Välfärdens sorgebarn

Ledare. Vid det här laget vet vi att bördan för den gemensamma välfärdsstaten är en av de stora framtidsutmaningarna för Finlands folk. 10.3.2011 kl. 00:00

Illustration: Jan Lindström


Frågan om viljan att bära den tillsammans alls existerar som en konkret beredskap – eller ens en etisk grundläggande sanning – borde vara en av de allra största och viktigaste så här inför kommande riksdagsval.
Det är den enligt många inte, tyvärr.

Tudelningen i samhället växer under ett förvånansvärt stillatigande. Frivilligt tillåter man i stället den stora valfrågan bli hur (bra?) det ska gå för sannfinländarna.
En av dem som senast efterlyst en diskussion om fattigdomsklyftan är Helsingforsbiskopen Irja Askola. Hon gör rätt i att ruska om myten om välfärdssamhället och försöka få substans i valdiskussionen.

Det finns fortfarande kvar en slags stolthet över en spikad sanning, som dyker upp när det är dags för normalfinländaren att beskriva sitt samhälle för den intresserade utlänningen. Den handlar om landet där varje medborgare får relevant sjukvård utan att visa sitt försäkringskort först.
Men den bilden är ungefär lika sann som ett fotoshoppat norrsken.

Helsingin Sanomat rapporterar 2.3 att över hälften av barn och unga i huvudstadsregionen går till privata läkarstationer, där föräldrarna betalar vården med stöd av privata försäkringar. På privatläkarens mottagning går det snabbt både att få tid och vård.
I mottagningsrummet i ”Örongången” sitter den specialiserade barnläkaren med utmärkta kunskaper och instrument och snabbfilen öppen till alla nödvändiga vårdåtgärder.
Men den har ett pris, och det är inte alltid som pappa betalar. Dilemmat får personifieras av de oförsäkrade öronbarnen i en låginkomstfamilj: Det är de som tillhör den andra hälften i upplägget, den som måste köa i timmar på HVC, i veckor och månader till operation – och som i akuta fall, så som en mormor/farmor kommenterar till HS – på den allmänna mottagningen ändå får uppmaningen att vända sig till privatvården i stället, ibland med det ärliga konstaterandet från hälsovårdsstationsläkaren att hans eller hennes kunskaper och instrument inte räcker till.

Öronvärken gör lika ont för de små framtidens skattebetalare som sitter och väntar på att bli inkallade till läkaren. Men de sitter i olika väntrum. Utan politisk vilja och konkreta resurser till den allmänna hälsovården kommer de att växa upp till vuxna med alltmer divergerande erfarenheter och världsbilder om hur det går till när den behandlas.
May Wikström



mat. När Thomas Lundin är utmattad lagar han mat. – När jag är helt slut gör jag ett långkok på två timmar. Då kan jag inte störas med jobbsamtal. Jag är i stunden, jag lyssnar på musik. Jag hör ju hur provocerande det här låter! 18.9.2024 kl. 11:58

orgel. Elis Helenius tog sig an Ekenäs kyrkas orgel för ett och ett halvt år sedan. Trots sin unga ålder har han spelat i tolv olika kyrkor – och uppträtt på konsertsalorgeln i Musikhuset i Helsingfors. 17.9.2024 kl. 18:24

kyrkostyrelsen. Konsulten Eero Laesterä föreslår att Kyrkostyrelsen om fem år har ett enklare uppdrag. Upp till 40 jobb kan bli överflödiga. Borgå stift och kyrka på svenska är inte undantagna. 17.9.2024 kl. 13:39

LATINAMERIKA. I Sydamerika är de lutherska kyrkorna försvinnande små. Men de har sin plats i samhällen som genom årtiondena har förblivit turbulenta. Kyrkpressen talade med ”presidenterna” för kyrkorna i Venezuela och Bolivia. 17.9.2024 kl. 10:00

gospel. Vem är du? Jepa Lambert är ett av de stora namnen i finländsk popmusik, fast på scenen mest som backvocal i bakgrunden. Nu leder hon också en gospelkör. 16.9.2024 kl. 13:00

SKAPELSETRO. Kreationismen såg ut att ebba ut i slutet av 1900-talet. Men i delar av Borgå stift tar man fortfarande strid för att evolutionsteorin vetenskapligt en dag kommer att få vika för Bibelns berättelse om hur jorden och mänskligt liv kommit till. 1.4.2025 kl. 10:00

METODISTKYRKAN. Den tidigare metodistbiskopen Hans Växby är död. Han tjänstgjorde för den i Europa lilla frikyrkan i de nordiska länderna och efter Sovjetunionens fall i Ryssland. 31.3.2025 kl. 11:48

sjukdom. Isak Snellman och Johanna Sundqvist-Snellman är i 20-årsåldern, men har redan tvingats hanterat nästan tio år av sjukdom tillsammans. De har blivit vana vid att ställa om och leta lösningar – men oron, tröttheten och dialysen har de alltid med sig. 26.3.2025 kl. 14:22

Lokalt. Tacos och lovsång står naturligtvis på programmet när Replot församling bjuder till Tacom och lovom-söndagar i församlingshemmet. 25.3.2025 kl. 16:48

hopp. – Hopp är inget som kommer till oss som en skänk från ovan, säger Heidi Juslin-Sandin. Tvärtom menar hon. 24.3.2025 kl. 18:48