Kyrkans röst är kanske inte alltid kyrkans

Ledare. En mycket ovanlig diskussion har de senaste veckorna förts i offentligheten om kyrkans inställning till vigsel av samkönade par. 17.12.2009 kl. 00:00

Jan Lindström

Det som gör diskussionen så intressant är att den visserligen indirekt men ändå i hög grad kommit att fokusera dels på frågan vem som kan tala med kyrkan röst, dels på frågan hur pålitlig eller trovärdig den rösten är.

Konkret är det fråga om i vems namn Esbobiskopen Mikko Heikka egentligen har talat då han i offentligheten (Helsingin Sanomat 28.11) hävdade att det finns teologiska grunder för välsignelse av partnerskap.

Alternativen är tillräckligt många för att det ska bli förbryllande.

Till sin tjänsteställning är Mikko Heikka alltså biskop i Esbo stift. Därmed hör det till hans viktigaste uppgifter att slå vakt om Ordets renhet och om kyrkans enhet.

Som biskop är Heikka en del av biskopskollegiet, som kan sägas ha ett kollektivt ansvar för allt det som varje en biskop har ett personligt ansvar för. Det är tillsammans som biskoparna tar ställning i frågor som är centrala för kyrkans lära och bekännelse.

Utöver detta har biskop Heikka varit ordförande bland annat för den arbetsgrupp som av biskopsmötet haft i uppdrag att kartlägga och utreda argumenteringen gällande den aktuella frågan om kyrkan och registrerat partnerskap. Detta med beaktande av teologiska, juridiska och ekumeniska aspekter.

Mot denna bakgrund ter det sig omöjligt att någon, inte ens biskop Mikko Heikka själv, kan se det aktuella inlägget i HS som ett medborgarinlägg.

Han är inte mannen på gatan. Hans inlägg görs ur en auktoritetsposition och tillmäts därför automatiskt speciell betydelse och tyngd. Hans uppgift är ju som sagt att slå vakt om Ordets renhet och kyrkans enhet. Hans röst förutsätts på ett allmänt plan vara kyrkans röst.

Att det är så framgår bland annat av att Heikkas inlägg ledde till något så ovanligt som att en annan biskop, Tammerforsbiskopen emeritus Juha Pihkala, offentligt (Helsingin Sanomat 1.12) tog avstånd från Heikkas slutsatser.

Pihkala understryker att arbetsgruppen, där han satt med, inte har kommit fram till att det finns teologisk grund för ett kyrkligt formulär för välsignelse av samkönade par. Pihkala tar också avstånd från tolkningen att arbetsgruppen hade varit beredd att införa ett formulär för välsignelse av samkönade par om oenigheten i kyrkan denna fråga inte varit så stor.

Pihkalas kritik av Heikkas slutsatser accentueras av att Miikka Ruokanen, professor i dogmatik vid Helsingfors universitets teologiska fakultet, underkänner Heikkas teologiska argumentering.

I den mån den över huvud taget förekommer alltså. Ruokanens bedömning är också här besk (HS 5.1.). Både i fråga om kvantitet och om kvalitet.

Kritik av samma slag framfördes också av docent Sammeli Juntunen och teologie doktor Katja Juntunen (HS 1.12).

Vems röst var det alltså Helsingin Sanomats läsare hörde då Mikko Heikka uttalade sig?

Frågan kan kanske också ställas på ett annat sätt: vem ansåg biskop Heikka att han representerade eller hade mandat att representera?

Frågan är principiellt mycket viktig med tanke inte enbart på det nu aktuella fallet utan rent allmänt. I stora, viktiga frågor där kyrkans enhet och/eller Ordets renhet är ett centralt element kan det inte få vara så att den som tar för sig av offentligheten blir den som upplevs tala med kyrkans röst.

Då kan det bli så att kyrkans röst inte alltid är kyrkans röst. Det tål inte kyrkans trovärdighet.

Stig Kankkonen



kaplansval. Kyrkorådet röstade med rösterna 7-2 för att lämna tjänsten obesatt tillsvidare. 6.2.2026 kl. 13:05

URSÄKTENS TEORI. Vi vet alla att vi borde be om ursäkt när vi gör ett misstag eller sårar och skadar någon. Ändå är det så svårt. Varför? Vi reder ut ursäktens teori med hjälp av förlåtelseforskaren Cathrine Felix och terapeuten Jan-Erik Nyberg. 5.2.2026 kl. 19:42

ETT GOTT RÅD. Med erfarenhet vidgas blicken. Livet går från svartvitt till melerat, och det gör det enklare att förlåta andra – och sig själv. Det säger Bernice Haglund-Wikström. 4.2.2026 kl. 12:27

PSYKISK HÄLSA. För Sonja Wikström började tvången i det lilla: en spis, ett strykjärn, en gnagande oro. Sedan tog sjukdomen över nästan hela hennes liv. Till slut kom vändningen. 3.2.2026 kl. 17:34

ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Efter att ha blivit arbetsskyddsanmäld för sitt ledarskap har verksamhetsledaren fått sparken. Kyrkorna drog sig efterhand ur och en förening församlingarna tidigare engagerade sig i åkte ner i diket. 30.1.2026 kl. 17:06

fastigheter. Kyrkliga byggnader är inga lätta objekt att sälja. Varken marknadsmässigt eller känslomässigt. 2.2.2026 kl. 19:41

Ukraina. – Det lilla vi gör här bidrar ändå positivt till den stora helheten, vi är ett litet gäng men vi kan faktiskt göra skillnad. Tänk att vi kan få påverka någon annans vardag, få vara till hjälp. Samtidigt blir man också så väldigt tacksam över hur bra vi har det här hemma. 29.1.2026 kl. 20:29

STIFTSSEKRETERARE I FÖRSAMLINGSDIAKONI. Den femte februari väljer domkapitlet en ny stiftssekreterare i församlingsdiakoni. Tjänsten har lockat sex sökande från fem orter. 26.1.2026 kl. 12:41

KYRKOHERDETJÄNST. I Jakobstad får församlingen förbereda sig för kyrkoherdeval medan Hangö svenska församling fått en kyrkoherdekandidat. 26.1.2026 kl. 12:28

FÖRSAMLINGSMÄSTARE. Tony Storrank från Jakobstad är ny församlingsmästare i Munsala. Snart blir han och frun Inka dessutom Munsalabor. 24.1.2026 kl. 15:11

syrien. Ett år har gått sedan Assadregimen föll i Syrien. För många innebar maktskiftet en efterlängtad frihet – men för landets kristna minoritet växte oron. Deras framtid är oklar, men vardagen fortsätter ändå. ”Det är en helt vanlig dag”, säger prästen Samer och slänger sig ut på dansgolvet. 22.1.2026 kl. 19:32

KULTURHISTORIA. Det brister i den nationella beredskapen att värna om kyrkans helgedomar i krigssituationer. Enligt Saana Tammisto på Kyrkostyrelsen vore det kontraproduktivt att frakta kulturhistoriskt värdefulla föremål till trygghet i fredstid. 21.1.2026 kl. 06:52

kyrkoherdar. Kristian Willis blir forskare i kyrkohistoria efter sin pappaledighet. 20.1.2026 kl. 13:06

MATHJÄLP. Adventister, pingstvänner, baptister och laestadianer jobbar sida vid sida – och hittills har det aldrig uppstått en enda konflikt. De pratar inte om huruvida kvinnor ska tiga i församlinge, om äktenskapsfrågan, dopet eller vem nåden sträcker sig till. Sju församlingar har gått samman för att fler Jakobstadsbor ska få sitt dagliga bröd. 20.1.2026 kl. 09:00

kaplansval. Kyrkorådet röstade med rösterna 7-2 för att lämna tjänsten obesatt tillsvidare. 6.2.2026 kl. 13:05

URSÄKTENS TEORI. Vi vet alla att vi borde be om ursäkt när vi gör ett misstag eller sårar och skadar någon. Ändå är det så svårt. Varför? Vi reder ut ursäktens teori med hjälp av förlåtelseforskaren Cathrine Felix och terapeuten Jan-Erik Nyberg. 5.2.2026 kl. 19:42

ETT GOTT RÅD. Med erfarenhet vidgas blicken. Livet går från svartvitt till melerat, och det gör det enklare att förlåta andra – och sig själv. Det säger Bernice Haglund-Wikström. 4.2.2026 kl. 12:27

PSYKISK HÄLSA. För Sonja Wikström började tvången i det lilla: en spis, ett strykjärn, en gnagande oro. Sedan tog sjukdomen över nästan hela hennes liv. Till slut kom vändningen. 3.2.2026 kl. 17:34

ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54