Helsingfors domkyrkoherre nummer ett

Människa. – Jag tröttnar aldrig på synen av Domkyrkan som tornar upp sig över Senatstorget. Svarta vintermorgnar, ljusa sommartimmar. Den tysta, ännu mörka kyrkan och den gryende solen på himlen. Vyn är en energikälla i sig.
13.1.2011 kl. 00:00

Nina Österholm

Petri Oittinen är övervaktmästare i Domkyrkan i Helsingfors. För 30 år sedan bytte han Elantos köttdisk, där han extraknäckte vid sidan av studierna, mot kyrkan.
– En god vän tipsade mig om platsen och jag kände mig genast hemma på det nya jobbet. Jag var 22 år och det var spännande att få säga ”tre mark, tack” på olika språk när jag sålde vykort åt turisterna som besökte kyrkan.

Bara ett år senare avgick hans närmaste förman och Oittinen avancerade till övervaktmästare i Finlands populäraste byggnad – om man får tro Helsingin Sanomats gallup.          – I dag är Domkyrkan och den naturliga kulle som byggnaden står på inte bara kulturlandskap för mig. Här har jag levt, bott och verkat över halva livet, min själs inre landskap finns här.

Andaktsliv av kvalitet

Nytillträdd och också nygift flyttade Petri Oittinen in i det enda småhuset vid Senatstorget: kapellbyggnaden intill kyrkan rymmer precis en lägenhet. Där föddes också familjens två söner.                                                                                                                                                                                                                                              – Numera är vi alla utflugna från kapellet, jag har officiellt två våningar lång ”arbetsväg” eftersom församlingens arbetsrum för tillfället är placerade i samma hus där jag bor i Kronohagen.

I det arbetsrummet börjar Petri Oittinen vanligen också sina arbetsdagar, oftast redan kring sjusnåret. Morgonkaffet sparar han till kyrkan som öppnar klockan nio. Då har turistbussarna redan radat upp sig som en mobil mur runt Senatstorget.                                                                                                                                                        – I januari har vi nästan lika mycket besökare i kyrkan som under de hektiska sommarmånaderna. Ändå är Domkyrkan i första hand inte någon turistattraktion eller något museum. Det är en kyrka och här sker också mycket av kyrkans kärnarbete i form av böner, mässor och förrättningar.

Oittinen säger sig vara otroligt stolt över det ”kvalitetsandaktsliv” som lever i Domkyrkan.
– Jag kan naturligtvis inte utvärdera hur det känns för den som sitter i bänken men andaktslivet i Domkyrkan har blivit rikligare genom åren. För mig är det kärnan, orsaken till varför kyrkan finns här.

Själv har han ofta funderat över hur han som församlingsanställd kan bidra till att kyrkobesökaren får en andlig upplevelse, hur han som vaktmästare ska svara på den spirituella längtan som finns hos dagens människa.
– Rätt blandning av närvaro, empati och professionalism kan vara svårt att få till. Man får inte bli pompös, tända ljusen med yviga gester, trots att både ministrar och biskopar syns i bänkraderna. Det är inte heller lämpligt att kyrkvaktmästaren exempelvis gråter högljutt.

Läs mer i Kyrkpressen nr 2/2011!

Nina Österholm



profilen. Ida-Maria Björkqvist lämnade drömjobbet som journalist för att på heltid fundera på hur man ska locka personer under femtio till en kristen samling. 2.4.2024 kl. 10:00

sorg. De har bearbetat varsin sorg. Monica Björkell har sörjt sitt drömbarn, Susann Stenberg mamman som valde att lämna sitt liv och sina barn. – Om vi inte jobbar med vår sorg ligger den därunder och äter upp våra batterier. 1.4.2024 kl. 19:30

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39

PÅSK. Livet och det goda segrar! I Kyrkpressens påsk­enkät vinner de ljusa och glada tonerna. Men traditionsforskaren Anne Bergman ser också spännande nya drag i vad som är viktigt i påsktid i gemenskapen kring kyrkan. 20.3.2024 kl. 20:00

homosexualitet. Tjugo ledare inom några av kyrkans väckelserörelser säger nej till biskoparnas kompromiss i frågan om samkönat äktenskap. Uttalandet tar avstånd från homosexualitet helt och hållet. 21.3.2024 kl. 09:21

Teologiska fakulteten. – Det finns en stark längtan efter att tro på något mer. Vad ”mer” är, det är vad vi försöker ta reda på inom teologin. Det säger Björn Vikström. 18.3.2024 kl. 10:42

AKTUELLT FRÅN DOMKAPITLET. Domkapitlet sammanträdde på måndagen. 18.3.2024 kl. 16:47

Änglar. Marika Salomaa pausade anställningen som personaladministratör och satsade på att bli keramiker. Nu tillverkar hon tröstänglar som Matteus församling delar ut till personer som förlorat en anhörig. 18.3.2024 kl. 08:00

kyrkoherdeinstallation. Hård vind gjorde att förrättarna vid kyrkoherdeinstallationen i Saltvik inte kom i land på Åland. 17.3.2024 kl. 11:15

VILDMARK. I vildmarken stänger Per-Johan Stenstrand ut bruset och tankar kraft. Årligen gör han två större turer, en rejäl fiskevecka i augusti och en vecka runt påsk med snöskoter, tält och isfiske uppe i Lappland. 16.3.2024 kl. 13:34

Personligt. År 1995 i ett kaotiskt, nyfött Ryssland. En tioårig pojke i alltför stora kläder ser en grupp människor samlas på andra sidan gatan. De ska resa en kyrkspira. Pojken har aldrig hört talas om Gud. En man får syn på honom, går fram till honom och räcker honom en handske. Vill han hjälpa till? – Kyrkan räddade mig. Utan den skulle jag vara kriminell – eller död, säger Andrey Heikkilä, Svenskfinlands nyaste präst. 21.1.2025 kl. 14:00

flyktingar. 25-åriga Petra Gripenberg har precis åkt till den grekiska ön Lesvos. Där ska hon hjälpa traumatiserade flyktingar att berätta om det de varit med om. 17.1.2025 kl. 10:55

Kolumn. Pensionen närmar sig, det är dags att ta en titt i backspegeln och fundera över hur samfälligheten förändrats ur ett språkligt perspektiv. Det var en utmaning för mig att 2002 börja jobba som samfällighetens translator. Övergången från näringslivet till den offentliga sektorn och kyrkans trygga famn bjöd på oväntade överraskningar och mina barn frågade om jag nu skulle få en egen ”tjänstekaftan”. 23.1.2025 kl. 10:54

film. – Jag har inga principer jag skulle kunna döda för, men många jag är beredd att dö för. Det handlar om att välja fred och kärlek, även i en polariserad värld, säger Ville Virtanen, aktuell med filmen Aldrig ensam. 20.1.2025 kl. 18:02

INGERMANLANDS KYRKA. Helsingin Sanomat noterar att protestantiska kyrkor i Ryssland verkar blir intressanta för president Vladimir Putins maktsfär – om de har rätt konservativa värderingar. 20.1.2025 kl. 17:28