Skotten Steph Macleod sjunger tacksamhet till Gud från hela sitt hjärta. En hemlös alkoholist fick tillbaka livet och musiken. Han har precis varit i Sverige och släpper sitt fjärde album. FOTO: Kaj Aalto

Ett liv värt att leva

Han var en briljant klassisk gitarrist redan när han var femton. Sedan sprack allt när familjen splittrades.
27.4.2013 kl. 09:00
Skotten Steph Macloeds började festa lika intensivt som han hade ägnat sig åt musiken. Det förde honom till tio år av destruktivt liv - tills han mötte Jesus och Jane.

Jag möter Steph Macloed, 33, på ett hotell i Sverige. Han ska spela senare samma kväll i en kyrka. Han är lågmäld och verkar lite blyg men ändå trygg. Vi finner ett gemensam intresse, den klassiska gitarren. Det började han spela redan som sjuåring. Han blev omskriven av Classical Guitar Magazine.

Klassikern Recuerdos de la Alhambra av Fransisco Tarrega var hans examenstycke. Men av en lovande framtid som Skottlands Segovia blev det något helt annat.

– Jag är så tacksam att jag får resa runt och berätta om vad Kristus har gjort i mitt liv, säger han.

Hela hans högra arm är tatuerad, en signal om ett liv i en annan subkultur. Hans första album heter Light in the darkest of nights. Det är självupplevt - varje ord. Tolv egna låtar.

När han en gång inte kom in i en bar för att han var så full, slog han sin näve i en stenvägg med brutna ben som resultat. Efter ett tag fattade han att han aldrig skulle kunna spela klassisk gitarr längre. Han var i tjugoårsåldern då.

Det var efter att hans föräldrar skilde sig, mamma fick ett nervsammanbrott och försvann ur den starkt kännande pojkens liv. Familjen splittrades och femtonåriga Steph började festa med kompisarna och ta sprit.

– Jag gjorde ingenting halvhjärtat utan gav mig in på festandet lika passionerat som jag hade gjort med min musik, berättar han
.
När han var sjutton började han ta droger. En ond spiral började snurra allt fortare. Det är ett under att hans destruktiva livstil inte tog hans liv. Till slut levde han ute på gatan för att kunna droga sig utan att någon skulle sätta stopp för honom.

Ett år flydde han till Thailand och jobbade först för att sedan kunna droga sig. Till slut kom hans mamma för att hämta honom hem och blev förskräckt när han såg sin son i så dåligt skick.

Kristet behandlingshem
Efter många försök till ett nyktert liv med AA och psykiatriskt vård utan resultat kom han till ett kristet behandlingshem. På Bethany Christian Center hemma i Edinburgh började det hända saker.
 
– Året 2006 är viktigt. I februari kom jag in på behandling, i april mötte jag Jane, i september åkte jag ut från behandlingen och i december gifte vi oss, berättar Steph Macleod.

Han hade haft sin barnatro, men säger att han aldrig riktigt förstod vad det gick ut på. Han  övergav allt i sin förtvivlan när familjen splittrades. Han var besviken, bitter och arg på sina föräldrar - och Gud.

– Nu kom en man och berättade om sin tro på Gud på ett sätt som jag förstod. Det handlade om ett förhållande, att Gud fanns där för att hjälpa mig, ge mig styrka.

– Jag bad en enkel bön, Gud förlåt mig. Ge mig ett liv som är värt att leva, berättar Steph.

Han hade en tung emotionell börda att bära. Han hade hatat sina föräldrar, han hade djupa skuldkänslor, han mådde dåligt psykiskt. Steph Macloed säger att det var en enda stor röra. Han kunde spotta på sin spegelbild, till och med slå sin spegelbild. Så mycket hatade han sitt liv.

– När jag bad, kände jag en frid, som jag inte hade upplevt sedan jag var barn. En trygghetskänsla när allt är bra, beskriver han den avgörande stunden.

Ändå var allt omkring lika illa. Han var hemlös, utan pengar och familj. Han hade bränt alla broar.

– Men den där plötsliga känslan av frid kunde jag inte bortförklara. Det här måste vara någonting på riktig. Så jag började gå igenom mitt liv. Jag såg inte mig själv som universums centrum utan mötte mina problem och erkände drogbreoendet. Gud hjälpte mig att gå genom allt det hemska som jag hade gjort mot mig själv och andra.

Läs hela artikeln i papperstidningen.

Kaj Aalto



Pieksämäki. Det anrika sommarlägret fick inhiberas i år, istället uppmärksammar Kyrkans Ungdom lägerveckan med digitalt program. 28.7.2020 kl. 12:18

frågesport. Sara, Bilba, Hanna? Deborah eller Abigail? Gör vår frågesport! 21.7.2020 kl. 20:39

Kolumn. Ibland har jag varit med om att ordna katakombmässor på skribaläger. Det handlar om att vi leker oss in i de första kristnas vardag som förföljda trossyskon. 22.7.2020 kl. 17:36

avund. Vi skäms över vår avund, men alla är vi avundsjuka. Avund kan göra oss bittra, men den kan också sporra oss. Säg mig vad du avundas så ska jag säga dig vad du längtar efter. 18.7.2020 kl. 19:00

ensamhet. Vad kan vi göra för att motverka din ensamhet? frågade församlingen. Lågtröskelverksamhet och målgruppstänk var ett par av svaren. 16.7.2020 kl. 18:00

Härskartekniker. En härskarteknik innebär alltid att köra över. Härskartekniker är uttryck för ett fult spel, där makt tas, inte delas, säger Malin Gustavsson. 15.7.2020 kl. 19:00

camilla Lif. Den svenska regeringen har tillsatt en kommission för att utvärdera Sveriges hantering av coronapandemin, skriver Kyrkans Tidning. Bland ledamöterna i kommissionen finns också prästen Camilla Lif, tillförordnad kyrkoherde i Katarina församling i Stockholm. 13.7.2020 kl. 08:00

profilen. Daniel Norrback berättar om de turbulenta veckorna som började med en ful kommentar om prideparader och kulminerade i en polisanmälan. Erfarenheten blev en viktig lärpeng och idag är Norrback försiktig med att ge sig in i teologiska diskussioner. 15.7.2020 kl. 16:00

boknyheter. Biskop emeritus Gustav Björkstrand ger ut självbiografin På avstånd ser man klarare på Fontana Media i höst. Också Kyrkpressens redaktör Christa Mickelsson är aktuell med en självbiografisk bok. 10.7.2020 kl. 14:07

Helsingfors . Kristian Willis växte upp med flera språk. Det har han nytta av när han varje söndag firar gudstjänst med människor från världens alla hörn i Östra Centrum i Helsingfors. 6.7.2020 kl. 14:54

diakoni. Är oron över hur ekonomin ska gå ihop ett stort mörkt moln på din sommarhimmel? Ta kontakt med diakonin – där får du både akuthjälp och stöd i att reda ut situationen på längre sikt. 6.7.2020 kl. 14:40

parrelation. Under semestern blir problem i förhållandet synligare än vanligt. 2.7.2020 kl. 15:52

asylsökande. – Vi var 55 eller 60 personer i en niometers gummibåt. Vatten slog in hela tiden. Jag kunde inte simma. Morteza Naseris väg till Finland är en berättelse om utsatthet, orättvisa och en okuvlig vilja att leva. 1.7.2020 kl. 15:40

Kyrkodagar. – Jag hoppas att alla ska tänka: Wow, nu får vi äntligen träffas ansikte mot ansikte, säger direktor Sixten Ekstrand. 30.6.2020 kl. 21:16

profilen. Som tolvåring var rwandiern Jean d’Amour Banyanga med om en skakande upplevelse. Efter det ville han jobba för Gud och sina medmänniskor. – Jag är historisk, säger han, som den första mörkhyade prästen i Borgå stift. 30.6.2020 kl. 20:17

ungdomens kyrkodagar. Jennifer Enqvist är en av de delegater som är på väg till UK i år. Hon vill se församlingarna bli bättre på att inkludera barnen, kyrkans framtid. 29.1.2024 kl. 12:22

Teologi. Tron måste ges vidare med en öppen hand, inte en knuten näve. – Barn kan också tänka teologiskt, säger den svenske teologen Joseph Sverker. 26.1.2024 kl. 09:00

LIVSÅSKÅDNING. Kevin Holmström är en sökare som tror att det mesta är vårt eget fel och vår egen förtjänst, men som ibland vill hålla någon i handen. 24.1.2024 kl. 16:42

Himlaliv. Kyrkpressen har fått information om att tv-programmet Himlaliv ska läggas ner. Annika Löfgren vid Svenska Yle säger att beslutet inte är fattat. 24.1.2024 kl. 09:58

medalj. Det var en överrumplad och glad Helene Liljeström som fick veta att Kyrkostyrelsens plenum beviljat henne Pro ecclesia-medaljen vid sitt möte idag. 23.1.2024 kl. 13:46