Biskop emeritus Erik Vikström läste under hela sin ämbetstid in en dagbok. Allt finns nu inbundet i fem band i hans privata bokhylla. FOTO: May Wikström

Urkraften finns i påsken

Dagens trosproffs är mer tilltufsade och ifrågasatta kulturellt än för bara tio år sedan. Emeritusbiskopen trivs numera som resepredikant. Han tror på påskens hopp som medicin mot uppgivenheten.
31.3.2013 kl. 12:00
Hans röst har ett stänk av lycka när han beskriver utsikten från sovrumsfönstret.

Erik Vikström, biskop emeritus, kan nämligen både somna och vakna med Borgå domkyrka framför ögonen.

Men på behörigt avstånd numera, i dubbel bemärkelse. Det är drygt sex år sedan han lämnade kräklan ifrån sig efter 24 år som biskop för Borgå stift.

Är du samme Erik?

– Jo, i högsta grad!
Också ”biskop Erik”?
Svaret är återigen jakande, men det kommer mer eftertänksamt den här gången:

– Identiteten som biskop finns alltid kvar, djupt liggande, och försvinner ingenstans. Men inte så att jag vill blanda mig i längre. Det handlar mer om en omsorgskänsla för kyrka och stift.
Många som stiger ur ett ansvarsfyllt arbetsliv kan känna ångest över att lämna det bakom sig. Erik Vikström säger sig inte höra till dem.

– Jag har med mycket gott hjärta överlåtit ledarskapet, först till Gustav (Björkstrand) och sedan till Björn (Vikström). Det har inte varit svårt för mig, tvärtom. Det har känts som en stor befrielse.

Het dagbok i fem band
Stormfria var de två decennierna nämligen inte. Tidvis kritiserades Erik Vikström hårt för sitt ledarskap.
 
– På min tid var debattklimatet vilt och glatt. Nu råder en viss stiltje. Det är en märkbar förändring. Vänta lite, jag ska visa något …

Emeritusbiskopen stegar målmedvetet mot de väggfasta bokhyllor han själv har byggt i lägenhetens lilla men välfyllda bibliotek. Han kommer tillbaka med två stora bruna band.

– Högexplosivt stoff, medger han.

Så berättar han att han under hela sin biskopstid har läst in sin dagbok på diktafon, personliga tankar varvade med sådant som var aktuellt. Den skrevs ut av hans sekreterare. Efter pensioneringen funderade han vad han skulle göra av det hela.

– Jag orkar inte börja skriva några memoarer, det ligger inte för mig. Så jag lät binda in alltsammans, tillsammans med klipp och personliga fotografier.
 
Det blev fem tjocka band, som nu ligger i hans bokhylla. En dag kanske de får gå till domkapitlets arkiv, men inte ännu.
 
– Här är ändå ett och annat, säger han.

Han vill inte kännas vid någon bitterhet eller några gamla fiender. Det är något han och brodern John, ärkebiskop emeritus ibland har roats av.

– Ibland har vi förvånat undrat över att bägge har glömt alla tråkiga minnen. Bara de goda finns kvar. Men, visst var det perioder när Kerstin och jag levde bara på en enda sång: Endast kärleken segrar
.
Han gör en hänvisning till sina laestadianska släktrötter och fortsätter:

– Så mycket laestadian är jag att jag tror på förlåtelsen. Vi lever i en bristfällig värld och är så bristfälliga själva.

Kontrakulturens återuppståndelse
När Erik Vikström blev biskop var tillhörigheten i kyrkan över nittio procent. I dag ligger den på sjuttiosex procent i hela landet. Här anser han väl ändå inte att trycket och attityderna har blivit mildare?

– Kulturklimatet står inte stilla. Visst är kyrkan ställd mot väggen på ett helt annat sätt nu. Det finns en modfälldhet bland präster och kyrkfolk. Jag har grubblat över det här. Det skulle gälla att rycka till sig initiativet.

Enligt Erik Vikström har kyrkan alltid varit och borde vara en kontrakultur.

– Här kommer vi till både julen och påsken. Kyrkan gick ut som en rörelse som förkunnade att Kristus har uppstått! Paulus talar på ett ställe om att han var så tryckt i botten att han bara kunde hoppas på den Gud som uppväcker de döda. Det ger allt en helt ny utgångspunkt för vår verklighetsuppfattning.

Läs hela artikeln i papperstidningen.
May Wikström



pro ecclesia. Prosten Virva Nyback från Borgå har beviljats kyrkans Pro ecclesia-medalj. 1.3.2023 kl. 15:07

ENGELSKA KYRKAN. Den engelska kyrkans beslut att införa en välsignelseakt för par av samma kön som gift sig borgerligt har gjort att flera anglikanska ärkebiskopar i Asien, Afrika och Latinamerika inte längre betraktar ärkebiskopen av Canterbury som sin andlige ledare. 1.3.2023 kl. 15:02

kvevlax. – De editerade foton på mig som de lade ut på nätet, de ropade öknamn och kastade grus på mig, berättar Selma Nylunds . Hon försökte vara ”rätt”, men det var en omöjlig uppgift. Årets Gemensamt Ansvar-insamling vill motverka våld bland unga. 22.2.2023 kl. 22:09

PRÄSTLIV. Att gå klädd i prästskjorta kan leda till en del riktigt otippade människomöten. Katarina Gäddnäs berättar här om oväntade frågor mellan butikshyllorna och en riktigt udda taxiresa. 22.2.2023 kl. 21:43

DEMONSTRATION. Ett ryskt par, en rysk-ukrainska och en finlandssvensk har demonstrerat vid ryska ambassaden varje söndag i snart ett år. – Mitt liv har blivit rikare, trots en tragedi och någonting som känns upprivande för oss alla, säger Rabbe Tianen. 22.2.2023 kl. 19:13

NÄRPES. När en ny folkrörelse tar över makten i en församling går det inte helt problemfritt. Det visar erfarenheten i Närpes, där en del anställda upplevt sig ifrågasatta av nya förtroendevalda. 22.2.2023 kl. 08:26

Ukraina. ”Jag har börjar läsa nyheterna. Är jag vuxen nu?” Den tolvåriga flickans fråga illustrerar hur barnen i Ukraina berövas sin barndom. 22.2.2023 kl. 07:41

KYRKANS EKONOMI. Kyrkan har ersatt fakturatrafiken och löneräkningen i församlingarna med servicecentralen Kipa. Det kostar nio miljoner euro om året. Otympligt, tycker kyrkoherde Hans Boije i Vörå. Han tycker att församlingarna ska få välja bort Kipa – om de vill. 21.2.2023 kl. 19:00

Ukraina. ”Lidandet är outhärdligt och antalet förlorade människoliv är stort. Ukrainarna behöver all hjälp och allt stöd de kan få.” 20.2.2023 kl. 18:59

SOMMARLÄGER. Kyrkans Ungdoms sommarläger ordnas i Nykarleby i år. Orsaken är att byggnaden som använts som festsal och logemente för småbarnsfamiljer i Pieksämäki har rivits. 16.2.2023 kl. 20:14

FÖRÄLDRAR. Cecilia Åminne fick som enda barnet till sina åldrande och sjuka föräldrar strida som en tiger för deras välmående. Men det höll på att kosta henne både hälsan och orken. Hur gör man om föräldrarna inte vill ha hemvård? Och hur kommer man till rätta med ilska, trötthet och samvetskval? 8.2.2023 kl. 14:00

DRÖMMAR. Varje natt kommer drömmarna till oss, märkliga och ocensurerade. Natt efter natt nytt manus, ny rollbesättning. – Ju mer vi tar in dem och förstår dem, desto mer minskar vår flykt från oss själva, säger drömgruppsledare Virva Nyback. 8.2.2023 kl. 15:35

riksdagsvalet. Kyrkpressen hör sig i en valenkät för om topptemana i riksdagsvalet i april. Överraskande få av de dagliga krisorden i medierna dyker upp i svaren från Lappträsk i öster till Jakobstad i norr. Många lyfter i stället upp den finländska skolan. 7.2.2023 kl. 09:56

ungdomens kyrkodagar. Jamika Sandbäck och hennes vänner har skickat in fem ärenden om ungdomar och unga vuxna i kyrkan till årets UK. 27.1.2023 kl. 16:05

kyrkoherdar. Har sina rötter i Matteus omfattande ungdomsarbete. Hon är enda sökande. 30.11.-0001 kl. 00:00

UNGDOMSFRÅGOR. Christer Romberg är ny sakkunnig i ungdomsfrågor, men på fältet är han redan gammal i gemet. 2.9.2024 kl. 17:01

BÖCKER. Christa Mickelsson och Sofia Torvalds är kolleger på Kyrkpressen, men också goda vänner. De är båda bokaktuella i höst. I sina nya böcker avhandlar de hur man reser sig efter ett fall, respektive hur man egentligen ska tas med livssorgen. 1.9.2024 kl. 19:06

fotboll. Borgå stifts lag Ankdammen United var det mest jämställda laget i kyrkans turnering Gloria Patri – men tyvärr räckte det inte ända fram. – Vi kämpade hårt men det var tungt, konstaterar lagledaren Kristian Willis och lagkaptenen Lukas Brenner efter en svettig dag i Vierumäki. 30.8.2024 kl. 17:36

kyrkkaffe. Stämningen på kyrkkaffet är inte alltid hundra procent avslappnad – men det gör ingenting. Vid kaffebordet lär vi oss också att möta människor som inte är som vi eller tycker som vi, skriver Edit Koskinen. 28.8.2024 kl. 16:43

festival. Att retreatgården Snoan fortfarande finns, behövs och verkar, det ska firas den 13–15 september. – Vi ser fram emot en fest med glädje, en fest för vad som varit och för vad Snoan har betytt, säger Kalle Sällström. 28.8.2024 kl. 16:17