I väntan på att Gud ska uppenbara det nästa steget är Joel Norrvik trygg. FOTO: Johan Sandberg

Via Kenya till Asien

Han har varit jurist, bonde och missionär. Vägen har gått från Lappfjärd via Helsingfors och Savolax till Kenya och Mongoliet. Joel Norrviks hjärta klappar än för mongolerna.
10.5.2013 kl. 12:00
Juristbanan kom att bli kortvarig för Joel Norrvik.

– Juristarbetet passade inte mig. Mitt personliga liv var inte i balans och hade jag en svår dag söp jag mig full. Hade jag varit kristen hade det kanske varit annorlunda. Som rättshjälpsbiträde har man ju möjlighet att träffa folk och hjälpa dem.

Efter två och ett halvt år som notarie i Närpes domsaga och rättshjälpsbiträde i Kristinestad fick han nog och köpte ett litet hemman i Tuusniemi öster om Kuopio tillsammans med sin sambo.

Det var i Savolax som Gud kallade honom.
 
– Min sambos mormor var varmt troende. Hon är en av grundarna till Kansan Raamattuseura och hon beställde på tidningen Sana åt oss. Den började jag läsa.

Speciellt vittnesbördet på sista sidan läste han.

– Jag fascinerades av att folk vågade berätta så modigt och öppet om sitt liv. Jag längtade efter att själv kunna vara sådan.

I tidningen annonserade Kansan Raamattuseura om sina möten. Dem började Norrvik och hans sambo gå på.

–  Jag minns speciellt en midsommar då Kalevi Lehtinen predikade. Jag kände kallet inom mig, men när han uppmanade folk att be frälsningsbönen höll människofruktan mig tillbaka. Vad ska mina vänner, grannar och min bekantskapskrets säga?
 
Men Gud gav inte upp med Norrvik. I  mars 1994 predikade Arto Härkönen under en mötesserie i Juva.

– Det var precis som om han talat direkt till mig. Guds ande löste mig från banden och jag fick ta emot Jesus. Den gången gick jag fram till altaret och knäböjde.
 
– Efter att jag kommit till tro gifte vi oss. I och med EU insåg jag att hemmanet var för litet och att det inte fanns någon framtid som bonde. Men framför allt kände jag att Gud kallade mig till nya uppgifter.

Joel Norrvik lärde känna Jesus redan som barn. På sextiotalet hemma i Korsbäck, Lappfjärd gick han i söndagsskola.

– Jag hade en ganska stark barnatro och jag visste att Jesus är min frälsare. I mellanskolan i Kristinestad hade jag just inga kristna kamrater och jag började skämmas för Jesus. Jag kom allt längre bort från honom. Jag for till Helsingfors och levde där i sus och dus. Det är bara Guds nåd och ett stort under att jag är här idag. Jag vet också att det är många som har bett för mig.

– Jag hade aldrig frid då jag vandrade på världens väg. Men även om jag kände jag var på fel väg höll starka krafter mig fast. Jag bara fortsatte.
Norrviks äktenskap sprack 1996. En av orsakerna var att frun inte delade hans nyfunna tro. Han kom sig till Folkmissionens Bibelskola i Ryttylä. Då kom missionen in i bilden.

– Jag satt i bilen i Riihimäki 1999 då Boris Sandberg ringde och frågade hur jag skulle ställa mig till missionsarbete i Kenya. En Lappfjärdsbo hade tipsat honom om mig. Boris Sandberg blev som en andlig fader för mig.

Det första missionkallet hade Norrvik redan känt som barn.

– Det kände jag i skolan i Korsbäck när Evangeliföreningens första Kenya-missionärer kom på besök.
 
Mongoliet kallade i Kenya
Han var i Kenya i tre år. Han jobbade på yrkesskolan i Rukongo och färdades runt och predikade.

– Det var en bra tid i Kenya, säger han. Men på något sätt kände jag att Kenya inte riktigt var mitt missionsfält.

Det sista halvåret i Kenya började Norrvik få upp ögonen för Mongoliet.

– Det kom genom samtal med någon person eller genom kristna tidningar. Jag kände att jag måste göra något åt saken så jag  skrev ett brev till Såningsmannen och frågade hur de ställer sig till att sända mig till Mongoliet. Så småningom sände de ut mig.

Han åkte till Mongoliet i augusti 2003 och återvände i oktober i fjol. Under de åtta åren i landet lärde han sig språket tillräckligt bra för att föra ett samtal. Predikar gör han ogärna på mongoliska.

– Jag var kombinerad biståndsarbetare och missionär. Jag jobbade mest i huvudstaden Ulan Bator. På fritiden färdades jag runt som stöd för församlingarna.

Läs hela artikeln i papperstidningen.

Johan Sandberg



Helsingfors. Efter en lång process blir nu Daniel Björk officiellt kyrkoherde i Petrus församling i Helsingfors. 14.12.2016 kl. 15:38

krishjälp. Evanglisk-lutherska kyrkans samtalstjänst är öppen på grund av branden i Nordsjö där fyra personer dog. 9.12.2016 kl. 13:00

religiösa högtider. Finländare firar fler religiösa fester än någonsin – och lucia kvalar in bland de populäraste tre för oss finlandssvenskar. 8.12.2016 kl. 13:24

Helsingfors. Medieforskaren Ari Nykvist kommenterar reaktionerna på den julkalender som församlingarna i huvudstadsregionen sänt till sina medlemmar. 8.12.2016 kl. 13:10

Strukturer. I Kristinestad fortsätter diskussionen om en sammanslagning av den finska och den svenska församlingen. Församlingsrådet i den svenska församlingen vill utreda frågan vidare och för den till det gemensamma församlingsrådet. 1.12.2016 kl. 16:03

Svenskt rum. S:t Jacobs kyrka är ett viktigt svenskt rum på Drumsö. Det var signalen från de Drumsöbor och församlingsanställda som samlades till möte i går kväll för att ta strid för sina utrymmen. 1.12.2016 kl. 11:53

böcker. "Det är viktigt för alla stressade människor att hinna landa en aning och få julstämning." 1.12.2016 kl. 10:31

församlingsstruktur. Processen kring en möjlig sammanslagning av församlingarna i Pedersörenejden har tagit ett steg framåt. Vart det leder är ännu oklart. 30.11.2016 kl. 13:09

advent. Hör Emma Audas, Lucas Snellman och Katarina Gäddnäs andakter i advent. 25.11.2016 kl. 13:07

eutanasi. Bibeln ger oss inget direkt svar på frågan om aktiv dödshjälp. Det tunga ansvaret ligger på oss. Det säger Hilkka Olkinuora, som välkomnar diskussionen också inom kyrkan. 24.11.2016 kl. 13:25

profilen. Sara Razai har bestämt sig för att inte vara rädd och för att släppa kontrollbehovet. I hennes hem samsas muslimsk bordsbön med kristen söndagsskola. Och i familjen pratar de svenska, finska, dari och engelska. 24.11.2016 kl. 10:31

nödlogi. Ett kvällsmål, en natt på en madrass, morgonmål när du vaknar. I Petrus församling förbereder sig anställda och frivilliga för det tillfälliga härbärge som är öppet den 5–12 december. 22.11.2016 kl. 10:29

kyrkans fyraårsberättelse. Finländarna går fortsättningsvis oftast i kyrkan på julafton. 2015 besökte 320 000 människor kyrkan eller församlingen den dagen. 22.11.2016 kl. 10:16

asylsökande. Där ministeriet betonar säkerheten talar kyrkan om människovärde. I stort sett fanns det samsyn om att slå vakt om tryggheten i landet – för alla. 21.11.2016 kl. 16:28

profilen. Hemmet påverkar barnens uppväxt. Det finns ingen neutral uppväxtmiljö. Barnen kan inte växa ur ett vakuum. Varje människa har ett trossystem som påverkar livet och de val man gör, säger Saara Kinnunen, pensionerad familjerådgivare och författare. 17.11.2016 kl. 15:19

kvevlax. – De editerade foton på mig som de lade ut på nätet, de ropade öknamn och kastade grus på mig, berättar Selma Nylunds . Hon försökte vara ”rätt”, men det var en omöjlig uppgift. Årets Gemensamt Ansvar-insamling vill motverka våld bland unga. 22.2.2023 kl. 22:09

PRÄSTLIV. Att gå klädd i prästskjorta kan leda till en del riktigt otippade människomöten. Katarina Gäddnäs berättar här om oväntade frågor mellan butikshyllorna och en riktigt udda taxiresa. 22.2.2023 kl. 21:43

DEMONSTRATION. Ett ryskt par, en rysk-ukrainska och en finlandssvensk har demonstrerat vid ryska ambassaden varje söndag i snart ett år. – Mitt liv har blivit rikare, trots en tragedi och någonting som känns upprivande för oss alla, säger Rabbe Tianen. 22.2.2023 kl. 19:13

NÄRPES. När en ny folkrörelse tar över makten i en församling går det inte helt problemfritt. Det visar erfarenheten i Närpes, där en del anställda upplevt sig ifrågasatta av nya förtroendevalda. 22.2.2023 kl. 08:26

Ukraina. ”Jag har börjar läsa nyheterna. Är jag vuxen nu?” Den tolvåriga flickans fråga illustrerar hur barnen i Ukraina berövas sin barndom. 22.2.2023 kl. 07:41