man till rätta med ilska, trötthet och samvetskval? 8.2.2023 kl. 14:00

DRÖMMAR. Varje natt kommer drömmarna till oss, märkliga och ocensurerade. Natt efter natt nytt manus, ny rollbesättning. – Ju mer vi tar in dem och förstår dem, desto mer minskar vår flykt från oss själva, säger drömgruppsledare Virva Nyback. 8.2.2023 kl. 15:35

riksdagsvalet. Kyrkpressen hör sig i en valenkät för om topptemana i riksdagsvalet i april. Överraskande få av de dagliga krisorden i medierna dyker upp i svaren från Lappträsk i öster till Jakobstad i norr. Många lyfter i stället upp den finländska skolan. 7.2.2023 kl. 09:56

ungdomens kyrkodagar. Jamika Sandbäck och hennes vänner har skickat in fem ärenden om ungdomar och unga vuxna i kyrkan till årets UK. 27.1.2023 kl. 16:05

kyrkoherdar. Har sina rötter i Matteus omfattande ungdomsarbete. Hon är enda sökande. 30.11.-0001 kl. 00:00

ungdomens kyrkodagar. En bönestund under konfirmandlägret var av avgörande betydelse för Jakob Nylund. – Det var som om hon bad för mig med Jesu röst, säger han. 27.1.2023 kl. 15:10

ekonomi. Ekonomigurun Sixten Korkman skrev en bok om allt det vi måste tro på om vi ska ha ett sunt ekonomiskt system. Utan Luther skulle vi inte vara där vi är i dag, skriver han. 25.1.2023 kl. 19:00

MISSIONSFÄLTET. Ända sedan hon var barn har Natalie Björkstrand haft en kallelse till missionsfältet. I sommar stärktes kallelsen under ett besök till missionsfältet i Kenya. 9.10.2024 kl. 11:42

betraktat. Kanske kan vi, på samma sätt som den lame mannens vänner, bära fram oss själva och varandra inför Gud? 6.10.2024 kl. 14:06

POLARISERING. Att tycka om människor som delar våra värderingar är naturligt, och det kan vara riktigt bra för samhället! Men om vi börjar tycka allt mer illa om ”de andra”, de som inte är, eller tycker, som oss. Då polariseras vi. Forskarnas råd för att inte bli så svartvit: umgås med någon som inte tycker som du. Ni behöver inte omvända varandra. 4.10.2024 kl. 20:22

Personligt. När Tove Uvemo Söderbäck var tonåring hade hon inte tid att bli konfirmerad. När hon senare i livet tog tag i saken förändrade det hennes livsbana. Nu studerar hon för att bli diakon. 3.10.2024 kl. 13:53

kallelse. När Fanny Sjölind var föräldraledig för tre år sedan insåg hon vad hennes kallelse var: Att kombinera tron och sången. – Och att följa Guds vilja i det vardagliga och att använda de gåvor jag fått. 2.10.2024 kl. 19:28