Blind tro

Ledare. På nyårsnatten gick Rafah Toma i mässa i den syrisk-katolska kyrkan fem minuter hemifrån. På söndagen hittades hon mördad i sitt hem, och sörjs nu av släkt och vänner i både Irak och Sverige, berättar Svenska Kyrkans Tidning. 13.1.2011 kl. 00:00

Jan Lindström

Tre månader tidigare hade Rafah Toma hört till de få som överlevde oktobermassakern i Vår frus befrielsekyrka i Bagdad. Hon hade gömt sig i sakristian, när över 50 gudstjänstbesökare och präster sköts ner, och trodde att hon, som en vanlig civil, skulle kunna fortsätta leva i Irak och försörja sin åldrande far genom jobbet på universitetet.
   Det gick inte vägen. Rafah Toma, liksom många andra, miste livet för att hon var kristen.

Det postkristna väst, som tror sig vara så klarsynt, dras med en synrubbning som sitter som berget. I en värld där en genomsnittskristen är en nigeriansk kvinna anses prototypen för en kristen fortfarande vara en vit europé. Det är en falsk utsaga, som leder till fler och ödesdigra sådana. Som en följd av den får grymma människorättsbrott äga rum utan några ramaskrin i världssamfundet. Därför stiger nu andra fram och säger det uppenbara: Ingen annan religion är så förföljd i världen i dag som kristendomen. Inga andra lider och dödas så ofta för sin tros skull som kristna individer, på olika håll.

En av de senaste är den judisk-amerikanske människorättsaktivisten Michael Horowitz. Han hävdar i en stort uppslagen artikel i Kanadas största dagstidning the Toronto Star (4.12) att kristendomen troligen är världens mest förföljda religion.
   ”Att det sker med välgödda västerländska kristnas lycksaliga omedvetenhet beror på ren okunskap” säger Horowitz frankt. ”Dels har det att göra med missuppfattningen om kristendomens sanna ansikte, dels handlar det om att förhandsinställningar och konventionella sanningar förblindar västerlänningar och får dem att avfärda förföljelsen av kristna som osannolik, osann och omöjlig”.
   Eftersom kristendomen är gynnad och dominerar i världens rikaste länder och samhällen – och eftersom den har en väldokumenterad historia med egna grymheter i bagaget – blir slutsatsen rakt motsatt. ”Eliten är snarast benägen att tro att de kristna är förföljarna – inte offren” säger Horowitz.
   Många människorättsorganisationer styrker hans påståenden med fakta. En försiktig uppskattning är att 150 000 kristna dödas för sin tros skull varje år.


I nyårs- och julhelgen skedde fler våldsdåd, med starka symboliska budskap. Kopterna i Egypten drabbades för andra året i rad av attentat mot kyrkobesökare, precis som de hade fruktat. I fjol sköts sex kopter när de var på väg ut från en julmässa. I år dog 23 kopter i en riktad attack, när en bilbomb exploderade utanför al-Qidissin (de heliga) kyrkan i Alexandria bland kristna som strömmade ut från nyårsmässan. Nu frågar sig många om staten har makt att skydda sin kristna minoritet, och många kristna väljer att fly. Men det går inte att fly i all oändlighet.


Världen är vårt gemensamma hem. Våldet måste stoppas, fördömas där det finns. Det måste göras gemensamt, av företrädare från olika religioner, folk och raser. Att det handlar om ens egen religion borde inte få vara en orsak för den kristna världen att dra sig för att påpeka oförrätterna och agera mot dem. Det handlar om att försvara människor, inte religioner. När troende mejas ner och mördas dör mödrar, döttrar, bröder och fäder. Inte religiösa.

May Wikström



diakoni. I många år kunde Nina Lindfors andas ut bara om veckosluten – då kom ingen post, och hon slapp högarna av obetalda räkningar och indrivningsbrev. Utan stöd från församlingens diakoniarbetare Taina Sandberg hade hon inte orkat. De brukar mötas på Ninas favoritplats: i skogen. 17.9.2020 kl. 15:20

coronaepidemin. Peter Strangs forskning visar att covid-19-döden var svårast för de unga och starka. Han ger Finland goda poäng för proaktivt handlande då coronaepidemin bröt ut. 16.9.2020 kl. 15:45

romandebut. En måsinvasion, civil olydnad och lojalitet. Förankrad i hembygdens landskap ställer Ulrika Hanssons debutroman frågan: Vad får man vara tacksam för? 16.9.2020 kl. 18:30

döden. Förr höll man nästan alltid en visning av en död anhörig före begravningen. 15.9.2020 kl. 20:12

hopp. Det är okej att vi oroar oss, men Gud har lovat oss ett hopp och en framtid. De orden tröstar Helene Liljeström som tar över som kyrkoherde i Matteus församling en höst när det är svårt att planera för framtiden. 16.9.2020 kl. 00:01

Kyrkflytt. "Om vi inte kan fira gudstjänst, lovsjunga, lyssna och be, så upphör vi att existera som församling." 16.9.2020 kl. 00:01

mathjälp. Helsingfors-hjälpen avslutades för att behoven inte längre ser likadana ut som i våras. Men församlingarna erbjuder fortfarande mathjälp och samtalsstöd, och dörrarna till de gemensamma måltiderna har öppnats på nytt. 16.9.2020 kl. 00:01

Närpes. Mikaela Björklund är färsk stadsdirektör i Närpes. Bakom sig har hon många år av engagemang i lokalsamhället, med början från när hon var tonåring i församlingen. Tron är grunden hon står på – den gör det naturligt att vilja vara med och bygga samhället för medmänniskorna. 17.9.2020 kl. 10:30

Borgå. Tålamodet tryter i Borgå. – Det är kanske dags att hyra lokal i stället för det fuktskadade svenska församlingshemmet, säger kyrkoherde och domprost Mats Lindgård. 11.9.2020 kl. 10:06

kronoby. Samarbetsförhandlingarna i Kronoby församling har avslutats. En kantor, en kanslist och en församlingsmästare sägs upp. 10.9.2020 kl. 15:46

Kyrkodagar. De finlandssvenska kyrkodagarna i Mariehamn får en annorlunda och mer lokal prägel. Arrangörerna tycker ändå det är viktigt att samlas även under rådande omständigheter. 9.9.2020 kl. 14:04

stiftsfullmäktige. – Vi behövs alla för olika uppgifter, säger Anita Ismark om lekmännens roll i församlingarna. Vid det nya stiftsfullmäktiges första sammanträde valdes hon till ordförande. Hon ser att det omdiskuterade organet har en viktig roll som länk mellan församlingsgolv och domkapitel. 4.9.2020 kl. 16:17

Dopsockor. Varje barn som döps i Åbo svenska församling får ett par sockor som gåva. Sockorna har stickats av frivilliga i församlingen, och de är en del av satsningen på Dopåret 2020. 4.9.2020 kl. 15:06

äktenskapssyn. Tre biskopar håller fast vid kyrkans nuvarande syn, två vill ha ett helt könsneutralt äktenskapsbegrepp. De övriga placerar sig däremellan, en vill inte svara. 4.9.2020 kl. 12:17

Bok. När Gustav Björkstrand skrev sin självbiografi upptäckte han nya perspektiv.Han har också fått syn på nya sidor av sig själv, till exempel en dragning till mystik. 3.9.2020 kl. 13:28

ETT GOTT RÅD. Christer ”Chrisu” Romberg önskar att hans femtonåriga jag hade fattat att man kommer bara en bit på vägen med talang. Han är aktuell i sångtävlingen The Voice of Finland på teve, men han är också ungdomsarbetsledare i Sibbo svenska församling. I sitt jobb umgås han mycket med konfirmander, alltså 15-åringar. 7.2.2024 kl. 10:00

PERSONEN. När Fanny Willman var sexton år började hon skriva kolumner för Vasabladet. I februari utnämns hon till ledarskribent för Kyrkans Tidning i Sverige. – För mig är det mer naturligt att skriva ledare än andra journalistiska texter. 6.2.2024 kl. 17:56

ungdomens kyrkodagar. UK uppmanar kyrkomötet att ta ställning i frågan om samkönade äktenskap. Om det var upp till kyrkans unga skulle frågan redan vara avgjord. 5.2.2024 kl. 15:43

KYRKOMÖTET. Klockan går och kyrkan ställs inför allt större utmaningar. Men kyrko­mötet är en trög koloss som inte producerar beslut. Under senaste mandatperiod tog tre av dess utskott saker och ting i egna händer. 5.2.2024 kl. 10:00

Konst. – Mycket hellre analyserar jag en film som handlar om tvivel jämfört med en färdigtuggad berättelse om tro, säger filmkritikern Silja Sahlgren-Fodstad. 5.2.2024 kl. 15:15