Orsak till glädje och oro

Ledare. Senaste vecka höll stiftsfullmäktige sitt möte i Tammerfors och i Seinäjoki presenterades en omfattande internationell undersökning om skriftskolarbetet i sju europeiska länder, däribland Finland.
15.10.2009 kl. 00:00
Det gemensamma för de båda tillställningarna var att de klart visade att det i såväl Borgå stift som Finlands evangelisk-lutherska kyrka finns orsak både till glädje och till oro.

En generell sammanfattning kunde kanske vara att det är tämligen bra nu, men framtiden är långt ifrån trygg.
Mänskligt sett.
För det är ju som biskop Gustav Björkstrand underströk som avslutning på sin framställning i Tammerfors: Kyrkan är Kristi kyrka – därför består den till tidens slut. Problemet är att samma visshet inte med nödvändighet gäller vår synliga, organisatoriska kyrka eller vår skriftskola.

De positiva elementen för Borgå stift är många. Här är några som biskopen lyfte fram:
Tillhörighet: 89,1% (Borgå stift) 81,7% (helhetskyrkan)
Konfirmation: 92,0% (Borgå stift) 88,5% (helhetskyrkan)
Dop: 90,1% (Borgå stift) 84,0% (helhetskyrkan)
Högmässa: 4,1% (Borgå stift) 3,1% (helhetskyrkan)
Till detta kunde han ytterligare foga att färre träder ur kyrkan i Borgå stift än i landet i övrigt och att även unga är mer kyrkotrogna.

Förenklat sagt kan man säga att det som gäller det allmänna för förhållandet mellan Borgå stift och resten av vår kyrka också gäller skriftskoljämförelsen mellan vår kyrka och de lutherska kyrkorna i ett antal andra europeiska länder.
I Finland är den procentuella andelen unga som går i skriftskola avsevärt större än i de länder undersökningen gällde. Och inte bara det. Hos oss leder skriftskolundervisningen till positivare resultat än i de övriga länderna.

Så långt är alltså allt bra och vi i Borgå stift och i Finland kan vara glada och tacksamma.
Men det finns problem och utmaningar. För Borgå stift utgörs de av geografisk och teologisk splittring, en segregering mellan aktiva och passiva medlemmar, bristande kristen fostran i hemmen och inte minst av medlemsflykten.
Ett för Borgå stift specifikt hot är den pågående kommunala strukturreformen som också kraftigt påverkar församlingsstrukturerna. För de svenskspråkiga församlingarna i allmänhet är hotet att de blir delar av och i finskspråkiga samfälligheter. Detta måste allvarligt och aktivt tas med i strategin och planeringen för Borgå stifts framtid.

Egentligen är det i princip samma problem och utmaningar för skriftskolan.
Utan lekmannaaktivitet svalnar intresset för kyrka och församling samt för att ge kristen fostran i hemmen. Utan kristen fostran i hemmen blir intresset för skriftskola och för kyrkliga förrättningar mindre. Med det minskade intresset ökar utträdet ur kyrkan.

Den verklighet vi lever i också på kyrkligt håll är att allt är mer eller mindre beroende av allt. Det gäller i synnerhet utvecklingen för den skriftskola som just nu är värd allt beröm.
Tidigare undersökningar visar att praktiskt taget alla utvecklingskurvor för sådant som kommer att påverka skriftskolbenägenheten på kortare eller längre sikt pekar neråt. Speciellt oroväckande är kurvan för kyrkligt vigda. På cirka tre decennier har antalet sjunkit från närmare 90 procent till omkring 57 procent.
Nedåt går också kurvorna för döpta och de som hör till kyrkan. Inte lika brant men i alla fall.

Då intresset för dop och kyrkliga vigslar avtar leder det med största sannolikhet till att intresset för allt annat kyrkligt också avtar.
Noteras bör kanske att detta inte innebär att intresset för det religiösa och andliga avtar, men nu reflekterar vi alltså över vår kyrkas framtid. Och då har den allmänna utveckling en stor, kanske avgörande betydelse.

Mitt bland alla dessa möjligheter, hot och utmaningar är det bra att komma ihåg att kyrkans Herre själv bygger och upprätthåller sitt hus. Och därför är det som biskopen sade: Kristi kyrka består till tidens slut. Och det är det viktigaste.
Men viktigt är också att alla som vill arbeta för Kristi kyrka gör det aktivt och uthålligt. Vi är ju ändå Guds medarbetare.
Stig Kankkonen



UTNÄMNING. Kyrkoherden i Jakobstads svenska församling Jockum Krokfors blir ny verksamhetsledare för Martyrkyrkans Vänner från och med den 1 april nästa år. 25.10.2024 kl. 16:34

KARRIÄRSBYTE. Efter tolv år som kantor i Korsholm bytte Susanne Westerlund inriktning och utbildade sig till florist. – Musiken har jag inte lämnat, jag har bara kompletterat mitt kreativa språk, säger hon. 21.10.2024 kl. 16:48

ETT GOTT RÅD. – Varje år har det blivit lite lättare att leva. Jag önskar att jag hade varit snällare mot mig själv som ung, säger Anne Hietanen. 16.10.2024 kl. 10:00

Personligt. Hon har levt i nästan 45 år ”med Herren”. Vad har Nina Åström under åren lärt sig om trons kringelikrokar och gropar? KP mötte henne och diskuterade viktiga ord som tillit, kärlek, rättvisa och nåd – och varför Jesus är hennes allt. 15.10.2024 kl. 10:00

KYRKOR I USA. I USA väntas kyrkorna spela en roll i det amerikanska presidentvalet. Men Amerika sekulariseras också, och effekten kan bli mindre än väntat. Och för många har andligheten blir mera politisk. 14.10.2024 kl. 13:00

Jubileum. Kvinnliga teologer rf har firat sitt 90-årsjubileum. – Föreningen behövs absolut fortfarande, säger styrelsemedlem Eva Ahl-Waris. 9.10.2024 kl. 13:30

sociala medier. Teologen och forskaren Jyri Komulainen är en av få finländska teologer som aktivt är kvar på den allt busigare plattformen X. Polarisering är ett av teman i kyrkans fyraårsberättelse han har varit med om att skriva. 12.11.2024 kl. 19:00

MISSIONSFÄLTET. Ända sedan hon var barn har Natalie Björkstrand haft en kallelse till missionsfältet. I sommar stärktes kallelsen under ett besök till missionsfältet i Kenya. 9.10.2024 kl. 11:42

betraktat. Kanske kan vi, på samma sätt som den lame mannens vänner, bära fram oss själva och varandra inför Gud? 6.10.2024 kl. 14:06

POLARISERING. Att tycka om människor som delar våra värderingar är naturligt, och det kan vara riktigt bra för samhället! Men om vi börjar tycka allt mer illa om ”de andra”, de som inte är, eller tycker, som oss. Då polariseras vi. Forskarnas råd för att inte bli så svartvit: umgås med någon som inte tycker som du. Ni behöver inte omvända varandra. 4.10.2024 kl. 20:22

Personligt. När Tove Uvemo Söderbäck var tonåring hade hon inte tid att bli konfirmerad. När hon senare i livet tog tag i saken förändrade det hennes livsbana. Nu studerar hon för att bli diakon. 3.10.2024 kl. 13:53

kallelse. När Fanny Sjölind var föräldraledig för tre år sedan insåg hon vad hennes kallelse var: Att kombinera tron och sången. – Och att följa Guds vilja i det vardagliga och att använda de gåvor jag fått. 2.10.2024 kl. 19:28

PANIKÅNGEST. Han vet precis när det började. Han var 23 år och det var några dagar efter att han och hustrun Maria gift sig. De skulle äta middag vid en restaurang vid Replotbron. 1.10.2024 kl. 21:36

LIKABEHANDLINGSFRÅGOR. Sedan 2021 har Borgå stift haft två kontaktpersoner för jämställdhets- och likabehandlingsfrågor. Sini Aschan är en av dem. 1.10.2024 kl. 10:00

kyrkostyrelsen. Upp till 40 av 190 anställda i kyrkans centralförvaltning kan få sluta inom de närmaste åren. Ge över jobbet med material- och idéstöd till stiften först av allt, föreslår en kritisk rapport. 30.9.2024 kl. 10:00

KRISTEN YOGA. Stillhetens yoga utövas i dag i var femte församling i den evangelisk-lutherska kyrkan. Yogans ursprung utanför kristendomen och Europa väcker fortfarande frågor. Ny forskning ska titta på varför. 18.3.2025 kl. 10:00

film. Filmen om den tyska teologen och motståndsmannen Dietrich Bonhoeffer är bioaktuell i vår. Filmen är skrämmande relevant i en tid då auktoritära ledare på nytt utmanar vårt civilkurage. Ylva Eggehorn, svensk poet, författare och Bonhoeffer-översättare, tycker att filmen är angelägen just idag. 17.3.2025 kl. 18:39

BISTÅND. När han fick e-post om att allt amerikanskt bistånd stoppas var Wycliffe Nsheka i chock.– Jag har jobbat med bistånd i Uganda i 23 år, och aldrig upplevt något liknande. 12.3.2025 kl. 12:42

Lokalt. Bibeldag med Jesu föräldar som tema ordnas i Solf. Det är länge sedan vi haft nån bibelfördjupningsgrej, konstaterade styrelsen för Kyrkans ungdoms krets i Solf–Sundom och gjorde slag i saken för att rätta till det. 11.3.2025 kl. 15:33

Kolumn. I många år kände jag att jag inte hörde hemma någonstans. Jag växte upp i södra Afrika, dit mina farföräldrar hade åkt för missionsarbete. När vi flyttade tillbaka till Finland hade jag länge svårt att svara på frågan varifrån jag kommer. 11.3.2025 kl. 13:30