Öppen får mer

Människa. Han känner trygghet under himlavalvet. Omsluten i Guds hand men oändligt liten i universum. – Visst är det paradoxalt – och fascinerande! 18.8.2009 kl. 00:00

Nina Österholm

Bo-Göran Åstrand

Bo-Göran Åstrand, kyrkoherde i Jakobstad och kandidat i höstens biskopsval, gillar att stretcha själen med existentiella övningar.

– Jag tycker om att grubbla, riktigt sätta mig ner och tänka, på frågor om Gud och livet.

Vetenskapen skrämmer inte. Tvärtom öppnar den små fönster och ger redskap att beskriva tillvarons storhet på. Som vattnets kretslopp till exempel.

– Vattnet har inte förnyats sedan vårt solsystem blev till, det cirkulerar runt, runt i samma kretslopp. Eftersom 70 procent av människan består av vatten betyder det att 70 procent av mig var där när allt blev till. Det är en hälsning till mig från Gud själv som är källan till allt liv.

Bön på granit

Vi sitter på lägergården Pörkenäs bastanta klippor utanför Jakobstad, en av Bo-Göran Åstrands favoritplatser på jorden.

– Hit ner till vattnet kommer jag före och efter varje skriftskolläger för att be om beskydd och för att tacka Gud för att vi klarat lägret.

Ibland står han nere vid vattenbrynet, någon gång tar han plats på en sten längre upp.

– Inför min prästvigning kom jag hit för att be om ledning. Jag vigdes till Jakobstads svenska församling och har aldrig ångrat att jag hörsammade prästkallet.

Även om arbetet i församlingen kan vara mycket tufft är det samtidigt rikt.

– Gud har inte blivit mig skyldig något.

Åstrand slutar aldrig att fascineras av Gud, havet och himlen.

– Jag dras till havet men är uppväxt på Purmos slätter. På nya platser kontrollerar jag alltid hur himlen ser ut just härifrån, norrsken är det vackraste jag vet.

Han känner trygghet under himlavalvet. Omsluten i Guds hand men oändligt liten i universum.

– Visst är det paradoxalt – och fascinerande!

Öppen får mer

Den stora nyfikenheten och det öppna sinnet inför trosfrågorna är ingen självklarhet för Åstrand. Han beskriver uppväxten inom den evangeliska väckelserörelsen som trygg men något förenklad.

– När jag inledde mina teologiestudier vid Åbo Akademi var jag rädd. För mig helt främmande synsätt, intryck och impulser kändes hotande och jag var rädd för att påverkas.

Befrielsen kom då dekanus Fredric Cleve kallade nya studerande till personliga samtal i samband med antagningen till fakulteten.

– Vi satt i runda rummet på teologiska fakulteten. Precis som om han läst mina tankar uppmanade Cleve mig att inte vara rädd eftersom den som är öppen får mera. Sedan dess fascineras jag fortfarande av alla nya intryck men låter mig inte längre skrämmas.

Genom livet har Åstrand märkt att Gud alltid går före och finns där redan innan han själv kommit dit.

Samtal, bön och böcker

Också ämbetsfrågan, det vill säga om kvinnor ska få vigas till präst, har berett Åstrand tankearbete.

– Min syn på ämbetet har inte förändrats på något sätt men däremot min syn på kvinnan i ämbetet.

I dag är han säker på att mannen och kvinnan ska stå sida vid sida och på lika villkor vigas till präst.

Han medger att ämbetsfrågan inte var någon lätt nöt att knäcka och att det tog tid, mycket läsning och långa diskussioner med dåvarande kyrkoherden i Jakobstad Jan-Erik Nyman.

– Han var mitt bollplank och mentor i församlingsarbetet. Alla behöver någon att diskutera öppet och ärligt med, någon som ställer de rätta frågorna och hjälper en vidare i resonemanget.

Det goda samtalet hör också till Åstrands grundstenar i den egna själavården, liksom bönen och böckerna. I Bibeln är Psaltaren OCH Markusevangeliet favorit.

– Psalmisten öppnar upp perspektivet både utåt mot tillvaron och inåt mot vår inre värld. Alla de stora livsfrågorna finns invävda i psalmernas poesi. Markusevangeliet berättar rakt på sak om Jesus och hans budskap.

Också vår egen psalmbok ligger Åstrand varmt om hjärtat. ”Ska man bli präst så måste man kunna psalmboken”, sa farmor Åstrand. Hon nöjde sig följaktligen inte med att lära den unga Bo-Göran böner och bibelläsning – under hennes ledning spelade han också igenom psalmboken från pärm till pärm.

– Jag svettades och kämpade men har haft mycket nytta av att kunna ackompanjera psalmsång på samlingar. Farmor är fortfarande en av mina förebilder, hon har betytt mycket för min andliga utveckling.

Samhälleligt obekväm

Vad händer om du blir biskop?

– Jag vill jobba för att kyrkan följer Jesus. Står upp för de svaga och rör sig också i de kvarter dit få andra räcks.

Människovärdet behöver enligt Åstrand försvaras. Att vara född till världen räcker som grund för ett otroligt högt värde, prestationer ger inte rätt att betrakta andra som mindre värda. Varje människa är vacker och dyrbar i Guds ögon.

– Att tala så kan göra kyrkan samhälleligt obekväm i vissa lägen men vi måste våga följa Jesus med hans budskap om hopp och liv.

Frikopplingen mellan kyrka och stat ser Åstrand som positiv, en möjlighet att påverka utan att politiseras.

– Kyrkan har fortfarande en egen plattform om vi bara vågar använda den. När kyrkan talar så lyssnar samhället.

Stolt över kyrkan

Bo-Göran Åstrand har en dröm – gällande Borgå stift.

– Jag hoppas att vi en dag skulle få uppleva något liknande som vi hade i miniformat vid Stiftsdagarna i Jakobstad. Där möttes alla kring samma nattvardsbord. Även om vi inte kan enas i alla frågor skulle det vara viktigt med ett centrum där vi alla kan mötas.

Han frågar sig vilket rum vi har för mångfald, om vi kan respektera varandra tillräckligt för att behålla samhörigheten och medger att vi nog inte på långt när är färdiga med den diskussionen.

– Men utan ett gemensamt centrum blir samhörigheten konstgjord.

Gällande kyrkan som helhet vill Åstrand arbeta med profilen och identiteten.

– Människans andliga behov har inte försvunnit, men vi som kyrka måste börja med att lyssna in var nutidsmänniskan står i dag för att kunna mötas.

Samtidigt måste kyrkan våga vara kyrka och inte sticka under stol med det unika budskap den har. Utmaningen är att nå fram till en fördjupad andlighet som förenar livet, tron och bönen.

– Kristen tro är inget att skämmas över, den öppnar upp ett större perspektiv på tillvaron. Jag skulle vilja att alla medlemmar kunde känna stolthet över sin kyrkotillhörighet.

Ebba går oberörd

Solen har hunnit värma upp den finska klipphällen under vårt samtal. Kvarkens vågor kluckar lojt men inbjudande.

Är du säker på att du vill flytta till Borgå?

– Klart att det är en stor sak om det skulle bli Borgå för min del, men både jag och min familj är präglade av en förtröstan på att Gud tar hand om oss. Helt konkret.

Även om familjen inte känner sig utsatta av rampljuset är själva valproceduren ändå en stor process för alla.

– Det är nog bara hunden Ebba som är helt oberörd biskopsvalet.

Nina Österholm



utmaningar. När Nirupam Smarts första dotter föddes blev livet kaotiskt och familjen fick leva ett ögonblick i taget. Att få ett barn med specialbehov har skakat om hans tro – men också gjort honom mera tacksam. 13.10.2021 kl. 11:18

ungdomar. Linda Wahrman mötte illamående, panikångest och social ångest på sommarens konfirmandläger i Borgå. – Det var som att gå omkring och släcka små bränder hela tiden. 12.10.2021 kl. 08:40

kollekt. I en insändare i förra veckans KP ställdes frågan om det går att betala kollekt på elektronisk väg. Sixten Ekstrand, som är direktör vid Kyrkans svenska central, svarar i veckans KP att de arbetsgrupper som utrett frågan föreslår att församlingarna använder applikationen MobilePay. 12.10.2021 kl. 08:30

diakoner. På diakonvigningen i Borgå domkyrka den 10 oktober utökades Borgå stifts diakoner med fyra nya diakoner. 11.10.2021 kl. 10:09

jomala. För Anders Gabriel Sundström är musik en metafysisk upplevelse. – Jag är en västerländsk romantiker, hemma i kyrkor och katedraler. 8.10.2021 kl. 16:00

kyrkoherde. Efter 27 år som präst på Kungsholmen i Stockholm har Jan Olov Fors landat i Olaus Petri församling i Helsingfors. För honom var teologistudierna
en resa på okänd mark och en port till ett jobb som han älskar.
 – Varje möte är oändligt värdefullt. 8.10.2021 kl. 15:16

Bokaktuell. John Vikström är aktuell i höst med boken Det handlar om frihet. Han fyller också 90 år i oktober: – Det känns lite overkligt, men jag får finna mig i det, säger han. 30.9.2021 kl. 20:13

KLIMATET. Tanken om miljön och ekonomin är gemensamma nämnare till varför Simon Ekstrand kör elbil och Niclas Sjöskog biogasbil. Ekstrand har ännu en tredje orsak: intresset för teknik. – Visst känns det bra att veta att inget kommer ut ur avgasröret när jag kör, säger han. 29.9.2021 kl. 18:21

parrelation. Maria och Tomas Höglund har varit tillsammans i över 25 år. De är väldigt olika, men de är vänner. De har haft kriser i sitt äktenskap, men tillsammans känner de sig starkare. När de tävlade i Voice of Finland var det skönaste att inte vara ensam. 29.9.2021 kl. 09:22

ansvar. Sarah Tiainen är ny koordinator för Ansvarsveckan. – Jag har en liten personlig dröm om att göra Ansvarsveckan och Ekumeniska Rådet lite mer kända på finlandssvenskt håll. 28.9.2021 kl. 18:48

Åbo svenska teater. Markus Riuttu spelar Vanja i pjäsen Morbror Vanja av Anton Tjechov på Åbo Svenska Teater i höst. – Vanja bär på en stor, stor känsla av meningslöshet. 28.9.2021 kl. 18:33

skrivande. "Är detta ordbruk i själva verket bara ett sätt att försöka fånga det ofattbara?" 29.9.2021 kl. 06:00

domkapitlet. – Att kämpa mot en från början missanpassad kyrklig utredning tog mycket arbetstid och energi av alla domkapitel, säger Lars-Eric Henricson. 27.9.2021 kl. 09:38

pris. Seta rf har gett enheten för Kyrkans fostran och familjeärenden sitt pris för saklig information. 24.9.2021 kl. 16:41

HOUTSKÄR. Den ledigförklarade kaplanstjänsten i Houtskärs kapellförsamling i Väståbolands svenska församling har inom utsatt tid sökts av pastor Peter Blumenthal, tf. kaplan i Houtskärs kapellförsamling och av pastor Janette Lagerroos, redaktör vid Kyrkans central för det svenska arbetet. 24.9.2021 kl. 15:58

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00