– Jag har ingen tydlig kristen bakgrund, men inte heller en helt sekulär sådan. Snarare en folkkyrklig där man inte pratar så öppet om tro, men å andra sidan inte pratar sönder saker, berättar teologiestuderande Liisa Mendelin.
Beslutet att studera teologi mognade först under sista året i gymnasiet, och hon var inte alls församlingsaktiv när hon växte upp.
Varför hon studerar teologi är fortfarande oklart för henne.
– Och jag är nöjd med ovissheten just nu. Mitt ämne är helt fantastiskt.
Hon går på linjen Teologisk etik med religionsfilosofi, och filosoferande passar henne förträffligt. Men vissa perioder är kämpigare än andra.
– Teologi är så absurt, säger hon lite roat. Det finns två diken. Ena stunden känns det superbra och jag tycker att alla borde studera teologi. I nästa stund har det svängt och jag tänker ”Vad är det jag håller på med egentligen?” De gånger man befinner sig lite längre i det absurda diket är det tungt.
Men egentligen räds hon inte svackorna heller.
– Jag tror att det finns jättemycket rum för tvivel i kyrkan. Du får komma till en gudstjänst och tänka hur negativt du vill. Man måste få tvivla och ställa frågor. Men samtidigt finns det saker man inte kan få exakta definitioner på.
Läs mera i Kyrkpressen 5/2010.
