Väckelsetider

Ledare. TD Hanna Salomäkis grundliga inventering av de inomkyrkliga väckelserörelserna dimper ner i ett läge när de som lotsar det finländska folkkyrkoskeppet har all anledning att fördjupa sig i analyserna.
2.12.2010 kl. 00:00

Illustration: Jan Lindström

Det finns grundläggande missuppfattningar om väckelserörelserna i vår kyrka. De har präglat och präglar det finländska samhället starkt. En av tio finländare är medlem i någon av dem, ytterligare en tiondel har starka band genom familj, släkt eller vänner. Historiskt sett finns det regioner, där väckelserörelserna är en viktig ingrediens till hur byar ser ut, vare sig släkter och byar varit för eller mot dem.

För att känna till väckelserörelserna krävs det en dos kyrkohistoria – och här skymtar ett av de grundläggande argumenten för religionstimmarna i skolan fram. Fakta är fakta, också med religiösa förtecken. Sådana kan man känna till bara genom att lära sig.
Nedprioriteringen av religionsalfabetiseringen har satt sina spår. Ibland verkar det nästan som om brist på allmänbildning om vad ens egna landsmän är för ena kan ursäktas om den råkar ha religiösa förtecken. En kyrkligt anställd berättade vid ett tillfälle om att förbipasserande kommenterat en yrkeskårs konferens (med ett hundratal präster i krage) som något fullt av ”frikyrkliga laestadianer”. Om vilken annan grupp hade det varit okej att säga så? Det är nonchalant mot såväl de finländare som är aktiva i någon frikyrka,  som laestadianerna och de lutherska präster som det råkade handla om den gången.
En baskunskap om de inomkyrkliga väckelserörelserna är till exempel att väckelserörelse och frikyrka inte är samma sak. Det kunde och kan ibland vara så. Men ett särdrag i den finländska folkkyrkligheten är att starka väckelsebrasor som flammat upp ofta lyckats hålla sig kvar i kyrkans eldstad. Begreppet ”inomkyrklig väckelserörelse” handlar därför i grunden om helt vanliga brunsås-lutheraner, med en gemensam kryddblandning som pikant tillägg.
De gamla väckelserörelserna i Finland har rötterna i den tyska 1600-talspietismen, som ville skuffa tillbaka lutherdomen i en enklare, klarare och personligt förankrad religiositet. De gamla väckelserna i vårt land är bedjarrörelsen, pietismen, den evangeliska rörelsen och laestadianismen. De nyare är barn av en nypietistisk våg under efterkrigstiden och samlas i begreppet ”den femte väckelsen”. Representanter för den är av en rad organisationer, till exempel Finska Bibelinstitutet och Finlands evangelisk-lutherska Folkmission.

Inslaget av protest och förnyelse har rörelserna gemensamt, men något ”lämna-kyrkan-fenomen” var det sällan frågan om, tvärtom var och är traditionen och hemvistet i kyrkan viktiga.
Det som blev klart för Salomäki under undersökningens gång var att väckelsefolket inte längre är riktigt säkra på om de är önskade i kyrkan eller inte.
Det är oroväckande. Det har alltid funnits spänningar mellan folkkyrkan och väckelserörelserna. Det hör till och är en del av den berikande verkan rörelserna har haft på kyrkan och tvärtom. Kyrkoherdar, biskopar och domkapitel har med myndighet och yttre ramar hållit undan den sekterism som alltid är en uppenbar fara för en grupp som samlar likasinnade. Väckelserörelserna har ur sina led levererat otaliga hängivna kyrkans tjänare, både i prästdräkt och med lön eller utan bådadera. Dessutom har de med sin närvaro utmanat och ibland gett folkkyrkan en väckande spark i baken genom att visa hur det går att engagera massor kring budskapet om Kristus i nya och fräscha former också utan tungt administrativt maskineri.

Men nu efterlyser väckelsens folk signaler – från ledande håll – på huruvida den evangelisk-lutherska kyrkan fortfarande kan se på dem som sina legitima barn. Eller om de är pinsamma element, som stillatigande kan utnämnas till nyanslösa moraltalibaner när de offentliga debatterna rasar.
De vet alltså inte riktigt om kryddan de har att bidra med i såsen eventuellt hamnat på listan över förbjudna ämnen. Om den ses som en viktig ingrediens vore det ett gyllene tillfälle att säga det nu.
Annars finns det en risk för att såsen i framtiden blir oändligt mycket gråare.

May Wikström



Samhälle. Vasa kristliga skola vill starta ett eget högstadium. Men Vasa stad motsätter sig tanken med motiveringen att man inte vill segregera ungdomarna i staden. 9.9.2009 kl. 00:00

Kyrka. Våra biskopar sitter som bäst samlade till biskopsmöte i Kuortane. I öppningstalet berörde biskopen i Lappo, Simo Peura, kyrkans ägarpolitik samt kyrkans stöd till små och medelstora företagare i ekonomiskt svåra tider. 8.9.2009 kl. 00:00

Johan Sandberg. Den senaste månaden har präglats av avsked. Jag har varit med om mänskligt sett både tillfälliga och definitiva avsked. 10.9.2009 kl. 00:00

Ledare. Kyrkolagen är kortfattad i fråga om biskopens uppgifter. Den säger endast att ”biskopen leder förvaltningen och verksamheten i sitt stift samt övervakar församlingarna och prästerna”. 10.9.2009 kl. 00:00

Samhälle. Tio påståenden om kyrkan heter en ny blogg som Kyrkans informationscentral öppnade igår. Här bloggar centralens personal om fördomar och föreställningar om kyrkan. 8.9.2009 kl. 00:00

Kyrka. Biskopskandidaterna Ekstrand och Vikström möter studerande och unga vuxna på Kåren i Åbo. 7.9.2009 kl. 00:00

Världen. Prästen Per Mases som startade den legendariska retreatgården Berget i Sverige, trappar ner. 7.9.2009 kl. 00:00

Kyrka. Svininfluensan kan i värsta fall leda till att församlingar får hålla gudstjänst utan präst. 5.9.2009 kl. 00:00

Samhälle. 200 år har gått sedan gränsen mellan Tornedalen drogs. Kyrkklockorna ringer samtidigt på båda sidorna om gränsen 17.9 klockan 19. 6.9.2009 kl. 00:00

Kultur. Nu inbjuds alla barn att skicka in teckningar till Kyrkpressen! Den här gången gäller det att teckna liknelsen om den barmhärtige samariern. 3.9.2009 kl. 00:00

Människa. – Att jag blev engagerade i kyrkan berodde i hög grad på att min församling gav mig olika uppgifter och att jag fick visa, inte minst för mig själv, att jag klarar av dem. 4.9.2009 kl. 00:00

Samhälle. – Många studerande tappar kontakten till hemförsamlingen. Min uppgift är att nå unga i högskolor och hjälpa dem att hitta en lämplig församling. 3.9.2009 kl. 00:00

Människa. Årets Fredrika Runeberg-stipendie, som utdelas för en samhällsmoderlig insats, gick till Christina Lång som i fyra decennier jobbat för handikappades rättigheter. 3.9.2009 kl. 00:00

Ledare. Praktiskt taget det enda som kunde sägas inför biskopsvalets första omgång var att allt är öppet. Frågan nu är om samma konstaterande gäller för den andra valomgången, som hålls efter två veckor. 2.9.2009 kl. 00:00

Ledare. Praktiskt taget det enda som kunde sägas inför biskopsvalets första omgång var att allt är öppet. Frågan nu är om samma konstaterande gäller för den andra valomgången, som hålls efter två veckor. 2.9.2009 kl. 00:00

kyrkomöte. Ärkebiskop Tapio Luoma öppnade kyrkomötet i Åbo på tisdag morgon. I sitt öppningstal efterlyste Luoma en konstruktiv syn på nationalism. 7.5.2019 kl. 13:26

retreat. Tyst retreat. Hur fungerar det? Vad gör man hela dagarna? Ska vi faktiskt vara tysta i nästan två dygn? Får jag alls ha min telefon? Nyfikenheten ledde en retreat-nybörjare till Snoan. 6.5.2019 kl. 11:21

påven. En grupp katolska intellektuella anklagar påven för heresi, alltså irrlärighet. 3.5.2019 kl. 09:02

profilen. Hennes resa gick från en sträng tonårstro till en tid utan kyrkan, tills hon landade i tillit. På vägen har hon mött sorg, kärlek och underbara tillfälligheter. Ester Miiros har kommit till att dörrarna öppnas när tiden är rätt. 24.4.2019 kl. 12:18

sjukdom. För knappt två år sedan fick Tuija Tiihonen veta att hon lider av obotlig cancer. Sedan dess har hon börjat måla, blogga och be. Gud har inte gjort henne frisk, men Han har gjort henne hel. 18.4.2019 kl. 14:05