Kyrkans tro – och medlemmarnas

Ledare. En undersökning som Taloustutkimus gjort på uppdrag av tidskriften Valitut Palat innehåller intressant information om hur finländarna ser på tron, på kyrkan och på aktuella frågor i kyrkan. 1.10.2009 kl. 00:00

Jan Lindström

Sociologiprofessor Susan Sundback anser att undersökningen är trovärdig, men kommer också med konsumentupplysning gällande hur den ska läsas. Sundbacks tankar och webbadress till undersökningen och VP:s artikel finns på nyhetsplats.

Till vardagsmaten i undersökningen hör uppgifterna om utskrivningar och överväganden att skriva ut sig, om att kyrkornas gudstjänster inte är någon publikframgång eller om att kyrkans sociala insatser uppskattas.
I fråga om bland annat dessa element har kyrkan redan i åratal funderat på vad som kunde göras för att rätta till det negativa och förstärka det positiva. Till den delen tillför undersökningen därför knappast något nytt. Men intressant kan den förstås vara i alla fall.

Att församlingsmedlemmarna inte till alla delar riktigt tror som kyrkan lär är inte heller någon överraskning. I alla tider har ju människor trott på sitt sätt, med sina betoningar och sina preferenser.
Så kommer det också att vara till den dag vi får se allt förklarat till fullo.
Mot den bakgrunden är det därför ingen större överraskning då undersökningen visar att alla finländare inte tror på Gud som kyrkan lär.
Det som kanske borde vara en överraskning är att endast 28 procent av de tillfrågade uppger sig tro på Gud i enlighet med den kristna läran.
Den låga siffran kan förstås bero på många olika saker. För att riktigt kunna avgöra vad den säger borde man åtminstone veta hur väl insatta de tillfrågade är om vad kyrkan lär om Gud. Endast då är det möjligt att säga om man tror eller inte tror i enlighet med den läran.
Utan att undervärdera människors kunskap om vad den kristna tron och kyrkan säger om Gud finns det alltså här plats för frågetecken.

Oberoende av vad orsakerna är ger den låga procentsiffran anledning till eftertanke i kyrkan.
En central fråga som måste ställas är hur allvarligt kyrkan ser på det faktum att endast en tredjedel av finländarna delar dess lära om Gud. Eller omvänt: är det viktigt att människor tror på Gud enligt kyrkans lära?
Hur kyrkan väljer att gå vidare med denna fråga avgörs i hög grad av hur man ser på den saken. Om det är viktigt måste kyrkan göra något. Om det inte är viktigt är det bara att låta tiden ha sin gång, att vänta och se vad som komma skall.

Att kyrkan bara skulle låta utvecklingen mot en allt mera individualistisk tro ha sin gång är svårt att föreställa sig. Men vad göra?
Ett alternativ är att kyrkan profilerar sin lära om Gud. Att den aktivt går ut med information om vad den egentligen lär och varför. Den uppgiften borde vara självklar under alla förhållanden och oberoende av vilka siffror olika undersökningar kommer fram till.

Men är det en självklarhet? Vet människorna i det kristna Finland tillräckligt om den kristna lärans grundläggande sanningar, bland annat om vad kyrkan lär om Gud? Är kunskapen tillräcklig för att räcka till i ett möte med andra gudsuppfattningar och andra religioner som presenterar sina uppfattningar?

I en kommentar i Valitut Palat säger sig ecklesiastikrådet Pekka Huokuna vara övertygad om att de som säger sig tro annorlunda på Gud än vad kyrkan lär ligger ganska nära den officiella läran.
Det är möjligt att det är så. Men vad innebär det?
Är det tillräckligt för kyrkan att en stor majoritet av dess medlemmar är ganska nära dess lära om Gud? Och hur långt kan man avlägsna sig från den utan att sluta tro på kyrkans Gud?

Sist men inte minst: hur klar är kyrkans egen uppfattning i dag om sin lära om Gud?
Stig Kankkonen



HJÄLPLEDARE. Sommarjobb eller frivilligkul? Kyrkpressen tittade på vad hjälpledarna får betalt på sommarens konfirmandläger, där de har en viktig roll. På Åland har församlingarna en arvodeskultur som sticker ut. 19.4.2024 kl. 15:53

SOMMARREPRISEN 2024. I Borgå stift är det på sina håll allvarlig brist på präster. Det som förr ofta blev ett livslångt kall är i dag ett yrke där många slutar och gör någonting annat. Forskningen antyder varför. 25.7.2024 kl. 10:00

kyrkoherdeval. Exceptionellt, jag tror inte det hänt förr i Borgå stift, säger biskop Bo-Göran Åstrand om det oavgjorda kyrkoherdevalet i Petrus församling i Helsingfors. Senast i maj blir det domkapitlet som fattar beslut om vem som blir kyrkoherde. 4.4.2024 kl. 09:56

kyrkoherdeval. Kyrkoherdevalet i Petrus församling oavgjort efter ett långt möte – församlingsrådets röster föll lika, 6/6. 3.4.2024 kl. 21:54

litteratur. Då Rosanna Fellman var barn såg hon jämnåriga laestadianer få skit för sin tro. Samtidigt bad hon Gud om att inte längre behöva bli mobbad. I dag är hon motvilligt troende och aktuell med en ny bok. 3.4.2024 kl. 10:59

profilen. Ida-Maria Björkqvist lämnade drömjobbet som journalist för att på heltid fundera på hur man ska locka personer under femtio till en kristen samling. 2.4.2024 kl. 10:00

sorg. De har bearbetat varsin sorg. Monica Björkell har sörjt sitt drömbarn, Susann Stenberg mamman som valde att lämna sitt liv och sina barn. – Om vi inte jobbar med vår sorg ligger den därunder och äter upp våra batterier. 1.4.2024 kl. 19:30

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39

PÅSK. Livet och det goda segrar! I Kyrkpressens påsk­enkät vinner de ljusa och glada tonerna. Men traditionsforskaren Anne Bergman ser också spännande nya drag i vad som är viktigt i påsktid i gemenskapen kring kyrkan. 20.3.2024 kl. 20:00

homosexualitet. Tjugo ledare inom några av kyrkans väckelserörelser säger nej till biskoparnas kompromiss i frågan om samkönat äktenskap. Uttalandet tar avstånd från homosexualitet helt och hållet. 21.3.2024 kl. 09:21

Personligt. Under en livskris sökte sig journalisten Mikael Sjövall till kyrkan. Han gick en Alphakurs, en grundkurs i kristen tro. Och allt förändrades. Nu bor tecken och mirakel runt hörnet. 14.5.2025 kl. 09:29

klosterliv. I norra Italien finns en plats där mycket kretsar kring Bibeln, men där man inte alls bråkar om hur den ska tolkas. Syster Sylvie berättar om livet i ett ekumeniskt kloster, om att upptäcka sådant man inte vill veta om sig själv, och om att inse fakta: Hur mycket eller lite du än tror måste du vara människa hela vägen. 15.5.2025 kl. 00:00

musik. Från Knivsta, Uppsala, till Helsingfors. Lucas Stålhammar studerar kyrkomusik vid Sibelius-Akademin och vill hjälpa andra att möta Gud genom musiken. 13.5.2025 kl. 19:00

kyrkomusik. I Niels Burgmanns projekt för att rädda kyrkomusiken får nu också barn pröva på stora kyrkorgeln. 13.5.2025 kl. 00:00

BARA BADA BASTU. Korso församling i norra Vanda hejar på KAJ i första semifinalen i Eurovision 2025 i morgon med att bada bastu och sjunga sommarpsalmen Den blomstertid nu kommer på Vörådialekt. 12.5.2025 kl. 14:30