Biskop emeritus Erik Vikström läste under hela sin ämbetstid in en dagbok. Allt finns nu inbundet i fem band i hans privata bokhylla. FOTO: May Wikström

Urkraften finns i påsken

Dagens trosproffs är mer tilltufsade och ifrågasatta kulturellt än för bara tio år sedan. Emeritusbiskopen trivs numera som resepredikant. Han tror på påskens hopp som medicin mot uppgivenheten.
31.3.2013 kl. 12:00
Hans röst har ett stänk av lycka när han beskriver utsikten från sovrumsfönstret.

Erik Vikström, biskop emeritus, kan nämligen både somna och vakna med Borgå domkyrka framför ögonen.

Men på behörigt avstånd numera, i dubbel bemärkelse. Det är drygt sex år sedan han lämnade kräklan ifrån sig efter 24 år som biskop för Borgå stift.

Är du samme Erik?

– Jo, i högsta grad!
Också ”biskop Erik”?
Svaret är återigen jakande, men det kommer mer eftertänksamt den här gången:

– Identiteten som biskop finns alltid kvar, djupt liggande, och försvinner ingenstans. Men inte så att jag vill blanda mig i längre. Det handlar mer om en omsorgskänsla för kyrka och stift.
Många som stiger ur ett ansvarsfyllt arbetsliv kan känna ångest över att lämna det bakom sig. Erik Vikström säger sig inte höra till dem.

– Jag har med mycket gott hjärta överlåtit ledarskapet, först till Gustav (Björkstrand) och sedan till Björn (Vikström). Det har inte varit svårt för mig, tvärtom. Det har känts som en stor befrielse.

Het dagbok i fem band
Stormfria var de två decennierna nämligen inte. Tidvis kritiserades Erik Vikström hårt för sitt ledarskap.
 
– På min tid var debattklimatet vilt och glatt. Nu råder en viss stiltje. Det är en märkbar förändring. Vänta lite, jag ska visa något …

Emeritusbiskopen stegar målmedvetet mot de väggfasta bokhyllor han själv har byggt i lägenhetens lilla men välfyllda bibliotek. Han kommer tillbaka med två stora bruna band.

– Högexplosivt stoff, medger han.

Så berättar han att han under hela sin biskopstid har läst in sin dagbok på diktafon, personliga tankar varvade med sådant som var aktuellt. Den skrevs ut av hans sekreterare. Efter pensioneringen funderade han vad han skulle göra av det hela.

– Jag orkar inte börja skriva några memoarer, det ligger inte för mig. Så jag lät binda in alltsammans, tillsammans med klipp och personliga fotografier.
 
Det blev fem tjocka band, som nu ligger i hans bokhylla. En dag kanske de får gå till domkapitlets arkiv, men inte ännu.
 
– Här är ändå ett och annat, säger han.

Han vill inte kännas vid någon bitterhet eller några gamla fiender. Det är något han och brodern John, ärkebiskop emeritus ibland har roats av.

– Ibland har vi förvånat undrat över att bägge har glömt alla tråkiga minnen. Bara de goda finns kvar. Men, visst var det perioder när Kerstin och jag levde bara på en enda sång: Endast kärleken segrar
.
Han gör en hänvisning till sina laestadianska släktrötter och fortsätter:

– Så mycket laestadian är jag att jag tror på förlåtelsen. Vi lever i en bristfällig värld och är så bristfälliga själva.

Kontrakulturens återuppståndelse
När Erik Vikström blev biskop var tillhörigheten i kyrkan över nittio procent. I dag ligger den på sjuttiosex procent i hela landet. Här anser han väl ändå inte att trycket och attityderna har blivit mildare?

– Kulturklimatet står inte stilla. Visst är kyrkan ställd mot väggen på ett helt annat sätt nu. Det finns en modfälldhet bland präster och kyrkfolk. Jag har grubblat över det här. Det skulle gälla att rycka till sig initiativet.

Enligt Erik Vikström har kyrkan alltid varit och borde vara en kontrakultur.

– Här kommer vi till både julen och påsken. Kyrkan gick ut som en rörelse som förkunnade att Kristus har uppstått! Paulus talar på ett ställe om att han var så tryckt i botten att han bara kunde hoppas på den Gud som uppväcker de döda. Det ger allt en helt ny utgångspunkt för vår verklighetsuppfattning.

Läs hela artikeln i papperstidningen.
May Wikström



AVSTÄNGNING. Församlingspastor Dennis Svenfelts framtid i kyrkan avgörs vid domkapitlets möte den 16 juni. – Det är en utmanande situation, säger biskopen inför mötet. 3.6.2022 kl. 17:36

Helsingfors domkyrka. I sommar kan man besöka ett sommarkafé i Helsingfors domkyrkas klockstapel. I katedralens krypta finns även en restaurang, vars pizzaingredienser kommer från Italien. Det skriver tidningen Kirkko ja kaupunki. 4.6.2022 kl. 08:00

flyktingar. Med diakoni, ekumenik och religions­­dialog i sitt bagage använder Virpi Paulanto nu sin erfarenhet i jobbet som Borgå stads flykting­koordinator. 9.6.2022 kl. 19:00

SYDÖSTERBOTTEN. Nu borde man öppet och fördomsfritt utreda allt från ett utökat samarbete till en samgång mellan Närpes och Kaskö församlingar. Men utredningen görs inte om inte de förtroendevalda i Kaskö begär den. Kristinestad berörs inte i detta skede. 3.6.2022 kl. 10:00

AVSTÄNGNING. Domkapitlet kunde idag inte ta något beslut gällande Dennis Svenfelts eventuella avkragning. Svenfelt hördes i en och en halv timme, men domkapitlet valde att fortsätta behandlingen vid ett extrainsatt möte på onsdag nästa vecka. 16.6.2022 kl. 17:40

pris. Enligt prisjuryn är biskop Mari Leppänen en karismatisk och orubblig främjare av en mer tolerant andlig kultur i Finland. 2.6.2022 kl. 18:04

NÄRPES. Närpes församling lyssnade in familjernas behov. Resultatet blev en juniorklubb för sommarlovslediga barn och en heldagsdagklubb som startar i höst. 30.5.2022 kl. 11:10

diakoni. ”Så snett kan det aldrig gå att du inte kan komma och tala med oss”, säger diakoniarbetaren Henrika Lemberg i Borgå. 20.5.2022 kl. 12:52

KLIMATET. Upp till 22 miljoner euro kan de evangelisk-lutherska församlingarna lyfta ur sina skogar varje år. När kyrkan ska vara klimatneutral 2030 får många se över sina invanda avverkningar. 26.5.2022 kl. 12:00

livshistoria. 102-åriga Doris Ståhl har varit med om två krig, evakuerat föräldrahemmet under Porkalaparentesen och suttit i Stockmanns källargångar när Helsingfors bombades. Ukrainakriget följer hon med i tidningen. – De arma människorna! Det är så hemskt så man kan inte tänka på det. 27.5.2022 kl. 16:27

KYRKANS SKOGAR. Med sina 4 356 hektar skogar är Karleby kyrkliga samfällighet den största skogsägaren inom kyrkan i Finland. 26.5.2022 kl. 11:59

KRIGET I UKRAINA. Bland dem som flyr kriget är en del de mer utsatta än andra. Vandaförsamlingarna gjorde tidigt ett beslut om vem de främst skulle ta hand om. 20.5.2022 kl. 12:38

Personligt. Elina Sagne-Ollikainen lärde sig tidigt att en människas tid här på jorden tar slut. – Det är viktigt för mig att jag använder den tid jag fått väl. 25.5.2022 kl. 12:15

ANDETAG. Louise Häggström och hennes man valde att säga upp sig från sina jobb och flytta till Bergen, en stad i ett land de aldrig besökt tidigare. Hon bloggar på Andetag-bloggen på Kyrkpressens sajt. 24.5.2022 kl. 08:26

LÄGER. I slutet av juli ställs Sabina Wallis inför sitt eldprov: att vara lägerledare vid sommarlägret i Pieksämäki. Själv har hon varit där varje sommar sedan hon var ett halvt år. 23.5.2022 kl. 18:00

BESVÄR. Två medlemmar i Petrus församlings församlingsråd har lämnat in ett så kallat kyrkobesvär till Helsingfors förvaltningsdomstol över domkapitlets beslut att välja Pia Kummel-Myrskog till kyrkoherde i Petrus församling. 5.6.2024 kl. 21:13

ETT GOTT RÅD. Om Yvonne Terlinden fick en pratstund med sitt yngre jag skulle hon diskutera sin rastlöshet och sin perfektionism. 6.6.2024 kl. 08:00

Personligt. Som barn drabbades Lina Forsblom av leukemi och räddades till livet av en ryggmärgstransplantation. 23 år senare höll hon på att dö av blodförgiftning. – Jag tror inte det var Guds vilja att jag skulle bli sjuk. Men Gud kan använda sjukdomarna, bara jag låter mig bli använd, säger hon. 5.6.2024 kl. 10:18

KYRKANS EKONOMI. Kyrkan behöver se över sitt nätverk av församlingar. Omkring 40 av dem överlever inte årtiondet ekonomiskt. 5.6.2024 kl. 10:00

KLIMATKRISEN. KP-redaktören Rebecca Pettersson bevittnar en soluppgång hon aldrig borde ha sett. Det blir början till en ekologisk skuldspiral, och jakten på ett hopp som håller. 4.6.2024 kl. 09:46