En indiankultur går under

Världen.
Tvingas indianerna in till städerna kommer indiankulturen i Colombia att vara död om tjugo år.
12.11.2009 kl. 00:00

Johan Sandberg

John Moreno är jurist. Hans indiannamn är Dianumya.

Den bedömningen gör John Moreno, jurist och ombudsman för indianerna i provinsen Arauca. Han är själv indian och härstammar från ett vattenfolk som gav honom namnet Dianumya.

Som nioåring lämnade han sin hemby och tog sig till målbyn, det vill säga byn med de målade husen, för att lära sig spanska. Nu har han arbetat med mänskorättsfrågor i aderton år.

– För att överleva borde indianerna som körts bort från sina marker få nya reservat att vistas i. Lämnas de tomhänta kommer de så småningom in till städerna. De klarar inte av urbaniseringen utan går under, säger han.

Moreno ser främst tre hot mot indianerna: Våldet och den väpnade konflikten som tvingar dem att fly från sina reservat. Att myndigheterna inte kan grundlagen. Att indianerna saknar egna organisationer som för deras talan.

Morena ser sig själv som ett undantag. Han har lyckats leva i två skilda kulturer.

– När jag rör mig i städerna brukar jag ändå inte presentera mig som doktor, fast jag är det, utan som indianernas talesman. Men när jag besöker hembyn deltar jag i min stams danser. Jag är stolt över min bakgrund.

Den colombianska grundlagen från 1991 noterar för första gången ursprungsbefolkningen i landet. Lagen garanterar indianerna en viss autonomi och rätt till egna reservat. Enligt lagen är staten skyldig att behandla indianflyktingarna annorlunda än övriga flyktingar men i praktiken behandlas de lika.

I provinsen Arauca stöder Finska missionssällskapet via det Lutherska världsförbundet indianernas flyktingsamhällen Parreos och La Esperanza. Samhällena har uppstått de senaste åren då indianflyktingar sökt sig dit undan inbördeskriget i Colombia.

Läs mera om de colombianska indianerna i papperstidningen.


Johan Sandberg



val. Den ledigförklarade kaplanstjänsten i Esbo svenska församling har fått tre sökande. 25.2.2025 kl. 13:58

fastan. Under fastan får vi andas ut vår rädsla för att andas in kärlek, godhet, vila – ja, nåd. Det är inget vi måste, kan eller borde göra. Men vi får fasta. 24.2.2025 kl. 19:42

BEGRAVNINGSVÄSENDET. Det händer mycket inom begravningsväsendet just nu, men på gravkontoret i Jakobstad är man van vid att hitta lösningar och möta människor i sorg. 24.2.2025 kl. 15:16

Personligt. För Matte Fontell var hans stamning och hans överaktivitet en skam – men också en källa till kreativitet. – Jag var livlig och överaktiv, men jag hade också tusen bilder och berättelser i huvudet. 20.2.2025 kl. 18:53

PRÄSTBRIST. På vissa orter är det svårt att hitta kyrkoherdar. Prästvikarier är det också brist på. Notarie Linus Stråhlman vid domkapitlet i Borgå tror att pengar kunde vara ett lockbete i jakten på kyrkoherdar. – Man tror kanske att det är ett heligt jobb att vara präst, men lönen spelar helt klart en roll. 20.2.2025 kl. 12:00

den blomstertid. Har du någonsin undrat hur ”Den blomstertid nu kommer” skulle låta på Vörådialekt? Nu behöver du inte undra längre. 30.5.2025 kl. 14:52

Kolumn. Vår första bön i lidandet ska inte i första hand vara att Gud tar oss ur lidandet – utan att vi bjuder in honom att vandra med oss genom det. 30.5.2025 kl. 13:35

Replot. Hans Boije har i sommar hållit i rodret i Replot i nästan 1,5 år – nu är det dags att dra vidare och låta ny krafter ta över. 30.5.2025 kl. 13:17

Personligt. En vinter då Linda Andtbacka kände sig helt omsluten av mörker hände det något i farstun till Jeppo kyrka. Hon fick hjälp av Gud. Eller mer konkret: hon fick hjälp av tabletter, tro och terapi. Och av ett bibelord. 28.5.2025 kl. 12:50

Kolumn. Jag skulle aldrig jobba med barn, sa jag när jag var i tonåren. Sådär 17 år senare är det precis vad jag gör och det är det jag vill göra. Jag har fått arbeta med många olika barngrupper och åldrar: daghem, förskola, skola och i församlingens barnverksamhet. 26.5.2025 kl. 15:12