Skotten Steph Macleod sjunger tacksamhet till Gud från hela sitt hjärta. En hemlös alkoholist fick tillbaka livet och musiken. Han har precis varit i Sverige och släpper sitt fjärde album. FOTO: Kaj Aalto

Ett liv värt att leva

Han var en briljant klassisk gitarrist redan när han var femton. Sedan sprack allt när familjen splittrades.
27.4.2013 kl. 09:00
Skotten Steph Macloeds började festa lika intensivt som han hade ägnat sig åt musiken. Det förde honom till tio år av destruktivt liv - tills han mötte Jesus och Jane.

Jag möter Steph Macloed, 33, på ett hotell i Sverige. Han ska spela senare samma kväll i en kyrka. Han är lågmäld och verkar lite blyg men ändå trygg. Vi finner ett gemensam intresse, den klassiska gitarren. Det började han spela redan som sjuåring. Han blev omskriven av Classical Guitar Magazine.

Klassikern Recuerdos de la Alhambra av Fransisco Tarrega var hans examenstycke. Men av en lovande framtid som Skottlands Segovia blev det något helt annat.

– Jag är så tacksam att jag får resa runt och berätta om vad Kristus har gjort i mitt liv, säger han.

Hela hans högra arm är tatuerad, en signal om ett liv i en annan subkultur. Hans första album heter Light in the darkest of nights. Det är självupplevt - varje ord. Tolv egna låtar.

När han en gång inte kom in i en bar för att han var så full, slog han sin näve i en stenvägg med brutna ben som resultat. Efter ett tag fattade han att han aldrig skulle kunna spela klassisk gitarr längre. Han var i tjugoårsåldern då.

Det var efter att hans föräldrar skilde sig, mamma fick ett nervsammanbrott och försvann ur den starkt kännande pojkens liv. Familjen splittrades och femtonåriga Steph började festa med kompisarna och ta sprit.

– Jag gjorde ingenting halvhjärtat utan gav mig in på festandet lika passionerat som jag hade gjort med min musik, berättar han
.
När han var sjutton började han ta droger. En ond spiral började snurra allt fortare. Det är ett under att hans destruktiva livstil inte tog hans liv. Till slut levde han ute på gatan för att kunna droga sig utan att någon skulle sätta stopp för honom.

Ett år flydde han till Thailand och jobbade först för att sedan kunna droga sig. Till slut kom hans mamma för att hämta honom hem och blev förskräckt när han såg sin son i så dåligt skick.

Kristet behandlingshem
Efter många försök till ett nyktert liv med AA och psykiatriskt vård utan resultat kom han till ett kristet behandlingshem. På Bethany Christian Center hemma i Edinburgh började det hända saker.
 
– Året 2006 är viktigt. I februari kom jag in på behandling, i april mötte jag Jane, i september åkte jag ut från behandlingen och i december gifte vi oss, berättar Steph Macleod.

Han hade haft sin barnatro, men säger att han aldrig riktigt förstod vad det gick ut på. Han  övergav allt i sin förtvivlan när familjen splittrades. Han var besviken, bitter och arg på sina föräldrar - och Gud.

– Nu kom en man och berättade om sin tro på Gud på ett sätt som jag förstod. Det handlade om ett förhållande, att Gud fanns där för att hjälpa mig, ge mig styrka.

– Jag bad en enkel bön, Gud förlåt mig. Ge mig ett liv som är värt att leva, berättar Steph.

Han hade en tung emotionell börda att bära. Han hade hatat sina föräldrar, han hade djupa skuldkänslor, han mådde dåligt psykiskt. Steph Macloed säger att det var en enda stor röra. Han kunde spotta på sin spegelbild, till och med slå sin spegelbild. Så mycket hatade han sitt liv.

– När jag bad, kände jag en frid, som jag inte hade upplevt sedan jag var barn. En trygghetskänsla när allt är bra, beskriver han den avgörande stunden.

Ändå var allt omkring lika illa. Han var hemlös, utan pengar och familj. Han hade bränt alla broar.

– Men den där plötsliga känslan av frid kunde jag inte bortförklara. Det här måste vara någonting på riktig. Så jag började gå igenom mitt liv. Jag såg inte mig själv som universums centrum utan mötte mina problem och erkände drogbreoendet. Gud hjälpte mig att gå genom allt det hemska som jag hade gjort mot mig själv och andra.

Läs hela artikeln i papperstidningen.

Kaj Aalto



Coronapandemin. Carolin Ahlvik-Harju, forskare i teologisk etik, säger att många människor får omvärdera sina liv på grund av coronakrisen. 23.4.2020 kl. 16:54

Coronapandemin. På dörren till kyrksalen är en lapp upptejpad: max 10 personer får vistas här. Församlingen har blivit inkastad i en ny, digital vardag. Samtidigt som man hittar nya vägar att nå ut till människor vill man värna om dem som inte rör sig på sociala medier. 23.4.2020 kl. 15:35

Coronapandemin. Det finns inga tecken på panik i stiftet. Efter att ha kollat läget med de flesta kyrkoherdarna är biskop Bo-Göran Åstrand både imponerad och bekymrad. 23.4.2020 kl. 12:41

esbo. Församlingarna i Esbo planerar att skydda femtio hektar skog intill nationalparken i Noux för tjugo år framåt. – Skogen skyddas, men församlingen får också intäkter för den. 23.4.2020 kl. 12:16

rättelse. I intervjun med biskop Bo-Göran Åstrand i nästa nummer av KP om läget i stiftet finns en felaktig uppgift. 22.4.2020 kl. 12:35

profilen. Du är frisk. Cancern kommer aldrig tillbaka. Det är ord som ingen sagt åt Minna Timmerbacka-Vidjeskog men som hon önskar att någon skulle säga. Men hon förstår också att ingen kan göra det. Även om hon nu kan lämna oron bakom sig faller hon tillbaka i den ibland. 22.4.2020 kl. 10:44

vikariat. Robert Lemberg kommer att vikariera stiftsdekan Magnus Riska från augusti 2020 till augusti 2022. 21.4.2020 kl. 15:37

livsfrågor. Det är aldrig för sent att gå skriftskolan, och man behöver inte vara säker på att man vill bli konfirmerad för att börja. Konformationsundervisningen från vuxna utgår från konfirmandens frågor och livssituation. 22.4.2020 kl. 00:01

Göra gott. Coronaviruset kom i vägen för Petrus församlings godhetshelg. I stället uppmuntrar de oss alla att sprida godhet till människor i vår närhet under hela våren. 22.4.2020 kl. 00:01

Konfirmander. Lägren kan inte ske på distans, säger biskop Bo-Göran Åstrand. 17.4.2020 kl. 12:37

sommarläger. Det blir inget sommarläger i Pieksämäki i år. Det beslöt styrelsen för förbundet Kyrkans Ungdom, KU, i går. 16.4.2020 kl. 16:03

kyrkslätt. Peter Blumenthal, Karl af Hällström och Fred Wilén har sökt den lediga kaplanstjänsten i Kyrkslätts svenska församling. 14.4.2020 kl. 18:04

längtan. Therese Almén har alltid vetat att hon vill bli mamma. Det blev en sorgkantad vandring mot den drömmen. Hon förlorade två barn i fosterstadiet. Men sedan dök en liten pojke upp, som visade sig behöva henne, och hon honom. 8.4.2020 kl. 00:00

undantagstillstånd. Det vi kallar ett undantagstillstånd är ett normaltillstånd för många kristna idag. Vi bör vara tacksamma för den frihet vi normalt har, säger Mia Anderssén-Löf. 8.4.2020 kl. 01:00

påsktradition. Påsken är en glad helg för barnen Johannes och Emma Forsblom. Då får de äta påskägg och vara vid påskbrasan. 7.4.2020 kl. 15:16

Kolumn. Jag slogs en morgon av hur mycket det finns att förundras över när sommar går över till höst och höst till vinter. Färgerna, dofterna, tystnaden. Det är något speciellt när naturen skiftar och går in i en annan säsong. Det påminner mig om att världen och livet har en rytm att följa. 6.11.2023 kl. 08:00

Stiftsdagar. Firandet av Borgå stifts 100-årsjubileum kulminerade i en festmässa i Borgå domkyrka. Kyrkpressen frågade några festdeltagare vad de tyckte mest om under stiftsdagarna i Borgå – och vad de tror om de följande 100 åren. 29.10.2023 kl. 15:22

Kolumn. På vägen till kyrkan möter jag tiggare och brödköer. Nyheterna har påmint mig om krig, människor på flykt, ensamhet, våld i hemmen och om hur dåligt vår underbart vackra planet mår. Det gör ont och jag känner mig maktlös. Helst skulle jag stänga ut alltsammans, leva i min egen bubbla, sluta bry mig. 28.10.2023 kl. 21:38

BORGÅ STIFT 100 ÅR. Att Borgå stift finns är ingen självklarhet, det hängde på ett hår. När stiftet inledde firandet av sitt 100-årsjubileum i Borgå idag, fredag, diskuterades bland annat behovet av en plats där vi kan träna på att se på saker från olika håll. 27.10.2023 kl. 18:29

SOMMARREPRISEN 2024. För snart trettio år upplevde Fredrik Nygård att Gud befriat honom från sitt spelberoende. Sedan dess har han spelat bort 2,5 miljoner euro, lurat och bedragit. För fem år sedan upplevde han en ny befrielse och har inte spelat sedan dess. Skulderna kan han aldrig betala tillbaka, men han betalar små symboliska belopp varje månad på eget initiativ. 18.7.2024 kl. 10:00