Väckelsetider

Ledare. TD Hanna Salomäkis grundliga inventering av de inomkyrkliga väckelserörelserna dimper ner i ett läge när de som lotsar det finländska folkkyrkoskeppet har all anledning att fördjupa sig i analyserna.
2.12.2010 kl. 00:00

Illustration: Jan Lindström

Det finns grundläggande missuppfattningar om väckelserörelserna i vår kyrka. De har präglat och präglar det finländska samhället starkt. En av tio finländare är medlem i någon av dem, ytterligare en tiondel har starka band genom familj, släkt eller vänner. Historiskt sett finns det regioner, där väckelserörelserna är en viktig ingrediens till hur byar ser ut, vare sig släkter och byar varit för eller mot dem.

För att känna till väckelserörelserna krävs det en dos kyrkohistoria – och här skymtar ett av de grundläggande argumenten för religionstimmarna i skolan fram. Fakta är fakta, också med religiösa förtecken. Sådana kan man känna till bara genom att lära sig.
Nedprioriteringen av religionsalfabetiseringen har satt sina spår. Ibland verkar det nästan som om brist på allmänbildning om vad ens egna landsmän är för ena kan ursäktas om den råkar ha religiösa förtecken. En kyrkligt anställd berättade vid ett tillfälle om att förbipasserande kommenterat en yrkeskårs konferens (med ett hundratal präster i krage) som något fullt av ”frikyrkliga laestadianer”. Om vilken annan grupp hade det varit okej att säga så? Det är nonchalant mot såväl de finländare som är aktiva i någon frikyrka,  som laestadianerna och de lutherska präster som det råkade handla om den gången.
En baskunskap om de inomkyrkliga väckelserörelserna är till exempel att väckelserörelse och frikyrka inte är samma sak. Det kunde och kan ibland vara så. Men ett särdrag i den finländska folkkyrkligheten är att starka väckelsebrasor som flammat upp ofta lyckats hålla sig kvar i kyrkans eldstad. Begreppet ”inomkyrklig väckelserörelse” handlar därför i grunden om helt vanliga brunsås-lutheraner, med en gemensam kryddblandning som pikant tillägg.
De gamla väckelserörelserna i Finland har rötterna i den tyska 1600-talspietismen, som ville skuffa tillbaka lutherdomen i en enklare, klarare och personligt förankrad religiositet. De gamla väckelserna i vårt land är bedjarrörelsen, pietismen, den evangeliska rörelsen och laestadianismen. De nyare är barn av en nypietistisk våg under efterkrigstiden och samlas i begreppet ”den femte väckelsen”. Representanter för den är av en rad organisationer, till exempel Finska Bibelinstitutet och Finlands evangelisk-lutherska Folkmission.

Inslaget av protest och förnyelse har rörelserna gemensamt, men något ”lämna-kyrkan-fenomen” var det sällan frågan om, tvärtom var och är traditionen och hemvistet i kyrkan viktiga.
Det som blev klart för Salomäki under undersökningens gång var att väckelsefolket inte längre är riktigt säkra på om de är önskade i kyrkan eller inte.
Det är oroväckande. Det har alltid funnits spänningar mellan folkkyrkan och väckelserörelserna. Det hör till och är en del av den berikande verkan rörelserna har haft på kyrkan och tvärtom. Kyrkoherdar, biskopar och domkapitel har med myndighet och yttre ramar hållit undan den sekterism som alltid är en uppenbar fara för en grupp som samlar likasinnade. Väckelserörelserna har ur sina led levererat otaliga hängivna kyrkans tjänare, både i prästdräkt och med lön eller utan bådadera. Dessutom har de med sin närvaro utmanat och ibland gett folkkyrkan en väckande spark i baken genom att visa hur det går att engagera massor kring budskapet om Kristus i nya och fräscha former också utan tungt administrativt maskineri.

Men nu efterlyser väckelsens folk signaler – från ledande håll – på huruvida den evangelisk-lutherska kyrkan fortfarande kan se på dem som sina legitima barn. Eller om de är pinsamma element, som stillatigande kan utnämnas till nyanslösa moraltalibaner när de offentliga debatterna rasar.
De vet alltså inte riktigt om kryddan de har att bidra med i såsen eventuellt hamnat på listan över förbjudna ämnen. Om den ses som en viktig ingrediens vore det ett gyllene tillfälle att säga det nu.
Annars finns det en risk för att såsen i framtiden blir oändligt mycket gråare.

May Wikström



Kyrka. Ärkebiskop Jukka Paarma vigde teologie doktor Matti Repo till biskop i landets största stift. 2.6.2008 kl. 00:00

Världen. Den andra årliga bönedagen för den kristna satellit tv-kanalen SAT-7, deras publik och medarbetare infaller i dag den 1 juni.   1.6.2008 kl. 00:00

Samhälle. På måndag inleder tusentals ungdomar sina sommarjobb – bland annat på gravgården. 31.5.2008 kl. 00:00

Samhälle. Den vietnamesiske man som sökte hjälp av församlingen i Åbo utvisades i dag. 30.5.2008 kl. 00:00

Samhälle. "Huvudaktören bakom kyrkans röst på Radio Dei försvinner. Nu gäller det att hitta ett nytt lokomotiv." 30.5.2008 kl. 00:00

Kyrka. På söndag vigs teologiedoktor Matti Repo till biskopsämbetet i Tammerfors stift. 30.5.2008 kl. 00:00

Kyrka. Ett finsk-vietnamesiskt par har sökt hjälp hos den finskspråkiga Henriks församlingen i Åbo. 29.5.2008 kl. 00:00

Världen. Enligt Amnestys årsrapport fängslar 45 länder i världen människor för åsikter eller tro. 30.5.2008 kl. 00:00

Världen. Fyra miljoner besökare per år sliter ner domkyrkona i Sverige. Nu vill församlingarna ha hjälp med det ekonomiska lasset. 30.5.2008 kl. 00:00

Samhälle. Religion är något av ett tabu på arbetsplatser, visar teologie magister Jukka Kolmonens pro gradu-avhandling om välmående i arbetslivet. 29.5.2008 kl. 00:00

Kyrka. Sedan ett par veckor erbjuder Tammerfors kyrkliga samfällighet möjlighet att skriva in sig i kyrkan via nätet. 29.5.2008 kl. 00:00

Kultur. Sorvali begravningsplats i Viborg städas upp som ett gemensamt kulturprojekt. 28.5.2008 kl. 00:00

Världen. Mugabe har slagit igen nästan alla landets anglikanska kyrkor som anses stödja oppositionen. 28.5.2008 kl. 00:00

Människa. Kaj Korkea-aho tror på Gud men han vill inte leva innanför den trygga bubblan. 29.5.2008 kl. 00:00

Kyrka. Ett ord inför helgen sänds numera kl. 17.58. 28.5.2008 kl. 00:00

tystnad. Var är du? Du är lika efterlängtad som svårfångad. Jag söker dig hemma, på retreaten, i spårvagnen. Och jag ger inte upp 24.2.2017 kl. 14:51

människohandel. Det går inte att peka ut något typiskt offer för människohandel i Finland. En del av dem som Pia Marttila hjälper klarar inte av att gå till affären på egen hand, andra lever rätt normala liv. 23.2.2017 kl. 16:00

Kyrkomötet. Femton kyrkomötesombud, av vilka tre är från Borgå stift har undertecknat ett initiativ till kyrkomötet som strävar till att möjliggöra kyrklig vigsel för par av samma kön. 20.2.2017 kl. 13:46

eutanasi. Endast var sjätte läkare som arbetar med döende patienter är för eutanasi. 20.2.2017 kl. 10:08

kärlek. Kan kärlek vara något så oromantiskt som att bara stanna? 17.2.2017 kl. 21:35