Väckelsetider

Ledare. TD Hanna Salomäkis grundliga inventering av de inomkyrkliga väckelserörelserna dimper ner i ett läge när de som lotsar det finländska folkkyrkoskeppet har all anledning att fördjupa sig i analyserna.
2.12.2010 kl. 00:00

Illustration: Jan Lindström

Det finns grundläggande missuppfattningar om väckelserörelserna i vår kyrka. De har präglat och präglar det finländska samhället starkt. En av tio finländare är medlem i någon av dem, ytterligare en tiondel har starka band genom familj, släkt eller vänner. Historiskt sett finns det regioner, där väckelserörelserna är en viktig ingrediens till hur byar ser ut, vare sig släkter och byar varit för eller mot dem.

För att känna till väckelserörelserna krävs det en dos kyrkohistoria – och här skymtar ett av de grundläggande argumenten för religionstimmarna i skolan fram. Fakta är fakta, också med religiösa förtecken. Sådana kan man känna till bara genom att lära sig.
Nedprioriteringen av religionsalfabetiseringen har satt sina spår. Ibland verkar det nästan som om brist på allmänbildning om vad ens egna landsmän är för ena kan ursäktas om den råkar ha religiösa förtecken. En kyrkligt anställd berättade vid ett tillfälle om att förbipasserande kommenterat en yrkeskårs konferens (med ett hundratal präster i krage) som något fullt av ”frikyrkliga laestadianer”. Om vilken annan grupp hade det varit okej att säga så? Det är nonchalant mot såväl de finländare som är aktiva i någon frikyrka,  som laestadianerna och de lutherska präster som det råkade handla om den gången.
En baskunskap om de inomkyrkliga väckelserörelserna är till exempel att väckelserörelse och frikyrka inte är samma sak. Det kunde och kan ibland vara så. Men ett särdrag i den finländska folkkyrkligheten är att starka väckelsebrasor som flammat upp ofta lyckats hålla sig kvar i kyrkans eldstad. Begreppet ”inomkyrklig väckelserörelse” handlar därför i grunden om helt vanliga brunsås-lutheraner, med en gemensam kryddblandning som pikant tillägg.
De gamla väckelserörelserna i Finland har rötterna i den tyska 1600-talspietismen, som ville skuffa tillbaka lutherdomen i en enklare, klarare och personligt förankrad religiositet. De gamla väckelserna i vårt land är bedjarrörelsen, pietismen, den evangeliska rörelsen och laestadianismen. De nyare är barn av en nypietistisk våg under efterkrigstiden och samlas i begreppet ”den femte väckelsen”. Representanter för den är av en rad organisationer, till exempel Finska Bibelinstitutet och Finlands evangelisk-lutherska Folkmission.

Inslaget av protest och förnyelse har rörelserna gemensamt, men något ”lämna-kyrkan-fenomen” var det sällan frågan om, tvärtom var och är traditionen och hemvistet i kyrkan viktiga.
Det som blev klart för Salomäki under undersökningens gång var att väckelsefolket inte längre är riktigt säkra på om de är önskade i kyrkan eller inte.
Det är oroväckande. Det har alltid funnits spänningar mellan folkkyrkan och väckelserörelserna. Det hör till och är en del av den berikande verkan rörelserna har haft på kyrkan och tvärtom. Kyrkoherdar, biskopar och domkapitel har med myndighet och yttre ramar hållit undan den sekterism som alltid är en uppenbar fara för en grupp som samlar likasinnade. Väckelserörelserna har ur sina led levererat otaliga hängivna kyrkans tjänare, både i prästdräkt och med lön eller utan bådadera. Dessutom har de med sin närvaro utmanat och ibland gett folkkyrkan en väckande spark i baken genom att visa hur det går att engagera massor kring budskapet om Kristus i nya och fräscha former också utan tungt administrativt maskineri.

Men nu efterlyser väckelsens folk signaler – från ledande håll – på huruvida den evangelisk-lutherska kyrkan fortfarande kan se på dem som sina legitima barn. Eller om de är pinsamma element, som stillatigande kan utnämnas till nyanslösa moraltalibaner när de offentliga debatterna rasar.
De vet alltså inte riktigt om kryddan de har att bidra med i såsen eventuellt hamnat på listan över förbjudna ämnen. Om den ses som en viktig ingrediens vore det ett gyllene tillfälle att säga det nu.
Annars finns det en risk för att såsen i framtiden blir oändligt mycket gråare.

May Wikström



Kyrka. Kyrkokörer samt övriga sång- och musikgrupper lockar flest frivilliga i församlingarna. I fjol deltog 43 000 personer i kyrkans musikarbete. 9.5.2008 kl. 00:00

Världen. I Norge funderar man som bäst på så kallade hundraårsmål för landet. 9.5.2008 kl. 00:00

Kyrka. Om kyrkostyrelsen godkänner förslaget kommer de Östersundombor som tidigare haft Östersundom kyrka som hemkyrka även i fortsättningen att få gravplats vid den egna kyrkan. 8.5.2008 kl. 00:00

Människa. När familjen Edlund på 1970-talet fick veta att bägge sönerna var döva var beskedet både oväntat och tufft. Med tiden hittade Brita Edlund ett hem i dövsamfundet och har vigt sitt yrkesverksamma liv åt teckenspråk. 8.5.2008 kl. 00:00

Världen. Martyrkyrkans Vänner har arrangerat ett forum för ledare i de oregistrerade husförsamlingarna i Kina. Närmare trettio ledare från olika delar av landet möttes för att diskutera utmaningar och erfarenheter. 7.5.2008 kl. 00:00

Kyrka. Biskop Gustav Björkstrand har skrivit ett öppet brev till generalsekreteraren för Teologiska institutet i Finland, Henrik Perret. Björkstrand är bekymrad över Perrets skarpa kritik mot biskopar och domkapitel. 7.5.2008 kl. 00:00

Kultur. Trots att allmän information om sjukdomen anorexia nervosa är väl utbredd finns det både plats för och behov av Marianne Käckos sanna berättelse om livet med en anorektisk dotter. Ärligt och oförskönat beskriver hon åren med dottern som kunde ha blivit bäst på nästan vad som helst, men i stället blev bäst på att vägra äta. 7.5.2008 kl. 00:00

Kyrka. I Sjökvarteren i Mariehamn stiger ett nytt kapell, helt byggt med frivilliga krafter. 7.5.2008 kl. 00:00

Ledare. Teologi är svårt. Det torde alla som bekantat sig med ämnet och teologiska diskussioner och debatter vara nogsamt medvetna om. Lättare blir det inte av att utvecklingen inom teologin, liksom inom övriga vetenskapsgrenar, går mot allt djupare men samtidigt ofta också allt snävare kunnande. Experterna vet allt mera om allt mindre. 7.5.2008 kl. 00:00

Marina Wiik. 7.5.2008 kl. 00:00

Kyrka. Kyrkostyrelsen stoppar planerade byggnadsarbeten intill Purmo kyrka eftersom tillstånd att riva en del av kyrkmuren saknas, rapporterade Jakobstads tidning förra veckan. Muren, som är byggd år 1861, är skyddad av kyrkolagen. 6.5.2008 kl. 00:00

Världen. Den sydafrikanska före detta ärkebiskopen Desmod Tutu uppmanar världens ledare att inte delta i invigningen av OS i Peking förrän de kinesiska ledarna på allvar stoppat våldet mot tibetanerna. 6.5.2008 kl. 00:00

Kyrka. Varannan vecka sedan i höstas har nitton ungdomar i Korsholms svenska församling samlats till hjälpledarutbildning. I söndagens gudstjänst välsignades de för sina uppgifter i församlingen. 6.5.2008 kl. 00:00

Kyrka. Kyrkomötets session i dag inleddes med andakt till minne av olycksoffren i Burma. 6.5.2008 kl. 00:00

Kyrka. Kyrkomötet inledde sin session i går med sedvanliga ceremonier. Biskop Gustav Björkstrand, och mötesledamöterna Åsa A Westerlund och Stig Kankkonen valdes till Borgå stifts elektorer. 6.5.2008 kl. 00:00

film . – Jag har inget nytt att säga mina barn, nu är det min tid att lyssna, säger skådespelaren Ville Virtanen. 26.1.2017 kl. 00:00

Kultur. Kyrkans kulturpris 2016 tillföll de två teaterregissörerna Arto Myllärinen och Jouni Laine. 24.1.2017 kl. 17:00

ungdomens kyrkodagar . För jämlikhet i församlingsarbetet, digitalisering och fler unga till kyrkomötet, röstade de som samlats på Lärkkulla under veckoslutet. Många frågor och beslut delade åsikterna bland ombuden. 23.1.2017 kl. 16:56

Östnyland. Kyrkpressen har ställt tre frågor till Clas Abrahamsson om den utredning som domkapitlet i Borgå stift gjort kring församlingsstrukturen i Östra Nyland. 23.1.2017 kl. 15:36

ung kyrka. Årets upplaga av Ungdomens kyrkodagar körde i gång på torsdag kväll i Karis. 20.1.2017 kl. 11:18