Jukka Paarma blickar tillbaka

Människa. Inom kyrkan betonas skriftskolans betydelse kraftigt. För skriftskoleleven Jukka Paarma var den betydelsen konkret. Det var i skriftskolan han slutligen hittade församlingen och det kyrkliga arbete som ledde till att han nu avslutar sin karriär som ärkebiskop. 8.5.2010 kl. 00:00

– Det som syns i offentligheten är nog mycket ofta något helt annat än det jag ser och upplever, konstaterar Paarma.

Utifrån sett var det kanske inte ett så stort under att Jukka Paarma började studera teologi. Med det valet gick han nämligen i sin pappas fotspår. Men riktigt så enkelt var det inte.

– Egentligen var det tvärtom. Jag reflekterade intensivt över andra möjligheter inte minst just för att jag inte automatiskt ville gå i min pappas fotspår, berättar ärkebiskop Jukka Paarma.

En del av de yrkesalternativ som Paarma reflekterade över – mer eller mindre allvarligt – hade att göra med kroppslig kultur, alltså med idrott. Det berodde på att idrott, i synnerhet bollspel och orientering, var sådant som intresserade honom och som han aktivt ägnade sig åt.

 – En möjlighet jag tänkte på var att bli sportjournalist, en annan – som det hette på den tiden – gymnastiklärare. Ett tredje alternativ, som föll utanför den idrottsliga ramen, var att bli historielärare.

Teologi
 och vetenskap

Erfarenheterna från skriftskolan satt i alla fall djupt och under beväringstiden fattade Paarma mer eller mindre uttalat sitt beslut: han skulle bli präst. Ett steg i den riktningen var att han i armén sökte sig till militärprästutbildningen och efter avtjänad värnplikt till teologiska studier vid Helsingfors universitet.

– Under studietiden väcktes mitt intresse för den vetenskapliga sidan av teologin och i början av min prästkarriär var jag tjänstledig en tid för att arbeta som assistent.

Det centrala för Paarma var i alla fall att vara präst och uttryckligen församlingspräst. Och det blev Paarma också … till en början.

Läs mera i Kyrkpressen 18/2010.

Stig Kankkonen



BISKOPSMÖTET. – Saker som vi har tigit om i kyrkan är vanligtvis de samma som vi har tigit om i det finländska samhället. Så är det att vara folkkyrka, sa biskopen i Esbo stift Kaisamari Hintikka i sitt tal vid biskopsmötets öppnande i Kyrkslätt idag. 5.9.2023 kl. 14:30

Kolumn. I år firar diakonin i Tyskland 175-årsjubileum. Startpunkten för diakonin var Johann Hinrich Wicherns tal vid Evangeliska kyrkans kongress den 22 september 1848. Han förespråkade ett nätverk av ”kärlek som räddar”. Den moderna diakonin föddes 1.9.2023 kl. 13:56

NY BISKOP. TD Mari Parkkinen vigs och välsignas till ämbetet med Guds ord, bön och handpåläggning i en mässa i S:t Michels domkyrka söndag 3 september klockan 10. Vigningen förrättas av ärkebiskop Tapio Luoma med assistenter. 2.9.2023 kl. 10:00

Äktenskap. Ett nytt land, ett nytt trossamfund och en tuff period ledde Borgåborna Pelagia Mitsitsou och Dimitris Amaxopoulos till ett beslut. 31.8.2023 kl. 14:00

rasism. Vid folkhögskolan med fokus på utlänningar som lär sig svenska är rektor Catharina von Schoultz orolig för den nya vågen av rasism. 30.8.2023 kl. 20:00

KYRKOMÖTET. Det är olika dyrt för både anhöriga och församlingar att sköta en begravning. Kyrkomötet i Åbo debatterade det här länge på tisdagen. 5.11.2024 kl. 16:45

UNG I KYRKAN. Höstdagarna 2024 samlar som bäst närmare 600 tonåringar från församlingar runt om i Svenskfinland. 2.11.2024 kl. 12:44

betraktat. Det är en helt vanlig lördag förmiddag när vår 8-åring mitt i allt filosoferar över livet: ”Pappa, kommer du att finnas kvar när jag är 18?” 3.11.2024 kl. 18:37

diakoni. Nedskärningarna drabbar hårdast dem som redan har det sämre ställt. Det var huvudbudskapet när en grupp diakoniarbetare från Borgå stift idag uppvaktade social- och hälsovårdsminister Kaisa Juuso med en skrivelse där de vädrar sin oro över regeringens nedskärningar. 1.11.2024 kl. 15:34

Alla helgons dag. Svenska Yle sänder en ljuständning på alla helgons dag. 1.11.2024 kl. 12:26