Kyrkans väg i samhället

Ledare. Det som nästan kan kallas en ödesgemenskap mellan samhället och kyrkan visade sig bli ett centralt tema då kyrkans nu och framtid diskuterades under Kyrkans forskningscentrals jubileumsseminarium i Tammerfors. 19.3.2009 kl. 00:00

Jan Lindström

Temat aktualiserades redan i ärkebiskop Jukka Paarmas öppningsanförande. Det fördes därefter vidare på olika sätt, bland annat av Harri Melin, professor i sociologi vid Tammerfors universitet och i en panel, som reflekterade över temat ”Kyrkans framtid”.

Att döma av det som sades under seminariet förefaller det råda en stor enighet om det som sker i samhället i stort påverkar utvecklingen i kyrkan. Paarma uttryckte detta bland annat genom att hänvisa till det allmänna andliga klimatets betydelse och Melin konstaterade att människor närmar sig religiositeten via de värden som råder i samhället.

Men hur är det om man svänger på steken? Om man alltså i stället för att se på samhällsutvecklingens betydelse för kyrkan i dag ser på kyrkans betydelse för dagens samhällsutveckling. Hur ser det då ut?

Det faktum att denna fråga inte över huvud taget ventilerades i Tammerfors, liksom att den mycket sällan också annars är föremål för något större intresse, visar att den måste ställas.

Ur en kyrklig synvinkel måste det anses vara olyckligt om kyrkan, som i grunden är dess medlemmar, inte aktivt är med och påverkar den samhällsutveckling som i sin tur påverkar den. I praktiken skulle det ju innebära att den kyrkliga utvecklingen i hög grad överlämnas i händerna på andra aktörer.

I och för sig låter detta kanske mera dramatiskt än det i praktiken är. Över 80 procent av finländarna hör till kyrkan och det är rimligt att anta att åtminstone i stort sett samma procenttal gäller för dem som fattar besluten som formar samhället.

I denna mening är kyrkan alltså representerad via sina medlemmar. Trots det torde de flesta kunna vara överens om att det kristna budskapets samhälleliga dimensioner – som till exempel kärleken till nästan och solidaritet med fattiga och utslagna – inte på ett självklart eller avgörande sätt formar samhällsutvecklingen.

Och knappast finns det många som tror att politiska eller ekonomiska beslut föregås av grundliga överväganden om vilka kristna värden som styr besluten.

I denna mening måste kyrkan fråga sig, inte om utan hur den på lämpliga sätt effektivare kunde, inte styra utan ge sitt bidrag till samhällsutvecklingen.

Den undersökning som professor Melin presenterade under seminariet i Tammerfors visar att finländarna klart säger nej till att religiösa ledare påverkar politiken. 68 procent anser att religiösa ledare inte ska försöka påverka regeringens beslut och nästan 80 procent att de inte ska försöka påverka hur människor röstar.

Siffrorna kan säkert tolkas på olika sätt. Att tolka dem som annat än ett nej till direkt sammankoppling av religion och politik kräver dock en argumentationsakrobatik som skulle slå knut på den som försökte sig på en sådan tolkning.

Eftersom den allmänna opinionen i denna fråga dessutom är i överensstämmelse med kyrkans syn på och uppfattning om förhållandet mellan det andliga och det världsliga kan frågan om en direkt kyrklig inblandning i praktisk politik få vila i frid.

Därmed är inte frågan om kyrkans samhällspolitiska roll avklarad.

Att religiösa ledare inte bör påverka regeringens beslut eller hur folk röstar är inte det samma som att säga att personer som är aktiva inom kyrkan ska leva i politiskt celibat. Det som sägs är att sådana personer inte ska blanda samman rollerna som religiösa ledare och som politiska påverkare.

Förenklat sagt: de ska inte göra religion av politiken och inte politik av religionen.

Vad kan alltså kyrkan, dess ledare och enskilda kyrkligt aktiva göra för att påverka den samhälleliga utvecklingen?

Svaret är att de kan göra det samma som alla andra som vill påverka gör. De kan aktivera sig på olika plan och på olika sätt. Bis-kopar, präster och lekmän kan, var för sig eller kollektivt, aktivt och synligt komma med påminnelser om den kristna människosynen och vad den säger om hur vi ska behandla varandra.

Kyrkan kan inte dra sig ur detta ansvar. Den är en del av samhället. Den lever i världen även om den inte är av världen. Det kan knappast betyda annat än att den också har en uppgift att påverka det som sker i värden.

Stig Kankkonen



PERSONEN. När Fanny Willman var sexton år började hon skriva kolumner för Vasabladet. I februari utnämns hon till ledarskribent för Kyrkans Tidning i Sverige. – För mig är det mer naturligt att skriva ledare än andra journalistiska texter. 6.2.2024 kl. 17:56

ungdomens kyrkodagar. UK uppmanar kyrkomötet att ta ställning i frågan om samkönade äktenskap. Om det var upp till kyrkans unga skulle frågan redan vara avgjord. 5.2.2024 kl. 15:43

KYRKOMÖTET. Klockan går och kyrkan ställs inför allt större utmaningar. Men kyrko­mötet är en trög koloss som inte producerar beslut. Under senaste mandatperiod tog tre av dess utskott saker och ting i egna händer. 5.2.2024 kl. 10:00

Konst. – Mycket hellre analyserar jag en film som handlar om tvivel jämfört med en färdigtuggad berättelse om tro, säger filmkritikern Silja Sahlgren-Fodstad. 5.2.2024 kl. 15:15

laestadianer. Över 3 000 finlandssvenska laestadianer är involverade i diskussioner om att rörelsen ska ta steg ur den evangelisk-lutherska kyrkan. I allt större utsträckning kommer man att hålla nattvard och konfirmation i sina egna bönehus. Alternativet att grunda en egen kyrka är ändå inte aktuellt. 30.1.2024 kl. 14:04

ungdomens kyrkodagar. Jennifer Enqvist är en av de delegater som är på väg till UK i år. Hon vill se församlingarna bli bättre på att inkludera barnen, kyrkans framtid. 29.1.2024 kl. 12:22

Teologi. Tron måste ges vidare med en öppen hand, inte en knuten näve. – Barn kan också tänka teologiskt, säger den svenske teologen Joseph Sverker. 26.1.2024 kl. 09:00

LIVSÅSKÅDNING. Kevin Holmström är en sökare som tror att det mesta är vårt eget fel och vår egen förtjänst, men som ibland vill hålla någon i handen. 24.1.2024 kl. 16:42

Himlaliv. Kyrkpressen har fått information om att tv-programmet Himlaliv ska läggas ner. Annika Löfgren vid Svenska Yle säger att beslutet inte är fattat. 24.1.2024 kl. 09:58

medalj. Det var en överrumplad och glad Helene Liljeström som fick veta att Kyrkostyrelsens plenum beviljat henne Pro ecclesia-medaljen vid sitt möte idag. 23.1.2024 kl. 13:46

PETRUS FÖRSAMLING. Kyrkpressen ställde några frågor till Pia Kummel-Myrskog och Ronny Thylin som har anmält intresse för jobbet som kyrkoherde i Petrus församling i Helsingfors. 23.1.2024 kl. 07:06

PRESIDENTVAL. Helsingforsbiskopen Teemu Laajasalo intervjuade alla nio presidentkandidater på scen i sin domkyrka. ”De uttryckte alla hopp”, säger han nu efteråt. 22.1.2024 kl. 10:00

PRESIDENTVAL. Under presidentkandidaternas valrörelse har en symbolfråga varit: Ska presidenten i nyårstalet önskaGuds välsignelse? Så här har de svarat i valkompasser och medier. 22.1.2024 kl. 16:13

PÅVEN FRANCISKUS. Idag på S:t Henriks minnesdag träffade biskop Bo-Göran Åstrand påven Franciskus vid en privat mottagning i Vatikanen. I delegationen som träffade påven ingick också biskop Raimo Goyarrola från katolska kyrkan och metropolit Arseni från ortodoxa kyrkan. 19.1.2024 kl. 15:34

FÖRFÖLJELSE. Fyra av fem fall där kristna dödats för sin tros skull under fjolåret har skett i Nigeria. Sahelområdet söder om Sahara hör till de områden i världen där det är svårast att leva som kristen. 17.1.2024 kl. 09:39

nykarleby. Håkan Ahlnäs har alltid varit aktiv i både kyrkliga och kulturella sammanhang. Enligt honom är kyrkans viktigaste uppdrag enkelt – att motverka ensamhet. 28.1.2025 kl. 10:25

Personligt. År 1995 i ett kaotiskt, nyfött Ryssland. En tioårig pojke i alltför stora kläder ser en grupp människor samlas på andra sidan gatan. De ska resa en kyrkspira. Pojken har aldrig hört talas om Gud. En man får syn på honom, går fram till honom och räcker honom en handske. Vill han hjälpa till? – Kyrkan räddade mig. Utan den skulle jag vara kriminell – eller död, säger Andrey Heikkilä, Svenskfinlands nyaste präst. 21.1.2025 kl. 14:00

flyktingar. 25-åriga Petra Gripenberg har precis åkt till den grekiska ön Lesvos. Där ska hon hjälpa traumatiserade flyktingar att berätta om det de varit med om. 17.1.2025 kl. 10:55

Kolumn. Pensionen närmar sig, det är dags att ta en titt i backspegeln och fundera över hur samfälligheten förändrats ur ett språkligt perspektiv. Det var en utmaning för mig att 2002 börja jobba som samfällighetens translator. Övergången från näringslivet till den offentliga sektorn och kyrkans trygga famn bjöd på oväntade överraskningar och mina barn frågade om jag nu skulle få en egen ”tjänstekaftan”. 23.1.2025 kl. 10:54

film. – Jag har inga principer jag skulle kunna döda för, men många jag är beredd att dö för. Det handlar om att välja fred och kärlek, även i en polariserad värld, säger Ville Virtanen, aktuell med filmen Aldrig ensam. 20.1.2025 kl. 18:02