Deras söner avrättades

Människa.

Den 8 januari ifjol fick 26-åriga Fair Leonardo Bernal Porras ett telefonsamtal. Som en följd av detta gick han hemifrån. Klockan nio på morgonen den 2 mars gick 19-åriga Julian Oviedo Monroy ut för ett sköta ett arbetsärende. Han bad sina föräldrar spara maten åt honom, han skulle inte bli borta länge. Det var sista gången deras familjer såg dem levande.

20.10.2009 kl. 00:00

Johan Sandberg

Sorgen, ovissheten och sakanden plågar mammorna som förlorat sina söner.

Gemensamt för de här två unga männen var att de bodde i Soacha, grannstad till Bogotá, och att de hörde till de lägre samhällsklasserna. Och att de ett halvår senare återfanns skjutna i ryggen, Bernal med nio och Oviedo med sex skott, på en plats som var långt hemifrån. Numera hör de till gruppen som kallas Falsos Positivos, de falska positiva. Och de är långt ifrån de enda. Som bäst undersöks 1 600 illegala avrättningar på olika håll i Colombia.

Myndigheterna påstår att Bernal och Oviedo stupat i strid mellan gerillan och armén. Att så skulle vara fallet kan man med fog tvivla på. I så fall kastades de ut i strid direkt eftersom Oviedo stupade dagen efter att ha lämnat hemmet och Bernal tio dagar efter att han försvann. Bernal var dessutom utvecklingsstörd och stod mentalt på en nioårings nivå.

– Min utvecklingsstörda son hade blivit gerillasoldat på mindre än tio dagar, utbrister Luz Maria Bernal Porras. Han som varken kunde skriva, räkna eller känna igen pengar.

– Att min son skulle ha varit gerilla fick jag reda på när vi hämtade kroppen, säger Blanca Nuiva, mamma till Julian Oviedo. Gerilla blir man inte på en dag. Dessutom har min son frivilligt gjort värnplikten och det bevisar att han inte var gerilla.

Att militären avrättat de unga männen står helt klart för deras mödrar. Det är faktiskt möjligt i Colombia. När president Alvaro Uribe blev vald lovade han krossa gerillan, något han inte lyckats göra under de åtta år han suttit vid makten. Framgången i kriget mäts i antalet stupade gerillasoldater. Soldaterna får extra betalt och permission per uppvisad död. Dessutom går de i nittio procent av fallen fria från åtal. Militären drivs alltså av både en piska och en morot. Finns det inga riktiga soldater fabriceras de. Men det medger myndigheterna naturligtvis inte.

Illegala avrättningar

– Militären iscensätter striderna, säger mänskorättsjuristen José Alvear Restrepo i Bogotá. Och de slarvar när de gör det. De döda kan ha en hel uniformsjacka över skottsåren, de har skjutits på nära håll, har fel nummer på skorna eller haft vapnen i fel hand.

På grund av sin skada kunde Fair Leonardo Bernal Porras använda bara vänster hand. Det oaktat hade han haft vapnet i sin högra hand när han påståtts ha stupat.

Restrepo gillar inte uttrycket Falsos Positivos. Positivos är stupade gerillasoldater. Att man kallar dem stupade tar udden av brottet, även med tillägget falska, anser han.

– Det handlar om en illegal avrättning, säger han. Trots att det inte finns dödsstraff i Colombia har avrättningarna ändå varit en del av vardagen i landet. Men antalet har ökat under Uribes tid vid makten och det visar att avrättningarna systematiserats.

Gemensamt för många av offren är att de kommer från fattiga områden. De är arbetslösa, narkomaner, småkriminella eller utslagna. Det verkar som om de lockats med arbete och transporterats levande till platsen där de blivit dödade. Tidigare var det mest oliktänkare, organisationsledare och oppositionspolitiker som maskerades till gerilla.

Ett liv i ovisshet

Nu lever mammorna i ovisshet om vad som hänt deras söner mellan det att de lämnade hemmet och tills de blev skjutna. Hur kom de sig till norra Santander där de återfanns skjutna? Fördes de dit som fångar eller följde de med frivilligt? Varför just deras söner?

– Fair Leonardo sade inte vem han skulle träffa när han gick hemifrån, säger Luz Maria Bernal Porres. Några dagar tidigare hade han nämnt att någon söker tjugo män till skogsplantering. Jag förbjöd honom att åka dit eftersom det är gerillaområde. Jag bara nämnde det, svarade han då.

Allmänt tror man att paramilitären tvingat männen med sig och att militären skjutit dem. Ingen annan än militären får betalt för stupade gerillasoldater. Att just unga män från Soacha drabbats tror man också beror på att många internflyktingar bor i staden. Och att deras anhöriga inte skulle anmäla dem försvunna.

Ovissheten plågade mödrarna också under tiden sönerna var försvunna. De hade anmält sönerna som försvunna och sökt igenom alla tänkbara och otänkbara platser på egen hand. Det var först i september som i fjol som de fick redan på att sönerna var skjutna.

– I början av september hörde vi ett rykte om att de försvunna sönerna från Soacha hittats döda, säger Blanca Nuiva. På rättmedicinska anstalten fanns bilder på okända döda och dit åkte jag regelbundet för att se om Julian fanns med bland dem. En dag fick jag frågan om han hade några tatueringar. Genom vågen han hade tatuerat på sin arm gick han att känna igen.

På samma instans fick även Luz Maria Bernal reda på var hennes son fanns. Bägge hade begravts i massgravar. Bernal åkte själv för att hämta hem kroppen medan Blanca Nuivas man gjorde resan.

Förhörda om gerillakontakter

– När jag kom till platsen blev jag förhörd av kriminalpolisen, säger Bernal. Då fick jag redan på att min son påståtts ha varit gerilla och att han dött i strid med armén. Jag berättade för dem att jag känner min son. Han var inte gerilla. Han hade gått i specialskola, var utvecklingsstörd och kunde inte läsa. Jag fick också höra att han hade dött med vapnet i höger hand. Den hand han inte kunde använda.

Blanca Nuivas man blev också förhörd.

– Han sa direkt åt dem att ni har skjutit min son.

Något stöd från myndigheterna har mödrarna inte fått. Inga kompensationer, inga medgivanden.

– Ingen tar emot, ingen svarar på brev, säger de. Den officiella ståndpunkten är att de är gerilla. Vi har bara fått hjälp av den lokala människorättsbyrån.

Ironiskt är också att den senator i vars valkampanj Fair Leonardo Bernal deltog sagt att Soachas mödrar borde tvätta sitt sin smutstvätt hemma.

– Det har vi försökt, men ingen vill tvätta den, säger Bernal.

Ytterligare sten på bördan lägger president Uribe. Genast då man uppdagade en pyramidhärva som hans söner påstods vara delaktiga i förklarade han sönerna oskyldiga.

– Varför kan inte vi säga att våra söner är oskyldiga när Uribe kan göra det, undrar Bernal. Och hur kan han beskylla våra söner för att vara gerilla när han inte ens vet vem de är?

Åtalsfrihet

Nu ska ärendet upp i rätten. Men myndigheterna gör allt för att skjuta rättegången i sank. Bland annat försöker man få rättegången flyttad bort från Bogotá för att få en sämre domarkompetens och minimera mediabevakningen. Tidpunkten för och utfallet av rättegången är oklar. Går det inte vägen i de nationella domstolarna är José Alvear Restrepo beredd att föra ärendet vidare till internationella domstolar. Den Internamerikanska domstolen har tidigare dömt tjänstemän från Colombia skyldiga till brott mot de mänskliga rättigheterna.

Att militären inte åtalas är en historisk praxis som saknar stöd i den colombianska lagen. Staten påstår att det inte finns tillräckliga resurser att utreda brotten. Detta trots att över fyrahundratusen av de en halv miljon statligt anställda arbetar med landets säkerhet, det vill säga armé eller polis. Att militären utreder sina egna brott ökar naturligtvis inte trovärdigheten i systemet.

– Det är framför allt den politiska viljan att ta itu med åtalsfriheten som saknas, säger Restrepo.

Det finns ingen myndighet i Colombia som har helt rent mjöl i påsen. Det finns enskilda individer som vågar sticka upp mot makten med risk för att bli trakasserade och förföljda. Högsta domstolen i Colombia har också konstaterat att regeringen står bakom förföljelse av  oliktänkare. Därför försöker regeringen misskreditera domarna och kritikerna med att ge falska och nedsättande uttalanden om dem.

Domarna hotade

– Det förekommer också attacker mot högsta domstolen och dess domare, vilket påverkar neutraliteten och demokratin. Uribe har systematiskt försökt demontera grundlagen och de statliga kontrollorganisationerna. Och det bär frukt. För två veckor sedan talade jag med två medlemmar i högsta domstolen. Jag blev mycket oroad. I stället för att få se en handlingskraftig domstol såg jag att de var hotade och rädda för sina liv. Det påverkar ju domstolens förmåga att undersöka och ta ställning.

Den Interamerikanska domstolen har redan konstaterat att domarna i Colombia är hotade och ålagt den colombianska staten att skydda dem.

Också Restrepo och hans kolleger är hotade. De har både statens och paramilitärens blickar på sig.

–  Under Uribes tid vid makten har förföljelserna ökat. Vi har blivit förlöjligade, kallade för fosterlandets fiender och terroristallierade. Våra anställda, deras familjer och vänner har blivit undersökta av den hemliga polisen. Barnen har fotograferats när de åker till och från skolan och släktingar har blivit hotade.

En av Restrepos kvinnliga juristkolleger fick en rödmålad hand- och huvudlös docka i ett paket tillsänt per post. I paketet fanns en lapp med orden: ”Du har en underbar familj, ta vara på den”. Avsändaradressen för paketet var kvinnans barndomshem och avsändaren var hennes farfar.

– Inga paramilitärer gör så förfinade hot, säger Restepo. Det är bara hemliga polisen som gör det.

Hos hemliga polisen har man också påträffat nycklar till kollegernas hem. Det har uppdagats att hemliga polisen utrett hur Restrepo rör sig till och från arbetet.

– Jag tvivlar på att de gjort den utredningen för att skydda mig. De flesta morden på kritikerna har skett just när de lämnat hemmet eller återvänder dit.

Spåren leder till presidentens kansli

Restrepo kan fortsätta berätta exempel på hot och förföljelser hur länge som helst.

– Det finns bevis på allt jag sagt, säger han. Spåren leder till presidentens kansli. Och då finns det bara två möjligheter: antingen vet Uribe inte vad hans underordnade sysslar med eller så vet han. I båda fallen är han ansvarig.

Men Restrepo tror inte det sker någon stor förändring ifall Uribe inte blir omvald.

– Presidenten borde medge att vi har en väpnad konflikt i landet, han borde stoppa brotten mot de mänskliga rättigheterna, göra slut på principen om åtalsfriheten och göra en grundrenovering av samhällsstrukturen så att folk kan tala fritt utan att rädsla för en kula.

– Vi har levt i en konstant rädsla för våra liv i tiotals år, säger Restrepo. Vi hålls vid liv bara genom att det internationella samfundet bevakar det som sker i Colombia.

Johan Sandberg



wasa teater. Vad är godhet? Frågan gnager i mitt huvud då jag ser pjäsen Acts of goodness på Wasa teater. Det är, som publiken märker, inte någon lätt fråga att besvara. 2.2.2016 kl. 11:25

stiftsfullmäktige. Vilket är uppdraget och vad vill du jobba för? Kandidaterna i valet till stiftsfullmäktige berättar om sina visioner för stiftet. 2.2.2016 kl. 09:59

Tuulikki Koivunen-Bylund. Tuulikki Koivunen Bylund, emeritusbiskop i Svenska kyrkan, är en av fyra författare som skrivit under en debattartikel om dödshjälp i Dagens Nyheter. 1.2.2016 kl. 16:08

biskopsmötet. Fler stift, färre stift eller rent av bara tre stift? En arbetsgrupp presenterade förra veckan den rapport de jobbat med i två år. 1.2.2016 kl. 16:12

Kyrkoherden i Esse, Kaj Granlund är delvis tjänstledig i vår för att utveckla och sälja resurshanteringsprogrammet Katrina till Sverige. 1.2.2016 kl. 15:58

Många av kandidaterna till kyrkomötet är beredda att ge upp vigselrätten – men motiven varierar. Däremot finns det en beställning på ett starkare stift. 28.1.2016 kl. 00:00

Teologiska fakulteten. De teologiska utbildningarna i landet drabbas av regeringens nedskärningar.– Vi lägger om studierna, säger Mikael Lindfelt vid ÅA. 26.1.2016 kl. 13:08

ida-maria wikström. Mer eller mindre hela livet har Ida-Maria Wikström utkämpat en kamp mot orealistiska prestationskrav. 28.1.2016 kl. 00:00

våga fråga. "När ni har talat om problemet på det här sättet kommer ni så småningom fram till att ni båda har ansvar för hur ni hanterar situationen." 26.1.2016 kl. 12:28

ungdomens kyrkodagar. Det är dags att bli konsekvent, anser unga i kyrkan. 25.1.2016 kl. 15:14

Peter Blumenthal, den enda sökande till kyrkoherdetjänsten i Saltvik har förklarats obehörig för jobbet. 22.1.2016 kl. 16:08

Flyktingarbetet kräver anställda, det är inget man gör med vänster hand, visar erfarenheter från olika församlingar. 21.1.2016 kl. 11:10

Svenska samskolan i Tammerfors. Tre obligatoriska gymnasiekurser i religion minskar till två i augusti.– Undervisningen handlar om kunskap, inte om att tro eller inte tro, säger läraren Sabina Lindholm. 21.1.2016 kl. 08:05

Terapi. Borgå folkakademi och Samaria Akademin ordnar en gemensam tvåspråkig utbildning i kristen lösningsfokuserad terapi. Behovet av ”kortterapi” är stort, enligt arrangörerna. 19.1.2016 kl. 11:00

färgläggning. Kyrkpressen bjuder på färgläggning för vuxna i papperstidningen under vårvintern. Först ut som illustratör är Johanna Öst Häggblom. 21.1.2016 kl. 00:00

KYRKANS FRAMTID. För ett år sedan blev Edgar Vickstöm präst efter en lång karriär bland annat som bankdirektör. Ett år senare är han förbryllad och lite bekymrad. En kyrka som handskas med personal, tid och pengar borde våga tänka på effektivitet. Men varför vet kyrkan inte ens om den har ett mål? 20.7.2022 kl. 19:12

BRÖLLOP. I mitten på 50-talet bestämde sig Lumparlands marthor att skramla ihop till en brudkrona till kommunens flickor. Till det behövdes 200 gram silver och 13 000 mark. Men när man ville skänka den till församlingen sade dåvarande pastorn nej tack. Några årtionden senare hittade den ändå till kyrkans förvar. Nu har den dammats av för en historisk tillbakablick. 21.7.2022 kl. 15:00

beslutsfattande. I början av juni sände Kyrkpressens redaktion iväg en enkät till alla församlings- och kyrkorådsmedlemmar i Borgå stift, och fick in 180 svar. En av frågorna lydde så här: Kyrkans lagstiftning ger kyrkoherden en stor roll i församlingens beslutsfattande. Tycker du att den är för stor? 6.7.2022 kl. 17:41

Personligt. – Och sen låta sig slukas av dem innan man kan komma upp till ljuset igen, säger My Ström. 7.7.2022 kl. 19:58

Franciskusfest. Sedan år 1979 har den ekumeniska Franciskusfesten firats på Kökar den första helgen i juli. Se foton från årets fest! 3.7.2022 kl. 19:41