Biskopsmötet godkände vid sitt möte i Helsingfors 9-10.2 en utredning om vilka följder partnerskapslagen får i kyrkan. Kyrkomötet torde föra remissdebatt om utredningen i maj, därefter remitteras utredningen för utskottsarbete.
Utredningen grundar sig på hörande av experter inom olika områden, ett betänkande av en arbetsgrupp tillsatt av biskopsmötet och den remissdebatt som biskopsmötet fört på basen av betänkandet.
I utredningens slutsatser sammanställs synpunkter på äktenskapet, människovärdet, samvetsfrihet och samkönade parrelationer utgående från kyrkans perspektiv.
Fri bön enligt norsk modell
Biskopsmötet anser att man inom ramen för den pastorala verksamheten kan be med och för dem som registrerat sitt partnerskap. Bönen leds av en präst eller en annan anställd i kyrkan och bönen kan formuleras fritt eller basera sig på befintligt material ur kyrkans andliga bönetradition. Bönen kan ske privat eller offentligt beroende på vad man kommer överens om. Motsvarande praxis tillämpas inom den norska kyrkan.
En del av biskopsmötets medlemmar anser att det är teologiskt möjligt att välsigna registrerat partnerskap medan en del anser att det inte finns grunder i kyrkans trosuppfattning som talar för välsignelse. Representanter för båda åsikterna vill vara trogna mot bibeln och kyrkans bekännelse men kommer till olika slutsatser i sin tolkning.
Biskopsmötet håller fast vid kyrkans traditionella äktenskapsbegrepp enligt vilket Gud har skapat människan till man och kvinna och instiftat äktenskapet. Ett äktenskap som bygger på löften till och respekt för varandra erbjuder en trygg omgivning att växa i för såväl makarna som barnen. Biskopsmötet stöder alltså inte ett breddande av äktenskapet till ett könsneutralt begrepp. I flera europeiska länder, också i Finland, är lagförslag som syftar till könsneutralt äktenskap aktuella.
I utredningen betonas att kyrkan kallar alla människor till andlig gemenskap, och att varje människa har ett människovärde. Att kränka homosexuella med ord eller i handling går emot principen om att älska sin medmänniska.
Till en prästs eller kyrkligt anställds pastorala ansvar hör att han eller hon är beredd att stödja och lyssna. Ett verkligt möte med en annan människa innebär också att han eller hon är beredd att lägga sin egen åsikt åt sidan och verka i enlighet med sin kallelse och följa givna anvisningar.
Eftersom det råder olika åsikter i kyrkan om samkönade parrelationer är det viktigt att respektera också prästernas och andra kyrkligt anställdas samvetsfrihet. Till prästens uppgifter hör att utföra de förrättningar som finns i kyrkolagen och kyrkohandboken, i fråga om bön inom ramen för det pastorala mötet är prästen fri att göra en egen bedömning.
Kyrkomötet kan ge biskopsmötet i uppdrag att ge pastorala anvisningar eller att utarbeta böner för olika tillfällen. Då kan kyrkomötet uttrycka sin åsikt om till exempel bönens innehåll, plats och frivillighet.
I utredningen konstateras att enligt nu gällande lagstiftning är registrerat partnerskap inget hinder för att arbeta i kyrkan. Kyrkomötet beslöt 2003 att man inte tar in ett formulär om välsignande av registrerat partnerskap bland handbokens förrättningar och att man inte tar in bestämmelser i kyrkolagen som hindrar dem som lever i ett registrerat partnerskap att arbeta i kyrkan. Samtidigt beslöt kyrkomötet att sända ärendet om vilka teologiska och juridiska följder frågan om registrerat partnerskap har för kyrkan till biskopsmötet för utredning. I den nu godkända utredningen finns inga förslag om att ändra de tidigare besluten i kyrkomötet. (KT)
