Krigsmyten

Ledare. Det finns en självnärande myt om kriget mellan vetenskap och tro. I grund och botten göds den av kontrahenterna själva, helt enkelt därför att de behöver den. Och fundamentalister – vad det nu sen avses beteckna – finns det i bägge skyttegravarna. 7.10.2010 kl. 00:00

Illustration: Jan Lindström

Det här är en slutsats av de samtal och inlägg som hölls på synodalmötet i Karleby häromveckan. För Borgå stifts del kom samlingen att handla mycket om (den eventuella) spänningen mellan tro och vetenskap, inte minst tack vare gästen Anders Piltz, dominikanpater, emeritusprofessor i latin och en respekterad röst i rikssvensk existentiell debatt.

I bagaget hade deltagarna synodalavhandlingen Jag tror? Gudstro på 2010-talet, en gemensam utgåva för alla stift. För en av de skarpaste analyserna i antologin står Aku Visala, gästforskare vid institutet för kognitiv och evolutionär antropologi vid universitetet i Oxford. Han ger en skiss över nyateismen i den form som bland annat britten Richard Dawkins står för. Visala menar att nyateismens framgångskoncept bygger på en retorik som får folk att känna att någon äntligen säger det man själv alltid har tyckt.
”Nyateisterna anser att många innerst inne är ateister, men att de inte vågar bekänna det för att de är rädda för att mötas av fördomar eller för att de är inkapabla att själva uttrycka sin hållning teoretiskt”, skriver Visala.
Det är de här åhörarna, som nyateismen betecknar som ”skåpateister” som är föremål för den militanta ateismens mission. Målet är också klart definierat. Religionen ska ut från det offentliga rummet.
För att det hela ska fungera effektivt behövs det ett krig, en front och ett slagfält. Ett vitt och ett svart. Ett rätt och ett fel. Så uppkommer myten om motsättningen mellan vetenskap och tro. Och här får de troende se sig i spegeln, för det gäller att välja sina strider.

Till svartvitt seende hör också att räta ut historiens kurvor enligt behov. John Polkinghorne, anglikansk präst och professor i matematisk fysik i Cambridge, har karaktäriserat föreställningen om att tro och vetenskap lever i krig som ett demoniserande och en förenkling.
Galileo Galilei är visserligen det kanske sorgligaste exemplet på krocken mellan kyrka och vetenskap, men i hans fall handlade det också om mänskligt begär och maktkamp. Parallell med hans historia som ett offer i inkvisitionens händer löper också berättelsen om en judisk-kristen världsåskådning som genom att skilja mellan det skapade och Skaparen både öppnat för och uppmuntrat analytiska observationer av naturen och dess lagar. När Charles Darwin i mitten av 1800-talet lade fram sin evolutionsteori ledde det inte enbart till motstånd utan även till en rad hänförda predikningar över Skaparens sinnrikhet, påpekade Anders Piltz i ett av sina anföranden i Karleby.

Naturligtvis kan även vetenskapen ha fel. Att omkullkasta gamla teorier, skärpa dem eller ersätta dem, hör ju till det som driver den vetenskapliga utvecklingen framåt.
Men när trons barn med stor energi går in för att motbevisa vedertagna och rationellt välgrundade teorier om jordens ålder och arternas uppkomst märker de kanske inte att de ibland överger det som verkligen är deras egen spelhalva. Dessutom finns det en risk att man i stället för att visa på Guds storhet, tvärtom reducerar Gud.

Stefan Djupsjöbacka konstaterade på synodalmötet att försöken att fylla ut kunskapsluckorna i skeendet kring livets uppkomst med faktorn ”Gud” också kan resultera i att Gudsfaktorn förpassas till sophögen när vetenskapen tar nya kliv framåt. Gud är större än luckorna i konstverket. Gud är själva konstnären. 
Tapio Luoma, kontraktsprost och kyrkoherde i Seinäjoki sekonderar i synodalavhandlingen med koncentratet: Kyrkans grundläggande uppgift är inte att undra över om Gud finns eller inte. Kyrkans grundläggande uppgift föds ur övertygelsen om att Gud finns.
Till ekvationen hör nämligen att medan slaget pågår sker det saker i skuggan som är betydligt allvarligare. När kampen väl är över och alla livets gåtor är lösta (vem vann?) kan det väl hända att den verkliga uppgiften för länge sedan har runnit en ur händerna.

Vid sidan om det hela står de tvehågsna, tvivlande, sökande, frågande och längtande och undrar: Vad är meningen med livet? Finns det något att tro på?
Så där som vi alla gör. Därför att vi är människor.

Vad svarar vi dem? En präst som hunnit se det mesta konstaterade: Jag brukar ibland säga ”Det som håller för gamla att dö på, håller också för unga att leva på”.
Svaret hör hemma i en annan dimension – men en som fördenskull varken är mindre verklig eller viktig.

May Wikström



pris. Gustav Björkstrand har skrivit tolv böcker "efter sin senaste pensionering". Han fick Tollanderska priset för sin nya bok om psalmförfattare, men också för hela sitt livsverk. 15.2.2023 kl. 10:02

OVAN I KYRKAN. Efter gudstjänstens inledning följer oftast syndabekännelsen. För en del känns den som ett slag i ansiktet. Varför ska man säga att man är syndig om man inte alls känner sig så? 26.1.2023 kl. 00:00

KYRKOHERDETJÄNST. Nu ska Pedersöre få en ny kyrkoherde igen. Tjänsten förklaras ledig att sökas, och de sökande kommer att intervjuas av domkapitlet den 20 mars. Valet förrättas som ett direkt val, men valdagen är ännu inte fastslagen. 20.1.2023 kl. 11:05

BROTTSMISSTANKE. Polisen har inte funnit några orsaker att misstänka brott i Vasaförsamlingarna. Det visar förutredningen som nu är klar. 30.11.-0001 kl. 00:00

ungdomens kyrkodagar. Ungdomens Kyrkodagar är ett ungdomsparlament inom Borgå stift. Besluten från UK 2023 kan du läsa genom att klicka här. 30.11.-0001 kl. 00:00

FÖRFÖLJELSE. Kristna förföljs i 76 olika länder i värden, och i elva av dem utsätts de för extrem förföljelse. 360 miljoner kristna, det vill säga var sjunde kristen, upplever förföljelse. En av fem förföljs i Afrika och två av fem i Asien. 20.1.2023 kl. 10:35

jordanien. "Det känns fint och unikt att få assistera vid vigningen då kyrkorna i Mellanöstern får sin första präst som är kvinna." Det säger biskop Jari Jolkkonen. 18.1.2023 kl. 15:30

SPARMÅL. Johannes församling måste spara. Igår kväll hamnade de lokaler församlingen ska använda i framtiden på det nya församlingsrådets bord. – Nu är allt helt öppet, säger kyrkoherden. 17.1.2023 kl. 16:30

KARRIÄRBYTE. Han har jobbat i kyrkliga sammanhang i stort sett hela arbetslivet. Först som pastor och sedan som ekonom. Wolfgang Falk ser det som ett liv i kyrkans hägn, men i olika roller. 13.1.2023 kl. 09:33

Helsingfors. Hon vill att församlingen ska bli en öppen famn för nyfinländare. 25.1.2023 kl. 00:00

ANDETAG. Catherine Granlund är bloggen Andetags nya skribent på Kyrkpressens webbsida. – Jag kombinerar diakonijobb med skrivande och läsande, bloggandet är en andningskanal för mig. 11.1.2023 kl. 19:00

profilen. Markus Finnholm ser annorlunda på ett nytt år än han gjort tidigare i sitt liv. Efter en del motgångar har han fått sitt första riktiga jobb. 9.1.2023 kl. 08:29

KYRKRENOVERING. De fasta bänkarna i norra och västra korsarmarna åker ut, ett litet kök byggs längst bak, en trappa till läktaren tas bort och enplansgolv läggs i hela kyrkan. Det är några synliga förändringar då Sankta Birgitta kyrka i Nykarleby renoveras. 9.1.2023 kl. 12:11

OVAN I KYRKAN. Du ska på konfirmation. Det blir dags för nattvard. Du har inte tagit emot nattvard sedan du själv blev konfirmerad och vet inte hur man gör. Här följer en praktisk nattvards-ABC. 11.1.2023 kl. 00:00

PSYKISK OHÄLSA. Vad gör man när det värsta händer? Jennie Jakobsson förlorde sin elvaåriga dotter i självmord. Hon och hennes bror Daniel Jakobsson berättar om att bygga ett liv där man försöker göra något gott av det som bara är sorg och maktlöshet. 10.1.2023 kl. 08:00

pilgrimsvandring. St Olav Ostrobothnia certifierades i maj både som en del av St Olavsleden och som europeisk kulturrutt. Vid alla officiella pilgrimsleder ska det finnas minst ett pilgrimscenter, och St Olav Ostrobothnias första center är i Trefaldighetskyrkan. 11.9.2024 kl. 15:19

BORGÅ STIFT. Domprostjobbet i Borgå blir ledigt från advent 2025 när Mats Lindgård lämnar jobbet. 10.9.2024 kl. 18:47

Bidrag. Bo och Gunvor Skogmans minnesfond är en allmännyttig fond för kristen verksamhet i Finland och utlandet. 10.9.2024 kl. 14:20

betraktat. ”Kom ihåg att ni kan berätta om alla era problem till Jesus”, säger barnledaren under miniorandakten. Jag är nio år och lyssnar uppmärksamt medan lågan från andaktsljuset i mitten av ringen fladdrar. Bredvid ljuset på golvet ligger den lilla ljussläckaren av metall. Snart ska någon av barnen få använda den när andaktsstunden är slut. Det är inte min tur idag. 8.9.2024 kl. 15:09

BISKOPSMÖTET. Biskop Mari Leppänen fick stöd av centrala namn i biskopsmötet. Hon ville rösta ut Sley och Kansanlähetys som bygger nätverk för dem som motsätter sig kvinnor som präster. Vid mötet som hölls på Åland föll rösterna 7 – 3. 6.9.2024 kl. 10:25