Inte bara lyckad och duktig

Människa. – Jag har alltid varit intresserad av andlighet, säger Ann-Luise Bertell, trebarnsmamma, författare och skådespelare i Vörå. Världen är så grym att jag inte klarar av att leva i den om jag inte tror att Gud är kärlek – det är helt enkelt ett grundbehov i mitt liv. 16.7.2009 kl. 00:00

Carina Storthors

Ann-Luise Bertell föddes 1971 i Oravais. Pappan var butiksföreståndare, mamman primärskötare. Ann-Luise är äldsta barnet i familjen och har en tre år yngre bror.
– Redan som barn var jag väldigt troende. Jag gick i söndagsskolan och fick Barnens Bibel av söndagsskolläraren för att jag var en mönsterelev.
– Också i skolan var jag duktig flicka. Men jag var jätterädd för kärnvapenkrig. Jag spanade efter hotfulla raketer på himlen men hade ingen att tala om min rädsla med. Då bad jag till Gud om kvällarna, och det tröstade mig.

Under skriftskoltiden älskade hon att gå i kyrkan.
– Det blev min meditation. Jag tyckte till exempel om att stiga upp och ner i bänken i samband med liturgin!

Men barnatron växte småningom ifrån henne. Det var först senare när livet blev svårare som hon började be igen.
Det hände i samband med att hon, som hon säger, gjorde ett ”katastrof-fel val”, när hon började studera ekonomi vid Åbo Akademi. Samtidigt menar hon att det var just detta val som gjorde det så tydligt vad hon egentligen ville. På en föreläsning i nationalekonomi kom det med ens som en insikt: ”Jag är på fel bana.”

Det lilla ljus jag har

På prov sökte Ann-Luise Bertell i stället in till Teaterhögskolan i Helsingfors – och kom in. Under hela tonårstiden hade hon haft amatörteatern i Oravais som säkerhetsventil, och i Åbo spelade hon också studentteater. Ändå trivdes hon inte på Teaterhögskolan. I brist på klara alternativ slutförde hon ändå utbildningen och blev magister i teaterkonst 1995.
– Men det var under åren i Helsingfors som jag började skriva dikter.
– I mitt sökande besökte jag också Andreaskyrkan och kom där att ha meningsfulla samtal med flera människor. Jag har faktiskt besökt kyrkor på alla ställen där jag bott, men jag har aldrig tagit steget fullt ut, aldrig riktigt känt att ”det är här jag vill vara”.
– Däremot har jag haft stor hjälp av att läsa böcker. Särskilt Viktor E. Frankls Livet måste ha en mening har betytt mycket för mig. Gärna har jag under senare år också läst Ylva Eggehorn, Martin Lönnebo, Wilfrid Stinissen och Tomas Sjödin.

Efter sin skådespelarexamen var Ann-Luise Bertell arbetslös en tid och fortsatte då med att skriva poesi. Debuten kom 1997 med diktsamlingen Rus av gul. 
Året därpå blev hon anställd vid Wasa Teater. Redan under det andra spelåret fick hon stor uppmärksamhet för sin gestaltning av Dollar-Hanna i Lars Sunds Colorado Avenue, som blev en klar publikframgång vid teatern.
Men det var just då, när hon i andras ögon var som ”mest lyckad”, som hon själv kom in i en stor livskris. Hon mådde inte bra som skådespelare, allt hade gått så fort; hon fick lov att omvärdera sina val.
Det var en process som tog sin tid och krävde mycket arbete med de egna tankarna och känslorna.
– Det var i samband med denna process som jag till sist bestämde mig för att jag inte kan leva om jag inte tror på något. Mitt liv är lättare och roligare om jag tror. Jag har därför medvetet underordnat mitt liv och mitt arbete övertygelsen om att jag är i det godas tjänst. Mitt livsmotto är: ”Det lilla ljus jag har, det ska få lysa klart.”

 

Läs hela intervjun med Ann-Luise Bertell i Kyrkpressen 29-30/09

Catharina Östman



Lokalt. Bibeldag med Jesu föräldar som tema ordnas i Solf. Det är länge sedan vi haft nån bibelfördjupningsgrej, konstaterade styrelsen för Kyrkans ungdoms krets i Solf–Sundom och gjorde slag i saken för att rätta till det. 11.3.2025 kl. 15:33

Kolumn. I många år kände jag att jag inte hörde hemma någonstans. Jag växte upp i södra Afrika, dit mina farföräldrar hade åkt för missionsarbete. När vi flyttade tillbaka till Finland hade jag länge svårt att svara på frågan varifrån jag kommer. 11.3.2025 kl. 13:30

Personligt. För länge sedan blev Christer Åberg utsatt för ett knivhuggningsförsök. – Jag blev osedd. Men jag var ung då och hade krafter att komma vidare. Nu är jag äldre. Jag har inte tilräckligt med motkrafter i mig. Jag har märkt att min förmåga och kraft att bearbeta ensam är sämre. 10.3.2025 kl. 14:54

mariehamn. För Frans Erlandsson blev församlingens ungdomsgård en plats där han såg sig förvandlas socialt. 10.3.2025 kl. 14:32

kyrkomusik. Hela sitt liv har John L Bell jobbat utanför boxen och skapat något nytt: en ny liturgi, ett nytt sätt att läsa Bibeln, ett nytt sätt att sjunga. 6.3.2025 kl. 15:55

MEDLEMMAR. Kyrkan vill se mera engagerade lekmän och stoltare medlemmar. Men vi har inget språk för hur vi ska grunda nya gemenskaper, säger Ida-Maria Pekkarinen. Hon har jobbat med storstadsformaten Puls och Uusi Verso. 5.3.2025 kl. 17:23

Personligt. För drygt 60 år sedan föddes en pojke i ett Kajana som ännu präglades av kriget. Pojken fick namnet Matti, och trots att hans familj och omgivning var helt finskspråkig gillade han ett skolämne oväntat mycket: det andra inhemska språket – svenska. I dag heter Matti Elia och är ärkebiskop för den ortodoxa kyrkan i Finland. 4.3.2025 kl. 17:37

FINLANDS SCOUTER. I år samarbetar insamlingen Gemensamt Ansvar med Finlands Scouter. Temat för årets insamling är ungas möjligheter att drömma och bygga en trygg framtid. Emma Portman jobbar som koordinator för medlemsutveckling hos Finlands Svenska Scouter 3.3.2025 kl. 16:13

Ukraina. Att tända ett ljus känns som en liten sak, men det är något med ljus – det ger ändå en känsla av att något är lite bättre, säger ukrainska Iryna Gorkun-Silén om den ljuständning för Ukraina som Helsingfors kyrkliga samfällighet ordnade på treårsdagen av Ukrainakriget. 28.2.2025 kl. 20:47

HALLÅ DÄR. Hon startar en ny barnkör i skolorna i vår. – Att sjunga i kör är en bra form av gemenskap, det motverkar ensamhet, säger hon. 28.2.2025 kl. 21:10

Kolumn. Det ingår i mina arbetsuppgifter som diakoniarbetare att på torsdagar hjälpa till med matutdelningen AndreasHelps i Helsingfors. Mathjälpen har redan pågått i tio års tid. 28.2.2025 kl. 21:06

val. Teologie magister Benjamin Häggblom har utsetts till sjukhuspräst i Vasa. Sedan november 2024 har han vikarierat som sjukhuspräst. 26.2.2025 kl. 19:49

val. Den ledigförklarade kaplanstjänsten i Esbo svenska församling har fått tre sökande. 25.2.2025 kl. 13:58

fastan. Under fastan får vi andas ut vår rädsla för att andas in kärlek, godhet, vila – ja, nåd. Det är inget vi måste, kan eller borde göra. Men vi får fasta. 24.2.2025 kl. 19:42

BEGRAVNINGSVÄSENDET. Det händer mycket inom begravningsväsendet just nu, men på gravkontoret i Jakobstad är man van vid att hitta lösningar och möta människor i sorg. 24.2.2025 kl. 15:16

ekumenik. Laura Häkli börjar i höst leda det dagliga arbetet med Ekumeniska rådet. Hon kommer från Finska Missionssällskapet. 10.4.2025 kl. 15:16

jakobstad. Det kommande året är det Catharina Englund som är tf kyrkoherde i Jakobstads svenska församling. Det är med ”skräckblandad förtjusning” hon går in i uppgiften. 10.4.2025 kl. 12:11

STRATEGI. Nu i vår tar arbetet med en ny strategi på allvar fart i Jakobstads svenska församling. Samtliga medlemmar i församlingen bjuds med i arbetet med den nya strategin. 10.4.2025 kl. 12:17

domprost. Domkyrkoförsamlingen i Borgå vill välja ny domprost i november. Församlingen har begärt att tjänsten lediganslås av domkapitlet i sommar. Valet skulle göras som ett direkt val av församlingsmedlemmarna. Valdagen blir preliminärt den 9 november. 9.4.2025 kl. 15:45

sibbo. Det krävs inget annat än en vilja om att be. Man behöver inte vara van vid bön eller vältalig. Kraften i bönen ligger inte hos den som ber, utan hos den som hör bönen. Alltså hos Herren själv. 9.4.2025 kl. 15:22