Uppdrag överlevnad

Människa. Biskop Humphrey Peters vill finnas till för sitt folk mitt i deras tuffa verklighet i Pakistan.
23.6.2010 kl. 00:00

Bianca Holmberg

Humphrey Peters är biskop för de cirka 100 000 medlemmarna av Pakistans protestantiska kyrka i den nordvästra delen av landet.

Det första som syns är korset. Ett stort träkors som står i skarp kontrast till biskop Humphrey Peters i övrigt pakistanska utstyrsel.

– Jag brukar klä mig i pakistanska kläder i stället för i västerländska, för det är mer accepterat. Talibanerna klär sig så här, säger han och visar på sina mörka, luftiga kläder.

Det är en av de saker som Peters och hela resten av den pakistanska kristenheten får kämpa med – att upprätthålla sin identitet som kristna och ändå försöka bli accepterade i ett samhälle där kulturen och den islamska religionen går in i varandra och där 96 procent av befolkningen är muslimer.

– Många kristna blir frustrerade och känner sig som flyktingar i sitt eget land, säger Peters.

Humphrey Peters är den fjärde biskopen i Peshawars stift i nordvästra Pakistan. Han besökte Finland för att delta i både den finska och svenska missionsfesten. I år har det gått femtio år sedan Finska missionssällskapet började sitt arbete i Pakistan.

Fattigaste av fattiga

Humphrey Peters är tredje generationens kristen. Hans farfar konverterade till kristendomen från sikhismen. Peters har vuxit upp i nordvästra Pakistan, i samma område där han nu är biskop för Pakistans protestantiska kyrka (The Church of Pakistan).

– Det var inte svårt att växa upp i en kristen familj. Det religiösa är inte svårt, det är det kulturella för att kulturen och islam hör ihop, säger han.
Peters studerade först vid universitetet i Peshawar, sedan i USA. Sin teologipraktik fick han i Oxford i England. Nu har han arbetat inom kyrkan i 25 år och i mars blev han vald till biskop i Peshawars stift.

Fastän det är i Pakistans protestantiska kyrka han är biskop kommer folk från olika samfund till honom om det blir problem.

– I vår region har vi en väldigt fin relation med de övriga samfunden, katoliker, pingstvänner och andra.
Han medger att det antagligen har med situationen i landet att göra – de kristna lever under press.

– De är inte fattiga. De är de fattigaste bland de fattiga. Som kristen måste man dels kämpa för att kunna försörja sig, dels för att hålla fast vid sin kristna identitet.

I den region där Peters arbetar förekommer inte direkt förföljelse av kristna men i andra delar av landet blir kyrkor attackerade och det händer att de kristnas hem bränns ner. Också Peters vänner har blivit utsatta.

– De fick bra positioner och andra blev avundsjuka. Det är svårt för de muslimska extremisterna att acceptera att andra religioner är på samma nivå som islam, säger Peters.

Enligt Peters är förföljelserna ett uttryck för hat mot västvärlden.

– Extremisterna anser att kristendomen är västvärldens agent i Pakistan. Men den kom ursprungligen från öst! Jesus var från öst, precis som profeten Mohammed. Vi försöker betona att kristendomen är universell, säger Peters.

Peters talar om ”followers of Isa”, Jesu efterföljare. Jesus är en av de största profeterna i islam och det är mer accepterat att vara hans efterföljare än att vara kristen.

Bundna händer

För en tid sedan fick Pakistan sin första minoritetsminister, Shahbaz Bhatti. Har något förändrats sedan han tillträdde?

– Egentligen inte. Det var ett bra initiativ, ministern kämpar hårt och försöker göra allt som står i hans makt. Men det politiska systemet är extremt dåligt för minoriteter, säger Peters.

Läs mera i Kyrkpressen 25-26/2010

Bianca Holmberg



Samhälle. De offentliga motsättningarna mellan kyrkan och Utlänningsverket bilades åtminstone till tre delar vid ett gemensamt seminarium förra veckan. 27.9.2007 kl. 00:00

Människa. I tiderna fick Dan Krogars inte någonting ut av sitt skribaläger, men i dag jobbar han med att hjälpa ungdomar hitta en tro och ett meningsfullt liv. 27.9.2007 kl. 00:00

Världen. Kristna ledare i USA har bett Kyrkornas Världsråd skicka sitt fredsteam på besök till USA för att hjälpa amerikanerna att få bukt med de stora vapenvåldsproblemen i landet. 26.9.2007 kl. 00:00

Kultur. Den tecknade tv-serien om USA-familjen Simpson är högkultur, på samma sätt som de bästa barnböckerna. Samtidigt ger den uttryck för tuff kritik mot amerikanskt samhälls- och kyrkoliv. 26.9.2007 kl. 00:00

Insändare. Att kyrkan oroas av att så många unga fullvuxna träder ut ur kyrkan är inte överraskande. Med tanke på att allting tyder på att trenden inte bara kommer att fortsätta, utan att den till och med kan förstärkas, förstår man att paniken är nära. Kyrkan bligar skrämt västerut och kan knappast se någon orsak att anta, att inte samma fenomen, d.v.s. att medlemstappet överskrider 1% gränsen, också kan ske här.   Kritiken mot att kyrkostyrelsen nu tagit steget att föreslå att rösträttsåldern i församlingsvalen sänks från 18 till 16 år, är inte en kritik mot att någonting "häftigt" görs, utan en kritik mot den del av beslutet som kan klassificeras som publikfrieri.   Kyrkan vill alltså nu aktivera ungdomarna, binda dem vid kyrkans verksamhet och få dem att känna att kyrkan verkligen är intresserad av deras insats, att kyrkan litar på dem.  Att de inte bara är kommande skattebetalare!   Men någonting skorrar verkligen illa! Om man verkligen litar på ungdomarnas omdömesförmåga, så borde väl kyrkan låta dem själv avgöra om de överhuvudtaget vill vara medlemmar!!! Nu anser kyrkostyrelsen att ungdomarna är tillräckligt mogna att rösta, men inte tillräckligt mogna att bestämma om sitt medlemskap...   Enligt nuvarande stipulationer, kan den unge medlemmen inte skriva ut sig ur kyrkan, förrän hon/han fyllt 18 år, om inte föräldrarna ger sitt skriftliga medgivande och medlemmen fyllt 15 år. Vore det inte redan på tiden att revidera denna åldersgräns så, att medlemmen redan vid fyllda 15 år själv kunde bestämma om sin kyrkotillhörighet? Nu anses medlemmen vara tillräckligt mogen att själv bestämma om sin konfirmering, men… Vid fyllda 15 år är man redan juridiskt ansvarig för sina gärningar, men…   Nästa steg är självfallet att överväga, om det överhuvud är förenligt med de grundläggande mänskliga rättigheterna, att tvångsansluta barn till kyrkan. Att det är en urgammal sed, kan knappast anses som ett tungt argument. Titt och tätt hör man förundrade kommentarer typ – ja men är det inte fantastiskt att över 82% är kyrkans medlemmar – utan att man ids/vill/vågar/… beakta att ca 97% av kyrkans medlemmar är tvångsanslutna. Vad annat kan ligga bakom denna urbota kutym, än ren och skär organisatorisk intressebevakning?   Borde inte kyrkan vara en gemenskap bestående av troende? Att påstå att den nyfödde, som vid några veckors ålder ansluts till kyrkans medlemskap, på något sätt är troende, kräver nog mera tro än vetande.   Frågan är alltså: När kommer kyrkan att ge individen rätt att själv fritt bestämma om sin kyrkotillhörighet? Först när mänskan har full rätt att själv bestämma över sitt medlemskap, finns det orsak att tro att kyrkan litar på mänskan. 26.9.2007 kl. 12:10

Kyrka. Kyrkostyrelsens planer på att rösträttsåldern i församlingsval sänks till sexton år från nuvarande aderton år applåderas av professor Göran Djupsund. Även om han sätter frågetecken i marginalen. 26.9.2007 kl. 00:00

Världen. Översvämningar har i höst drabbat sjutton afrikanska länder. – Nog har vi också i Mali haft översvämningar, men inte lika farligt som på andra håll, säger Arla Ljungqvist, missionär för Finska Missionssällskapet i Mali. 26.9.2007 kl. 00:00

Kultur. Svenskfinland är tragiskt efter utvecklingen vad gäller synen på bloggen som medborgarjournalistik, säger Mathias Rosenlund, mannen bakom Konsonantmylla.com. 25.9.2007 kl. 00:00

Kyrka. Olga Schevchuk koordinerar till vardags ryska ortodoxa kyrkans diakoniprojekt i den Karelska republiken. Verksamheten initierades på 90-talet av Kyrkans utlandshjälp som firade sina 60 år i söndags. 25.9.2007 kl. 00:00

Kyrka. Moskvas och hela Rysslands patriark Alexej II har beviljat ärkebiskop Jukka Paarma den ett förtjänsttecken av den apostoliske storfursten Vladimirs riddarorden för hans insats i att bygga gemenskap mellan kyrkorna. 25.9.2007 kl. 00:00

Insändare. Chefredaktör Stig Kankkonen gav sig i kast med en svår teologisk fråga i senaste nummer av KP. Man kan se olika på frågan om vad som är prästernas skyldigheter å ena sidan och rättigheter å andra sidan. Jag skulle ha ändrat på orden i huvudfrågan och istället frågat: Har prästen rätt att ge den åt alla, eller är han skyldig att med hänvisning till personens liv och leverne och det som det säger om den personens religiösa övertygelse vägra att göra det? För det är nog säkert en glädje att som tjänare få räcka sakramenten. Däremot kan jag tänka mig att det är med en tyngd på skuldrorna som man tvingas behöva säga nej. Som Ordets tjänare har man fått i uppdrag av att förmedla det Ord människorna behöver höra enligt Gud, dvs både lag och evangelium. När det gäller sakramentsförvaltningen så skall det skötas enligt Bibelns föreskrifter. SK skrev: "Prästens roll är att kalla alla till nattvardsbordet..." En sådan tankegång leder lätt till att nattvardsfirandet får en ny karaktär. Jag har förstått att nattvarden är de troendes måltid. Detta kan illustreras med två exempel: En ytterlighet är en ”modern” gatumission där alla som går förbi inbjuds till nattvard. Den andra ”ytterligheten” är biblisk praxis som utövades i urkyrkan där alla odöpta, katekumener och personer som var underlagt kyrkotukt sändes ut innan nattvard firades. Vidare skrev SK: "Det är den enskilda nattvardsgästen själv som avgör om nattvarden blir till välsignelse eller om den blir en dom." Månne inte ett sådant synsätt leder till onödiga samvetskval för den kämpande kristne medan den självsäkre världsmedborgaren går frimodigt fram. Det är prästens skyldighet att predika synd för synd. Och även binda obotfärdiga i sin synd. Däremot är det hans rättighet (också en skyldighet) att för alla ångerfulla syndare predika nåd och förlåtelse och inbjuda dem till förlåtelsens måltid. De två sista styckena i artikeln är ganska långsökta slutsatser till de texter som SK hänvisar till. Att jämföra förhöret i gammal kyrklig anda med den allmänna syndabekännelse och avlösning är att ta ansvaret av nycklaämbetets bärare. Visst har nycklamakten missbrukats och förhören blivit till maktmedel men ändå säger apologin (art XI) bl.a.: "Uteslutning från sakramentsgemenskapen proklameras hos oss för de uppenbart lastbara och för dem som förakta sakramenten. Detta göra vi i enlighet med både evangelium och gamla kyrkliga stadganden." "Goda församlingsherdar veta väl, huru viktigt det är att förhöra de oerfarna, men fördenskull vilja vi icke uppmuntra den tortyr, som bikthandböckernas författare tillreda..." Förhöret hör till god kyrklig tradition eftersom det allvarliga bibelordet kvarstår: "Ty den som äter och dricker utan att urskilja Herrens kropp, han äter och dricker en dom över sig." (1 Kor 11:29) Roger Pettersson 24.9.2007 kl. 23:49

Sofia Torvalds. Avund, ack du mörkgröna monster! Jag var så nöjd med mitt. Jag satt och surfade på datorn, förstrött letande efter uppgifter om en viss stiftelse som jag fått ett tips om. 24.9.2007 kl. 00:00

Ledare. Ledare 29/2007 Rubriken syftar på den situation många av våra finländska åldringar lever i. 24.9.2007 kl. 00:00

Samhälle. 30 000 barn drabbas årligen av spruckna förhållanden. 24.9.2007 kl. 00:00

Världen. – Vi håller fast vid att äktenskapsbegreppet fortsättningsvis skall förbehållas det officiellt ingångna förpliktande samlivet mellan man och kvinna, står det i norska kyrkorådets uttalande som svar på regeringens förslag om ett liknande äktenskapsbegrepp för samkönade par. 24.9.2007 kl. 00:00

biskopens påskhälsning. Påsken vägrar att inordna sig i enkelt förutsägbara upprepningar, skriver biskop Björn Vikström i sin påskhälsning. 22.3.2016 kl. 00:00

prästvigning. Vid prästvigningen i Borgå domkyrka 20.3.2016 har teologie magister Daniel Nyberg ordinerats till prästämbetet. 22.3.2016 kl. 09:34

”Vem är rädd för svarte man?” sjunger det fiktiva punkbandet Lampedusa i bakgrunden, medan regissören Tanya Weinstein ser på. 22.3.2016 kl. 09:00

skärtorsdag. Förra året öppnade präster i Helsingfors ett tillfälligt fottvätteri till påsken. Nu fortsätter Vanda finska församling i deras fotspår. 22.3.2016 kl. 00:00

Här finns alla färgläggningsbilder som ingått i Kyrkpressen under vårvintern. Klicka på bilderna så kommer du till en utskrivbar version. Bilderna är skapade av Johanna Öst-Häggblom och Sofie Björkgren-Näse. 21.3.2016 kl. 14:58