Biskop emeritus Erik Vikström läste under hela sin ämbetstid in en dagbok. Allt finns nu inbundet i fem band i hans privata bokhylla. FOTO: May Wikström

Urkraften finns i påsken

Dagens trosproffs är mer tilltufsade och ifrågasatta kulturellt än för bara tio år sedan. Emeritusbiskopen trivs numera som resepredikant. Han tror på påskens hopp som medicin mot uppgivenheten.
31.3.2013 kl. 12:00
Hans röst har ett stänk av lycka när han beskriver utsikten från sovrumsfönstret.

Erik Vikström, biskop emeritus, kan nämligen både somna och vakna med Borgå domkyrka framför ögonen.

Men på behörigt avstånd numera, i dubbel bemärkelse. Det är drygt sex år sedan han lämnade kräklan ifrån sig efter 24 år som biskop för Borgå stift.

Är du samme Erik?

– Jo, i högsta grad!
Också ”biskop Erik”?
Svaret är återigen jakande, men det kommer mer eftertänksamt den här gången:

– Identiteten som biskop finns alltid kvar, djupt liggande, och försvinner ingenstans. Men inte så att jag vill blanda mig i längre. Det handlar mer om en omsorgskänsla för kyrka och stift.
Många som stiger ur ett ansvarsfyllt arbetsliv kan känna ångest över att lämna det bakom sig. Erik Vikström säger sig inte höra till dem.

– Jag har med mycket gott hjärta överlåtit ledarskapet, först till Gustav (Björkstrand) och sedan till Björn (Vikström). Det har inte varit svårt för mig, tvärtom. Det har känts som en stor befrielse.

Het dagbok i fem band
Stormfria var de två decennierna nämligen inte. Tidvis kritiserades Erik Vikström hårt för sitt ledarskap.
 
– På min tid var debattklimatet vilt och glatt. Nu råder en viss stiltje. Det är en märkbar förändring. Vänta lite, jag ska visa något …

Emeritusbiskopen stegar målmedvetet mot de väggfasta bokhyllor han själv har byggt i lägenhetens lilla men välfyllda bibliotek. Han kommer tillbaka med två stora bruna band.

– Högexplosivt stoff, medger han.

Så berättar han att han under hela sin biskopstid har läst in sin dagbok på diktafon, personliga tankar varvade med sådant som var aktuellt. Den skrevs ut av hans sekreterare. Efter pensioneringen funderade han vad han skulle göra av det hela.

– Jag orkar inte börja skriva några memoarer, det ligger inte för mig. Så jag lät binda in alltsammans, tillsammans med klipp och personliga fotografier.
 
Det blev fem tjocka band, som nu ligger i hans bokhylla. En dag kanske de får gå till domkapitlets arkiv, men inte ännu.
 
– Här är ändå ett och annat, säger han.

Han vill inte kännas vid någon bitterhet eller några gamla fiender. Det är något han och brodern John, ärkebiskop emeritus ibland har roats av.

– Ibland har vi förvånat undrat över att bägge har glömt alla tråkiga minnen. Bara de goda finns kvar. Men, visst var det perioder när Kerstin och jag levde bara på en enda sång: Endast kärleken segrar
.
Han gör en hänvisning till sina laestadianska släktrötter och fortsätter:

– Så mycket laestadian är jag att jag tror på förlåtelsen. Vi lever i en bristfällig värld och är så bristfälliga själva.

Kontrakulturens återuppståndelse
När Erik Vikström blev biskop var tillhörigheten i kyrkan över nittio procent. I dag ligger den på sjuttiosex procent i hela landet. Här anser han väl ändå inte att trycket och attityderna har blivit mildare?

– Kulturklimatet står inte stilla. Visst är kyrkan ställd mot väggen på ett helt annat sätt nu. Det finns en modfälldhet bland präster och kyrkfolk. Jag har grubblat över det här. Det skulle gälla att rycka till sig initiativet.

Enligt Erik Vikström har kyrkan alltid varit och borde vara en kontrakultur.

– Här kommer vi till både julen och påsken. Kyrkan gick ut som en rörelse som förkunnade att Kristus har uppstått! Paulus talar på ett ställe om att han var så tryckt i botten att han bara kunde hoppas på den Gud som uppväcker de döda. Det ger allt en helt ny utgångspunkt för vår verklighetsuppfattning.

Läs hela artikeln i papperstidningen.
May Wikström



SPARMÅL. Johannes församling måste spara. Igår kväll hamnade de lokaler församlingen ska använda i framtiden på det nya församlingsrådets bord. – Nu är allt helt öppet, säger kyrkoherden. 17.1.2023 kl. 16:30

KARRIÄRBYTE. Han har jobbat i kyrkliga sammanhang i stort sett hela arbetslivet. Först som pastor och sedan som ekonom. Wolfgang Falk ser det som ett liv i kyrkans hägn, men i olika roller. 13.1.2023 kl. 09:33

Helsingfors. Hon vill att församlingen ska bli en öppen famn för nyfinländare. 25.1.2023 kl. 00:00

ANDETAG. Catherine Granlund är bloggen Andetags nya skribent på Kyrkpressens webbsida. – Jag kombinerar diakonijobb med skrivande och läsande, bloggandet är en andningskanal för mig. 11.1.2023 kl. 19:00

profilen. Markus Finnholm ser annorlunda på ett nytt år än han gjort tidigare i sitt liv. Efter en del motgångar har han fått sitt första riktiga jobb. 9.1.2023 kl. 08:29

KYRKRENOVERING. De fasta bänkarna i norra och västra korsarmarna åker ut, ett litet kök byggs längst bak, en trappa till läktaren tas bort och enplansgolv läggs i hela kyrkan. Det är några synliga förändringar då Sankta Birgitta kyrka i Nykarleby renoveras. 9.1.2023 kl. 12:11

OVAN I KYRKAN. Du ska på konfirmation. Det blir dags för nattvard. Du har inte tagit emot nattvard sedan du själv blev konfirmerad och vet inte hur man gör. Här följer en praktisk nattvards-ABC. 11.1.2023 kl. 00:00

PSYKISK OHÄLSA. Vad gör man när det värsta händer? Jennie Jakobsson förlorde sin elvaåriga dotter i självmord. Hon och hennes bror Daniel Jakobsson berättar om att bygga ett liv där man försöker göra något gott av det som bara är sorg och maktlöshet. 10.1.2023 kl. 08:00

BORGÅ STIFT 100 ÅR. Biskop emeritus Gustav Björkstrand skriver om hur det gick till när de finlandssvenska lutheranerna för hundra år sedan fick ett eget biskopssäte och en egen domkyrka i Borgå. 9.1.2023 kl. 16:44

KYRKRENOVERING. De senaste åren har det skett en generationsväxling på museiverket som innebär att inställningen till vad som kan tillåtas då kyrkorna renoveras har förändrats. När Lundo medeltidakyrka renoverades i höst ersattes kyrkbänkarna av moderna lösa stolar. 9.1.2023 kl. 12:02

KRIGET I UKRAINA. Ryssland hoppades på att skapa ett religiöst inbördeskrig mellan ortodoxa i Ukraina – men misslyckades, säger religionsvetaren Tornike Metreveli i Lund. 5.1.2023 kl. 18:00

KYRKANS UTLANDSHJÄLP. Med 10 miljoner euro insamlat för Ukraina har Kyrkans Utlandshjälp slagit alla tidigare insamlings­rekord. Vid årsskiftet blir Afrikaerfarna Tomi Järvinen chef för hjälporganisationen. 5.1.2023 kl. 14:31

MÅNGKULTUR. Svenska social- och kommunalhögskolan får med Tuomas Martikainen en religionsvetare som ny rektor. Generationer av social­arbetare och journalister har utbildats vid skolan, men i dag arbetar man också med frågor om relationer mellan etniska folkgrupper. 30.12.2022 kl. 14:16

psalmer. Svenska kyrkan fick över 9 000 förslag på nya psalmer när den rikssvenska psalmboken ska förnyas och revideras. 4.1.2023 kl. 11:11

mission. Dennis Svenfelt, tidigare församlingspastor i Pedersöre, blir präst i den lutherska kyrkan i Lettland. I mitten av januari åker han till staden Liepaja för att jobba med en internationell församling där. 3.1.2023 kl. 13:45

LIVSBERÄTTELSE. Han trodde att han var immun mot den sektliknande församlingens manipulation. – Jag trodde att jag kunde hålla mitt huvud kallt. Ändå drogs jag in i församlingen på grund av min tro och mina sårbarheter, säger David Sandström. 14.8.2024 kl. 08:00

NEDSKÄRNING. Jag ser det principiella problemet, men kyrkans inkomster kommer ändå att vara märkbart större än tidigare, säger undervisnings- och kyrkominister Anders Adlercreutz om regeringens nedskärningar i finansieringen av kyrkans samhällsuppdrag. 14.8.2024 kl. 08:50

kyrkomusik. Eric-Olof Söderström, 67, lämnar i vinter kantorsjobbet i Borgå med en lång karriär inom musiken bakom sig. All framgång är inte bara begåvning, råder han i dag sitt unga jag. 14.8.2024 kl. 14:00

UNGA MÄN. De unga är mer toleranta till tro och andlighet. Få betraktar sig själva som troende, men gör de det är de allt oftare unga tonårspojkar. Det visar den nyaste Ungdomsbarometern. 13.8.2024 kl. 10:00

KYRKA OCH STAT. Saxen går i statens miljoner till kyrkan. För arbetet gör med begravningsplatser och historiska byggnader ser kyrkan plötsligt ut att få 20 miljoner mindre betalt. En rättvisefråga, anser kyrkans kanslichef Pekka Huokuna. Kyrkfolket betalar en allt större andel av gravplatser för den trejdedel av finländarna som inte hör till kyrkan. 12.8.2024 kl. 12:30