Väckelsetider

Ledare. TD Hanna Salomäkis grundliga inventering av de inomkyrkliga väckelserörelserna dimper ner i ett läge när de som lotsar det finländska folkkyrkoskeppet har all anledning att fördjupa sig i analyserna.
2.12.2010 kl. 00:00

Illustration: Jan Lindström

Det finns grundläggande missuppfattningar om väckelserörelserna i vår kyrka. De har präglat och präglar det finländska samhället starkt. En av tio finländare är medlem i någon av dem, ytterligare en tiondel har starka band genom familj, släkt eller vänner. Historiskt sett finns det regioner, där väckelserörelserna är en viktig ingrediens till hur byar ser ut, vare sig släkter och byar varit för eller mot dem.

För att känna till väckelserörelserna krävs det en dos kyrkohistoria – och här skymtar ett av de grundläggande argumenten för religionstimmarna i skolan fram. Fakta är fakta, också med religiösa förtecken. Sådana kan man känna till bara genom att lära sig.
Nedprioriteringen av religionsalfabetiseringen har satt sina spår. Ibland verkar det nästan som om brist på allmänbildning om vad ens egna landsmän är för ena kan ursäktas om den råkar ha religiösa förtecken. En kyrkligt anställd berättade vid ett tillfälle om att förbipasserande kommenterat en yrkeskårs konferens (med ett hundratal präster i krage) som något fullt av ”frikyrkliga laestadianer”. Om vilken annan grupp hade det varit okej att säga så? Det är nonchalant mot såväl de finländare som är aktiva i någon frikyrka,  som laestadianerna och de lutherska präster som det råkade handla om den gången.
En baskunskap om de inomkyrkliga väckelserörelserna är till exempel att väckelserörelse och frikyrka inte är samma sak. Det kunde och kan ibland vara så. Men ett särdrag i den finländska folkkyrkligheten är att starka väckelsebrasor som flammat upp ofta lyckats hålla sig kvar i kyrkans eldstad. Begreppet ”inomkyrklig väckelserörelse” handlar därför i grunden om helt vanliga brunsås-lutheraner, med en gemensam kryddblandning som pikant tillägg.
De gamla väckelserörelserna i Finland har rötterna i den tyska 1600-talspietismen, som ville skuffa tillbaka lutherdomen i en enklare, klarare och personligt förankrad religiositet. De gamla väckelserna i vårt land är bedjarrörelsen, pietismen, den evangeliska rörelsen och laestadianismen. De nyare är barn av en nypietistisk våg under efterkrigstiden och samlas i begreppet ”den femte väckelsen”. Representanter för den är av en rad organisationer, till exempel Finska Bibelinstitutet och Finlands evangelisk-lutherska Folkmission.

Inslaget av protest och förnyelse har rörelserna gemensamt, men något ”lämna-kyrkan-fenomen” var det sällan frågan om, tvärtom var och är traditionen och hemvistet i kyrkan viktiga.
Det som blev klart för Salomäki under undersökningens gång var att väckelsefolket inte längre är riktigt säkra på om de är önskade i kyrkan eller inte.
Det är oroväckande. Det har alltid funnits spänningar mellan folkkyrkan och väckelserörelserna. Det hör till och är en del av den berikande verkan rörelserna har haft på kyrkan och tvärtom. Kyrkoherdar, biskopar och domkapitel har med myndighet och yttre ramar hållit undan den sekterism som alltid är en uppenbar fara för en grupp som samlar likasinnade. Väckelserörelserna har ur sina led levererat otaliga hängivna kyrkans tjänare, både i prästdräkt och med lön eller utan bådadera. Dessutom har de med sin närvaro utmanat och ibland gett folkkyrkan en väckande spark i baken genom att visa hur det går att engagera massor kring budskapet om Kristus i nya och fräscha former också utan tungt administrativt maskineri.

Men nu efterlyser väckelsens folk signaler – från ledande håll – på huruvida den evangelisk-lutherska kyrkan fortfarande kan se på dem som sina legitima barn. Eller om de är pinsamma element, som stillatigande kan utnämnas till nyanslösa moraltalibaner när de offentliga debatterna rasar.
De vet alltså inte riktigt om kryddan de har att bidra med i såsen eventuellt hamnat på listan över förbjudna ämnen. Om den ses som en viktig ingrediens vore det ett gyllene tillfälle att säga det nu.
Annars finns det en risk för att såsen i framtiden blir oändligt mycket gråare.

May Wikström



Kyrka. Kyrkomötets vårsession avslutades på fredag. 8.5.2009 kl. 00:00

Samhälle. Kyrkostyrelsen har gett ut en bön för dem som väntar barn. Församlingarna kan använda bönen som en del av förbönen till exempel i mässan på morsdagen. 9.5.2009 kl. 00:00

Kyrka. Korset på Drumsö kyrkas klocktorn tas ner för restaurering. 8.5.2009 kl. 00:00

Världen. Religionens roll i Afrikas utveckling verkar positiv i ljuset av forskning. 8.5.2009 kl. 00:00

Kyrka. Kvinnobanken, som grundades i maj 2007, väcker fortfarande stort intresse bland generösa privatpersoner och företag. 8.5.2009 kl. 00:00

Kyrka. Diskussionen om faddrar fortsatte på torsdagen i kyrkomötet då man förde remissdiskussion om ett ombudsinitiativ om fadderskap och dop. 7.5.2009 kl. 00:00

Nina Österholm. Det susar och brusar svagt från rör, ledningar och tuber. På tre skärmar kan man följa med hjärta, andning och syresättning. Tre kuvöser tar upp största delen av rummet. De påminner om jättefågelholkar av genomskinlig plast med varsin pytteliten fågelunge inuti. 7.5.2009 kl. 00:00

Ledare. I samband med diskussionerna om och kring det förestående biskopsvalet har det framförts varningar för en situation som leder till att en så kallad plan B snart är en verklighet. 7.5.2009 kl. 00:00

Kyrka. – Barnets rätt är den vuxnes skyldighet. Barnet har rätt till skydd och omsorg, påminde pastor Hans Tuominen från Vanda med hänvisning till att FN:s konvention om barnens rättigheter fyller 20 år i år. 7.5.2009 kl. 00:00

Samhälle. Den ekonomiska recessionen har minskat toleransen, anser ärkebiskop Jukka Paarma. 6.5.2009 kl. 00:00

Teologi. Norstedts förlag använder en målning av den italienska barockmålaren Michelangelo Merisi da Caravaggio för att ange tonen till Jonas Gardells bok Om Jesus. 7.5.2009 kl. 00:00

Kultur. – Barnbiblar är ofta harmlösa bilderböcker med stympat innehåll. Vi ville skapa en visuellt tilltalande helhet och visa på Bibelns mångfald. 7.5.2009 kl. 00:00

Kyrka. Information och inspiration är nyckelorden när Kyrktorget åker på prosteriturné. 7.5.2009 kl. 00:00

Samhälle. Den ekonomiska recessionen har ökat splittringen mellan finlöndare och invandrare, anser ärkebiskop Jukka Paarma. 6.5.2009 kl. 00:00

Människa. – Jag har fortfarande sår efter min uppväxt. Samtidigt  tror jag att en sträng, kristen fostran skyddat mig från mycket skadligt. 7.5.2009 kl. 00:00

advent. I advent känner många att julsnaran dras åt kring halsen. Men tänk om det inte skulle vara så. Här kommer sex tips till den som känner sig trött i förväg. 29.11.2018 kl. 13:52

de vackraste julsångerna. En miljon finländare samlas varje jul för att sjunga tillsammans. För årets julsångsval står två Korsholmskantorer. 28.11.2018 kl. 16:38

biskopsval. Sixten Ekstrand, direktor vid Kyrkans central för det svenska arbetet, ställer upp i biskopsvalet i Borgå stift. Margareta Puiras, församlingspastor i Karis-Pojo, är ombud för hans valmansförening. 26.11.2018 kl. 10:46

matteus. När domkapitlets beslut gick emot församlingsrådets åsikt i valet av kyrkoherdevikarie skickade besvikna medarbetare brev till biskopen. Domkapitlet hänvisar till den formella kompetensens tyngd – en riktlinje som inte tycks ha nått fram till församlingsrådet. 22.11.2018 kl. 09:26

församlingsvalet. Närpes. Femton platser av 23. Framgången för den nya listan i Närpes överraskar även initiativtagaren och röstmagneten Ulla-Maj Wideroos. 19.11.2018 kl. 18:20