Bussresan längs grusvägar mellan New Delhi och Agra i Indien är en av Gunvor Sarelin-Sjöbloms starkaste minnesbilder. Hon bär bilden med sig när hon förklarar sitt engagemang för kvinnor i u-länderna och för flyktingarna i Finland.
– Det började medan vår familj bodde i Houston, Texas åren 1986 till 1990. Då öppnades mina ögon för första gången. När vi kom hem kunde jag i mitt arbete engagera mig i att knyta internationella kontakter i högskolevärlden.
Gunvor Sarelin-Sjöblom upplevde hemkomsten till Finland efter de fyra åren i USA som mycket värre än flytten utomlands.
– Jag hade anpassningssvårigheter, säger hon. Folk i Finland är så blinda, de väljer att varken höra eller se. De är inte lyckliga, många är missnöjda. Men det vet de inte om. Det här fenomenet förvånas jag över dagligen.
Läs hela profilen i Kyrkpressen 4/2010.
