Med kramen som arbetsredskap

Människa. Gunilla Nymanders klienter har lärt henne att se glädjen i det lilla och att börja snurra sina pärlor i tid. 12.8.2010 kl. 00:00

Bianca Holmberg

En människovärdig ålderdom är att få vara den man är, säger Gunilla Nymander.

Gunilla Nymander tar emot i sitt gula egnahemshus i Sibbo. När jag stiger in genom dörren får jag en lätt kram – det ska visa sig att jag inte är den enda som får det. Kramar och beröring spelar en stor roll i Nymanders arbete. Hon är närvårdare på en bäddavdelning i Sibbo.

– Känslan för beröring är det sista man mister. Den hör till det allra viktigaste när man ska bygga relationer till klienterna, säger hon.

Nymander berättar att hon och hennes kollegor inte beordrar sina åldringar att stiga upp. De frågar om de får en kram.

– ”Stå upp” är en order – det är klart att man protesterar då! Men får jag en kram? Då kommer man bara och så är man uppe. Det här använder vi mycket på jobbet, säger hon.

Kaffe i bersån

Sina åldringar, ja. Det är så Nymander ser på klienterna. De är inte objekt, de är hennes tanter och farbröder.

– Man kommer dem otroligt nära. En gång var det en anhörig till en klient som oroade sig över att klienten äter så dåligt. Jag reagerade genast – nej, hon tuggar ju själv! Då märkte jag att jag hade kommit klienten nära. Ingen ska komma och kritisera mina patienter, säger Nymander.

Men hon betonar att de anhöriga spelar en viktig roll.

– Jag har ett motto som är ”Kom och drick kaffe i bersån med din egen”. Vi har en berså ute på jobbet och jag drömmer om att de anhöriga kunde bli så modiga att de faktiskt bad om att få dricka kaffe med sin mamma där.

Nymander säger att många vågar umgås naturligt med sina äldre anhöriga men en del vågar knappt beröra dem. Det är viktigt att de gamlas anhöriga känner samma värme för åldringarna som Nymander och hennes kollegor gör.

– Kanske man inte har märkt hur go’a de är när de är gamla, funderar hon. Vi vårdare vågar inte heller alltid visa de anhöriga vilken värme vi känner inför åldringarna. Men vi måste börja snurra våra pärlor innan människan är borta.

Sorgen som givare

Pärlan är Gunilla Nymanders bild på dem vi möter.

– Vi bär med oss alla människor på ett eller annat sätt. När de lever finns de ju med oss konkret men när de är borta fortsätter de små pärlorna snurra runt och de blir bara större och finare, säger Nymander.

Nymander har en egen pärla som hon bär med sig. För snart femton år sedan förlorade hon sin tioåriga dotter i en plötslig sjukdomsattack.

– Det är inte roligt med sorg. Men den som inte har haft sorg vet inte hur mycket den också ger, hur mycket man har inom sig som man inte har vetat om, säger hon.

Läs mera i Kyrkpressen 32/2010

Bianca Holmberg



Kultur. Han gick omkring och bar på melodislingor som pockade på att få komma ut. Under sin alterneringsledighet skrev Philip Hällund tio psalmer. 29.8.2011 kl. 00:00

Kyrka. De svenskspråkiga församlingarnas ”riksdag” stiftsfullmäktige samlas undantagsvis inte i höst. 29.8.2011 kl. 00:00

Kultur. Det är svårt att vara stadsbo. Alla utanför ring ettan vet ”precis” hurdan du är. Ännu värre är det – som i Kjell Westös fall – att vara född förortsbo med rötterna utanför stadskärnan. Då vet också de som gynnats av storken och blivit nedsläppta inom spårvagnsnätet ”precis” hurdan du är. 26.8.2011 kl. 00:00

Människa. Hans första fråga till stamgästerna på Helsingfors järnvägsstation är inte ”känner du Jesus?, utan ”Hur mår du?”. 25.8.2011 kl. 00:00

Ledare. Hösten rullar igång verksamhetsmaskineriet i församlingarna. Samtidigt går – även den här hösten – mer än en församlingsanställd tillbaka till jobbet med en molande oro i maggropen. Ska man faktiskt orka ännu ett varv? Alla orkar inte heller. 25.8.2011 kl. 00:00

Johan Sandberg. Det är med ett lätt vemod jag igen får konstatera att semestern är slut och att skolorna börjat. Inte för att jag har något emot att börja jobba igen. Det är rätt skönt att återgå till vardagsrutinerna utan att varje dag behöva ägna tankemöda åt familjens program eftersom dagen är färdigt inrutad. 25.8.2011 kl. 00:00

Teologi. Tro gärna, men var inte för radikal. Det är merparten av finländarnas inställning till religion, visar en färsk internationell undersökning. 24.8.2011 kl. 00:00

Människa. Eveliina Kujala är volontär i Taizé. – Första gången jag var här avskydde jag det. 24.8.2011 kl. 00:00

Insändare. Jag vill tacka Eva Hietanen för hennes synnerligen visa och tänkvärda insändare i KP nr 33! Jag håller med  Eva om att vi nog måste söka orsakerna i den andliga och osynliga världen, då vi talar om det hemska som Breivik gjorde i Norge,. Jag gillade särskilt denna mening i Evas insändare: "Så handfallna som vi nu står inför det onda borde vi kristna inte behöva vara". Precis som Eva har också jag ständigt förundrat mig över den handfallenhet och förvåning som många, även kristna, har visat efter våldsdåden i Norge. Man hör ofta kommentarer som: "det här är ofattbart", "hur KAN nåt sådant här hända?" eller "varifrån kommer denna ondska?". Men, ÄR det nu verkligen så ofattbart det som har hänt? Bibeln säger trots allt att det finns en personlig djävul, en fallen ängel som enbart är ute efter att: "stjäla, slakta och döda"(Joh 10:10). 1 Petrusbrevet 5:8 säger: "er motståndare djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter vem han skall sluka". Jag finner det tragiskt att vissa kristna kan sin Bibel så dåligt, att de inte kan lokalisera varifrån ondskan kommer. Om djävulen bara vill stjäla, slakta och döda, och går runt som ett rytande lejon, behöver vi då verkligen vara osäkra på vilken andemakt som inspirerade Breivik till att meja ner oskyldiga människor? Med tanke på att djävulen och hans många demoner är närvarande här i denna fallna värld, är det snarare mer ofattbart att det inte händer ännu mer elände i världen än vad det faktiskt gör. Till all lycka behöver vi som kristna dock inte vara rädda för satan. Vi vet att Jesus har vunnit seger över all ondska på Golgata kors, då han dog och uppstod för att ge oss liv och liv i överflöd. Tror vi på Honom, så har vi evigt liv, och ingen kan ta det livet ifrån oss. Dödar någon vår jordiska kropp, så kommer vi till himlen, där vi får njuta av en mycket godare värld än denna. I Guds närhet är vi trygga och skyddade mot djävulen. 23.8.2011 kl. 00:00

Kyrka. Samma kapell. Ena församlingen går i procession med rökelsekar. Andra har ett lovsångsteam. Håller församlingarna på att nischa sig? 23.8.2011 kl. 00:00

Teologi. Teologernas åsikter om yoga går i sär. Max-Olav Lassila avråder kristna från yogaträning, men Patrik Hagman tycker inte att man kan dra allt österländskt över en kam. 22.8.2011 kl. 00:00

Människa. För drygt fem år sedan förlorade Heidi och Ove Hagnäs sin dotter Moa i en tragisk drunkningsolycka hemma på gården i Kronoby. Kort därefter insjuknade Heidi i cancer. 19.8.2011 kl. 00:00

Marina Wiik. 18.8.2011 kl. 00:00

Kyrka. Militära experter tillkallades till Pedersöre församlingshem i går för att ta hand om en krigstida granat som hittades i närheten av ingången till pastorskansliet i Kyrkostrand. 18.8.2011 kl. 00:00

teater. När Josefin Silén står på musikalscenen i Mary Poppins gestalt är hon sval, lätt bitsk och värdig. Men i verkliga livet har hon insett att det är fruktansvärt tråkigt att alltid vara cool och stark. 14.10.2020 kl. 18:20

val. Inom utsatt tid har den ledigförklarade kaplanstjänsten i Pedersöre församling sökts av två personer. 14.10.2020 kl. 17:18

restriktioner. Offentliga tillställningar och allmänna sammankomster med fler än tio personer är förbjudna i Vasa sjukvårdsdistrikt till slutet av oktober. Församlingarna följer samma direktiv. Tre kyrkoherdar vittnar om en viss coronavana – men också om coronatrötthet. 14.10.2020 kl. 13:58

Kyrkpressen. Veckans nummer av Kyrkpressen innehåller två mindre förändringar. Den ena är estetiskt och den andra är kopplad till formatet. 13.10.2020 kl. 16:20

Lokalt. Hej då perfektionisten! säger Tinca Björke, informatör i Mariehamns församling. 14.10.2020 kl. 08:00